Vårföräldrar 2018

Status
Stängd för vidare inlägg.
I morgon bitti ska vi tillbaka till BB för att ta PKU-provet, kolla hörseln och väga lilleman. Tänk att han snart är hela 3 dagar gammal.

2-åringen här hemma är så faschinerad av bebisen. Hon ska hjälpa till med allt, trösta honom, klappa på honom och säger till de andra att vara tysta när han sover :D Underbara lilla unge :love:

Åh vad gulligt! :)
 
I morgon bitti ska vi tillbaka till BB för att ta PKU-provet, kolla hörseln och väga lilleman. Tänk att han snart är hela 3 dagar gammal.

2-åringen här hemma är så faschinerad av bebisen. Hon ska hjälpa till med allt, trösta honom, klappa på honom och säger till de andra att vara tysta när han sover :D Underbara lilla unge :love:
Åh vad gulligt! Hoppas lilleman också gillar bebis! :heart
 
Var en rackarns envis molvärk.. nu har den hållt i sig hela dagen med få o korta undantag. Har nog glömt hur det är att ha mensvärk efter så många år med p-piller.. är inte den som tar värktabletter i första taget men nu vill jag gärna sova. Värmekudde o alvedon borde göra susen misstänker jag:up: Hoppas både jag o ni andra får sova gott inatt!
 
Mittbhar blivit lite lugnare. Kommer fortfarande svaga värkar lixom. Så jag hoppas det blir värre i natt. Tänk att man hoppas på att det ska göra mer ont haha.
Men vill så gärna ha liten här ute hos mig nu
 
Var en rackarns envis molvärk.. nu har den hållt i sig hela dagen med få o korta undantag. Har nog glömt hur det är att ha mensvärk efter så många år med p-piller.. är inte den som tar värktabletter i första taget men nu vill jag gärna sova. Värmekudde o alvedon borde göra susen misstänker jag:up: Hoppas både jag o ni andra får sova gott inatt!
Jag hoppas det drar igång på riktigt för en sj. Men det blir väl som vanligt att det bara fjantar sig hah
 
Jag har också fått sova, äntligen! Alvedonen var inte mkt att hänga i gran dock men var så jäkla slut att jag somnade mensvärk till trots. Den höll i sig större delar av natten men var borta en stund imorse för att återigen vara tbx nu. Hoppas den gör ngn nytta annars kan jag vara utan!

Skönt att du hade en bra natt @MinIan, även om jag förstår att du hade valt att få träffa bebis hellre;) men det kanske kommer igång igen under dagen eller så! Håller tummarna:)
 
Jag har också fått sova, äntligen! Alvedonen var inte mkt att hänga i gran dock men var så jäkla slut att jag somnade mensvärk till trots. Den höll i sig större delar av natten men var borta en stund imorse för att återigen vara tbx nu. Hoppas den gör ngn nytta annars kan jag vara utan!

Skönt att du hade en bra natt @MinIan, även om jag förstår att du hade valt att få träffa bebis hellre;) men det kanske kommer igång igen under dagen eller så! Håller tummarna:)
Tror nog sambons chef stoppade mina förvärkar. De började igår när vi köpte ny bil. (happy feeling) lixom. Så vi förbereder sambons chef sim kommer köra för honom när bebisen kommit. Så säger han: nej! Jag har tandläkartid imorgon!! Typ så haha. Men det är ju inget jag kan styra:p
Så säger till bebis att det är ok på fredag eller denna natt går också bra ^^
 
Hoppas fler bebisar hakar på babyboomen!

Här hemma är storasyster försiktigt nyfiken på bebis. Hon är omtänksam. Påtalar t.ex. att bebis också måste få mat när hon får det. ”Fin bebis” har hon konstaterat flera gånger och jag håller såklart med. Han är ljuvlig.:heart
 
Bb-besök avklarat. Lilleman fick en OK-stämpel i rumpan, men har gått från 3955 gram till 3595 gram. Det är inom de där 10% som de får gå ner, men jag hoppas han börjar gå uppåt igen nu när mjölken runnit till och han inte gör annat än äter :D
Bjuder på en bild också ;)
 

Bifogade filer

  • 20180405_104236.jpg
    20180405_104236.jpg
    135,4 KB · Visningar: 61
Skrivit ihop en förlossningsberättelse. Vill ni läsa? Välj själva. Lägger den i spoiler, men odramatiskt! :)

Väcktes av regelbundna värkar var fjärde minut vid 23. Efter ett par timmar glesades de ut och när de återkom var de varierande, men följde ändå sitt eget mönster. En period med värkar på 30 sek varannan minut för att byggas på i längd till max 90 sek upp emot var tolfte minut. Sedan vände det till kortare men tätare värkar. Jag pratade med förlossningen och barnmorskan tyckte värkarna lät för lätthanterliga för att vara riktigt verksamma värkar. Återkom när det blir jobbigt tyckte hon!

Eftersom jag fastnade i en lång latensfas första graviditeten blev jag rätt missmodig. Ringde förlossningen igen. Ställde in min på att jag var fast i latensfasen och skulle behöva sovdos, men bad att få komma in på kontroll för att i alla fall få klarhet i om värkarna gjort något.

När jag kom till förlossningen kring kl 13 hade värkarna upphört, men vid undersökning framkom att jag var öppen 5 cm. Tjoho! Jag blev inskriven och det beslutades att hinnorna skulle tas. Vi fick ett rum, men det var mitt i ett skiftbyte så barnmorskan dröjde. Jag försökte få igång värkarna på egen hand och efter promenerande hade jag återigen värkar på 30 sek varannan minut. Alltid något! Efter 45 min med värkar kom barnmorskan och jag fick en ny koll. 7 cm öppen! Fanns inget behov att ta hinnorna. Barnmorskan frågade om jag behövde smärtlindring, men värkarna var lätta att andas igenom. Däremot var jag hungrig så något att äta fick hon gärna bjuda på.

Fick en macka och ett gåbord. Värkarna byggde på i intensitet men var ändå hanterliga. Efter en timme så började värkarna bli väl intensiva och jag kallade på barnmorskan för att be om TENS, det hjälpte mig bra under förra förlossningen. Barnmorskan kom, men som reaktion på min fråga om smärtlindring började hon plocka fram förlossningspall och annat för utdrivningsskedet. Både jag och sambon trodde hon missförstått mig, är inte detta lite tidigt? Jag hade ju precis börjat få svårhanterliga värkar. Men när hon kollade så var jag mycket riktigt fullt öppen! ”Smärtlindring var det ja! Vill du testa lustgas?” Det tackade ja jag till. Lustgas passade väl till den upprymda känslan jag hade över att jag öppnat mig fullt, så snabbt och lätt!

Tog några värkar med lustgas och hade väldigt trevligt. Men lustgasen gav snabbt en väldigt skev tidsuppfattning. Jag började bli otålig, tyckte jag väntat på krystvärkar i evigheter. Vattnet hade ännu inte gått och barnmorskan förklarade att hon skulle kunna ta vattnet, men det fanns ingen anledning att forcera i detta skede. I mitt huvud tog lustgasen över, fanns väl all anledning i världen att forcera!

Men så nästa värk gick vattnet och krystkänslan kom. Satt på förlossningspall utifrån eget önskemål, det fungerade så bra förra förlossningen. Men efter några värkar kände både jag och barnmorskan att det inte fungerade. Barnmorskan ville ha mig knästående i sängen och jävlar vad det tog fart. Hade med lätthet kunnat krysta ut bebisen på en värk eller två. Svårigheten blev att hålla tillbaka. Det var svårt, så svårt. Men med barnmorskan, undersköterskan och sambon skrikandes på mig så lyckades jag dra ut på det till viss del i alla fall. Så kom han ut! Snabbt! Så lätt det gick! Jag var nog närmast i chock. Jag hade ju förväntat mig något långt och utdraget som första gången. Han föddes 18:21. När jag åkte in vid 13 såg jag det som osannolikt att jag skulle föda samma dag.

Förstod att barnmorskan befarade att jag fått en rätt rejäl bristning pga farten han kom ut med, men jag hade fått en minimal bristning. Bebis vägde 3500g och var 50 cm. Långt ifrån stor, som läkaren på spec MVC envist hävdat.

Hade jag lyssnat på barnmorskan som sa att jag skulle åka in när värkarna kändes ohanterliga hade jag varit fullt öppen när jag satt mig i bilen. Nu fick jag en väldigt enkel förlossning som jag hanterade själv fram till utdrivningsskedet, men i trygg miljö. Allt blev helt perfekt!
 
Skrivit ihop en förlossningsberättelse. Vill ni läsa? Välj själva. Lägger den i spoiler, men odramatiskt! :)

Väcktes av regelbundna värkar var fjärde minut vid 23. Efter ett par timmar glesades de ut och när de återkom var de varierande, men följde ändå sitt eget mönster. En period med värkar på 30 sek varannan minut för att byggas på i längd till max 90 sek upp emot var tolfte minut. Sedan vände det till kortare men tätare värkar. Jag pratade med förlossningen och barnmorskan tyckte värkarna lät för lätthanterliga för att vara riktigt verksamma värkar. Återkom när det blir jobbigt tyckte hon!

Eftersom jag fastnade i en lång latensfas första graviditeten blev jag rätt missmodig. Ringde förlossningen igen. Ställde in min på att jag var fast i latensfasen och skulle behöva sovdos, men bad att få komma in på kontroll för att i alla fall få klarhet i om värkarna gjort något.

När jag kom till förlossningen kring kl 13 hade värkarna upphört, men vid undersökning framkom att jag var öppen 5 cm. Tjoho! Jag blev inskriven och det beslutades att hinnorna skulle tas. Vi fick ett rum, men det var mitt i ett skiftbyte så barnmorskan dröjde. Jag försökte få igång värkarna på egen hand och efter promenerande hade jag återigen värkar på 30 sek varannan minut. Alltid något! Efter 45 min med värkar kom barnmorskan och jag fick en ny koll. 7 cm öppen! Fanns inget behov att ta hinnorna. Barnmorskan frågade om jag behövde smärtlindring, men värkarna var lätta att andas igenom. Däremot var jag hungrig så något att äta fick hon gärna bjuda på.

Fick en macka och ett gåbord. Värkarna byggde på i intensitet men var ändå hanterliga. Efter en timme så började värkarna bli väl intensiva och jag kallade på barnmorskan för att be om TENS, det hjälpte mig bra under förra förlossningen. Barnmorskan kom, men som reaktion på min fråga om smärtlindring började hon plocka fram förlossningspall och annat för utdrivningsskedet. Både jag och sambon trodde hon missförstått mig, är inte detta lite tidigt? Jag hade ju precis börjat få svårhanterliga värkar. Men när hon kollade så var jag mycket riktigt fullt öppen! ”Smärtlindring var det ja! Vill du testa lustgas?” Det tackade ja jag till. Lustgas passade väl till den upprymda känslan jag hade över att jag öppnat mig fullt, så snabbt och lätt!

Tog några värkar med lustgas och hade väldigt trevligt. Men lustgasen gav snabbt en väldigt skev tidsuppfattning. Jag började bli otålig, tyckte jag väntat på krystvärkar i evigheter. Vattnet hade ännu inte gått och barnmorskan förklarade att hon skulle kunna ta vattnet, men det fanns ingen anledning att forcera i detta skede. I mitt huvud tog lustgasen över, fanns väl all anledning i världen att forcera!

Men så nästa värk gick vattnet och krystkänslan kom. Satt på förlossningspall utifrån eget önskemål, det fungerade så bra förra förlossningen. Men efter några värkar kände både jag och barnmorskan att det inte fungerade. Barnmorskan ville ha mig knästående i sängen och jävlar vad det tog fart. Hade med lätthet kunnat krysta ut bebisen på en värk eller två. Svårigheten blev att hålla tillbaka. Det var svårt, så svårt. Men med barnmorskan, undersköterskan och sambon skrikandes på mig så lyckades jag dra ut på det till viss del i alla fall. Så kom han ut! Snabbt! Så lätt det gick! Jag var nog närmast i chock. Jag hade ju förväntat mig något långt och utdraget som första gången. Han föddes 18:21. När jag åkte in vid 13 såg jag det som osannolikt att jag skulle föda samma dag.

Förstod att barnmorskan befarade att jag fått en rätt rejäl bristning pga farten han kom ut med, men jag hade fått en minimal bristning. Bebis vägde 3500g och var 50 cm. Långt ifrån stor, som läkaren på spec MVC envist hävdat.

Hade jag lyssnat på barnmorskan som sa att jag skulle åka in när värkarna kändes ohanterliga hade jag varit fullt öppen när jag satt mig i bilen. Nu fick jag en väldigt enkel förlossning som jag hanterade själv fram till utdrivningsskedet, men i trygg miljö. Allt blev helt perfekt!

Låter som en väldigt bra förlossning! Knästående känns lockande att testa faktiskt.

(Jag gillar generellt förlossningsberättelser men har de gärna i spoilers tills vidare, särskilt om det är något komplicerat eller traumatiskt).
 
Spyr redan lite på frågor om ifall bebisen kommit än.
Som om man inte skulle berätta om bebisen kommit liksom :confused: Och svarar man inte räknar väl folk med att man är på förlossningen :grin:

Har så ont i bäckenet/fogarna idag. Var så grymt fint väder i går hos oss så både jag och sambon var ute några timmar och röjde i trädgården :love: Det fick man ju äta upp idag, men tror ändå det var värt det :p Annars händer här ingenting, 12 dagar till Bf och jag vet inte ens vad en förvärk är. Har ställt in mig på att jag nog får vänta mer än de 12 dagarna. Även om jag gärna hade önskat att han kommer nästa vecka :)
 
Skrivit ihop en förlossningsberättelse. Vill ni läsa? Välj själva. Lägger den i spoiler, men odramatiskt! :)

Väcktes av regelbundna värkar var fjärde minut vid 23. Efter ett par timmar glesades de ut och när de återkom var de varierande, men följde ändå sitt eget mönster. En period med värkar på 30 sek varannan minut för att byggas på i längd till max 90 sek upp emot var tolfte minut. Sedan vände det till kortare men tätare värkar. Jag pratade med förlossningen och barnmorskan tyckte värkarna lät för lätthanterliga för att vara riktigt verksamma värkar. Återkom när det blir jobbigt tyckte hon!

Eftersom jag fastnade i en lång latensfas första graviditeten blev jag rätt missmodig. Ringde förlossningen igen. Ställde in min på att jag var fast i latensfasen och skulle behöva sovdos, men bad att få komma in på kontroll för att i alla fall få klarhet i om värkarna gjort något.

När jag kom till förlossningen kring kl 13 hade värkarna upphört, men vid undersökning framkom att jag var öppen 5 cm. Tjoho! Jag blev inskriven och det beslutades att hinnorna skulle tas. Vi fick ett rum, men det var mitt i ett skiftbyte så barnmorskan dröjde. Jag försökte få igång värkarna på egen hand och efter promenerande hade jag återigen värkar på 30 sek varannan minut. Alltid något! Efter 45 min med värkar kom barnmorskan och jag fick en ny koll. 7 cm öppen! Fanns inget behov att ta hinnorna. Barnmorskan frågade om jag behövde smärtlindring, men värkarna var lätta att andas igenom. Däremot var jag hungrig så något att äta fick hon gärna bjuda på.

Fick en macka och ett gåbord. Värkarna byggde på i intensitet men var ändå hanterliga. Efter en timme så började värkarna bli väl intensiva och jag kallade på barnmorskan för att be om TENS, det hjälpte mig bra under förra förlossningen. Barnmorskan kom, men som reaktion på min fråga om smärtlindring började hon plocka fram förlossningspall och annat för utdrivningsskedet. Både jag och sambon trodde hon missförstått mig, är inte detta lite tidigt? Jag hade ju precis börjat få svårhanterliga värkar. Men när hon kollade så var jag mycket riktigt fullt öppen! ”Smärtlindring var det ja! Vill du testa lustgas?” Det tackade ja jag till. Lustgas passade väl till den upprymda känslan jag hade över att jag öppnat mig fullt, så snabbt och lätt!

Tog några värkar med lustgas och hade väldigt trevligt. Men lustgasen gav snabbt en väldigt skev tidsuppfattning. Jag började bli otålig, tyckte jag väntat på krystvärkar i evigheter. Vattnet hade ännu inte gått och barnmorskan förklarade att hon skulle kunna ta vattnet, men det fanns ingen anledning att forcera i detta skede. I mitt huvud tog lustgasen över, fanns väl all anledning i världen att forcera!

Men så nästa värk gick vattnet och krystkänslan kom. Satt på förlossningspall utifrån eget önskemål, det fungerade så bra förra förlossningen. Men efter några värkar kände både jag och barnmorskan att det inte fungerade. Barnmorskan ville ha mig knästående i sängen och jävlar vad det tog fart. Hade med lätthet kunnat krysta ut bebisen på en värk eller två. Svårigheten blev att hålla tillbaka. Det var svårt, så svårt. Men med barnmorskan, undersköterskan och sambon skrikandes på mig så lyckades jag dra ut på det till viss del i alla fall. Så kom han ut! Snabbt! Så lätt det gick! Jag var nog närmast i chock. Jag hade ju förväntat mig något långt och utdraget som första gången. Han föddes 18:21. När jag åkte in vid 13 såg jag det som osannolikt att jag skulle föda samma dag.

Förstod att barnmorskan befarade att jag fått en rätt rejäl bristning pga farten han kom ut med, men jag hade fått en minimal bristning. Bebis vägde 3500g och var 50 cm. Långt ifrån stor, som läkaren på spec MVC envist hävdat.

Hade jag lyssnat på barnmorskan som sa att jag skulle åka in när värkarna kändes ohanterliga hade jag varit fullt öppen när jag satt mig i bilen. Nu fick jag en väldigt enkel förlossning som jag hanterade själv fram till utdrivningsskedet, men i trygg miljö. Allt blev helt perfekt!
Tack för berättelsen
känns som det gick väldigt bra :)
 
Bb-besök avklarat. Lilleman fick en OK-stämpel i rumpan, men har gått från 3955 gram till 3595 gram. Det är inom de där 10% som de får gå ner, men jag hoppas han börjar gå uppåt igen nu när mjölken runnit till och han inte gör annat än äter :D
Bjuder på en bild också ;)
Naaaw liten. Blir inte ett dugg bebbissjuk
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Småbarn Såg att de har beslutats om att från och med 1/7 2024 kan föräldrar överlåta 45 dagar (tot. 90 dagar) per barn till någon annan som inte...
Svar
16
· Visningar
771
Övr. Barn Jag har blivit tillfrågad om jag vill bli fadder för min bästa kompis dotter som föddes i somras och tackade naturligtvis ja. Nu är det...
Svar
18
· Visningar
743
Senast: Malin_L
·
Övr. Barn Hejsan! Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det...
2
Svar
22
· Visningar
1 611
Senast: orkide
·
Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
41
· Visningar
3 023
Senast: Ms_Antrop
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp