Igår skulle vi bara ta in hästarna. Queenie kommer in i full fart som vanligt, kastar sig över morötterna i krubban och sen blev hon inte alls sig själv. Slutade äta, stod och flemade och hade huvudet långt ner. Kom fram till mig och det var som att hon sökte tröst och hjälp. Jag trodde först att hon satt nåt på tvären likt foderstrupsförstoppning så jag och sambon hjälptes åt att hälla i henne ett par petflaskor med vatten (som hon spottade ut över mig lika snabbt) och då svalde hon ju lite. Tog nån halv tugga hö men sen samma sak. Magen mullrade som det skulle och hon visade inga övriga koliktecken så jag kände mig lite rådvill. Så plötsligt bara lade hon sig ner. Helt pang och bara låg. Inte rullade eller nåt, bara låg och hade till slut mulen i marken. Klev upp utan problem å vi släppte ut henne i hagen. Sambon jagade runt henne lite och då drog hon för första gången i sitt liv rakt genom tråden... Där nånstans blev jag rädd och fick hemska flashbacks från när hon var så tvärdålig för några år sen... Men det visade sig att hon sprungit igenom där det brukar vara en öppning till betet på sommaren så jag hoppas att hon bara inte såg att det var stängt eller nåt... Men fortfarande väldigt konstigt. Hon kom iaf tillbaka och in i boxen igen. Började då skrapa lite och ville lägga sig igen. Så då ringde jag veterinär.
Antagligen kolikkänning. Eftersom att det fortfarande var så lindriga symptom så blev vi ordinerade raska promenader, gärna trava. Så det blev promenader till ett på natten innan vi tordes gå och lägga oss. Jag har ju världens bästa sambo som lyssnade exakt på vad veterinär och jag sa och var ute och joggade med henne flera gånger. Första svängen bajsade hon en stor hög som såg helt normal ut och hon visade inga tecken alls på att ha ont eller så. Flemade lite i början men ingenting sen. In i boxen igen och då kom hon igång och åt som vanligt. Veterinären ringde upp och tyckte att allt lät himla positivt men ville att vi skulle fortsätta röra på henne nån gång i halvtimmen. Så fick hon vila utan mat en stund, när jag kom ut låg hon ner igen men var fortfarande lugn och klev upp direkt. Jag tog ut henne en sväng och promenerade ca tjugo minuter men det går inte så bra för mig... Fogarna och ryggen skrek. En sån gång saknar jag verkligen att inte vara lika rörlig och alert som vanligt... Sambon tog henne en vända till senare, då hade hon stått upp, försökt norpa åt sig hö på vägen och sen ätit en näve med normal aptit. Jag gick ut en gång till och tittade till henne men då såg allt lugnt ut så vi kröp till kojs.
Som tur var så såg jag ju antagligen precis när det drog igång så det verkade ändå släppa ganska snabbt. På vettens ordination fick hon ingen mat inatt och bara halva frukosten nu. Hon åt med god aptit men är som sagt lite för lugn för att jag ska tycka att det är helt okej. Magen lät bra, en normal hög i boxen. Hade inte druckit nånting alls så hoppas hon dricker lite ute under dagen... Får ha pejl på henne (på så sätt är det ju tur att man är hemma på dagarna) men jag hoppas jag slipper fler powerwalks...
Förut bar jag ut vatten åt dem ett par gånger varje dag under utevistelsen och de hinkade ju alltid i sig minst två hinkar på tre hästar varje gång.
