Bukefalos 28 år!

07-ornas 16'e tråd!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag tycker inte att tävlingshäst och uteridning på något vis är motsägelser.
Jag tränar min andra häst ute mest, grusvägar och skogsvägar är perfekt att rida dressyr på. För övrigt hade både jag och kuse avlidit av tristess att rida på banan/ridhus 4 dagar i veckan.

Det funkar inte för mig rida dressyr ute. Jag måste ha graman annars vågar jag inte rida ut alls och det går inte att träna med graman. Däremot rider jag ju på utebanor också. Jag är inte alltid i ridhuset och aldrig 4 dagar i rad :p
 
Jag måste rida ut min häst mycket för annars blir han harig, stegrar och bockar en massa. Sen gillar ju jag att rida dressyr ute och min häst funkar bra med det. Men jag har jobbat på flera stall där hästarna nästan alltid går på ridbanan eller i ridhuset och det har fungerat också.
 
Som jag redan nämnt så måste min häst ridas ut för att hålla sig på mattan ute, och för att hon mentalt kapsejsar av för lite/ensidiga intryck. Men jag rider ju ut för hållbarheten också, varierande träning och raka spår på olika underlag. För mig är det A och O.
Dessutom tycker jag att det är viktigt att rida ut för att få framåtbjudning och arbetsglädje, kanske märks det mer hos vissa hästar än andra. Det är intressant hur olika de är, det finns ju bevisligen unghästar som aldrig rids ut och som ändå verkar ha arbetsglädje på banan, men min har inte varit en av dem.
Miljöträning är en annan sak, jag vill inte ha en häst som är vuxen och aldrig ridits ute. För då skulle jag sannolikt inte tycka att det var roligt heller. Jag tycker att det är allmänbildning för hästar att få se olika saker, och det blir jäkligt mkt lättare för mig som ryttare att sitta på en häst som inte flippar var tredje meter ute... det är jag för feg för när hästen kommer över ponnygränsen.
 
Säger som Fiorano att jag är väldigt glad över min snälla häst när jag läser om era busfrön.

Det var bara en gång jag höll på att flyga av och det var i höstas när jag skulle rida för första gången på ett par månader och hade tänkt ta en liten lagom galopp på ett stubbfält. Då kunde tom GP bocka, men jag antar att jag fick skylla mig själv :D
 
Men alltså nu låter det ju som om jag aldrig rider ut :p Självklart ska hästen gå ut men jag anser inte det som livsviktigt för en häst. Varierar man träningen på banan tillräckligt mycket så tycker hästarna att det är kul att vara där. Har aldrig haft en häst som tyckt det var tråkigt att vara på banan. Det viktigaste för en häst är att de får mat, vatten, hage och får jobba.
Vi har ju dessutom 2 ridhus och 2 utebanor och alla har olika underlag samt att jag som sagt rider ut en gång i veckan. Har aldrig haft en ledinflammation på mina hästar så uppenbarligen har de överlevt :p

När jag jobbade i England så skrittades hästarna ut en dag i veckan på bilvägar. Resten av tiden var det hage, skrittmaskin och jobb på banan, GP hästar i hoppning. I Tyskland kunde man inte rida ut så där vi hästarna skrittas för hand runt gården (GP hästar dressyr) de gick i hage också , i Schweiz red vi ut mycket på saluhästarna (hopphästar) de hade dock inga hagar.
 
Jag vill verkligen rida ut mycket, men det går lite i vågor. Dels beroende på var hästarna har stått, hur vädret har varit och hur de fungerar ute. Nu har jag stått på anläggning med ridhus för första gången under en vinter och då blev det mindre av den varan. Särskilt då herrn inte är säker ute på vintern. På somrarna har jag alltid kunnat rida ut själv, lattja barbacka och det känns stabilt.. men han är helt årstidsschizofren och på vintern förvandlas han till ett heliumfyllt popcorn som inte är säker någonstans så då rider jag bara ut med sällskap (särskilt då vi har en tågräls att korsa och inte precis står ute på vischan). Och nu har jag ju bara haft en häst så då är det inte längre så lätt att passa in uteritterna med sällskap. Tidigare red jag utomhus typ 5 dagar i veckan (om det inte var katastrofunderlag) eftersom jag var tvungen att köra till ridhus.

Nu vilar herrn ju och då är det på ren självbevarelsedrift jag håller mig inom inhängnade områden när han ska röra på sig lite och kontrollerat :angel: eftersom han inte har så mycket till övers för just kontrollerat och lite.

Det som gör att det är mörkt på uterittsfronten med den andra också just nu är att den har utvecklat en extrem fobisk rädsla för kossor, och här kantas alla kloka ridvägar av kohagar. Jag ska ta ut honom till ett ställe idag och se om vi kan lösa det på egen hand. Jag har fått det ur honom en gång när han var ung, men nu är rädslan tillbaka så vi får visst börja om igen :banghead:
 
Ny plan. Medryttaren kan inte idag så jag får hoppa på det igen ikväll :nailbiting:
Den stackars avkastade ryttaren jag träffade på igår hade brutit benet..... En nordsvensk som snubblande på plan mark och gick omkull och hon fick benet under. Maximal otur.
 
Jag har ju svårt för ATT gå in i ridhus eller på bana, särskilt nu när jag har makalösa ridvägar med bara sand och kuperat och man kan trava och galoppera i evigheter. Jag vill aldrig vara i ridhus eller på bana mer :D Dock blir ju dressyren lidande, visst funkar det till en gräns att rida dressyr ute men du får aldrig det där som krävs för tävling, så lite där är vi nu så jag stryker mig från varje dressyrtävling istället :sneaky:

Fast nu måste jag verkligen ta tag i det hela då min ft-säsong börjar 1 juni

:arghh:
 
@stjarnfrugt

Haha jag har nog kallat henne lilla GP vid något tillfälle så det är inte så konstigt.

Hur blir det med ponnyn, jag förstod det som att de andra stallkamraterna ville vänta med att ta in en ny häst?
 
knapplån ang. diskussionerna om hur hästar är att rida ute osv....
Jag tycker det blivit otroligt vanligt senaste årtiondet att väldigt många hästar "inte går att rida sansat" ute.
Vet inte vad det beror på rent vetenskapligt givetvis, men tycker det verkar vara ett faktum hos många. Kanske en kombo av att fler köper häst nuförtiden, och hästarna är lite högre i blod osv, samt faktumet att väldigt många har uppstallning på anläggning då det finns ett "val" att slippa rida ute osv?
Förr fanns liksom inte problemet öht på samma sätt kan jag tycka. Folk red ute punkt slut, för det fanns inga ridhus, och i bästa fall ngn uteridbana ngnstans, (som många dessutom hade ridavstånd till). Skulle man till ridhus fick man transportera sig till ngn anläggning/klubb några gånger i veckan, resten fick man hålla tillgodo med hemma utan såna bekvämligheter.
Jag tycker som sagt det är extrem skillnad sista 10 åren ang. "problem" folk rapporterar ang. att rida sina hästar utomhus.

Jag har alltid ridit mina ute i ur och skur, pga generationen jag tillhör. Även då när tiderna förändrats och jag stått med ridhus sen årtioden tillbaka osv så tror jag det spelar stor roll att man haft med sig det tänket redan från början, dvs "trots" ridhus har man ridit mycket ute.
Ser en del inackorderingar hos oss på vår anläggningsom faktiskt är helt vanliga hobbytävlingsryttare (läs extremt hobby dvs ytterst låga klasser om de tävlar och väldigt sporadiskt) som ändå knappt kan rida utomhus , och det spänner mellan allt från unghästar till äldre hästar, inkl ngn import som dock tävlar höga klasser men som nog aldrig ridits ute innan den importerades för 8 år sen till sverige osv.
Jag hade aldrig stått ut med att inte kunna rida ut utan problem och strul och livsfara för sin egen säkerhet på basic nivå osv, för att hästen inte kan bete sig utomhus :( Skutt och hopp osv bryr jag mig inte om i sig, har alltid haft hästar med mycket go i sig som kan skutta och fara lite, men aldrig några idioter som försöker få av sin ryttare, eller reser sig eller försöker bocka av ryttare eller öht har en avog inställning under uteritt dvs helt enkelt inte tycker det är kul. Har alltid ridit in mina unghästar redan från början enligt gamla flyingemodellen, dvs utomhus i skog och mark redan från start och som stomme, och fått supertrevliga hästar utan några konstigheter. Även de äldre hästar jag haft som jag inte ridit in själv har jag haft samma tänk att självklart ska de ridas ute. Ngn har varit lite knäpp i början (idiotbackat ner i diken osv första månaden) men även det har gått att lösa bara man har ett system, inte blir rädd, och inte faller för frestelsen att skita i det och gå in i ridhuset.....

sen får jag nog sälla mig till skaran som reagerar på att "det är ju en TÄVLINGSHÄST så därför rids den bara ut ngn dag i veckan". Sen när skulle kriteriet på en tävlingshäst (dessutom på hobbynivå) vara att den inte rids ut? :(
 
Smyger in här då jag tycker ni har en intressant diskussion och håller med dig @mackan. Jag tillhör (gissningsvis?) en yngre generation men har kvar min fälttävlansfilosofi att varierad träning förnöjer för både häst och ryttare och inte minst förbättrar hästarnas hållbarhet. Vi har haft många hästar som kommit och gått och samtliga oavsett ålder, utbildningsnivå eller inriktning har fått anpassa sig till vårt system där uteridning, hoppning och dressyrträning ingår. Vissa är inte så roliga till en början men vi är sannolikt alldeles för envisa eller dumdristiga för det SKA bara fungera. Många har ju dessutom varit hästar som ska säljas och då tycker jag att det är en självklarhet att de är ordentligt miljötränade och skolade även i naturen så att man vet vad man säljer. Och ja, vi är tävlingsryttare med hästar som i dagsläget går relativt höga dressyrklasser med sikte på svår klass. Alla är saliga på sin tro och jag har full förståelse för att rädsla eller andra orsaker kan bidra till att man föredrar att vara innanför staket men i regel brukar den stökigaste hästen finna sig och sansa sig med konsekvent och regelbunden träning oavsett vad det gäller.
 
Här har också kommit och gått en del hästar och de har alla fungerat att rida ute vare sig det rört sig om nyss inridna halvblod eller araber eller fullblod direkt från banan (men ok där satt jag löst en gång) :D Fast det är klart hade jag haft ridhus att tillgå hade jag kanske gett upp med någon det vet jag inte.
 
Det ligger mycket i det ni båda skriver. Jag vet inte om jag tillhör den den yngre eller äldre generationen men skulle tippa på den yngre ;)
Jag har ju inte ridhus och får nu transportera om jag ska ta mig någonstans. Förr hade jag ridhus på ridavstånd och då reds det där ca 2 dagar i veckan då det var träning. Alla mina hästar har varit tvungna att fungera ute och har gjort det. Den jag har nu fungerar men det är bättre och sämre vissa dagar då han kan vara lite feg men det blir ju bättre ju äldre han blir. Sen får jag väl inse att jag inte har världens modigaste häst när jag rider ut själv men så länge han uppför sig så är jag nöjd. Med sällskap är han hur snäll som helst så då har vi inga problem :)
 
Jag håller med om att tiderna förändrats ang uteridning. Jag tror att det är en kombo av att man inte "måste" dvs det är för lätt att fastna i ridhuset/banan och att dagens hästar är högre i blod.
Nu platsar ju inte min häst i kategorin som inte går att rida ut, hon är tvärtom den som brukar få vara täthäst för fegisar och unghästar, trafiksäker för allt, som går fram överallt osv. Jag rider ju bevisligen ut henne 4-7 dagar i veckan och klarar mig ju trots att jag inte är ett proffs. Men jag kan ju erkänna att det är den enda av mina hittills fyra hästar (andra SWB'n) som jag faktiskt periodvis har en klump i magen då jag rider ut. Egentligen inte för att det hänt så allvarliga saker eller ens ofta hänt mindre allvarliga saker, utan det är mer en känsla av att hon är enormt stark och yvig.

Jag har ju även ridit ut på andras hästar regelbundet, och gör även nu emellanåt. Jag har inte alls samma känsla i magen inför dem, bortsett från enstaka storhäst som inte kan sköta sig. Är det en ponny har jag ingen olustkänsla alls.
 
svarar flera:
Ja jag skulle nog vilja säga utifrån egen notering som sagt, att tiderna verkligen förändrats, vad det nu som sagt beror på osv.
Nu låter det ju lite enligt mig själv som jag är typ lastgammal så att förtydliga så är jag 42 år gammal men har haft hästar sen jag var liten och ridit , tränat och tävlat osv. Nu är ju inte det i sig ett kvitto på ngn "kredibilitet" i sig men jag tycker att jag varit med rätt bra utifrån det och i kombon att jag då inte suttit ensam ngnstans så att säga och bara pratar utifrån ngt personligt egenexempel när det skulle handla om bara mig själv och typ 4 hästar utan snarare rört mig aktivt i stora kretsar och med mycket exponering för alla andra som har häst genom alla de åren osv ;)

Jag har faktiskt senare år börjat tröttna rejält på att guida ut folk som har hästar som öht inte kan ridas ute normalt utan att det uppstår incidenter osv. Mina hästar är jättesnälla och uppför sig exemplariskt även när ngn annan beter sig som skit, men jag får väldigt lite ut av det, så jag har sista åren faktiskt börjat backa på att agera dragankare eller bromskloss eller gas eller vad det nu ska vara, för ekipage som öht inte fungerar utomhus på normalnivå..... Jag vill ha en trevlig utreritt och framför allt kunna åstadkomma ngt ute träningsmässigt när jag rider ut, som inte handlar om att "uppfostra" andras hästar..... Men det är oavsett tråkigt att se utvecklingen jag tycker mig se, som jag skrivit om.
 
@stjarnfrugt
Hur blir det med ponnyn, jag förstod det som att de andra stallkamraterna ville vänta med att ta in en ny häst?

Jag vill gärna ha ponnyn, är nog rätt så på det klara om att ponnyn i sig är vad jag söker. Däremot är det som du säger, inte lämpligt att ta in en ny häst i flocken just nu. Vi ska ha möte igen om ett par veckor och se hur det verkar, är ganska oroligt där sedan vi flyttade in och en annan flyttade in en månad innan oss.

Men jag känner också en liten oro inför hur det ska bli med två hästar. Många tankar om "tänk om". Tex om jag inte orkar, tänk om jag måste stalla in pga att det inte funkar i lösdriften, tänk om båda blir dödssjuka samtidigt (sannolikheten inte så stor...), tänk om det går helt åt helsike med mitt jobb och den obefintliga flexibilitet det är att flytta till vad som helst med två hästar osv.
Men det är rätt likt mig att ta fram allt katastroftänk i skrapa lägen. Det känner jag igen sedan förr. Det som oroar mig mest är bundenheten till lösdriften för att kunna ha två. Jag är ju ensam och ingen som hjälper mig ekonomiskt om jag av nån anledning måste stalla in.

Men en annan sida av mig tänker också att jag skulle verkligen behöva ha en lättsam häst för att fortsätta orka hålla på. Och eftersom jag nu har den jag har, så är min möjlighet att ha en lättsam att köpa en till. Min nuvarande blir ju kvar, antagligen ett bra tag till pga säljbarheten om inte annat. Det skulle iofs vara bra att ha två hästar för att kunna utvärdera vad jag vill inrikta mig på. Men man ska ju vara lite krass i sitt tänkande också. Det blir dubbla stalljourer också (förvisso inte speciellt jobbigt på lösdriften men tar ändå extra tid och de dagar jag jobbar kommer det bli tajt att hinna rida två + stalljour). Men ponnyn i sig känner jag mig rätt säker på att jag vill ha. Det skulle vara fantastiskt om det kunde dyka upp någon som av nån anledning vill ha en häst som min stora, då kan jag tänka realistiskt kring att hitta ett hem till henne. Jag känner mig helt ärligt ganska begränsad av henne nu, känns hemskt men så är det. Jag vill nåt annat egentligen, men man har plikter för sina djur man skaffat sig.
 
@stjarnfrugt Nuär inte jag bäst på det där med flocksammanhållning. Men kan det inte vara bättre att släppa inen ny häst nu när det är oroligt istället för att vänta? Väntar man är väl risken att det böir oroligt en vända till? Nu kanske din och din nya isf kansk finner varandra som sist in i flocken? Vet inte om jag tänker galet, men så hade jag nog gjort.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Utrustning Behöver nya sadlar till min häst. Ny hoppsadel för att den jag har (Gold Medal flatback) inte passar hästen (för rak och trycker på...
Svar
7
· Visningar
3 705
Senast: Marvin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Hundlucka
  • Flämtningar

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp