07-ornas 17'e tråd!

Status
Stängd för vidare inlägg.
@Vogue Tack för ett ganska otrevligt inlägg. Du är välkommen att sätta mig på ignorelistan, precis som alla andra i vars namn du skriver.

I vilken värld tror du att jag tror att hästen är värd 80 papp? Inte i denna iaf. Och det är inte pga pengar jag inte försöker bli av med henne för tillfället, utan för att jag faktiskt precis som du har ett sunt förnuft och jag vet att hon inte är säljbar i det skick hon är i nu. Men det var ju omtänksamt av dig att tala om det för mig, ifall jag skulle ha missat det. Även fast jag avskyr att rida henne när hon har sina drygdagar, så älskar jag att rida henne när hon är fin. Och jag hatar inte hästen rakt igenom bara för att hon är mkt häst att bråka med när hon är skadad, och därför slänger jag henne inte på skroten heller utan jag har åtminstone fräckheten att ha ett samvete och en pliktkänsla inför det jag på eget bevåg skaffat mig. Det kallas ansvar. Nu behöver du inte lära mig det heller.

Och ja, du gjorde mig väldigt ledsen med ditt inlägg. Du behöver inte be om ursäkt. Jag kommer inte att läsa det ändå.
 
@stjarnfrugt
Hua, jag lider med dig i dina kval. Hon verkar verkligen inte rolig din häst. Men med tanke på att du har en bra dag på ungefär 20 dåliga dagar, så hoppas jag verkligen att du kan bli av med henne på nåt vis. Du skulle verkligen behöva en häst för DIG, en gångartsponny att ha roligt med. Du gräver bara ner dig djupare och djupare om du ska fortsätta träla på med den du har. Om återbesöket blir negativt, oavsett vad eller hur, så hade jag faktiskt frågat veterinären om det inte går att få henne utdömd. För att hålla på som du gör kommer inte göra någon nytta vare sig för dig eller hästen. Som skrivet tidigare i tråden så är det inte hästen som mår dåligt av att somna in, det är ägaren. Och det är klart att man både grämer sig och ältar efteråt, men samtidigt är det ändå så skönt att veta att man valt rätt väg. För jag tror faktiskt inte att din häst tycker det är vidare roligt med alla igångsättningar heller. Och du har ju verkligen pedantskött henne på alla plan, ingen skulle kunna ge henne en bättre chans till tillfrisknande än vad du har gjort.
Och blir det ett positivt återbesök hade jag faktiskt gjort ett försök att sälja henne, alternativt gett bort henne till någon du litar på. Varför inte till tjejen som äger rehabstallet som du sa var intresserad av henne tidigare. Då vet du vart hon är och hur hon har det och ni kan ha fortsatt kontakt. För fortsätter du träla på med henne så kommer ni ändå till en kallare årstid och allt vad det innebär med henne och fortsatt igångsättning.

Jag VET hur jobbigt det är med såna där beslut, alltid lättare att se på problemet utifrån.
 
KL
Länge sen jag skrev nånting alls här, men Queenie har haft låååångt sommarlov. Först hade jag bara planerat två veckor, men så blev det ju jordens jäkla dundervärme så man har svettats bara av att vakna på morgonen. Så hon har vilat vidare helt enkelt. Igår var första gången på nästan fyra veckor som hon gjorde nånting annat än att bara skrota i hagen, då fick medis rida med som sällskap till treåringen som också haft lång semester. Det blev en kort tur på kanske tjugo minuter i mestadels skritt och lite trav.

Idag var första uppsittningen för mig! :) Det var så härligt! Tyvärr har den långa torkan gjort sitt på underlaget, det är som att rida på asfalt på alla grusvägarna. :( Där det finns gräsremsa i mitten är det ju okej, men det är tyvärr så korta bitar. Så det blev en dryg timmas tur i 90% skritt. Jobbade henne i skritten ganska så kravlöst med lite flyttningar och öka/minska tempot. Häftigt att känna att grunden vi satt i dressyrträningarna sitter kvar, hon tog verkligen ut steget och trampade igenom ordentligt, härligt gung och flyt i traven. Vi hann med två korta galopper och oj vad jag har saknat hennes galopp. :love: Ba-da-bom, stora vägvinnande kliv. Jag älskar min lilla grå ponnybusa! :love:

Bjuder på två bilder, försökte fånga hennes fina hals på bild men det funkade inte så bra. :p Titta vilken söt liten kula hon hunnit skaffa sig. :d

IMG_20140728_195827_zps32ggbgyu.jpg


Bonusbild på sötaste öronen och den hååååårda grusvägen...
IMG_20140728_203632_zpsdieogwrp.jpg


Jag köpte en superbra flughuva på Hööks för nån vecka sen, den satt som en smäck på henne och hon blev så himla lugn i hagen från att hela tiden stå och nicka och skaka på huvudet. Men den där huvan är helt putts väck... Jag förstår inte hur det gått till. Den är knallblå och borde verkligen synas lätt i min relativt platta hage, dessutom satt den helt super, men uppenbarligen är den helt borta och jag hittar den inte... Det är nästan så jag funderar på om nån varit hit och plockat av henne den och snott den... :cautious: Men vem skulle gå in i en hage för att sno en flughuva liksom? :p (Obs, ironi, tror såklart inte att nån tagit den. ;))
 
@Maja_Kandi om det är den flughuvan blått tyg/svart nät som de ser ut som rymdhästar i för 129kr så lyckades Divan få av sin i hagen förrförra veckan :p

KL
Kollade Divan i ridhuset idag. Ingen svullnad längre. Markerade marginellt i trav. Tror jag kan rida på onsdag. Ska ju tävla nästa helg och tänkt att det är ju lugnt så länge hon inte får smärtstillande, att hon har ett öppet sår som kanske inte är läkt har jag liksom förträngt :D
Håll tummarna att det läker ihop tills dess.
 
Nu har även Barbie fått vila klart. Blev ju en veckas vila här i den tropiska värmen. Red ut en sväng i skogen igår och idag gick hon en kortis på banan. Kändes riktigt lösgjord och mjuk:). Samlingen i galoppen var jobbig idag men lekte lite i galoppen och hoppade ett par små hinder och då lossnade det. Provade att byta och det funkade på hjälpen men med långsamma bakben från vänster till höger. Höger till vänster krävde två travsteg innan bakbenen kom med. Hon var ändå avslappnad och fin och inga tendenser att fara iväg:).

Imorgon blir det en ny sväng till stranden!
 
@Jfrelin
Just en sån! :p Köpte en både till Queenie och till fyraåringen, han som brukar vara duktig på att paja grejer och alltid tuggar och kliar och har sig har fortfarande sin på sig, men Queenie hade den bara typ 16 timmar innan den var borta... :mad: :p

Skönt att Divan verkar bättre! :) Måste också inflika som flera andra att jag verkligen gillar dina inlägg, alltid så bra och trevlig formulerat och verkligen kalasbra tips. :up:
 
@Maja_Kandi : Söööta öron! :love:

Tävlade i helgen, det var väääldigt varmt!

Red ihop 64,25% i dressyren, långsamt och två pet i hoppningen gav 11 straff. Terrängen var dagen efter, mitt på dagen i 33 graders värme, jag trodde jag skulle dö, men hästen var pigg! Behöver galoppträna ännu mer med draghjälp för att få upp tempot. Och lära mig att driva utan att flaxa med underskänklarna!! :rage:
Hon tvekade inte på några hinder, men fick ett stopp på en liten stock på väg upp ur vattnet, vi tappade fart där nere och hon blev väldigt överraskad när stocken plötsligt låg framför näsan på oss, så där fick vi ta om.

Sammanfattningsvis kändes det bra, men som vanligt gick det ännu bättre för typ alla andra. :p





Hinder nr 4 hade en del problem med, inte vi:

Rätt stort dike under.

På väg mot 4:an




På väg mot sista hindret:
 
@Maja_Kandi Tack för input :)
Det jobbigaste för mig är att jag tröttnat på allt tjorv, och då menar jag inte nåt specifikt tjorv, utan allt sammantaget som gör att det är så lite framåt och mkt tillbaka. Det är inte bara att hon tjorvar ute (som hon inte heller alltid gör, ska tilläggas, men man blir så förbannad när man åter trillar ner i det då man tänker att man redan gjort bort de där diskussionerna åratals tillbaka), eller att hon åkte på en igångsättning till, eller att hon är för stor att ratta runt när hon väl sätter sig på tvären. Man skulle kunna säga att det är inte bakslagen som tar hårdast, utan snarare bristen på framgång. Det är för lite positiv energi tillförd i förhållande till resten. Att hon fastnade i boxen när vi äntligen var på väg ut på tävlingsbanorna var så jäkla ironiskt, som att det inte är meningen att vi ska komma igång... :(

Mina kval handlar mest om det faktiskt. Att inget specifikt finns att gå på, mer än en allmän trötthetskänsla. Hade varit mkt enklare om det fanns ett stort specifikt problem tex senskadan, ledinflammationerna, röntgenfyndet... Nu är allting lite halvgrått bara. Ingen orsak är stor nog för att kunna fatta ett beslut om att ta bort henne, för det är inte hästen det är fel på. Det är min ork med henne.
Problemet kommer när hästens brister inte gör henne tilltalande för någon annan att jobba med. Hon har inga meriter, hon har ett känt rtg-fynd, hon har en konvalescens med igångsättning hängande över sig och är därmed inte den charmigaste just nu. För hon är verkligen inte samma häst att rida som konvalescent som man har sedan när hon är i full gång och tillfreds men tyvärr får man i dagsläget jobba rätt så hårt med de tråkiga bitarna innan man kan få en uppgfattning om vad hon går för sedan. Så vem här inne skulle ta sig an en sådan häst som man inte kände sedan innan? Inte jag iaf.

Det är inte aktuellt att ge henne till rehabtjejen. Hon hade en chans att ta över henne men hon backade ur, vilket med facit i hand var bra då jag antagligen skulle ha fått tillbaka henne i vilket fall. Lite som de omständigheterna med din fyraåring, faktorer man inte kände till där och då men nu när jag känner till dem inser att det aldrig fungerat varaktigt.
Jag vet heller ingen annan som skulle kunna vara intresserad. Just pga skadeproblematiken och den osäkra utgången, dessutom vet jag ingen som skulle rå på henne som konvalescent, även om de finns de som skulle kunna ha glädje av henne om hon kommer igång ordentligt. Lite som jag själv med andra ord, och då känner jag att jag lika gärna kan brottas med henne själv som att riskera att få tillbaka ett åbäke som någon annan misslyckats med. Så länge jag rider henne själv vet jag iaf att hon inte blir odräglig på ett ohållbart vis, även om hon inte på långa vägar är rolig så är hon iaf inte farlig. Vilket hon lätt skulle lära sig att bli i fel händer.
Självklart finns de ryttare som skulle göra jobbet mkt bättre än mig, men nu har jag inte den delikata situationen att jag har en kö av sådana ryttare som vill ta sig an min häst. Så jag får helt enkelt göra det själv efter bästa förmåga. Jag ser ingen annan utväg. Och kommer vi ut på andra sidan hoppas jag antingen att det känns värt det, eller att hon då går att sälja.
 
@Fiorano Tog ditt tips om Cillit Bang och har nu tvättat mitt stall! Helt superbra var ju medlet, så enkelt att få bort att skit så stort tack för det tipset!

@Marvin Grattis till ett jättefint dressyrresultat, verkligen jätteroligt att du fick till det. Terrängen var ju också helt ok, en liten miss gör inget utan hon har ju samlat på sig en fin erfarenhet. Måste vara ny bansträckning för jag kan inte minnas att det kom någon stock med grav så tidigt på banan, var däremot en öppen grav som hinder 4-5 när jag red för ett par år sedan som många hade bekymmer med. Kanske där dom satt en stock nu? Har du film?
 
Stocken med grav var med i början för 2 år sedan också iaf, man startar längs med vägen, riden in en sväng i skogen, hoppar ett litet nedhopp och sedan ut i hagen igen och hoppar trakhenern.
 
Gårdagen var mkt spännande ur ridsynpunkt. Jag har gått ut ur min PMS-depression (som jag får varje månad och dessvärre förstör endel i ridningen om det kommer i kombination med trassel från min häst) och var istället rustad med en hel del jävlaranamma. Vilket krävs på min häst när hon är som hon är nu :meh:

Ridbanan var avstängd fortfarande och hagen var så dåligt underlag i så den vågade jag inte rida i. Lika bra att ta tjuren vid hornen och rida ut. Nu är det slut med fegridning och att tänka på lederna, det enda sättet att ta sig ur detta är att rida skiten ur hästen rent ut sagt. Förkastligt säkert ur rehabsynpunkt om man frågar vissa, men jag känner min häst och bevisligen fungerar det inte att tänka för mkt på underlaget och att rida snällt och värma upp lederna i ordentligt skritt och jada jada. Jag har inte den bästa av världar och jag får välja mellan att visa hästen vart skåpet ska stå och få en ridbar häst eller att fokusera på omständigheter vid sidan av och ha henne odräglig. Det senare har jag gjort alldeles för mkt nu och även om jag gjort det för hästens skull så har hon bara tackat mig genom att bli olydig och ignorera mig vilket resulterat i att hon är tillbaka på femårstrotsstadiet, och i längden tror jag att det är värre för hennes rehab att tjafsa och springa baklänges, än att gå hårt några dagar och sedan sköta sig...

Så, hon var laddad och dryg. Men jag red henne ordentligt fram för skänkeln med pisken i näven, stenhård med att hålla henne i mitt val av gångart och inget jäkla fladdrande åt sidorna. Det såg inte vackert ut och jag var ganska trött efter några kilometer, men det var bara att tänka framåt och rida på. Vi travade och galopperade i 20-25 minuter och vackert var det inte nej, men hästjäkeln vet nu vad som gäller. Underlaget var ganska hårt bitvis och det var inte roligt att fulrida ett helt pass, men jag vet att jag fick igenom det jag ville. När vi kom hem fick jag byta om till bikini, för alla mina kläder var genomblöta av svett och fick hängas på tork, 27 grader varmt och säkerhetsväst och hela kittet är inget vidare. Men min häst var TRÖTT och såg väldigt nöjd ut när vi skrittade av så det var värt det. Blev hon halt av det så får det vara så, jag kan inte göra på annat sätt. Hon blir förjävlig av att mesridas.
 
Hade även tandläkaren igår. Klämskadorna från förra gången var helt borta efter att jag bytt ut remontgrimman. Skulle iofs förvåna mig annars då jag knappt använt hästen senaste halvåret...
Däremot hade hon ett sår på slemhinnan närmast första kindtanden på ena sidan, men det är en typisk sak hon får skylla sig själv för genom att ligga på och försöka dra ut tyglarna ur händerna. Vi gick igenom alla nya bett och nosgrimmor och det är inget där som är fel rent anatomiskt, och det känns skönt att veta. Så nu är bara att tuta och köra på dessa :)

Blir vila nu i två dagar, inte helt optimalt men idag hade jag hovslagaren och sedan ringde flyttfirman och skulle komma 4-5 timmar tidigare än beräknat, så jag hann inte rida utan var tvungen att stressa in till stan och möta upp. Imorgon blir jag borta hela dagen så då hinner jag inte heller. Jag lär ha att göra på fredag med andra ord. Men å andra sidan kan hon ju vila såret i munnen och en jäkla bromsböld hon fått precis vid sadelgjorden.
 
Hoppas det löser sig @stjarnfrugt oavsett hur du löser det.
jag ser tyvärr bara samma sak upprepa sig i det du hela tiden återvänder till regelbundet ang. din känsla ang. hästen och din vilja att ha henne osv. Den har varit samma faktiskt som jag sagt tidigare, hela tiden i åratal, du skriver exakt samma och samma känsla och återvänder alltid till just denna, även när du spenderat mkt tid på att du verkligen bestämde dig för att bli av med henne osv och sen ändrade dig osv.

Jag förstår att det är svårt . Men om du ngnstans landat i det du skriver så mkt om - du vill inte ta bort henne, du kan inte lämna bort henne, du har inte råd med rehab stall osv osv, så ngnstans där får man försöka beska med i sitt beslut och få energi i just att det ÄR beslutet man tagit. Låter ju käckt på papper osv, men man mår verkligen betydligt sämre av att älta det och inte helt ha köpt det utifrån begränsningarna man själv satt utifrån scenariot osv, samtidigt som man själv satt sina egna begränsningar. Man är sin egen fånge utifrån hur man själv väljer i såna här lägen faktiskt, varken mer eller mindre. Tyvärr.

KL
jag och ägaren till "min" 07:a har varit ute idag och ridit tillsammans, jag på 07 och hon på 06an tillsammans. Vädret efter all värmebölja var fantastiskt - det småduggade, hade redan tidigare öst ner, och luften hade lättat och vinden låg på samtidigt som det duggade lite lätt sommarregn hela dryga timman vi var ute. Underbart! Vi satt och skrittade bredd i bredd långa kilometer och snackade strunt och pratade med hästarna och sen låg vi och trimmade på flera stora fält emellan skrittpauserna i skog och mark och på vägarna däremellan.
Jag älskar min 07a som inte är min och som jag gärna hade köpt sen flera år då jag känt honom sen fölunge, om jag inte redan hade en häst :heart Underbar dag med hästarna :heart
 
@stjarnfrugt Nog för att det blir lite mycket gnäll på din kuse tycker jag nånstans att det är lite uppfriskande hur du öser ur dig all din negstivitet och frustration här:p. Nånstans tycker jag att det märks att du faktiskt tycker väldigt mycket om din häst.

Sen är det lite så här livet är. Vissa saker är sjukt asdryga, men tar man sig genom det är det värt allt slit. Och ja, det är klart det ska vara kul med hästarna men när man kämpat som du gör kan man njuta än mer när det vänder. För i ert fall vet vi alla att det funkar mellan dig och kusen när hon är igång.
 
@mackan Så, utifrån min situation om du nu själv befunnit dig i den - exakt vad skulle du ha gjort? Betänk att hästen inte har några meriter, har en rehab som ännu inte är avslutad på så vis att den är under igångsättning och ej friskförklarad, den har rtg-fynd som möjligen kommer att sakna betydelse för användbarheten men det är ju som det är med rtg-fynd dvs inte så säljbart på en häst som inte visat att den håller för prestation och knappt ens då heller. Den är dessutom inte den lättaste att ha att göra med på så vis att du inte säljer den till en hobbyryttare med tveksamma möjligheter att styra upp ev problem (dvs det är inte en häst man benämner som den som "kan ridas av alla" och som även kan platsa som skogsmulle om det nu visar sig vara vad den håller för=. Och den går heller inte att provrida fullt ut i dagsläget pga tidigare nämnda rehab som ej är avslutad. Vad skulle du ha gjort?

Jag har faktiskt jäkligt svårt att tänka mig att någon här inne hade trott på allvar att denna häst går att annonsera ut och hitta ett lämpligt hem åt i dagsläget.
Möjligen hade jag trott att man, om man hade de möjligheterna, satt den hos en annan ryttare för igångsättning och ev försäljning utifrån de förutsättningar som visar sig när hästen är igång osv.
Men, nu förhåller det sig på det viset för mig att jag: 1. Är så pass levd att jag inser att hästen inte har nåt säljvärde som lockar de spekulanter jag vill lägga min tid på 2. Inte lever i den gulddivisionen som kan betala proffsryttare för att rida igång en häst som Kanske går att sälja i framtiden då den visat sig hålla för prestation, och samtidigt som detta görs hålla mig själv med en annan lämpligare häst att rida på för mitt eget nöjes skull 3. Inte dumpar hästar som om de vore gamla skor jag tröttnat på för att färgen inte matchar min nya outfit. Jag har en medfödd känsla för plikt och ansvar och den går utanför min känsla för eget nöje. På gott och ont.

Så... vad jag gör är att jag försöker ta mig i kragen i den situation som råder. Jag försöker sätta igång hästen, se vart det bär och vad det håller för, och sedan när framtiden visat detta får jag ta ställning till det då. Antingen försöka sälja eller nåt annat som kan vara lämpligt. Det må hända att det är som ett halvdåligt förhållande att det kanske inte är vad jag drömmer om. Men det är vad jag anser att jag kan göra istället för att lägga mig och stirra i taket och vänta på att någon annan ska komma och lösa mina problem. Och kanske kan det visa sig i framtiden att detta blev helt okej, eller att jag kunde köpa en till häst, eller att jag hittar ett perfekt hem åt denna häst, eller att jag tröttnat och lagt av, eller att något annat hänt. Eller att månen trillat ner på jorden för all del. Men det är inget jag faktiskt kan göra nåt åt just nu, utan bara vänta och se, och under tiden föredrar jag att agera.
 
@stjarnfrugt jag tror inte du riktigt uppfattat hur jag menar när jag skriver och det jag skrivit.
Jag hade för länge sen om du frågar vad jag hade gjort, gett upp och sålt hästen när du hade ett bud, eller gett bort den när du hade läge sen senare när du ångrade dig tillfälligt. och utifrån att du sen valde att behålla eftersom du känner för hästen osv och inte ville sälja/ge bort den så hade jag som jag försökte skriva ovan, landat i det och inte spenderat mer energi åt att vara bitter utan kört på utifrån det eftersom det är ditt beslut. Det var det jag försökte illustrera i tidigare inlägg att tar du ett beslut så måste du ju ngnstans landa i det och anamma det och satsa. Jag ser bara att det är negativt för dig att cykla runt i samma ältande hela tiden som du återvänder till - det kommer inte bli bättre om du känner som du gjort nu i flera år. Då får du ju som sagt endera landa i det du valt eller ta ngt annat alternativ om du inte vill ha kvar hästen.
Om du inte förstår riktigt det jag skriver så läs gärna igen eller fråga utifrån det jag skriver konkret, men bortsett från det har jag nog sagt det jag sagt sen länge så känns mer som tråden bara blir förstörd om vi skriver inlägg på inlägg ang. ämnet. .... blir som att hela tråden upptas av dina känslor eller problem och det är ju inte meningen, så därför svarar jag inte så ofta på det du skriver av dig ang. här. :(

Svarar på frågan om jag själv befunnit mig i din sits vilket jag tolkar som att du betvivlar: självklart har jag grund för det jag skriver som råd..... det hoppas jag alla har innan de ger råd öht på bukefalos. Även om det tyvärr inte är så i väldigt många fall tydligen, men eftersom jag engagerar mig i din situation sen länge och svarar rätt krasst , så får du nog landa i förvisselsen om att jag självklart inte sitter och rapar ur mig rappakalja, och känner du det så får du självklart bara bortse från mig och behöver inte bry dig om mina svar öht......
 
Senast ändrad:
@mackan Det är lätt att vara efterklok. Jag kunde omöjligt veta för 1,5 år sedan att hon skulle fastna i ett boxgaller nu i februari och att följderna av det skulle bli vad de blivit. Dvs både att få genomgå den här våren och sommaren med rehab och allt det inneburit, samt att rtg-fynd uppdagades och att hon pga det skulle få dras med den stämpeln resten av livet även om hon nu visar sig bli helt användbar. För fakta är också att innan hon fastnade i gallret, så var jag oerhört nöjd med vart vi kommit och ett flertal gånger tom uttryckligen sa (och fick sagt till mig av tränare osv) att det var en jäkla tur att jag inte sålde den hästen för 40 papp.

Men ja, givetvis hade jag sålt henne om jag då vetat vad som komma skulle. Men nu går det ju inte att tänka så. Jag försöker istället tänka på att jag trots allt lärt mig väldigt mkt av att ha den här hästen. Jag kommer att ha med mig det oavsett hur det går med henne nu, istället för att kanske bara känna ett misslyckande över att jag sålde en häst som blev förjävlig när den var fem år och trotsig, för en spottstyver.
Men jag får iaf nån sorts panik när jag tänker på situationen och hur osäljbar hon är, om jag nu verkligen lackar ur på henne, jag känner mig låst och det känns inte speciellt bra. Jag tror heller inte att det är en helt orimlig känsla när man inte sitter i det läget att man kan köpa fler hästar för nöjets skull, och man känner sig utelämnad till det man har men inte är speciellt nöjd med. Precis samma har jag känt inför mitt jobb innan jag fick nytt, men jag kanske bara är en ovanligt stark känslomänniska.
Så jag hoppas att mina känslor för hästen ändras vartefter vi kommer mer igång. Att det kanske återgår till hur det kändes innan skadan i februari, då det ändå var hållbart trots att jag ändå alltid suktar efter att kunna rida ponny. Jag får helt enkelt försöka ordna min tillvaro så att jag kan ha två, om den här hästen nu ska vara kvar.

Det var aldrig ett alternativ att ge bort henne, med facit i hand. Rehabtjejen tackade ju nej innan jag hunnit presentera något sorts fodervärdsalternativ för henne. Och den andra hade inte råd att ha två hästar. Så det alternativet att ge bort var alltså aldrig aktuellt på riktigt.

Nåväl. Jag försöker som sagt att finna mig i situationen. Och jag tror inte jag är speciellt udda jämfört med andra människor, skillnaden är att det är här jag uttrycker mina känslor kring det hela. Och jag är ju hellre en virtuell bitterfitta än en folk drar sig undan från IRL :angel: :o

Men nu ska jag åka iväg ett par dagar så mina inlägg kommer åtminstone för ett tag att upphöra med trådförstörelsen.
 
@Gabby_Ossi Jag var tvungen att titta på filmen jag har...jag red 2011 och då hoppade man 2 eller 3 hinder på fältet, in i dungen o vände ned ut på fältet och där kom man till ett öppet dike, är det där som stocken ligger nu? Diket var rätt stort och många hade problem där, när jag kom stod det en ryttare där som haft 2 stopp, jag hoppade med min lilla 5-åring, den andra hakade på o sen gjorde vi sällskap runt banan....:) Jag först och hon efter...vet att min häst tyckte det kändes bra att gå först o vara "draghjälp" hon körde på lite extra kändes det som..!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Ridning Behöver era tips och råd. Jag vet inte hur jag ska tackla problemet som uppkommit. Det är som så att min häst (ridtravate 11 år) har...
Svar
5
· Visningar
1 151
Senast: LuckyMe
·
Småbarn Det är många trådar om matproblem av olika slag uppe nu, så jag tänkte att jag skulle följa trenden =) Lilla Maja 16 månader är helt...
Svar
7
· Visningar
1 392
Senast: Ajda
·
A
Hästmänniskan Hejsan! Skulle vilja bolla lite tankar och funderingar med likasinnade här på forumet! Bakgrund! Jag själv 28 årig elit ryttare...
10 11 12
Svar
229
· Visningar
36 236
Senast: Lobelia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp