Barmarksdrag! och alla andra typer av drag.

Följdfråga:
Dragselar verkar ju vara väldigt individuellt vad som passar på hunden. Vad för sorts sele har ni och ras+storlek (kg) på hunden?

Jag skulle prova sele på labben igår men tjejen i butiken erkände att hon inte kunde ett dugg om dragselar så jag försökte lite själv men det gick inget vidare. Labben är så tjockskallig att det krävs rätt stor öppning för att selen ska gå över hans huvud, men samtidigt får den inte bli för vid i halsen.
Jag gav upp och sydde egna X-back nomeselar med midjerem. Väldigt enkelt faktiskt, och bra att veta att det verkligen sitter rätt på individen! Har BC, minsta väger strax under 15 och största 25.
 
Angående åldern så tyckte de jag gick kurs för att hunden ska vara relativt färdigvuxen, dvs över året, större raser helst lite äldre. Men man kan ju grundträna innan, men själva dragandet först när de vuxit klart.

Då blir det nog lagomt för oss att introducera det med pulka till vintern för vår hund :)
Hon är 1 år i mitten av augusti och är av stor ras.
 
Kanske dum fråga, men hur fattar hundarna att de ska dra? Speciellt hundar som inte annars drar i koppel.
Hur gör man för att lära in? Är det krångligt? Tar det lång tid?
Nu kan inte jag springa pga taskigt knä - men har en hund som gärna drar. Men skulle jag springa, så skulle hon kuta bakom mig och nypa mig i röven.....så risken finns att jag skulle kuta som en galning före, med hunden efter :rofl::rofl::rofl:
 
Angående åldern så tyckte de jag gick kurs för att hunden ska vara relativt färdigvuxen, dvs över året, större raser helst lite äldre. Men man kan ju grundträna innan, men själva dragandet först när de vuxit klart.
Hum....
Ser en person på fb som drar. Har olika draghundsraser samt schäfer. Schäfern har iaf dragit vuxen person på kickbike på en mil i hyffsat tempo...grusväg. Vid 10 mån och oröntgad. Draghundarna kan dra samma sak samt springa framför fyrhjuling redan vid 6-7 mån. Jag tycker det känns jättetidigt :crazy:
 
Hum....
Ser en person på fb som drar. Har olika draghundsraser samt schäfer. Schäfern har iaf dragit vuxen person på kickbike på en mil i hyffsat tempo...grusväg. Vid 10 mån och oröntgad. Draghundarna kan dra samma sak samt springa framför fyrhjuling redan vid 6-7 mån. Jag tycker det känns jättetidigt :crazy:

Draghundsraser körs in tidigt och en mil är egentligen ingen distans att tala om för en sådan ras. Man får inte glömma att det här är hundar avlade för det och med en anpassad fysik. Med tanke på hur mycket hunddjur i det vilda rör sig från tidig ålder är en mil inte mycket.

Personligen tycker jag resten av hundvärlden är överdrivet försiktiga när det gäller rörelse. Min yngsta sattes framför kickspark då hon var runt 10 månader. Kördes då 5 km och var inte direkt trött efteråt. Hon var ju redan van att röja runt i skogen dagligen på distanser mellan 3 och 7 km. Det började vi med vid ca fem-sex månader och första löprundan i dragsele tog vi när hon var sju månader. Nu är inte jag snabbaste löparen och då rejält otränad så det blev väl inte mer än 4 km i tempo om 9 min/km.

Röntgen väntar jag inte på. En frisk Schäfer ska väl ändå inte gå sönder av normal rörelse. Om den gör det vill jag veta det. Jag tittar hellre på hur hunden ser ut i kroppen, om det pågår en tillväxtperiod och storlek. Hur är koordinationen och kroppskontrollen. Det är intressant för min del. Unghunden är liten och hade i princip växt klart vid 12 månader. En större, gängligare och klumpigare hund hade jag nog fått ta det lugnare med.
 
Draghundsraser körs in tidigt och en mil är egentligen ingen distans att tala om för en sådan ras. Man får inte glömma att det här är hundar avlade för det och med en anpassad fysik. Med tanke på hur mycket hunddjur i det vilda rör sig från tidig ålder är en mil inte mycket.

Personligen tycker jag resten av hundvärlden är överdrivet försiktiga när det gäller rörelse. Min yngsta sattes framför kickspark då hon var runt 10 månader. Kördes då 5 km och var inte direkt trött efteråt. Hon var ju redan van att röja runt i skogen dagligen på distanser mellan 3 och 7 km. Det började vi med vid ca fem-sex månader och första löprundan i dragsele tog vi när hon var sju månader. Nu är inte jag snabbaste löparen och då rejält otränad så det blev väl inte mer än 4 km i tempo om 9 min/km.

Röntgen väntar jag inte på. En frisk Schäfer ska väl ändå inte gå sönder av normal rörelse. Om den gör det vill jag veta det. Jag tittar hellre på hur hunden ser ut i kroppen, om det pågår en tillväxtperiod och storlek. Hur är koordinationen och kroppskontrollen. Det är intressant för min del. Unghunden är liten och hade i princip växt klart vid 12 månader. En större, gängligare och klumpigare hund hade jag nog fått ta det lugnare med.
Håller med dig om att en frisk hund inte går sönder. Jag tänkte nog mer på tänk om man inte har en frisk hund och förvärrar något. Där av min tanke om att röntga först.
Hur är det med slappa höfter och drag?
 
Håller med dig om att en frisk hund inte går sönder. Jag tänkte nog mer på tänk om man inte har en frisk hund och förvärrar något. Där av min tanke om att röntga först.
Hur är det med slappa höfter och drag?

För den enskilda hundägaren är det naturligtvis olyckligt om man provocerar fram en skada eller defekt, men jag skulle vilja påstå att för rasen som helhet är det till gagn. Våra arbetande raser måste ha en fysik som håller och då är det bättre att undermåliga exemplar slås ut från aveln en gång. Nackdelen med att vara försiktig och spara på hunden är att man riskerar att föra vidare defekter. Defekter som märks först då hunden jobbas hårdare. Det ger i förlängningen en klenare ras. Vore jag uppfödare skulle jag nog vilja testa mitt avelsmaterial hårdare än gemene man, just för att försäkra mig om att det är generna som göra hunden hållbar och arbetsduglig, inte min träning (eller avsaknad därav). Visst är det sedan trist om det visar sig att den tilltänkta avelshunden går sönder, men hellre det än att sätta den i avel och få fram hundar som inte håller.

Samma gäller helt vanliga hobby-hundar som måste springa hos fysioterapeut i tid och otid för att vara fräscha i kroppen. De har inte heller i avel att göra då påfrestningen på en vanlig elit-hund är ganska låg. Jämför med toppekipagen samt vall-, jakt- och draghundar. Där kan vi snacka elitidrottare.
 
Jag tänker att riktigt drag sliter betydligt mer än att springa i skogen. Även om hunden är frisk i leder så behöver hunden öva på att dra för att bygga upp rätt muskler.
Visst kan man öva när hunden är yngre, men riktigt drag, nej det tror jag kan vara skadligt om hunden inte får öva upp sig.
Varken jakt- eller vallhundar tas ju ut otränade på sitt jobb.
 
Jag tänker att riktigt drag sliter betydligt mer än att springa i skogen. Även om hunden är frisk i leder så behöver hunden öva på att dra för att bygga upp rätt muskler.
Visst kan man öva när hunden är yngre, men riktigt drag, nej det tror jag kan vara skadligt om hunden inte får öva upp sig.
Varken jakt- eller vallhundar tas ju ut otränade på sitt jobb.

Självklart måste man gå ut lugnt och öka efterhand både vad gäller tempo och längd. Man börjar ju inte med att köra 5 mil i full fart. Jag skulle dock vilja påstå att 5-10 km är nada att springa för en arbetande ras med grundkondition. Jämför med hur många mil de ska klara som vuxna. Grundkondition bygger man lätt i terräng. Speciellt om man som min unghund inte går en meter utan travar eller galopperar konstant.

Min äldre gjorde UHP halvt otränad och tyckte väl inte det var direkt ansträngande. 2,5 mil bredvid cykel i ett tempo om 12-15 km/h. Han drog i och för sig inte, men om en småtjock hund knappt flåsar av att springa över 2 mil, då är inte 5 km något att orda om.
 
För den enskilda hundägaren är det naturligtvis olyckligt om man provocerar fram en skada eller defekt, men jag skulle vilja påstå att för rasen som helhet är det till gagn. Våra arbetande raser måste ha en fysik som håller och då är det bättre att undermåliga exemplar slås ut från aveln en gång. Nackdelen med att vara försiktig och spara på hunden är att man riskerar att föra vidare defekter. Defekter som märks först då hunden jobbas hårdare. Det ger i förlängningen en klenare ras. Vore jag uppfödare skulle jag nog vilja testa mitt avelsmaterial hårdare än gemene man, just för att försäkra mig om att det är generna som göra hunden hållbar och arbetsduglig, inte min träning (eller avsaknad därav). Visst är det sedan trist om det visar sig att den tilltänkta avelshunden går sönder, men hellre det än att sätta den i avel och få fram hundar som inte håller.

Samma gäller helt vanliga hobby-hundar som måste springa hos fysioterapeut i tid och otid för att vara fräscha i kroppen. De har inte heller i avel att göra då påfrestningen på en vanlig elit-hund är ganska låg. Jämför med toppekipagen samt vall-, jakt- och draghundar. Där kan vi snacka elitidrottare.
Personen jag tänker på är inte avlare utan kör som hobby. Dock har hen en otrolig "otur" med trasiga hundar i höfter och rygg i samtliga raser, därför undrade jag om det kanske hade ett samband med ung ålder och hård/fel träning :)

Så fort hundkärran är på plats på gårdsplanen ska kickbiken införskaffas som kompliment till övrig träning. Just nu har vi inte mycket till dragbara hundar hemma. Bara Mamma Mu, resten är valpar och så det lata lilla skägget. :)
 
För den enskilda hundägaren är det naturligtvis olyckligt om man provocerar fram en skada eller defekt, men jag skulle vilja påstå att för rasen som helhet är det till gagn. Våra arbetande raser måste ha en fysik som håller och då är det bättre att undermåliga exemplar slås ut från aveln en gång. Nackdelen med att vara försiktig och spara på hunden är att man riskerar att föra vidare defekter. Defekter som märks först då hunden jobbas hårdare. Det ger i förlängningen en klenare ras. Vore jag uppfödare skulle jag nog vilja testa mitt avelsmaterial hårdare än gemene man, just för att försäkra mig om att det är generna som göra hunden hållbar och arbetsduglig, inte min träning (eller avsaknad därav). Visst är det sedan trist om det visar sig att den tilltänkta avelshunden går sönder, men hellre det än att sätta den i avel och få fram hundar som inte håller.

Samma gäller helt vanliga hobby-hundar som måste springa hos fysioterapeut i tid och otid för att vara fräscha i kroppen. De har inte heller i avel att göra då påfrestningen på en vanlig elit-hund är ganska låg. Jämför med toppekipagen samt vall-, jakt- och draghundar. Där kan vi snacka elitidrottare.
Jag håller faktiskt med. Finns inte på kartan att begränsa rörelsen för mina unghundar tex - får de problem av ett normalt aktivt unghundsliv kommer de definitivt inte hålla för den hårda påfrestningen som vallhundsträning-och arbete innebär. Jag kör in dem vid 6-7 månader ålder, men undviker maxtempo eller långa sträckor i samma tempo/på samma underlag innan de är färdigväxta (eftersom de absolut aldrig visar om det blir jobbigt). Lösa springer de lätt ett par-tre mil i skogen från några månaders ålder.
 
Jag håller inte direkt på med drag men står i startgroparna att börja då jag är en av de drivande i att bygga en K9 biathlon bana på vår klubb. Kommer bli sjukt roligt när det är färdigt och vi hoppas kunna ha en mindre tävling innan hösten!
 
Följdfråga:
Dragselar verkar ju vara väldigt individuellt vad som passar på hunden. Vad för sorts sele har ni och ras+storlek (kg) på hunden?

Jag skulle prova sele på labben igår men tjejen i butiken erkände att hon inte kunde ett dugg om dragselar så jag försökte lite själv men det gick inget vidare. Labben är så tjockskallig att det krävs rätt stor öppning för att selen ska gå över hans huvud, men samtidigt får den inte bli för vid i halsen.

Jag syr egna selar. Jag tycker det är rätt svårt att få vinklarna/kraftfördelningen helt rätt, jag kan inte se sånt i huvudet utan provar och syr om, provar och syr om, i all oändlighet känns det som. :o
Men, även mina sämsta försök passar bättre än någon köpesele i standardstorlek som jag provat, jag tycker det är helt hopplöst! Två hundar i samma "storlek" kan skilja rejält i höjd, bredd, längd och vinklar... Man behöver nog ett visst mått tur för att få köpeselar att sitta ordentligt och fördela krafterna rätt?
 
För den enskilda hundägaren är det naturligtvis olyckligt om man provocerar fram en skada eller defekt, men jag skulle vilja påstå att för rasen som helhet är det till gagn. Våra arbetande raser måste ha en fysik som håller och då är det bättre att undermåliga exemplar slås ut från aveln en gång. Nackdelen med att vara försiktig och spara på hunden är att man riskerar att föra vidare defekter. Defekter som märks först då hunden jobbas hårdare. Det ger i förlängningen en klenare ras. Vore jag uppfödare skulle jag nog vilja testa mitt avelsmaterial hårdare än gemene man, just för att försäkra mig om att det är generna som göra hunden hållbar och arbetsduglig, inte min träning (eller avsaknad därav). Visst är det sedan trist om det visar sig att den tilltänkta avelshunden går sönder, men hellre det än att sätta den i avel och få fram hundar som inte håller.

Samma gäller helt vanliga hobby-hundar som måste springa hos fysioterapeut i tid och otid för att vara fräscha i kroppen. De har inte heller i avel att göra då påfrestningen på en vanlig elit-hund är ganska låg. Jämför med toppekipagen samt vall-, jakt- och draghundar. Där kan vi snacka elitidrottare.

Lite tankar...

Jag förstår vad du menar utifrån avelssynpunkt. Däremot förstår jag inte riktigt vad problemet är med att vänta till hunden är lite längre innan man börjar med aktiviteter som ändå möjligtvis kan orsaka hälsoproblem. På samma sätt som vi inte belastar barn med seriös tyngdlyftning även om vi vill att de ska bli extremelitidrottare. För att få till en sån bra utveckling som möjligt för individen förstås.

Säg att vi nu vet att alltför hård träning av en för ung hund kan orsaka felutveckling av leder, skador som hämmar dem i framtiden mm. Hur bättras avelsarbetet av att utsätta dem för det ändå? Menar du att önskan då är att få fram hundar som kan tränas relativt hårt redan som unghund? Behövs det, och är det ens möjligt (dvs genetiskt)?

Jag är verkligen med dig på att en arbetande ras (helst alla raser IMO) ska klara av att röra sig och ta i fysiskt.

Jag tänkte att eftersom man inte avlar på unghundar så går det väl lika bra att testa deras arbetsduglighet i lite äldre, friröntgad ålder ändå? Eller är det nått jag missar här..
 
Lite tankar...

Jag förstår vad du menar utifrån avelssynpunkt. Däremot förstår jag inte riktigt vad problemet är med att vänta till hunden är lite längre innan man börjar med aktiviteter som ändå möjligtvis kan orsaka hälsoproblem. På samma sätt som vi inte belastar barn med seriös tyngdlyftning även om vi vill att de ska bli extremelitidrottare. För att få till en sån bra utveckling som möjligt för individen förstås.

Säg att vi nu vet att alltför hård träning av en för ung hund kan orsaka felutveckling av leder, skador som hämmar dem i framtiden mm. Hur bättras avelsarbetet av att utsätta dem för det ändå? Menar du att önskan då är att få fram hundar som kan tränas relativt hårt redan som unghund? Behövs det, och är det ens möjligt (dvs genetiskt)?

Jag är verkligen med dig på att en arbetande ras (helst alla raser IMO) ska klara av att röra sig och ta i fysiskt.

Jag tänkte att eftersom man inte avlar på unghundar så går det väl lika bra att testa deras arbetsduglighet i lite äldre, friröntgad ålder ändå? Eller är det nått jag missar här..
Det bästa är ju att avla på hundar som dragit från tidig ålder, och klarat av det utan skador eller slitage. Om syftet med aveln är att få fram dugliga draghundar, är det självklart bättre ju tidigare draghundarna kan börja arbeta.
 
Det bästa är ju att avla på hundar som dragit från tidig ålder, och klarat av det utan skador eller slitage. Om syftet med aveln är att få fram dugliga draghundar, är det självklart bättre ju tidigare draghundarna kan börja arbeta.

Tja det förutsätter ju att det inte ligger nånting i teorin att man inte ska belasta hundarna för hårt, för tidigt under uppväxten pga ev. skador som kan uppstå. Om så är fallet så är jag helt med på noterna.

Men om det nu inte är så, då är väl syftet att få fram bra arbetsdugliga vuxna hundar helt enkelt? Och då kan det ju vara kontraproduktivt att belasta dem för tidigt.
 
Tja det förutsätter ju att det inte ligger nånting i teorin att man inte ska belasta hundarna för hårt, för tidigt under uppväxten pga ev. skador som kan uppstå. Om så är fallet så är jag helt med på noterna.

Men om det nu inte är så, då är väl syftet att få fram bra arbetsdugliga vuxna hundar helt enkelt? Och då kan det ju vara kontraproduktivt att belasta dem för tidigt.
En hunds liv är kort. Det är därför jakthundar, vallhundar och draghundar måste börja vara nyttiga tidigt om de är avlade för arbete. Med sund exteriör och friska kroppar kan de arbeta länge även om de börjar unga.
Själv har jag en stor, "sent utvecklad" ras. Rasklubben tycker att man kan börja tävla när hunden fyllt två. Det fungerar alldeles utmärkt för en hobbyhund, men i den åldern har redan begåvade border collies och retrievrar tagit sina championat.

För någon för vilken hunden är del av ett levebröd fungerar det inte. En person som arbetar med får kan inte vänta till hunden är tre år för att eventuellt rata den om den inte passar för sitt jobb. Detsamma med draghundar och jakthundar.
 
En hunds liv är kort. Det är därför jakthundar, vallhundar och draghundar måste börja vara nyttiga tidigt om de är avlade för arbete. Med sund exteriör och friska kroppar kan de arbeta länge även om de börjar unga.
Själv har jag en stor, "sent utvecklad" ras. Rasklubben tycker att man kan börja tävla när hunden fyllt två. Det fungerar alldeles utmärkt för en hobbyhund, men i den åldern har redan begåvade border collies och retrievrar tagit sina championat.

För någon för vilken hunden är del av ett levebröd fungerar det inte. En person som arbetar med får kan inte vänta till hunden är tre år för att eventuellt rata den om den inte passar för sitt jobb. Detsamma med draghundar och jakthundar.

Ja...visst. Måste dock känna mig lite frågsam över hur många som idag är beroende av hundar för sitt levebröd. Säger inte att de inte finns, men ärligt talat? Och dessutom så beroende att kostnaden att föda upp en hund ett extra halvår eller så innan den kan jobba blir avgörande.

"En person som arbetar med får kan inte vänta till hunden är tre år för att eventuellt rata den om den inte passar för sitt jobb."

Tre år tänkte jag inte..men kanske 1,5 år vilket ofta verkar vara då man röntgat de flesta raser (och de fall där hanar röntgas senare än tikar)?
 
En hunds liv är kort. Det är därför jakthundar, vallhundar och draghundar måste börja vara nyttiga tidigt om de är avlade för arbete. Med sund exteriör och friska kroppar kan de arbeta länge även om de börjar unga.
Själv har jag en stor, "sent utvecklad" ras. Rasklubben tycker att man kan börja tävla när hunden fyllt två. Det fungerar alldeles utmärkt för en hobbyhund, men i den åldern har redan begåvade border collies och retrievrar tagit sina championat.

För någon för vilken hunden är del av ett levebröd fungerar det inte. En person som arbetar med får kan inte vänta till hunden är tre år för att eventuellt rata den om den inte passar för sitt jobb. Detsamma med draghundar och jakthundar.
Sanning med modifikation. Ytterst få hundar blir alls champions i vallning eftersom vi har inofficiella tävlingar. Däremot är utbildningen så lång att den måste starta tidigt om hunden ska hinna användas innan den är medelålders!
 
Den historiska bakgrunden är den att arbetande hundar skulle börja jobba så tidigt som möjligt, att hundarna har selekterats på tidig användbarhet och att det har fungerat bra på det sättet. Tror inte att någon fåraherde på 1800-talet hade tålamod med eller råd att föda en collie som bara lekte sina första 18 månader. I naturen är det ingen som matar vargar som är över valpstadiet.

Rent företagsekonomiskt är det ju bättre med en hund som gör ett acceptabelt arbete från 10 månaders ålder och håller på i åtta år, än en hund som börjar vid två och håller på i åtta år.
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 169
Senast: Snurrfian
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 184
Senast: Migo
·
Hundhälsa Hej, jag känner mig väldigt handfallen inför situationen jag är i, behöver alla tips, råd och synpunkter som finns. Jag känner att jag...
Svar
7
· Visningar
4 454
Senast: s957
·
Övr. Hund Personligen tycker jag att det allmänna debatt-klimatet börjar bli riktigt ruggigt, det har varit det ett tag också. Nu pratar jag...
2 3
Svar
49
· Visningar
6 410
Senast: IngelaH
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Katter och spädbarn
  • Uppdateringstråd 29
  • Resultat på HD-röntgen

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp