Bukefalos 28 år!

Vilken sexualitet har du?

Vilken sexualitet har du?

  • Homosexuell

    Röster: 4 2,6%
  • Bisexuell

    Röster: 34 22,1%
  • Pansexuell

    Röster: 5 3,2%
  • Asexuell

    Röster: 2 1,3%
  • Heterosexuell

    Röster: 100 64,9%
  • Annat (förtydliga gärna i tråden)

    Röster: 0 0,0%
  • Vet inte

    Röster: 9 5,8%

  • Antal omröstningsdeltagare
    154
Idag är det för mig otänkbart att ligga med annat än män, eller rättare sagt annat än min karl. I morgon eller nästa år kanske det är annorlunda men jag har bara varit med män och har inget sug efter att ligga med en kvinna nu. Egentligen inte andra än min partner öht :p
Åh du har bara inte träffat rätt kvinna! :up:




(ps. ironi anspelat på den fras som många lesbiska får höra :grin:)
 
Jag räknar mig som bi, tänder på både tjejer och killar. Lever i ett förhållande med en man sedan tio år så det är nog bara de jag diskuterat ämnet med som vet det. Finner liksom inget bra tillfälle annars "Mormor, kan du skicka potatisen? Förresten, jag är bisexuell." När man diskuterar det blir det ju en annan sak. Men det är inget jag undviker att säga om tillfälle ges. Tycker precis som @Asko om att prata om mig själv! ;)
 
Jag räknar mig som bi, tänder på både tjejer och killar. Lever i ett förhållande med en man sedan tio år så det är nog bara de jag diskuterat ämnet med som vet det. Finner liksom inget bra tillfälle annars "Mormor, kan du skicka potatisen? Förresten, jag är bisexuell." När man diskuterar det blir det ju en annan sak. Men det är inget jag undviker att säga om tillfälle ges. Tycker precis som @Asko om att prata om mig själv! ;)
Så jag är inte ensam! :D

Jag har själv ibland känt suget att få berätta för familjen men tyvärr har bara fått tillfälle att säga "... eller kvinna/tjej!" när någon ur familjen sagt något om en kille/man till mig. Men då har det blivit snarare "ja, eller det!" och sedan tyst - erkänner (glatt) att jag blivit snopen :mad: Det var ju ett utmärkt tillfälle! Men svårt när de inte går vidare eller frågar :p Folk är alltför försiktiga med vad de frågar! Jag vill ju berätta! :arghh: Du kanske förstår mig? :D
 
Jag är heterosexuell, vad jag vet.
Tycker däremot att kvinnokroppar är väldigt mycket vackrare - men på ett sätt som mer är som en vacker hund eller en fin frisyr. Det är män som jag är kär i vars kroppar jag tänder på. Tänder i allmänhet inte på folk hej vilt, utan verkar ha en sexualitet som hänger ihop med "kärlekskänslor". Blir inte tänd på någon jag inte känner.

Har problem med att jag attraheras av ett väldigt "manligt" utseende; stor, skäggig, bred - you name it. Samtidigt avskyr jag "mansegenskaper" (enl normen, sexistiska odjur som blir ännu värre i grupp med andra män typ, vilket förövrigt är det som ger mig absolut mest obehagskänslor och rysningar rent instinktivt - alltså män i grupp. Gärna i kombo med alkohol). Det minskar urvalet något, helt klart. Att hitta en "mansman" till utseendet men som faktiskt är (som någon här uttryckte det någon gång) är en humanist utan attitydproblem. Har lyckats en gång så den håller jag i :o
 
Utan att läsa hela tråden...

Jag kan bli attraherad av både män som kvinnor, däremot har jag bara utvecklat känslor för män. Vet inte riktigt vad det gör mig?
 
Jag är hetro. Jag har ibland tänkt att det vore betydligt mer praktiskt att vara bi. Utbudet av liggbara personer ökar om man slipper sortera bort folk på grund av deras kön, vilket egentligen är rätt ointressant. Men det är märkligt det där, jag har försökt fantisera men det blir inte något av det. Enda gången det ens lyckades bli spännande var när jag sov och drömde att jag var man Och har sex med en kvinna...
 
Hm, jag funderar faktiskt på det. Det togs upp i ett möte med en arbetspsykolog som jag fick möta i samband med AF och hon påpekade att jag fick en rodnad på pannan när jag berättade om det, och det är ju väldigt svårt (känner obehag och hackar fram det) för mig att berätta för någon annan fortfarande trots att jag egentligen är väldigt öppen som person. Hon frågade då också om jag hade fått hjälp med att bearbeta det, men det har jag inte trots att jag har varit till många psykologer. De alla har inte nämnt det igen när(/om) jag berättat om det, så då har jag inte heller tagit upp det igen. Snarare har det väl gett mig känslan att det inte varit så viktigt i andras ögon (även om jag vet att det är viktigt för mig), blev lite förvånad när den här arbetspsykologen sa att det faktiskt ÄR ett trauma.

(Fast det kanske blev lite destruktivt i mitt fall då jag sedan dess fått kramp i magen/ångest vid färder, pga detta trauma skedde i en skoltaxi ... :cautious:)

Gud, nu babblar jag såhär om mig själv igen :o Ber så mycket om ursäkt för OT men det är skönt att kunna prata om det med någon (dvs fina Buke) nu när jag har bara ett fåtal personer runt mig.
Du behöver absolut inte be om ursäkt! Tycker inte det är OT, dels diskuterade vi ju ämnet och dels tycker jag nog att det aldrig kan vara riktigt OT direkt när vi lever i ett samhälle där det finns så få tillfällen att ta upp sexuella trauman och man så lätt blir dåligt bemött när man väl gjort det, tycker man ska ta vara på varje gång någon faktiskt har modet att berätta.

Den där arbetspsykologen verkar bra. Ja, det krävs ju att du träffar någon som får dig att känna dig bekväm att ta upp det för att du ska ha en chans att bearbeta det. Kanske du inte alltid hittar den personen på de första försöken, men när du gör det tror jag det kan göra verklig skillnad.
 
Du behöver absolut inte be om ursäkt! Tycker inte det är OT, dels diskuterade vi ju ämnet och dels tycker jag nog att det aldrig kan vara riktigt OT direkt när vi lever i ett samhälle där det finns så få tillfällen att ta upp sexuella trauman och man så lätt blir dåligt bemött när man väl gjort det, tycker man ska ta vara på varje gång någon faktiskt har modet att berätta.

Den där arbetspsykologen verkar bra. Ja, det krävs ju att du träffar någon som får dig att känna dig bekväm att ta upp det för att du ska ha en chans att bearbeta det. Kanske du inte alltid hittar den personen på de första försöken, men när du gör det tror jag det kan göra verklig skillnad.
:love::love: Tack, du är rar du! :love:

Ja, jag har ju fortsatt att berätta mest i hopp om att jag ska någon gång möta någon som tar det på allvar - kanske den här arbetspsykologen? Vi ska träffas igen nästa vecka, kan fråga henne då vad hon tycker jag "ska" göra för att bearbeta det. Hon frågade ju faktiskt om jag hade gjort det. Inte har hon heller begränsat antalet möten heller.
Tidigare visste jag inte om jag hade bearbetat det eller inte, men ... kanske inte, förstår jag nu.
 
Så jag är inte ensam! :D

Jag har själv ibland känt suget att få berätta för familjen men tyvärr har bara fått tillfälle att säga "... eller kvinna/tjej!" när någon ur familjen sagt något om en kille/man till mig. Men då har det blivit snarare "ja, eller det!" och sedan tyst - erkänner (glatt) att jag blivit snopen :mad: Det var ju ett utmärkt tillfälle! Men svårt när de inte går vidare eller frågar :p Folk är alltför försiktiga med vad de frågar! Jag vill ju berätta! :arghh: Du kanske förstår mig? :D

Haha, jag har inga som är så försiktiga runt mig tror jag. :D men det blir ju också en annan grej IOM att jag är i ett förhållande, pratar inte direkt om någon öht som skulle vara intressant ur det avseendet med folk som inte är nära liksom.


....fortsätt berätta iallafall? :angel: :D
 
Haha, jag har inga som är så försiktiga runt mig tror jag. :D men det blir ju också en annan grej IOM att jag är i ett förhållande, pratar inte direkt om någon öht som skulle vara intressant ur det avseendet med folk som inte är nära liksom.


....fortsätt berätta iallafall? :angel: :D
Är för feg :o Laddade en gång för att berätta för mamma men orden fastnade i halsen så jag backade ur :cautious::grin:
 
Jag tycker en kan skilja på sexualitet och sexuell praktik. Jag kan ju ha erfarenhet av en viss sexuell praktik utan att för den saken skull, definiera mig på ett visst sätt.
Vissa tycker det är oviktigt att sätta etikett på sin sexualitet, kanske för att ens sexualitet aldrig blivit ifrågasatt, eller bara för att det inte känns viktigt.
Jag tror att det för många kan vara viktigt att ha ett ord som definierar vem en är och hitta sammanhang där en kan spegla sig i andra, kanske framförallt som normbrytare.
Angående bisexualitet föredrar jag definitionen att en har förmåga att bli kär i/kåt på personer OAVSETT kön, det öppnar upp för fler kön än man och kvinna.
 
Angående bisexualitet föredrar jag definitionen att en har förmåga att bli kär i/kåt på personer OAVSETT kön, det öppnar upp för fler kön än man och kvinna.
Fast det är just det som är pansexualitet :) I bisexualitet tänder man på både män och kvinnor och i pansexualitet så är könet av mindre betydelse och man tänder även på de som inte är man eller kvinna.
 
Fast det är just det som är pansexualitet :) I bisexualitet tänder man på både män och kvinnor och i pansexualitet så är könet av mindre betydelse och man tänder även på de som inte är man eller kvinna.

Inte enligt min definition av bisexualitet. Jag föredrar att inte vara cis-normativ även där det vanligtvis är uppdelat efter man/kvinna. Jag tycker pan är ett bra begrepp också (könet av mindre betydelse, syftas det på det biologiska könet då?)
 
Inte enligt min definition av bisexualitet. Jag föredrar att inte vara cis-normativ även där det vanligtvis är uppdelat efter man/kvinna. Jag tycker pan är ett bra begrepp också (könet av mindre betydelse, syftas det på det biologiska könet då?)
Kopierar lite från tidigare nämnd hemsida:
"Panromantic vs. biromantic
A panromantic individual is kind of "gender blind" can feel romantic attraction for any kind person including transgenders and agenders.
A biromantic individual experience romantic attraction for females and males.

Pansexual vs. bisexual
A pansexual individual is kind of "gender blind" can feel sexual attraction for any kind persons including transgenders.
A bisexual individual experience sexual attraction for females and males."

Kön menar jag både fysiskt och psykiskt, som i texten ovan så inkluderar det även de som inte ser sig själva som man eller kvinna och tex transsexuella. :)
 
Jag definerar mig själv som heterosexuell bicurious. Samtidigt har min enda attraktion/förälskelse i en kvinna varit mer av pansexuell art än bisexuell.

På något sätt tänker jag mig sexualitet linjärt. Med två snören i kors, en med sexlust/intresse och en med dragning till kön, där man lixom är på något ställe i linjen som kan definera ens sexualitet.
Personligen ligger jag nog väldigt nära bisexualitet på linjen, vilket gör att jag kan tänka mig att vara med en kvinna, men "tycker" att jag attraheras av män.
Dessutom vet ju alla hur långt ett snöre är... Även om jag tycker att den går att definera så går den inte att begränsa, eller förankra på en viss del.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Min kropp har sina skavanker och ålderskrämpor, jag är nog halvvägs om inte mer i livet, men att förmågan till "bra" sex skulle dala...
Svar
14
· Visningar
1 140
Senast: Norma
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 197
Senast: mars
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 348
  • Omröstning
Tjatter Nu som jag äntligen lyckats med mitt "flytta till Sverige"-projekt, vill jag såklart träffa flera bukefalister! :love: Vem är med? Vi...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 955
Senast: Habina
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp