Bäst att äta ihjäl sig?

[mandalaki]

Vet inte om jag missförstår dig men det är fastställt i senaste forskningsrapporterna att sockret ökar hungern samtidigt som insulinet ökar och du får blodsocker toppar och djupa dalar. Då måste väl ändå slopandet av socker vara det första man gör för att slippa vara "sugen" hela tiden?

Att forskning är "senaste" innebär inte att den är den enda "sanningen".

 

[lil-sis]

Då dessa motverkar varandra borde det försvåra snarare än underlätta då man inte stillar hungern?

Njae min kropp/hjärna fungerar bra på det. Inte från dag ett förstås. Hungern i mitt fall är ett rop på näring och min kropp är inte så kinkig.

 

[Azalea]

@MissFideli Många som är friska från sina ätstörningar är noga med att inte ha några som helst förbud och det finns till och med de som bestämmer sig för att de, om de vill, får lov att äta något sött varje dag.

Det här har varit väldigt viktigt för mig: inga förbud. Förbud gör mig direkt nedstämd och det leder lätt till att jag ger upp och börjar tröstäta och blir besviken på mig själv och blir ännu mer ledsen och så vidare..

Jag får äta allt men övar dagligen på att begränsa mängden. Ibland misslyckas man, men då gäller det att gå vidare och inte älta det.
För mig har det fungerat ganska bra när jag är sugen på något att vänta en kvart, tjugo minuter eller en halvtimme innan jag äter det jag ville ha. Eller så äter jag en frukt eller grönsak eller ett par glas vatten innan jag äter det där jag var sugen på. Ofta är man inte lika sugen då och det blir lättare att minska mängden. Inte jämt, men ofta.
Det här är kanske inte en strategi som fungerar för alla dock, men det kan vara värt att prova!

 

[Dentaku]

Mängden godis jag äter(och det är mycket ) påverkas inte alls av hur mycket mat jag äter. Det är säkert olika från person till person men jag är minst lika hungrig/sugen på eftermiddagen om jag ätit en rejäl måltid som om jag ätit en chokladbit till lunch. Däremot får faktiskt motion mitt godissug att bli mindre men å andra sidan kan jag känna ett behov att dricka sött efter en löprunda, något jag nästan aldrig gör annars.

Just det med att inte ha några förbud som kommit upp i tråden är jätteintressant. Det var först när jag började leva så som jag verkligen blev kvitt den ätstörning jag hade och började kunna gå efter mättnadskänslor/slut på sug i stället för att vräka i mig bara för att jag ändå börjat äta.

 

[Azalea]

Just nu är den enda motionen att jag jobbar i stall 2-3 ggr/v, 3,5 h åt gången. Ska börja promenera till jobbet, men det blir en sakta upptrappning eftersom jag haft plantar fasciit och inte vill ha tillbaka det. Förhoppningsvis ska jag snart börja träna lite också, men just nu är all motivation borta.

Jag vet inte riktigt vad plantar fasciit är, men tycker du om att simma? Det har varit räddningen för mig motionsmässigt de perioder då jag har olika besvär i kroppen som gör det omöjligt för mig att träna "vanligt". I vattnet känner jag inte av min värk vilket gör att jag känner mig fri och lycklig, vilket såklart blir en motivation i sig.
Sedan är jag noga med att låta kroppen bestämma hur mycket den orkar just den dagen, att köra slut på sig tar kål på glädjen för träning totalt för min del.

 

[honung]

Apropå bara, inte som svar på något inlägg i tråden utan som generell läsning som är intressant i ämnet. Den här artikeln är ganska intressant:
http://www.wired.com/2014/08/what-m...l&utm_source=facebook.com&utm_campaign=buffer

Hur vi än vänder och vrider på det, så återkommer man alltid till att viktuppgång/nedgång handlar om kalorier in och ut.

 

[skiesabove]

Nu skummade jag bara, men handlar inte artikeln om att det äntligen utförs riktig research på ämnet så att vi snart kommer att veta om det är mängden eller typen av kalorier som spelar roll?

Jag såg inget definitivt svar på frågan i artikeln.

 

[honung]

Jag såg inget definitivt svar på frågan i artikeln.

Det sa jag inte att det skulle finnas heller. Det är en intressant artikel i ämnet bara.

 

[Rolle]

Mängden godis jag äter(och det är mycket ) påverkas inte alls av hur mycket mat jag äter. Det är säkert olika från person till person men jag är minst lika hungrig/sugen på eftermiddagen om jag ätit en rejäl måltid som om jag ätit en chokladbit till lunch. Däremot får faktiskt motion mitt godissug att bli mindre men å andra sidan kan jag känna ett behov att dricka sött efter en löprunda, något jag nästan aldrig gör annars.

