Veganer, jag behöver hjälp

Om jag ska ha fest och laga mat så lagar jag mat efter vad JAG vill äta.. visst är någon allergisk mot nötter och dör om man tuggar de så självklart utesluter jag nötter å denna fest.
Men då är man ju allergisk och har liksom inge val.. att va vegan är frivillig handling ett val man tagit och att kräva att andra rättar sig efter sin vilja är fel. Egoistiskt om inte

Så jag skulle ringa upp denna kompis och säga klart och tydligt följande.
Hej.. jag accepterar att ni har tagit ett val att inte äta mat från djurlivet, men de är erat val och de respekterar jag fullt ut.
MEN ni får också acceptera andras val här i livet att andra väljer att äta djur.. jag har valt att äta djur och kommer så fortsätta med detta.
Ni är hjärtligt välkommna till min fest men jag kommer laga den mat jag vill och det kommer innehålla kött, ni kan utan problem ta med egen mat så får ni äta de ni vill.
Och passar det inte er så behöver ni inte komma till festen faktiskt.

Lika väl är de ju om ni bjuder på fest och mat så får ju andra acceptera att det blir kaninmat på festen och gillar man de inte så ger man fan i att komma=)
 
Ja, det är nog du som lever i en lite annorlunda värld, det tillhör inte vanligheterna att 7-åringar i Sverige idag har egna slaktkaniner och är med och slaktar, flår och tar ur kaniner.
Var det inte i ett danskt (?) TV-program precis nyligen som man avlivade (slog den i nacken med en cykelpump, enligt anvisning) en "gullig kanin" (sällskapskanin), flådde den och tillagade den inför kamerorna. Det blev ett förfärligt hallå, folk ringde och protesterade och vågorna gick skyhöga. Och tanken bakom inslaget var väl just denna - vi accepterar utan knot att djur som grisar, kalvar, lamm etc slaktas i hundratusental varje dag men upprörs till nästan hysteri när en gullig kanin går samma öde till mötes. Hur resonerar vi egentligen där? Och vad lär vi våra barn? Att det är helt ok att äta varmkorv och hamburgare men fruktansvärt okänsligt att döda och äta en kanin?
 
Det har jag aldrig sagt något om, men ditt påstående om 4-5 år är felaktigt eftersom det inte gäller alla kor som du ger sken av.
Den genomsnittliga åldern på kor som tas ut till slakt är i Sverige 5 år. Med andra ord finns det naturligtvis de kor som slås ut vid 2 års ålder och de som slås ut vid 10 års ålder. Det är ju det en genomsnittlig ålder beskriver. ;)
 
Tips till TS: Ugnsrosta småpotatisar (eller klyftpotatisar) ihop med smålökar, morötter, palsternacka, vitlök, blandat med lite oliv- eller rapsolja, blanda runt med massor av rosmarin och timjan, salta mot slutet med havssalt eller vitlökssalt. Sista halvtimman skulle jag slänga i ekologisk broccoli i buketter, blomkålsbuketter också om de ryms. GRYMT gott!!! Rosta grönsakerna i en stor ugnsbricka (vad heter det egentligen?) så de får fin färg. Rör om efter halva tiden så allt blir rostat. Servera med Wow No Cow:s goda creme fraiche-alternativ, med nån god krydda i, och så en läcker sallad av olika sorters gröna blad, ekologiska tomater, gurka, och en god dressing på rapsolja eller olivolja, äppelcidervinäger, lite dijonsenap och honung höll jag på att säga men det äter väl inte veganer, så ... en liten sked dadelsirap som ger lite sötma. Nåt gott veganskt surdegsbröd till, med veganskt margarin. JÄTTEGOTT!!!!! Kanske en smarrig avocadoröra vid sidan om?
 
Att vara ärlig med var mat kommer ifrån är ju jättebra, men ännu bättre är rätt terminologi och att inte skambelägga barn för att de äter mer allround än sina föräldrar. Lik = död människokropp och så länge inte folk är kannibaler och festar loss på andra människor så finns där alltså inga likdelar på tallriken. Inte heller dör kalvar för att kor mjölkas.

Ungefär som att vi köttätare skulle tuta i våra barn att ät inte grönsaker för då dör kalvarna/lammen/fölen osv. Precis lika befängt att påstå sånt..
:bow::bow::bow:

Precis min tanke om detta också!
Här vet sonen precis vad som är på tallriken, eftersom han oftast frågar. Om det är en kalv, lamm, älg, gris eller kyckling osv. Han vet hur de ser ut i verkliga livet, har varit med vid älgslakt, och klappat söta små lamm och vet hur djur i det stora hela lever. Men när de väl når tallriken är de mat för oss. Vanlig mat. Inget konstigare än grönsaker. Tycker det låter hemskt att försöka övertala in barn i sin matfilosofi med dåligt samvete. Självklart ska de upplysas men på ett neutralt sätt. Uppfattningar runt olika livsstilar ( kost, religion, hobbys, what ever) får de bilda sig själva med tiden när de är stora nog.

Kan det vara så att när man brinner så stark i övertygelsen för en filosofi (oavsett vilken den är) att det är lite lättare att tappa gränserna för hur mycket man ska pusha för den? ( bara spånar)
 
Om jag ska ha fest och laga mat så lagar jag mat efter vad JAG vill äta.. visst är någon allergisk mot nötter och dör om man tuggar de så självklart utesluter jag nötter å denna fest.
Men då är man ju allergisk och har liksom inge val.. att va vegan är frivillig handling ett val man tagit och att kräva att andra rättar sig efter sin vilja är fel. Egoistiskt om inte

Så jag skulle ringa upp denna kompis och säga klart och tydligt följande.
Hej.. jag accepterar att ni har tagit ett val att inte äta mat från djurlivet, men de är erat val och de respekterar jag fullt ut.
MEN ni får också acceptera andras val här i livet att andra väljer att äta djur.. jag har valt att äta djur och kommer så fortsätta med detta.
Ni är hjärtligt välkommna till min fest men jag kommer laga den mat jag vill och det kommer innehålla kött, ni kan utan problem ta med egen mat så får ni äta de ni vill.
Och passar det inte er så behöver ni inte komma till festen faktiskt.

Lika väl är de ju om ni bjuder på fest och mat så får ju andra acceptera att det blir kaninmat på festen och gillar man de inte så ger man fan i att komma=)
Hear, hear.

Det finns ett annat alternativ.
Jag blev bjuden på en fin middag i Tyskland. Värdparet var ett riktigt blåblodigt släkte.
Krogägaren jag bodde hos (i hans värdshus) kände paret och visste att en av norra Tysklands mest prominenta kockar skulle stå för maten. Så när jag kom ner för att vänta på Taxi så han hade förberett en rejäl stek med ett lass råstekt potatis.
Men jag ska på middag invände jag
- Ät var hans kommentar, jag vet hur middagen kommer att förlöpa.
Sagt o gjort, jag smorde kråset.

Middagen blev en upplevelse.
Ett otal tallrikar med några gram exklusiv mat på varje följde varandra under kvällen.
Underbart gott o spännande
men absolut inte mättande.
Skänkte mer än en varm tanke till krogägaren o hans omtanke ;)

Kvällen därpå tillbringades i krogen tillsammans med värden och lokalbefolkning.
Rustik mat, god öl och ett rått med varmhjärtat sällskap.
 
Var det inte i ett danskt (?) TV-program precis nyligen som man avlivade (slog den i nacken med en cykelpump, enligt anvisning) en "gullig kanin" (sällskapskanin), flådde den och tillagade den inför kamerorna. Det blev ett förfärligt hallå, folk ringde och protesterade och vågorna gick skyhöga. Och tanken bakom inslaget var väl just denna - vi accepterar utan knot att djur som grisar, kalvar, lamm etc slaktas i hundratusental varje dag men upprörs till nästan hysteri när en gullig kanin går samma öde till mötes. Hur resonerar vi egentligen där? Och vad lär vi våra barn? Att det är helt ok att äta varmkorv och hamburgare men fruktansvärt okänsligt att döda och äta en kanin?

Jag såg någon rubrik om det där men satte mig inte in i vad det gällde. Det är väl bra att vi lär barn och oss själva att det är levande djur som vi dödar och äter. Min kommentar till tanten gällde bara att det vanliga inte är att barn i Sverige idag visar intresse för och hjälper till att slakta och ta ut djur. Tanten verkade vara av en annan uppfattning.
 
Att vara ärlig med var mat kommer ifrån är ju jättebra, men ännu bättre är rätt terminologi och att inte skambelägga barn för att de äter mer allround än sina föräldrar. Lik = död människokropp och så länge inte folk är kannibaler och festar loss på andra människor så finns där alltså inga likdelar på tallriken. Inte heller dör kalvar för att kor mjölkas.

Och om då någon kallar köttet på tallriken för lik så öppnar det upp för en diskussion om skillnaden mellan döda djur och döda människor, varför vi äter vissa saker och inte andra, osv.

Att diskutera från en annan synvinkel än "det här är supernaturligt, finns inget annat sätt att se på saken här inte, slappna av helt och hållet i den här totalt ickeifrågasatta normen" betyder inte nödvändigtvis att skuldbelägga. En del otrevliga typer sysslar med sådant, men långt ifrån alla. Precis som att en del köttätare slår ifrån sig kraftfullt alla försök att problematisera köttkonsumtion.

(Och för vad det nu är värt så är båda ungarna här köttätare och jag har inte försökt få dem att vare sig skämmas eller skrämmas för maten.)
 
Jag såg någon rubrik om det där men satte mig inte in i vad det gällde. Det är väl bra att vi lär barn och oss själva att det är levande djur som vi dödar och äter. Min kommentar till tanten gällde bara att det vanliga inte är att barn i Sverige idag visar intresse för och hjälper till att slakta och ta ut djur. Tanten verkade vara av en annan uppfattning.
Kanske beror lite på var man bor och vilken typ av kretsar man umgås i?
Själv är jag uppväxt i Dalarna och i min hemby var det nog ingen som INTE varit med och slaktat älg som barn. Storstadsbarn tror jag inte ens vet hur en älg smakar.
Är man bondunge tror jag också man har upplevt en del slakt och inte ser något konstigt i det.:)
 
Och om då någon kallar köttet på tallriken för lik så öppnar det upp för en diskussion om skillnaden mellan döda djur och döda människor, varför vi äter vissa saker och inte andra, osv.

Att diskutera från en annan synvinkel än "det här är supernaturligt, finns inget annat sätt att se på saken här inte, slappna av helt och hållet i den här totalt ickeifrågasatta normen" betyder inte nödvändigtvis att skuldbelägga. En del otrevliga typer sysslar med sådant, men långt ifrån alla. Precis som att en del köttätare slår ifrån sig kraftfullt alla försök att problematisera köttkonsumtion.

(Och för vad det nu är värt så är båda ungarna här köttätare och jag har inte försökt få dem att vare sig skämmas eller skrämmas för maten.)

Fast det är en diskussion som kanske inte är helt lämplig på en middag, dvs när någon har bjudit in till fest. Det är något man kan ta i hemmets vrå, av artighet gentemot värden och de andra gästerna.

Jag skulle aldrig (oavsett sammanhang) kommentera eller kritisera vad någon annan äter eller inte äter. Jag förväntar mig samma artighet i retur.
 
Man kan definitivt se något konstigt i det, trots mycket erfarenhet. Jag är som sagt "bondunge" och har definitivt inte en avslappnad, accepterande hållning till köttproduktion.
Självklat kan man. Det är ju det som är bra när man kan bygga sina åsikter på egna upplevelser istället för på andras :)
Min poäng var iaf att i vissa kretsar, kanske den som @tanten vistas i så är det ganska normalt att man har upplevt slakt och kanske tom vlll hjälpa till.
 
Fast det är en diskussion som kanske inte är helt lämplig på en middag, dvs när någon har bjudit in till fest. Det är något man kan ta i hemmets vrå, av artighet gentemot värden och de andra gästerna.

Jag håller helt med där, och har både påpekat att jag inte "ger mig på" andras tallrikar (även om man som icke-köttätare väldigt ofta får höra en massa tydligen helt socialt accepterade kommentarer om ens egen tallrik på middagar... :meh:) och att TS gäst är en knäppgök. Jag pratar om en generell inställning till diskussion.
 
Självklat kan man. Det är ju det som är bra när man kan bygga sina åsikter på egna upplevelser istället för på andras :)
Min poäng var iaf att i vissa kretsar, kanske den som @tanten vistas i så är det ganska normalt att man har upplevt slakt och kanske tom vlll hjälpa till.

Visst är det så, men jag tror att min/din/@tantens erfarenheter inte är särskilt representativa för genomsnittsbarnet idag. De flesta växer inte upp så, och utanför landsbygden är risken stor att de inte ens känner någon som har sådana erfarenheter.
 
Visst är det så, men jag tror att min/din/@tantens erfarenheter inte är särskilt representativa för genomsnittsbarnet idag. De flesta växer inte upp så, och utanför landsbygden är risken stor att de inte ens känner någon som har sådana erfarenheter.
Nej tyvärr så är det nog så att i de flesta barnens världar så är kollen på djur och allt runt omkring djur och natur rätt usel. Ser det bara bland min sons vänner. När de kommer till oss för att sova över mm...vilka kläder de har med sig. Inget att ens vistas utomhus i. 10-åriga killar och vi bor på landet. Finns så otroligt mycket att göra på utsidan dörren men föräldrarna verkar tro att ungarna ska spela tv-spel i ett dygn eller två. Och allt de vågar äta är typ korv och makaroner :(
 
Jag har förstått att det finns en del veganer på Buke och behöver hjälp att handtera veganer i ett familjesällskap.

En person i min omdelbara närhet har (influerad av sin nya flickvän) konverterat till vegan och som många konvertiter blivit "mer katolsk än påven".

Jag blev uppringd härom dagen av personen ifråga och han mer eller mindre krävde att jag inte skulle servera kött/fisk/skaldjur i någon form till övriga gäster eftersom han och flickvännen tycker det är så tragiskt att bevittna "kanibalism", han använde faktiskt det ordet. Innan han la på hade han "kravlista" på vad jag kunde servera och hur det skulle tillagas.

Min första reaktion var att ni behöver inte komma om alla andra skall dansa efter er pipa men det föll inte i god jord. Klart vi (dom) skall komma, det är ju en familjefest och du kan väl ta lite normal hänsyn. Hej då! och så la han på. Jag såg ut så här:confused:

Jag har noll insikt i veganers synsätt och matvanor men jag har förstått att ALLA animaliska produkter går bort utan undantag. Jag har normala vegetarianer diabetiker och allergiker i min omgivning och har hittills lyckats med att servera mat som alla kan äta genom att servera kött/fisk/skaldjur separat och ingen har hittills klagat.

Kan någon vänligen svara på följande:

Är alla veganer lika kravstora och besvärliga?
Måste jag laga "egen" mat till dom eller kan jag be dom ta med sin egen så att det blir rätt?
Är jag elak eller respektlös om jag serverar min planerade meny med roastbiff? Jag fick ju inga gångbara alternativ..

Hjälp mig att lösa det här så att alla känner sig välkomna! PFT!

Nej, det är de som är respektlösa som vill tvinga på dig sin livssyn. Ett jävla sätt, helt enkelt.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp