Besvärliga feminister – Ja tack.
Vi hade kurs på jobbet. Ämne genus och mångfald. Deltagare från kommunens alla förvaltningar. Kursen var heldag 8 gånger under några månader så vi lärde känna varandra rätt så bra. Mycket kompetent upplagt, som fritidsledare har jag ofta hamnat på diverse kurser där ledarna varit totalt ogenomtänkta och opedagogiska men de här hade koll på både ämne och upplägg.
Gång 5 skulle vi rollspela utifrån kön, jag hamnade i en grupp med personalchefen – mycket kompetent och trevlig man 60 år och två av hans personal, en ung kvinna 25-30 år med ganska färsk examen, riktigt skärpt och en man ca 48 år– tystlåten, lite Stig-Helmer men inte mesig på något vis, bra på sitt jobb.
Vi hittade på en mycket förenklad ”bolagstyrelse”. Personalchefen fick vara relativt ny manlig personalchef och vi andra var kvinnor. VD posten gick till den yngre kvinnan, jag var ekonomiansvarig och S-H marknadsföringschef. Inte direkt korrekt i någon form av styrelse men det var inte syftet.
Nu skulle vi lansera varan i ett nytt land och även förlägga produktion dit. Lämpligt var ju att åka dit och reka. Personalchefen försökte prata om frågor som han tyckte var viktiga, personaletik osv men plockades ner direkt med -Lilla gubben, det behöver du inte fundera så mycket på och -Har du inte läst pm-et som skickades ut? Nej men oj, missade vi dig på sändlistan. Läs det så hittar du svaret på dina frågor, självklart ska vi ha en bra personalpolitik.
Eftersom han jobbat med personalfrågor hela sitt liv var det en tuff gubbe som inte gav sig i första taget. När vi förklarade att eftersom han hade småbarn så kanske det var bättre han stannade hemma från rekognoseringsresan så sa han bestämt att det var det dummaste han hört och självklart skulle han med. Svaret gavs i en mycket tröstande ton – Nåja, om du så gärna vill följa med så får du väl det, det finns en jättefin golfbana du kan prova när vi testar SPA. Hans protest om att – Jag spelar inte golf! föll platt i diskussionen om vilket SPA vi andra skulle välja.
Väl framme på resan skulle beslutet tas om verksamheten. Vi ”kvinnor” hade ändrat mötestiden då vi mötts i omklädningsrummet på morgonen och således kom personalchefen försent.
- Oj igen, fick du inte messet. Kanske satt du i telefon med dina barn, man vet ju hur de saknar sin pappa när han är borta och mamma inte packar gympapåsen rätt. Det är ju lätt att missa meddelanden när man har annat att tänka på.
Nu var personalchefen rätt så knäckt, den riktiga personalchefen, inte bara karaktären. Han försökte bryta rollspelet genom att säga att så här går det inte till.
VD svarade bara iskallt att är det så det inte passar så får du väl säga upp dig. Rollspelet fortsatte med att en kuvad men inte knäckt personalchef säger upp sig men envist försöker påtala alla felaktigheter i beslutsfattandet. VD säger käckt att – Ja du vet det är inte alla män som fixar att jobba i ett stort bolag, du kanske borde se dig om efter ett jobb i den mjukare sektorn, skola eller så. Men tack för den här tiden, hälsa barnen och frun, dom tycker säkert att det är skönt att ha dig hemma mer.
Vi spelar alltså upp det för den stora gruppen på ca 30 personer direkt, vi har inte repat, bara diskuterat upplägget, VD är supervass och jag och S-H hjälper till att peta till när hon pausar, ignorerar personalchefen med både hur vi sitter och tittar, himlar med ögonen, suckar djupt eller hummar gulligt – allt som stöd för vad VD säger.
Det är ganska tyst när vi är klara.
Kvinnor nickar medhållande, några av dem är chefer, någon man skruvar lite på sig.
Personalchefen yttrar sig – Jag har nog inte mått så dåligt sen jag blev retad i småskolan. Och det här är ju bara på låtsas. Fy fan. Om det är såhär att vara kvinna i en manlig majoritet så fattar jag inte hur man orkar alls.
Och jag vet hur du känner dig. Det är SÅ ofta jag sitter i situationer och känner att "fan, varför måste de säga sådär? Jag ORKAR inte ta den här jävla diskussionen ännu en gång men jag STÅR FAN INTE UT med att lyssna på det här". Kan gälla både rasism, homofobi och sexism. Eller alla gånger jag lärt känna nya människor och tyckt att de är ÅH så sympatiska för att sedan bli jättebesviken när de kläcker ur sig något urbota jävla gräsligt. 
