Red premiär på utebanan idag, den var belamrad med hinder vid helt värdelösa placeringar. Ingen av volterna gick att rida fullt ut, inte heller övningen med rida upp vid A/C och skänkelnviktning ut till E/B som jag gjort mkt nu senaste veckan. Dressyrtant, jag?
Min häst var okoncentrerad precis som jag räknat med, men faktiskt mindre laddad än jag trott. Trots att ridskolans hästar kivades i hagarna och att personalen började ta in dom och gå förbi.
Men alltså. Jag kan inte rida
Jag är antingen superspänd i kroppen eller så är jag lealös och inverkar inte. Känns bara kattskit. Även om min häst faktiskt slappnade av lite mer eftersom så kändes det inte alls speciellt genomsläppt. Ett ganska trist mellanmjölkspass. Varför kan man inte få till känslan från träningen när man rider själv? Inte ens litegrann? Jag känner att jag fick så mkt verktyg sista träningen så nu vet jag inte i vilken ordning jag ska använda dem osv. Allt blir bara skit. Och innan jag rett ut det i huvudet har jag redan ridit en timme och eftersom min häst är i så dålig form ska hon inte ridas långa pass på banan då hon inte har styrkan utan det bara genererar spänning och motstånd istället för lösgjordhet...
Känner mig så jävla kass. Och inte gör det saken bättre att det känns som jag utvecklas bakåt av att aldrig komma igång med nåt. Kände mig så uppgiven så jag fick grina när jag skrittade av och hela vägen hem
Jag har säkert tidigare skrivit att jag skickat en förfrågan till en av de jag tränade för innan min häst skadade sig och undrade om hen kunde tänka sig att komma hit nån gång per år. Nu ikväll har jag fått svar att hen tyvärr inte kan åka iväg så långt utan håller enbart träningar på hemmaplan. Jag hade inte väntat mig nåt annat iofs men nu känns det definitivt kört på den fronten.
Min bitterhet eskalerar nåt oerhört just nu, både pga det faktum att det är 4 mån till min tränare kommer tillbaka och nu detta. Hur i helsike kunde jag flytta hit och tro att det skulle fungera ridmässigt?! Fattar definitivt inte hur andra står ut här. De som bara ägnar sig åt ridningen alltså. Svaret är väl att få gör det. Satsar man på ridning så flyttar man, annars har man ridningen som bisyssla och motion och har annat som högre prio.
Känner helt plötsligt att jag är en ny medlem i gänget som har lite brist på motivation
Just nu vill jag bara ge upp det här, önskar att jag var nöjd med att vara skogsryttare. Så mkt frustration det hade besparat mig.
