Bekräftelse

[Petruska]

Men du tyckte ju precis att jag gjorde något fult som menade att folk fastnade vid det uttrycket?
Sorry, jag hänger inte med.

Hang up, är väl inte särskilt smickrande.

 

[AraSlei]

Hang up, är väl inte särskilt smickrande.

http://dictionary.reference.com/browse/hang--up
sätter första översättningsallternativet som "preoccupation" (angelägenhet), ser inte hur det skulle kunna vara otrevligt?
Hursom, det var inte min avsikt att det skulle uppfattas som otrevligt.

 

[tanten]

Aha! Du menar så.

Jo givetvis. Men vi ser ju till att få den här trevliga tiden med varandra just för att inte riskera att glida isär som vuxna människor (dvs att inte bara vara mamma/pappa).

Att vi verkligen tar oss tid för varandra. Att vi inte tappar bort varandra som ett par.

Det är det jag ser framför mig när någon säger vårda sitt förhållande.

Men man kanske lika gärna kan säga att man har det mysigt tillsammans?

Ja, det definierar jag som att vårda förhållandet.
För att det inte är något som kommer naturligt. Det naturliga skulle vara (i mitt liv) att lulla på i de vanliga hjulspåren.
Att göra något annat för att man ska ha det mysigt TILLSAMMANS är för mig att vårda förhållandet . Och i min värld är det något fint och positivt och absolut inte ansträngande.

Att jobba, vårda - det är att tänka lite längre. Att fundera över livet och relationen och göra saker som gör den bättre.

Jag tycker nog att diskussion styrts en del av dem som tolkat in negativa aspekter i ord som jobba, vårda. Ord som i mina öron låter fina. Som nån skrev, jobba är inte jobbigt.

 

[Raderad medlem 6459]

För att det inte är något som kommer naturligt.

Och jag skulle tycka att det kändes så himla sorgligt om det inte kom naturligt för oss att göra trevliga saker tillsammans.

 

[Kattennizze]

Bara han inte är otrogen. Det är det enda de där som skulle vårda sin älskling inte skulle kunna acceptera. Hellre en förlamad, döv, blind och stum partner än en som en enda gång har varit otrogen.

Det är banne mig helt bisarrt hur just otrohet kan få folk i spinn och gå helt bananas. Jag har en del äldre bekanta i släkten som beskriver sina yngre dagar som innehöll en hel del otrohet och ingen verkade ens lyfta på ögonbrynen....men det hänger sannolikt samman med den allmänna naken-och sexualmoraliska eran vi lever i idag. Helt okej att situatione i Syrien är helt fruktansvärd men jäklar om du råkar ha sex med grannfrun! Då är det offentlig stegling som gäller. Minst.

 

[Kattennizze]

Ja, det definierar jag som att vårda förhållandet.
För att det inte är något som kommer naturligt. Det naturliga skulle vara (i mitt liv) att lulla på i de vanliga hjulspåren.
Att göra något annat för att man ska ha det mysigt TILLSAMMANS är för mig att vårda förhållandet . Och i min värld är det något fint och positivt och absolut inte ansträngande.

Att jobba, vårda - det är att tänka lite längre. Att fundera över livet och relationen och göra saker som gör den bättre.

Jag tycker nog att diskussion styrts en del av dem som tolkat in negativa aspekter i ord som jobba, vårda. Ord som i mina öron låter fina. Som nån skrev, jobba är inte jobbigt.

Fast när jag tänker på de som måste vårda sitt förhållande och förhöja stämningen lite genom romantiska middagar och allmän benklappning sådär, det är samma par som brukar vara helt tysta när de väl har den romantiska middagen. Det ser ju verkligen kul ut. Eller inte. Alltså, hur många par ser man inte som är helt stendöda? Tycker det är ungefär halva min bekantskapskrets, jäkligt trist nog. Jag tycker snarare att folk skiljer sig för lite, än för mycket. Kvinnor har ju verkligen en tendens till att leva upp efter en barlast till relation. Om de inte är fattigpensionärer då, kanske.

 

[micaelathegreat]

Jag tycker snarare att folk skiljer sig för lite, än för mycket.

Ja, verkligen!

 

[Milosari]

Och jag skulle tycka att det kändes så himla sorgligt om det inte kom naturligt för oss att göra trevliga saker tillsammans.

Men vad är "naturligt? Är det onaturligt att tänka efter och planera?

 

[Raderad medlem 6459]

Men vad är "naturligt? Är det onaturligt att tänka efter och planera?

När tanten skriver att det inte är nåt som kommer naturligt så tänker jag att det inte behöver betyda att man måste planera (trot eller ej, även utan barn kan man behöva planera hur man ska lägga upp sitt liv) utan mer att det är nåt mer framtvingat.

Men det kan ju ha varit ett missförstånd såklart.

Jag tycker dock inte att jag och min partner "vårdar" vår relation för att vi planerar att gå ut och äta på en trevlig restaurang nästa vecka. Inte heller att det inte kommer naturligt för att vi måste planera det. Det kommer ju naturligt - vi vill så gärna umgås! - och planerar in det så att vi ska ha tid och möjlighet att göra det.

 

[Milosari]

Meh. Ingen har väl sagt att det är konstigt att planera roliga aktiviteter ihop? Du missar poängen med flera kilometer. Jag känner att de här diskussionen inte leder någonstans nu. Vi är på två olika planeter.

Eller så förstår du inte vad jag skriver. Jag läser i inlägg efter inlägg (inte nödvändigtvis just dina) att den som inte har problem med uttryck som "vårda relationen" är på ett visst sätt. Lite gammaldags, lite romantisk syn och att förhållandet är en egen grej. Det är i alla fall personer som har svårt att "bara vara" och så får jag också intrycket att de som har en relation där allt är så "naturligt" att de minsann inte behöver vårda något alls, det är lite finare och bättre. Bara det att jag inte alls känner igen mig. Jag har en rätt oromantisk syn på det där med relationer, FAST jag kan se ett värde i att vårda dem. Och FAST jag är i ett förhållande där vi i princip inte har några som helst krav på varandra utan "bara är", så är det vissa saker som INTE kommer helt naturligt utan någonstans måste vi ta beslutet och ta oss tiden att ägna oss helt åt varandra. Eller ska jag vara ärlig så är det nog mest jag som måste försöka släppa allt det andra och ägna mig åt min partner. Han är mycket bättre på det där än vad jag är. Jag tror inte att mitt förhållande är särskilt unikt, eller att jag som person är ovanligt hemsk. Jag tror det är rätt vanligt och inte ens särskilt dåligt.

 

[Korven]

Men vad är "naturligt? Är det onaturligt att tänka efter och planera?

Oh ja och börja inte kompromissa, det är verkligen onaturligt.

 

[Milosari]

När tanten skriver att det inte är nåt som kommer naturligt så tänker jag att det inte behöver betyda att man måste planera (trot eller ej, även utan barn kan man behöva planera hur man ska lägga upp sitt liv) utan mer att det är nåt mer framtvingat.

Men det kan ju ha varit ett missförstånd såklart.

Jag tycker dock inte att jag och min partner "vårdar" vår relation för att vi planerar att gå ut och äta på en trevlig restaurang nästa vecka. Inte heller att det inte kommer naturligt för att vi måste planera det. Det kommer ju naturligt - vi vill så gärna umgås! - och planerar in det så att vi ska ha tid och möjlighet att göra det.

Men tror du verkligen att de som använder uttrycket "vårdar" egentligen inte vill vara med varandra? Kan de inte vara precis som du, bara att de har ett annat språkbruk?

Jag har i och för sig aldrig stannat kvar i en relation där jag varit tvungen att tvinga fram något alls, så min erfarenhet på området är starkt begränsad. Men jag använder uttryck som "måste ägna mig åt min sambo idag" för att förklara varför jag tackar nej till aktiviteter. Jag gissar att du hade skrivit "jag vill ägna mig". Ändå tror jag att vi menar exakt samma sak.

 

[cirkus]

När jag (popcorn)läser den här tråden inser jag hur lyckligt lottad jag är.
jag har världens bästa sambo (pilutta er!). Samtidigt så kan han driva mig till vansinne (pilutta mig). Men att få ha förmånen att leva med någon som det fanimej aldrig är trist att umgås med gör mig glad. Varenda grådisig februaridag. Relationen är det som pågår precis hela tiden och ingen gång har vi fått för oss att behöva vårda den.

 

[Raderad medlem 6459]

Men tror du verkligen att de som använder uttrycket "vårdar" egentligen inte vill vara med varandra? Kan de inte vara precis som du, bara att de har ett annat språkbruk?

Nu har jag skrivit det här typ 20 gånger i tråden: Jag är av åsikten att ord betyder saker. Hur vi uttrycker oss är inte en slump, ofta ligger det massvis med saker bakom. Jag tror därför inte att det är en slump att vissa pratar om att vårda sin relation medan andra aldrig skulle säga en sak. Jag tror att vi har en rätt fundamentalt olika syn på det hela. Om du vill veta mer om varför jag tror det: läs vad jag skrivit i tråden. Jag tänker inte dra det ett varv till.

Och jag tror faktiskt inte att vi menar samma sak om du säger "jag måste ägna mig åt min partner" och jag säger "jag vill ägna mig åt min partner" (skulle inte säga så men fattar vad du menar). Du har ju i inlägget innan skrivit att du får göra en ansträngning för att lägga ditt åt sidan och ta beslutet att umgås med din partner och att han är "bättre" på det än du är. Då förstår jag att du säger "jag måste ägna mig åt min partner idag". Själv känner jag aldrig att jag måste ägna mig åt min partner, inte heller att han är "bättre" än jag är på att lägga saker åt sidan och ta sig tid för mig. Vi vill helt enkelt umgås så pass mycket att det inte är en ansträngning. Vi har rätt busy liv vanligtvis men hittar tid och tar oss tid för att vi tycker om att umgås med varandra.

 

[Petruska]

Men tror du verkligen att de som använder uttrycket "vårdar" egentligen inte vill vara med varandra? Kan de inte vara precis som du, bara att de har ett annat språkbruk?

Jag har i och för sig aldrig stannat kvar i en relation där jag varit tvungen att tvinga fram något alls, så min erfarenhet på området är starkt begränsad. Men jag använder uttryck som "måste ägna mig åt min sambo idag" för att förklara varför jag tackar nej till aktiviteter. Jag gissar att du hade skrivit "jag vill ägna mig". Ändå tror jag att vi menar exakt samma sak.

Det tror inte jag. Av skäl som bla @niphredil har utvecklat. Jag skulle säga Nej, jag ska/vill vara med partner. För att JAG vill det. Bara därför. Tursamt nog brukar partner vilja samma sak.

 

[Milosari]

Nu har jag skrivit det här typ 20 gånger i tråden: Jag är av åsikten att ord betyder saker. Hur vi uttrycker oss är inte en slump, ofta ligger det massvis med saker bakom. Jag tror därför inte att det är en slump att vissa pratar om att vårda sin relation medan andra aldrig skulle säga en sak. Jag tror att vi har en rätt fundamentalt olika syn på det hela. Om du vill veta mer om varför jag tror det: läs vad jag skrivit i tråden. Jag tänker inte dra det ett varv till.

Och jag tror faktiskt inte att vi menar samma sak om du säger "jag måste ägna mig åt min partner" och jag säger "jag vill ägna mig åt min partner" (skulle inte säga så men fattar vad du menar). Du har ju i inlägget innan skrivit att du får göra en ansträngning för att lägga ditt åt sidan och ta beslutet att umgås med din partner och att han är "bättre" på det än du är. Då förstår jag att du säger "jag måste ägna mig åt min partner idag". Själv känner jag aldrig att jag måste ägna mig åt min partner, inte heller att han är "bättre" än jag är på att lägga saker åt sidan och ta sig tid för mig. Vi vill helt enkelt umgås så pass mycket att det inte är en ansträngning. Vi har rätt busy liv vanligtvis men hittar tid och tar oss tid för att vi tycker om att umgås med varandra.

Nja jag tycker ändå att du läser in saker om mig som jag inte alls menar. Jag tycker inte att det är en ansträngning att umgås med min partner (det gör vi hela tiden nu, ungefär 20-24 timmar per dygn) men när jag inte bara går hemma så måste jag tänka mig för så att jag inte fyller upp hela dygnet med "måsten". Det är inget som är unikt för min samborelation, utan sådan är jag som vän, dotter och syster också.

 

[em-pirre]

Och FAST jag är i ett förhållande där vi i princip inte har några som helst krav på varandra utan "bara är", så är det vissa saker som INTE kommer helt naturligt utan någonstans måste vi ta beslutet och ta oss tiden att ägna oss helt åt varandra.

Och jag tycker det låter jobbigt och tråkigt. Lite sorgligt.

Sen tycker jag att du tolkar inlägg alldeles galet. Jag känner inte alls igen det där som du skriver. Jag tror att vi fortfarande diskuterar olika saker.

 

[cirkus]

Och jag tycker det låter jobbigt och tråkigt. Lite sorgligt.
.

Är det inte lite onödigt och förminskande att tala om för någon man tycker att dens sätt att vara ihop på är jobbigt, tråkigt och sorgligt?

 

[mandalaki]

Är det inte lite onödigt och förminskande att tala om för någon man tycker att dens sätt att vara ihop på är jobbigt, tråkigt och sorgligt?

Det är väl isåfall ungefär lika onödigt som att kalla andras sätt att vara ihop för egoistiskt.

 

[Milosari]

Och jag tycker det låter jobbigt och tråkigt. Lite sorgligt.

Sen tycker jag att du tolkar inlägg alldeles galet. Jag känner inte alls igen det där som du skriver. Jag tror att vi fortfarande diskuterar olika saker.

Men snälla nån. Du förstår inte hur jag har det, och därför väljer du att tänka att det är sämre och sorgligt. Kanske dags att kliva ner från den berömda hästen?

Jag börjar bli ganska övertygad om att det faktiskt inte handlar om inställningen till relationer utan om man har en medfödd känslighet för andra människors önskemål eller inte. Den som inte har en hög känslighet måste prata och besluta mer, medan den som är känsligare inte behöver det. Men det verkar ju som att med den här egenskapen så kommer också en oförmåga att se hur människor kan fungera annorlunda utan att det är synd om dem? Som sagt så tycker jag att det har sina fördelar för jag upplever i princip aldrig att folk är dumma mot mig och det i sin tur gör att jag får tänka mig för så jag inte klassar andra människor som (för) lättstötta. När någon himlar med ögonen så är det kanske meningen att man ska reagera .

Hur som helst så behöver inte synen på relationer vara fundamentalt olika beroende på hur känslig man är. Men det ger ju ändå olika grundförutsättningar för hur kommunikationen måste vara i relationen.