Jag ska försöka hålla historien så kort som möjlig, men såhär avlöpte kvällens hopplektion:
Det var utomhus som för 2v sedan. Nangijala var pigg, men hade coolat ner sig lagom tills jag satt upp. Red fram i alla gångarter vilket gick bra. Sedan var det dags att börja hoppa ett liitet kryss med en travbom framför, bommar som hon hoppade utan att blinka för 2v sedan. Idag nitade hon 2m innan travbommen. Försök 2 skyggade hon igen. Försök 3 kom vi över travbommen (nätt och jämnt) men inte hindret. Samma fick 4:e försöket. Vid 5:e försöket smackar ridläraren på och hon går/hoppar över från skritt. Tar mig över 2 gånger till på samma sätt. Sen höjs det lite men då blir hon ännu mer skeptiskt och börjar nita flera meter innan. Sedan bestämmer sig hon för att hon inte vill vara med på de här "dumheterna" vilket får till resultat att hon backar så fort jag försöker få henne att gå mot hindret. Tillslut står vi i andra änden av ridbanan (50m bort) eftersom hon vägrar gå ett enda steg om det inte är i riktning från hindret. När jag försöker få fram henne backar hon, sparkar eller lättar med framdelen lite grann samtidigt som hon kastar med huvudet. Jag tror vi står så i en kvart innan jag kan få henne att trava runt igen (fast rider jag närmare hindret med mer än 4m börjar hon igen). Jag hade aldrig varit med om något liknande, hon har ALDRIG protesterat så extremt innan
När de andra hoppat klart kunde jag rida som vanligt igen och snirkla runt hindret på ett par meters avstånd utan protest och min ridlärare ville att jag skulle hoppa ett par språng på ett annat hinder innan vi slutade. Jag visste att hon inte skulle hoppa, hon var fly förbannad på allt även om hon gett med sig och gick framåt. Förra gången var hon inte rädd för ett enda hinder, idag uppförde hon sig som om de skulle äta upp henne. Det slutade med att jag och ridläraren blev rejält osams angående vad vi skulle göra åt henne. Hon ansåg att jag absolut inte fick låta henne vinna och att det var farligt när hon protesterar så genom att sparka (vilket jag helt klart höll med om) men jag anser
inte att man löser det genom att ta tag i tyglarna när ryttaren sitter på ryggen, rycka i dem och försöka släpa med sig hästen mot hindret samtidigt som man jagar på. Jag valde att hoppa av för att leda henne över varpå ridläraren anser att en näve grus ska kastas mot rumpan så att hon går framåt mot och över hindret. Då blev jag arg för så tycker inte jag man gör mot en fyraåring som precis börjat hoppa
Ska jag tvinga henne över med hjälp av grus, schasande och slag med spöet? Vilka obehagliga minnen kommer hon inte då få av hinder? Må så vara att hon dummade sig en del, men jag korrigerar mycket sällan dumt beteende med slag. Jag har inte ens slagit till henne en handfull gånger så länge hon levt och då har det enbart varit vid ett totalt oacceptabelt, potentiellt farligt beteende. Jag känner min häst väl efter 4 år, sätter jag hårt mot hårt kommer hon svara med samma mynt, men det kunde inte ridläraren förstå utan hon var nog mer av den åsikten att jag skulle slå till henne så fort hon dummade sig tills hon lydde. Vilket säkert hade fungerat på de flesta hästar, men inte på Nangijala som har så skarpt huvud. Jag menar inte att jag aldrig kommer/har slå till N med spöet när jag rider, för blir hon riktigt dum gör jag det för att markera. Men att sitta och slå till med spöet, banka med skänklar och försöka tvinga en häst som bara blir förbannad av det är ingen lösning när jag kan lösa det genom ett lugnt handlag och ändå "vinna" kampen.
Hur slutade den här sörjan då? Jo, ridläraren och de andra i gruppen gick tillbaka medan mamma hämtade dressyrspöet jag använde vid lastning. Det tog 5min att lugna henne och få henne att sluta rygga när jag petade henne i sidan med den och sedan gick vi över bomhindret 4 ggr i rad. Visserligen var hon väldigt skeptiskt och hoppade högt över bredvid mig, men inga protester. Ett lätt petande dressyrspö var alltså lösningen, inte en näve kastad grus. Hon gick över för att jag bad snällt på ett sätt som hon accepterar och förstår och därför svarade hon på samma sätt.
Hade tagit med mamma för att hon skulle fota när vi hoppade men tja, det blir ju inte alltid som tänkt
Ni ser ju hur förbannad hon är