Just det med att inte ha några förbud som kommit upp i tråden är jätteintressant. Det var först när jag började leva så som jag verkligen blev kvitt den ätstörning jag hade och började kunna gå efter mättnadskänslor/slut på sug i stället för att vräka i mig bara för att jag ändå börjat äta.

För mig och många med mig blev det en stor skillnad när energi intaget fördelade sig: 5 E% kolhydrater, 20 E% protein och 75 E% fett, då utesluts sockret automatiskt. Jag äter när jag är hungrig och jag äter tills jag är mätt och jag äter en till två gånger om dagen och är inte hungrig eller sugen mellan målen. Fett mättar mycket längre och ger inga blodsockersvängningar

Frågan är hur mycket fett du äter när du låter bli sockret? Vi har under decennier ersatt fettet med socker vilket jag bedömer efter den forskning som kommit de senaste åren är den största boven.
Olika från person till person tror jag inte på, bara att vi reagerar olika starkt på olika energi intag.

 

[honung]

Har vi inte haft nog med lchf-debatter här genom åren?

TS har ätstörningar. Hen behöver lära sig äta utan att blanda in dieter.

 

[Rolle]

Har vi inte haft nog med lchf-debatter här genom åren?

TS har ätstörningar. Hen behöver lära sig äta utan att blanda in dieter.

Hennes ätstörning kan ju ha med sockerintaget att göra, och nej debatten om vad som vi människor bör äta för att må bra kan vi inte få nog av, då som vi tidigare sagt, vi mår allt sämre av det vi äter. Och vad vi ökat intag av är socker/kolhydrater och minskat på fettet som nu visar sig inte vara så farligt som dåligt underbyggda forskningsresultat på 50-talet försökte påstå.

 

[LindgrenV]

Jag vill gå ner i vikt, gick upp från 56 i mars 2012 till 79-80 nu. Problemet är väl mest att jag inte lagar mat själv (urtrist) samt att jag älskar godis och snacks

Jag kan vara jättemotiverad, äta bra i 3-4 dagar, sen tar sugen efter nått extra gott överhanden. Det sitter i psyket, jag är inte sockerberoende. Men jag använder godis och cola (sockerfri) för de flesta känslorna, oavsett om det är positivt eller negativt. Kanske är det just det som ställer till det, jag tappar tron på att jag ska klara det (det handlar ju ändå om minst 24 v) och att det ändå inte är nån idé. Jag vill kunna sluta med godis och snacks, men tanken på ett liv utan sånt gör faktiskt (löjligt, jag vet) att jag får panik. För det mesta känns det som det kanske är bäst ändå att äta ihjäl sig på godis? Då får jag i alla fall då "lycklig".

Jag vet egentligen inte vad jag vill säga, kanske nån har liknande tankar och känslor? Som har klarat det?

*borttaget*

 

[Dentaku]

Frågan är hur mycket fett du äter när du låter bli sockret? Vi har under decennier ersatt fettet med socker vilket jag bedömer efter den forskning som kommit de senaste åren är den största boven.
Olika från person till person tror jag inte på, bara att vi reagerar olika starkt på olika energi intag.

Jag äter precis som jag brukar men fler måltider - problemet är just att jag trots det inte låter bli sockret utan det bli mat + godis. Eftersom jag äter vad jag har lust med även vad gäller mat så äter jag inte direkt fettsnål mat utan det jag vill äta men bara tills jag blir mätt. Men jag håller mig som sagt minst lika mätt på en bulle och en kopp kaffe som på en vettig lunch, även om det senare är att föredra ur andra aspekter.

 

[monster1]

Hennes ätstörning kan ju ha med sockerintaget att göra, och nej debatten om vad som vi människor bör äta för att må bra kan vi inte få nog av, då som vi tidigare sagt, vi mår allt sämre av det vi äter. Och vad vi ökat intag av är socker/kolhydrater och minskat på fettet som nu visar sig inte vara så farligt som dåligt underbyggda forskningsresultat på 50-talet försökte påstå.

Ätstörningen har med meckandet med maten att göra. Börjar man väga, mäta och avstå saker är det triggers för en ätstörning. Först tar man bort godiset, sen tar man bort mjölet, brödet, pastan, potatisen, alla rotsaker, alla mjölkprodukter (mjölksocker) sen tar man bort allt fett bara för att vara säker, sen tar man bort allt kött sen tar man bort resten av "maten" också av bara farten. Tillslut dricker man inte ens vatten ifall att det skulle möjligen kunna innehålla en kalori.

 

[Scata]

Jag har avslutat den. Kan söka igen, men dom kan inte göra mer nu. Hindret ligger hos mig.

Det du skriver här tycker jag är lite motsägelsefullt. Är det inte just hindret som ligger hos dig som dom ska hjälpa dig med?
Kunde dom hjälpa dig med något?
Har dom ens berört din självkänsla, eller enbart gått in på vikt-spåret?

Men jag använder godis och cola (sockerfri) för de flesta känslorna, oavsett om det är positivt eller negativt. Kanske är det just det som ställer till det, jag tappar tron på att jag ska klara det (det handlar ju ändå om minst 24 v) och att det ändå inte är nån idé. Jag vill kunna sluta med godis och snacks, men tanken på ett liv utan sånt gör faktiskt (löjligt, jag vet) att jag får panik.

Jag skulle aldrig heller kunna sluta helt med godis och snacks, och ärligt talat så varför skulle jag ens vilja det när det är gott - MEN jag äter med måtta.
I min värld av att gå ner i vikt så får jag äta allt, men mindre av det "onyttiga" och mer av det "nyttiga". Jag kan inte följa en diet, då får det hellre va...

En sak som du bör tänka på att cola som är sockerfri har istället sötningsmedel, och sötningsmedel triggar sötbegäret MER än socker... och dessutom är sötningsmedel inte bra för kroppen (onaturligt), det ska endast användas av de som är sjuka t.ex diabetiker.

Jag undrar också varför du vill gå ner i vikt? Är det en viktig fråga i sig eller bör du istället fokusera på din hälsa? Hur mår du?

 

[Anna]

Just det med att inte ha några förbud som kommit upp i tråden är jätteintressant. Det var först när jag började leva så som jag verkligen blev kvitt den ätstörning jag hade och började kunna gå efter mättnadskänslor/slut på sug i stället för att vräka i mig bara för att jag ändå börjat äta.

Ja, det tycker jag också. Mitt ex mamma brukade säga något i stil med "lite av mycket men inte för mycket av för lite", som någon sorts "inga förbud inom rimliga gränser men undvik att äta för ensidigt". Jag tycker att det är rätt klokt som grundtanke.

 

[MissFideli]

Jag förstår verkligen att det inte är lätt. Mitt bästa tips är nog att inte lägga så mycket fokus på godiset alls just nu. Inte straffa dig själv så hårt och inte tänka i termer av förbud. Förbud som bara leder till känslor av misslyckanden och skam när du varit för rigid. Försök att fokusera på den riktiga maten och regelbundenheten i måltiderna istället. Godiset löser sig sen, det har du ju erfarit förut, eller hur?

Har man ätstörningsbekymmer bakom sig tror jag även att det är extra viktigt att se upp lite med olika dieter som att utesluta kolhydrater eller 5:2. Du kan inte hålla på och experimentera sådär med din kropp och ditt mående.

Precis så sa dom på Capio, inga förbud! Men du har nog rätt, kanske ska strunta i att tänka på godiset och satsa på att få igång maten igen och på så vis minska godissuget.

 

[MissFideli]

Kan du ersätta godiset med något som är lika sött/salt, men som inte bara är tomma kalorier? Torkade frukter (ICA Eco soft är supergoda), nötter (mandlar och cashew är mina favoriter) och mörk choklad till att börja med? Sen färska frukter? Sen bara en tekopp? Om färgerna i en påse lösviktsgodis är en kick så köp frysta frukter och kiwi och ät mycket fruktsallad när suget kommer.

Jag tänker att det kanske kan funka att göra det enligt samma princip som många som ska sluta med nikotin behöver göra, dvs nertrappning och steg för steg ta bort de olika bitarna som ger belöning.

Jag har precis slutat snusa och jag blir knäpp om jag inte får ta mina "fusk-snus". Jag har inte kickat vanan av "pillet" ännu, men det kommer att ge sig det med .

Jag har testat, men det ger mig inget. Oftast är jag sugen på ett sorts godis, inte ens vad som helst duger.

 

[Koltrast]

Precis så sa dom på Capio, inga förbud! Men du har nog rätt, kanske ska strunta i att tänka på godiset och satsa på att få igång maten igen och på så vis minska godissuget.

Det tror jag är en jättebra idé! Försök vara förlåtande mot dig själv och gör så gott du kan. Har du läst Gisela van der Sters bok Mattillåtet?

 

[MissFideli]

@MissFideli Många som är friska från sina ätstörningar är noga med att inte ha några som helst förbud och det finns till och med de som bestämmer sig för att de, om de vill, får lov att äta något sött varje dag. Säkert inget som fungerar för alla, men det kan kanske vara en tröstande tanke?

Det är min dröm att hamna där. Där jag kan äta en godisbit utan att det innebär massa känslor åt alla håll.