Sv: Behövs det en ledare?
Men du, hopp -och fälttävlansryttare är just det de är pga att de är framåt, tävlingsinriktade, psykiskt och fysiskt starka, tuffa, vana vid hårda tag - och de prioriterar detsamma hos sin häst. Jag kan inte tänka mig att de bekymrar sig speciellt om säkerhet på det sätt som många andra ryttare vill göra.
Om du dömer mindre erfarna hästmänniskor istället för att vara en god förebild, kan du se vart det barkar då? Jag menar, inte ens du föddes väl fullärd?
Galoppstall har jag spenderat mycket tid i. Menar du att verkligheten är sådan att skötarna får lyxen att hantera ''lydiga'' hästar? Återigen, jag tror inte att det är prioriterat att dessa hästar är trevligt hanterbara. Stigbett, bremsning och smått tilltryckta skötare tillhör väl vardagen, eller har jag råkat vara i helt sällsynta stall?
Osäkra människor kan både få problem och orsaka problem. Osäkerhet, rädsla eller frustration kan ge uttryck i dominanshandlingar, men det bottnar oftast i okunskap. Det bästa vi kan göra är väl att försöka att förändra och ge kunskap på ett ödmjukt sätt som får andra att lyssna och respektera det vi säger, att inspirera till att tänka om, tänka till?
KL.
Det är jättebra att så många ställer sig frågande till var de ''olydiga'', ''ouppfostrade'' och ''dominanta'' hästarna finns. Men hur man upplever en annan individ beror ju mycket på vad man själv är för någon, men själv ser jag ofta exempel på bristande kommunikation och kunskap i hur man leder en häst på ett harmoniskt sätt och vidare harmonisk hantering överhuvudtaget. Att det gäller en erfaren tävlingsryttare måste inte nödvändigtvis betyda att han eller hon har bättre kommunikation och färdigheter i området än en tolvårig hobbyryttare. Återigen, det är bara min erfarenhet. Om man ser till sin egen upplevelse så är den kanske inget att fundera över, om man själv är erfaren och har lite kunskap och känsla, och har tydlig kommunikation. Samma häst kanske inte ger samma intryck för någon som inte har kommit så långt, och man upplever det som att man blir runtdragen, översprungen och nonchalerad om hästen har mycket spirit eller go, eller är nervös/rädd.
Vi har kommit olika långt helt enkelt. Men att nonchalera olikheterna i erfarenhetsnivå och förringa andras upplevelse är inte så konstruktivt tycker jag.
Men du, hopp -och fälttävlansryttare är just det de är pga att de är framåt, tävlingsinriktade, psykiskt och fysiskt starka, tuffa, vana vid hårda tag - och de prioriterar detsamma hos sin häst. Jag kan inte tänka mig att de bekymrar sig speciellt om säkerhet på det sätt som många andra ryttare vill göra.
Om du dömer mindre erfarna hästmänniskor istället för att vara en god förebild, kan du se vart det barkar då? Jag menar, inte ens du föddes väl fullärd?
Galoppstall har jag spenderat mycket tid i. Menar du att verkligheten är sådan att skötarna får lyxen att hantera ''lydiga'' hästar? Återigen, jag tror inte att det är prioriterat att dessa hästar är trevligt hanterbara. Stigbett, bremsning och smått tilltryckta skötare tillhör väl vardagen, eller har jag råkat vara i helt sällsynta stall?
Osäkra människor kan både få problem och orsaka problem. Osäkerhet, rädsla eller frustration kan ge uttryck i dominanshandlingar, men det bottnar oftast i okunskap. Det bästa vi kan göra är väl att försöka att förändra och ge kunskap på ett ödmjukt sätt som får andra att lyssna och respektera det vi säger, att inspirera till att tänka om, tänka till?
KL.
Det är jättebra att så många ställer sig frågande till var de ''olydiga'', ''ouppfostrade'' och ''dominanta'' hästarna finns. Men hur man upplever en annan individ beror ju mycket på vad man själv är för någon, men själv ser jag ofta exempel på bristande kommunikation och kunskap i hur man leder en häst på ett harmoniskt sätt och vidare harmonisk hantering överhuvudtaget. Att det gäller en erfaren tävlingsryttare måste inte nödvändigtvis betyda att han eller hon har bättre kommunikation och färdigheter i området än en tolvårig hobbyryttare. Återigen, det är bara min erfarenhet. Om man ser till sin egen upplevelse så är den kanske inget att fundera över, om man själv är erfaren och har lite kunskap och känsla, och har tydlig kommunikation. Samma häst kanske inte ger samma intryck för någon som inte har kommit så långt, och man upplever det som att man blir runtdragen, översprungen och nonchalerad om hästen har mycket spirit eller go, eller är nervös/rädd.
Vi har kommit olika långt helt enkelt. Men att nonchalera olikheterna i erfarenhetsnivå och förringa andras upplevelse är inte så konstruktivt tycker jag.
