Vi MÅSTE prata mer om psykisk ohälsa!

Bukebloggen, är det ens värt att skriva här? Jag vet inte...
Jag skrev i en tråd för inte så längesen som handlade om att synliggöra psykisk ohälsa ännu mer. Det var flera som inte höll med om det, eftersom det enligt dom inte finns något tabu (?). Men vet ni vad? Det gör det. Det finns ett stort tabu kring psykisk ohälsa. Det finns en STOR skam, och det måste bli en ändring på det. Men vad är egentligen rätt och fel? Finns det ens något rätt eller fel? Det är en svår fråga som jag inte är säker på att någon har ett svar på. Allt är nog väldigt individuellt. Men en sak är säker, och det är att vi måste prata mer om det. Öppet! Synliggöra.

Det är ALDRIG okej att skambelägga folk med psykisk ohälsa.
Om det är någon som ska känna skam är det dom som vill tysta ner och inte prata om det.

Jag gjorde en video om detta, kolla gärna!
(Nu är det säkert inte ens någon som kommer se/läsa detta, men skitsamma).

 

[Saeta]

Var har du fått det ifrån?

Läser vi ens samma inlägg? Jag tror inte det. Det är MÅNGA som hävdar att det inte är bra att prata om psykisk ohälsa. Offentligt. Åtminstone inte om en själv har det.

 

[Lovisaleonora]

Du är inte ensam om att känna så. Och det här visar ju bara än en gång att det inte är okej att få höras om en har någon form av psykisk ohälsa. Eller det kanske är okej beroende på vem personen är.

Från vad (om här) drar du ovanstående slutsats?

 

[Saeta]

Från vad (om här) drar du ovanstående slutsats?

Läs igenom tråden så kommer du se att folk tycker så.

 

[Lovisaleonora]

Läs igenom tråden så kommer du se att folk tycker så.

Jag har läst, och svarat. Tydligen drar vi inte samma slutsatser, vilket jag i o f s inte tycker är förvånande med tanke på var diskussionen hamnat.

 

[Saeta]

Jag har läst, och svarat. Tydligen drar vi inte samma slutsatser, vilket jag i o f s inte tycker är förvånande med tanke på var diskussionen hamnat.

Så du kan på riktigt inte se att flera hävdar att det inte borde pratas om psykisk ohälsa på internet? Och speciellt inte om en själv lider av det?

 

[mackan]

Läser vi ens samma inlägg? Jag tror inte det. Det är MÅNGA som hävdar att det inte är bra att prata om psykisk ohälsa. Offentligt. Åtminstone inte om en själv har det.

Japp - alla läser samma inlägg . Och samma tråd.
Det är just det som är poängen lite - att du, jag, x och y osv, har olika förhållningssätt och tankar och åsikter osv. Och att när många har olika åsikter på ditt förhållningssätt /världsbild osv, så kommer du att få responser utifrån det, inklusive ifrågasättanden och följdfrågor vad du menar . Osv.

 

[Lovisaleonora]

Så du kan på riktigt inte se att flera hävdar att det inte borde pratas om psykisk ohälsa på internet? Och speciellt inte om en själv lider av det?

Det är ju inte det du skriver! Du skriver att man inte får höras om man lider av psykisk ohälsa. Det är INTE samma sak som att de som mår dåligt inte får höras. Fråga är OM VAD.

 

[Saeta]

Det är ju inte det du skriver! Du skriver att man inte får höras om man lider av psykisk ohälsa. Det är INTE samma sak som att de som mår dåligt inte får höras. Fråga är OM VAD.

Det är ju samma sak? Bara att du bytt ut två ord.

 

[Saeta]

Japp - alla läser samma inlägg . Och samma tråd.
Det är just det som är poängen lite - att du, jag, x och y osv, har olika förhållningssätt och tankar och åsikter osv. Och att när många har olika åsikter på ditt förhållningssätt /världsbild osv, så kommer du att få responser utifrån det, inklusive ifrågasättanden och följdfrågor vad du menar . Osv.

Ja, det har jag inte sagt något om.

 

[aiquen]

Jag kan inte komma på en enda svensk influencer som hetsar andra till att må dåligt. Tvärtom! Det finns många influencers som pratar om psykisk ohälsa som i sin tur leder till att fler vågar börja prata och söka hjälp. Det är inte enbart negativt att prata om psykisk ohälsa.
Tycker du det vore bättre om det blev som förr, att inte prata alls om det?

Men det är just det här du missförstår genomgående genom tråden. Det är inte tal om att hetsa någon till något. Poängen är att man påverkas av sin omgivning och är man redan sjuk och mest omger sig med andra sjuka, läser om det sjuka, pratar om det sjuka och i slutändan själv identifierar sig som en av de sjuka - så riskerar man bara att må ännu sämre. För att man hamnar i en tillvaro där allt handlar om att vara sjuk och man t.o.m. får likes (bekräftelse) för att vara just det.

Precis som det omvända kan smitta: Sitter jag i ett rum med glada människor som tokskrattar åt något är det inte otroligt att jag också börjar skratta. Eller att jag - morgontrött som få - också blir på gott humör om mina kollegor kommer till jobbet på morgonen och är sprudlande glada. (Jag vet att det är mycket mer komplext än så här, men för exemplets skull.)

Du skriver själv att ingen väl vill var sjuk, men missar att det andra försöker argumentera för är just hur: den drabbade bäst hanterar sina problem (ingen påstår att det är lätt), hur den friska omgivningen bäst bemöter den drabbade och hur samhället bäst agerar - i syfte att faktiskt MINSKA psykisk ohälsa. Inte bara ”prata om det” - speciellt om utfallet av det bara blir en bekräftelse för den drabbade i att stanna i sin sjukdom.

Alltså, jag tycker verkligen inte att det här är ett lätt ämne, allra minst känslomässigt. Jag har också erfarenheter. Jag vet hur svårt det kan vara, på olika sätt. Men - jag vet också hur lätt det kan vara att fastna i en sjuk tillvaro och hur otroligt destruktivt det är. Och min anledning till att alls argumentera emot dig är att jag inte önskar någon att hamna just där.

 

[MiaMia]

@mackan Du får ursäkta men jag förstår nog inte heller vad du menar med dina senaste inlägg. Jag ser nog inte riktigt vad det spelar för roll huruvida @Saeta definierar sig som en influenser eller ej? Och det gör hon ju tydligen inte heller, så ditt dumförklarande i inlägg #917 är väldigt onödigt.

Fast det är väldigt tydliggörande.
@Saeta själv säger att hon inte förstår i #918, men vi andra har svårt att inse att hon verkligen inte förstår på riktigt, för att det är så självklart för oss. Inte ens att hon ärligt menar det när hon frågar. Och därför tidvis får en del provocerande formuleringar, istället för förklaringar till svar. För vi missar VAD det är hon inte förstår.
Det är inte dumförklarande mot @Saeta , men kan göra det lättare för oss som läser det hon skriver att kunna förstå bättre vad hon tänker. (om man inte själv utgår ifrån att man skulle vara dum bara för att man tänker annorlunda)

@mackan säger att hon inte lägger någon speciell vikt vid om @Saeta kallar sig influencer eller inte (i sak). Men tycker det spelar roll för läsningen av inläggen att vetat om tänker att hon själv innefattas eller inte när hon talar om dem.
@Saeta förstår inte alls den avsikten att använda informationen för att relatera till den större helheten och tolka vad som sägs (bl.a. av henne själv) i disskussionen mot den bakgrunden. Och ser därför frågan enbart som ett etiketterande utan koppling till samtalet om influencers betydelse på ett generellt plan och finner därför frågan poänglös. (alternativt provocerande, eller som att avvika från ämnets fokus)

Det är att sätta huvudet på spiken kring vad det är som sker när diskussionen rör ihop sig pga missförstånden. Hur många gånger i tråden har vi inte läst varianter på: Men förstår du inte...? Nej, förklara...! Där det är skillnaden i perspektiv på en större helhet i förhållande till detaljer och kanske framför allt kopplingen mellan dem som ligger bakom förvirringen. Och att kunna gissa avsikten med andras frågor när det antas att man automatiskt ska förstå det , utan att det sägs i klartext.

 

[Saeta]

Men det är just det här du missförstår genomgående genom tråden. Det är inte tal om att hetsa någon till något. Poängen är att man påverkas av sin omgivning och är man redan sjuk och mest omger sig med andra sjuka, läser om det sjuka, pratar om det sjuka och i slutändan själv identifierar sig som en av de sjuka - så riskerar man bara att må ännu sämre. För att man hamnar i en tillvaro där allt handlar om att vara sjuk och man t.o.m. får likes (bekräftelse) för att vara just det.

Precis som det omvända kan smitta: Sitter jag i ett rum med glada människor som tokskrattar åt något är det inte otroligt att jag också börjar skratta. Eller att jag - morgontrött som få - också blir på gott humör om mina kollegor kommer till jobbet på morgonen och är sprudlande glada. (Jag vet att det är mycket mer komplext än så här, men för exemplets skull.)

Du skriver själv att ingen väl vill var sjuk, men missar att det andra försöker argumentera för är just hur: den drabbade bäst hanterar sina problem (ingen påstår att det är lätt), hur den friska omgivningen bäst bemöter den drabbade och hur samhället bäst agerar - i syfte att faktiskt MINSKA psykisk ohälsa. Inte bara ”prata om det” - speciellt om utfallet av det bara blir en bekräftelse för den drabbade i att stanna i sin sjukdom.

Alltså, jag tycker verkligen inte att det här är ett lätt ämne, allra minst känslomässigt. Jag har också erfarenheter. Jag vet hur svårt det kan vara, på olika sätt. Men - jag vet också hur lätt det kan vara att fastna i en sjuk tillvaro och hur otroligt destruktivt det är. Och min anledning till att alls argumentera emot dig är att jag inte önskar någon att hamna just där.

Jag svarade @NookNook angående att hetsa, inlägg #903 andra stycket första meningen.
Likväl som det kan få negativa effekter att lyssna på någon som själv lider av psykisk ohälsa så kan det också få positiva effekter. Så det är inte enbart negativt.

Jag förstår dina exempel och håller väl med att det kan "smitta". Men psykisk ohälsa smittar inte. Alltså, depression och sånt smittar inte. Sen är det väl klart att om någon umgås intensivt med en deprimerad person så kanske hen också blir nedstämd. Men det är skillnad på att dras med i känslor (för det gör en ju) och att faktiskt på allvar bli deprimerad.
Och om det gäller folk som redan är deprimerade så kan det som sagt vara positivt också att ta del av andra personer som mått/mår dåligt. Men det är ju som med allt annat. Balans är bra. Lagom är bra.

Absolut, det är lätt att fastna i det sjuka. Jag har själv varit på botten så jag vet hur förjävla hemskt det är. Och jag önskar verkligen inte heller att någon annan får uppleva samma sak.

 

[Saeta]

Fast det är väldigt tydliggörande.
@Saeta själv säger att hon inte förstår i #918, men vi andra har svårt att inse att hon verkligen inte förstår på riktigt, för att det är så självklart för oss. Inte ens att hon ärligt menar det när hon frågar. Och därför tidvis får en del provocerande formuleringar, istället för förklaringar till svar. För vi missar VAD det är hon inte förstår.
Det är inte dumförklarande mot @Saeta , men kan göra det lättare för oss som läser det hon skriver att kunna förstå bättre vad hon tänker. (om man inte själv utgår ifrån att man skulle vara dum bara för att man tänker annorlunda)

Är det så att folk (du/ni?) inte tror på mig när jag säger att jag inte förstår, för att det är så självklart för er?
Och när jag frågar om en förklaring så förstår inte ni vad det är som jag inte förstår?

Jag känner mig väldigt väldigt dum som gång på gång inte förstår.
Och inte kan jag förklara vad det är som jag inte förstår heller...

 

[nullo-modo]

Är det så att folk (du/ni?) inte tror på mig när jag säger att jag inte förstår, för att det är så självklart för er?
Och när jag frågar om en förklaring så förstår inte ni vad det är som jag inte förstår?

Jag känner mig väldigt väldigt dum som gång på gång inte förstår.
Och inte kan jag förklara vad det är som jag inte förstår heller...

Förstår hur du känner, för mig finns det 2 som jag aldrig förstår utan tycker mest det är massa text som jag inte förstår innebörden av.

 

[Hippocampus]

Jag har bara min erfarenhet att utgå ifrån, mig själv, några släktingar samt vänner. När jag var sjuk tittade jag aldrig på videos osv om sjuka människor. Då gräver man ju bara djupare och djupare. När jag talat om vägen som gjorde mig frisk, pratar jag aldrig om sjukdomarna mer än ett kort kort kort resumé på nån minut, inte för att det ger något egentligen men mest för att hur det lilla trollet i hjärnan expanderar och hittar på andra "farliga" saker.
Nu är ju min väg inte så accepterad eftersom jag inte gick genom sjukvården. Jag började där men insåg snabbt att de har ingen förmåga att bota utan bara stoppa i mig passa piller och det ville inte jag. Sjukvården cementerar ju dessutom ofta att man aldrig kan bli frisk, så i många fall "slipper" man bli frisk, tar inte för sig osv för sjukvården har ändå berättat att det kvittar..

Ska man börja med blogg osv så är jag övertygad om att det ska visas den friska vägen, inte när man har ångest osv. Inte för att det är skamligt, utan just för att det kan bli destruktivt och cementerande för andra sjuka.

 

[Saeta]

Jag har bara min erfarenhet att utgå ifrån, mig själv, några släktingar samt vänner. När jag var sjuk tittade jag aldrig på videos osv om sjuka människor. Då gräver man ju bara djupare och djupare. När jag talat om vägen som gjorde mig frisk, pratar jag aldrig om sjukdomarna mer än ett kort kort kort resumé på nån minut, inte för att det ger något egentligen men mest för att hur det lilla trollet i hjärnan expanderar och hittar på andra "farliga" saker.
Nu är ju min väg inte så accepterad eftersom jag inte gick genom sjukvården. Jag började där men insåg snabbt att de har ingen förmåga att bota utan bara stoppa i mig passa piller och det ville inte jag. Sjukvården cementerar ju dessutom ofta att man aldrig kan bli frisk, så i många fall "slipper" man bli frisk, tar inte för sig osv för sjukvården har ändå berättat att det kvittar..

Ska man börja med blogg osv så är jag övertygad om att det ska visas den friska vägen, inte när man har ångest osv. Inte för att det är skamligt, utan just för att det kan bli destruktivt och cementerande för andra sjuka.

Hör vad du säger och respekterar din åsikt, men håller inte med.
För mig har det varit helt tvärt om. Jag använde bloggen som en avlastning för min ångest. Hade jag inte haft den så hade jag högst troligt gjort något skadligt. Alltså gjorde jag det bästa jag kunde av situationen. Sen är det möjligt att det inte är bra att skriva om sitt mående varje dag. Men samtidigt var det det bästa jag kunde göra för att orka leva.
Sen är det ju kul att andra uppskattat det jag skrivit om också, att jag varit så öppen och ärlig alltså.

 

[MiaMia]

Är det så att folk (du/ni?) inte tror på mig när jag säger att jag inte förstår, för att det är så självklart för er?
Och när jag frågar om en förklaring så förstår inte ni vad det är som jag inte förstår?

Jag känner mig väldigt väldigt dum som gång på gång inte förstår.
Och inte kan jag förklara vad det är som jag inte förstår heller...

Jag tror att det ofta kan vara så, eller i vart fall bidra delvis.
Och inte så mycket för att de misstror dig egentligen, men för att de från sin sida inte heller förstår dig.

Och att de också kan ha svårt att förklara på ett sätt som är tydligt för dig. Eftersom det fortfarande blir en förklaring så som de tänker att det hade blivit mest tydligt för dem själva, utifrån hur de tänker. Att det ändå kanske inte blir en förklaring som funkar lika bra för dig.

Att man inte förstår kan bero på många fler saker än att man är dum. Det är krångligt att kommunicera,
Använda rätt ord, och alla andra subtila sociala koder, för att få så mycket av det som finns som tanke i min egen hjärna att flytta sig till att bli en tanke i någon annans hjärna, utan att allt för mycket förändras eller försvinner på vägen.
Börjar det strula med att man missförstått något så kan det lätt växa till mer strul för att det missförståndet sedan gör att man tror fel om vad man menar med nästa sak som sägs också pga det. osv.

Jag tror att du tänker lite annorlunda på ett par sätt än vad de flesta andra brukar göra. Om man då är mer olik från början så finns det mer som kan gå fel när man ska förstå hur den andra tänker. Precis som att det är lättare att prata med de som t.ex. gått samma utbildning eller kommer från samma kultur för att man har mer gemensamt att utgå ifrån.
Så därför blir det mer missförstånd som kan gör att det känns som en "tjafsig" ton i dina trådar. För att man inte alltid kommer på att det var missförstånd, utan tror något annat.

 

[Saeta]

Jag tror att det ofta kan vara så, eller i vart fall bidra delvis.
Och inte så mycket för att de misstror dig egentligen, men för att de från sin sida inte heller förstår dig.

Och att de också kan ha svårt att förklara på ett sätt som är tydligt för dig. Eftersom det fortfarande blir en förklaring så som de tänker att det hade blivit mest tydligt för dem själva, utifrån hur de tänker. Att det ändå kanske inte blir en förklaring som funkar lika bra för dig.

Att man inte förstår kan bero på många fler saker än att man är dum. Det är krångligt att kommunicera, Använda rätt ord, och alla andra subtila sociala koder, för att få så mycket av det som finns som tanke i min hjärna att flytta sig till att bli en tanke i någon annans hjärna, utan att allt för mycket förändras eller försvinner på vägen.
Börjar det strula med att man missförstått något så kan det lätt växa till mer strul för att det missförståndet sedan gör att man tror fel om vad man menar med nästa sak som sägs också pga det. osv.

Jag tror att du tänker lite annorlunda på ett par sätt än vad de flesta andra brukar göra. Om man då är mer olik från början så finns det mer som kan gå fel när man ska förstå hur den andra tänker. Precis som att det är lättare att prata med de som t.ex. gått samma utbildning eller kommer från samma kultur för att man har mer gemensamt att utgå ifrån.
Så därför blir det mer missförstånd som kan gör att det känns som en "tjafsig" ton i dina trådar. För att man inte alltid kommer på att det var missförstånd, utan tror något annat.

Tack för en bra förklaring.
Det känns dock väldigt tråkigt att ingen annan verkar ha förstått att det är så. Om det nu är så. Men jag tror du har rätt. Så mycket som jag har skrivit här under flera års tid och det är alltid samma personer (oftast, en och annan "nykomling" också) som är de som "tjatar och hackar" (min uppfattning, och jag hittar inte bättre ord). Ibland känns det nästan som att folk vill vara nedlåtande mot mig. Men jo, det är ju såklart frustrerande när någon inte förstår och då blir det nog lätt att folk blir lite "hård" i tonen.

Självklart får ju folk ha en annan åsikt än mig. Det är inget som jag ser som otrevligt. Verkligen inte. Men jag uppfattar folk som väldigt håra och råa i tonen. Och det har säkert med språkbruket att göra samt hur bra en är på att förklara och hur bra den andra är att förstå. Svår balansgång. Enligt mig själv så kan jag inte förstå hur folk vill framstå som hårda och otrevliga. Men samtidigt är det svårt att tolka in tonläge osv när en läser en text. Jag hoppas inte att någon är vill framstå som hård och nedlåtande och otrevlig med flit, även om det finns folk till allt. Jag tror ju som sagt gott om dom flesta. Eller jag försöker iallafall. Min mening är aldrig att vara otrevlig eller att folk ska uppfatta mig som obrydd eller som att jag vill andra illa. Och jag hoppas som sagt att ingen annan vill uppfattas så.

 

[Shaggy]

Jag svarade
Jag förstår dina exempel och håller väl med att det kan "smitta". Men psykisk ohälsa smittar inte. Alltså, depression och sånt smittar inte. Sen är det väl klart att om någon umgås intensivt med en deprimerad person så kanske hen också blir nedstämd. Men det är skillnad på att dras med i känslor (för det gör en ju) och att faktiskt på allvar bli deprimerad.[/QUOTE]

Här tror jag att du tänker fel.
En depression styrs av många saker en av dem är kemin i hjärnan en annan är tankemönster. Om man umgås mycket med deprimerade personer så är jag fullständigt övertygad om att man kan bli deprimerad. När man tänker en tanke skapas en koppling i hjärnan. Ju oftare vi använder den kopplingen ju starkare blir den och ju lättare blir den att använda igen. Det är det här vi använder oss av när vi lär oss saker och därför repetition är så viktig. Om vi nu säger att någon umgås uteslutande med deprimerade personer så kommer de tankemönster dessa använder att bli en del av den friska människans. Efter ett tag så kommer dessa tankemönster att vara mycket naturliga och nedstämdheten ökar. Man lär helt enkelt hjärnan att skapa ett depressivt tankemönster.
Det här är mina tankar och inget jag på något sätt kan belägga mer än med egna erfarenheter och hur man i en grupp kan dra ner varandra väldigt fort.

 

[Saeta]

Här tror jag att du tänker fel.
En depression styrs av många saker en av dem är kemin i hjärnan en annan är tankemönster. Om man umgås mycket med deprimerade personer så är jag fullständigt övertygad om att man kan bli deprimerad. När man tänker en tanke skapas en koppling i hjärnan. Ju oftare vi använder den kopplingen ju starkare blir den och ju lättare blir den att använda igen. Det är det här vi använder oss av när vi lär oss saker och därför repetition är så viktig. Om vi nu säger att någon umgås uteslutande med deprimerade personer så kommer de tankemönster dessa använder att bli en del av den friska människans. Efter ett tag så kommer dessa tankemönster att vara mycket naturliga och nedstämdheten ökar. Man lär helt enkelt hjärnan att skapa ett depressivt tankemönster.
Det här är mina tankar och inget jag på något sätt kan belägga mer än med egna erfarenheter och hur man i en grupp kan dra ner varandra väldigt fort.

Ja jo, det är säkert sant. Iallafall just med depression inom spannet psykisk ohälsa.