De här med åldersskillnader

Men det handlar väl mest om läggning på personen? Väldigt få av de jag känner som har gått i pension har tappat lusten att göra saker... En är på språkresa i england i tre veckor just nu, äntligen kunde hen komma iväg och göra sånt som hen har drömt om länge, en annan har var aldrig varit så lite hemma som när hen blev pensionär, det är projekt, kurser och utflykter för hela slanten. En tredje har lite svårt att verkligen gå i pension och jobbar för fullt fortfarande, 67 år gammal...
Jag tror det är hur man är som person dvs om man fortfarande är nyfiken,.Den stora skillnaden tror jag snarare är fysiskt. Sen finns det ju människor som är friska och i form länge.
Men jag ser på min mamma, idag 70 och hennes vänner i samma ålder att där börjar det märkas att de blir äldre. Det är skillnad på de idag och hur de var för 20 år sedan. En stor skillnad.
Sen behöver det inte alltid vara så.
 
Egentligen spelar det väl ingen roll, men en av mina vänners man har nu gått i pension medan hon har drygt 10 år kvar. Hon är pigg och vill göra en massa, medan han mest vill ta det lugnt. Det kommer nog inte sluta så bra.
Fast det känns ju som att det har mer med personlighet att göra än ålder? Jag känner folk i alla möjliga åldrar där vissa föredrar att ta det lugnt på fritiden medan andra vill hitta på så mycket som möjligt, det är ju knappast så att man automatiskt vill vara aktiv fram tills man går i pension och då helt plötsligt vill spendera tiden hemma i soffan.
 
Angående det där med ung i sinnet, jag tror det är svårt att föreställa sig den "riktiga" innebörden av det förrän man träffat en sån... En bekant till mina föräldrar är en typisk sån. Han är 45-55 år gammal nu, men han har hela tiden nya projekt och en entusiasm som är så otroligt stor. Och föreställer han sig en idé, då börjar han arbeta på den. Sen får han en till idé, och en till, och en till... Han skämtar och är allmänt barnslig i sinnet, gillar att fjanta sig osv. Hans ex fru beskrev honom som att ha ett annat barn i hemmet och att hon inte orkade med det. :grin:
 
Men det handlar väl mest om läggning på personen? Väldigt få av de jag känner som har gått i pension har tappat lusten att göra saker... En är på språkresa i england i tre veckor just nu, äntligen kunde hen komma iväg och göra sånt som hen har drömt om länge, en annan har var aldrig varit så lite hemma som när hen blev pensionär, det är projekt, kurser och utflykter för hela slanten. En tredje har lite svårt att verkligen gå i pension och jobbar för fullt fortfarande, 67 år gammal...
Jo jag tänkte så också men jag är mera fundersam nu. Att gå i pension verkar vara en sådan stor livsomställning för vissa, så jag vet inte.
 
*svarar alla* han är 16 år äldre än mig dvs 50 år. Har 2 myndiga barn så barn är han gissningsvis helt klar med. Så de måste juh tas i beräkning. Om jag nu vill ha barn. Och isf så känns det som han kommer vara väldigt gammalnär barnet är tonåring. Han har varit en väldigt offentlig person tidigare så d3 kan säkert tisslas en del om vi nu skulle inleda nått mer än vår nuvarande vänskap. Trodde inte han va 50. Gissade max på 45. Ev även yngre. Han är ung i sinnet.

Min har tre myndiga barn och två barnbarn men ser helt klart fram emot det gemensamma vi försökt med sedan två och ett halvt år.

;)
 
Det handlar egentligen mer om vart man står i livet än om vilket årtal man råkade födas. Det finns ju unga människor som vill leva familjeliv tidigt, och äldre personer som inte alls känner sig färdiga med det där klassiskt "ungdomliga" på långa vägar. Är båda två på hyfsat samma nivå (och båda parter är vuxna) så ser jag inget hinder i det, oavsett på vilket håll åldersskillnaden går.

För egen del tycker jag inte det skulle vara något att reflektera över om min pojkvän skulle vara tio år äldre (mitt ex var nio år äldre, jag född -89 och han -80). På andra hållet däremot känns väl tio år alldeles för mycket, men det är ju enbart för att en kille som är tio år yngre än mig är född -99 istället och precis börjat gymnasiet. En som är född -92/-93 däremot kan ju absolut vara på samma nivå, och den yngre gränsen kanske kommer sjunka nedåt ju äldre man blir? Det är ju just medan den ena parten fortfarande är väldigt ung, och när den ena börjar bli riktigt gammal (runt 80 tänker jag då), som den där åldersskillnaden verkligen börjar märkas.
 
Med ung i sinnet menar jag att han känns yngre än de andra 50 åringarna jag känner. Dom känns mer "gubbiga". Han är spontan.. dvs säger jag vi åker *dit ellerdit* imorgon så är han inte s3n att hänga på. Min x-man var 10 år äldre men kändes som 20 år äldre. Upplevdes mer gubbig.. svårt att förklara. Har aldrig känt att ja blir utmanad intellektuellt förr.. men där ligger han år före mig vilket är jäkligt bra och de har ju definitivt med åldern och livserfarenheter att göra

Ingen skillnad på vare sig mig eller min sambo som bägge är +50.
Det enda som hindrat spontanitet är såna triviala saker som att man inte bara kan strunta i jobbet till exempel eller när barnen var små och hade skolplikt. Så spontanitet är inget som jag håller som särskilt ung-i-sinnet det är snarare en läggningsfråga
 
Angående det där med ung i sinnet, jag tror det är svårt att föreställa sig den "riktiga" innebörden av det förrän man träffat en sån... En bekant till mina föräldrar är en typisk sån. Han är 45-55 år gammal nu, men han har hela tiden nya projekt och en entusiasm som är så otroligt stor. Och föreställer han sig en idé, då börjar han arbeta på den. Sen får han en till idé, och en till, och en till... Han skämtar och är allmänt barnslig i sinnet, gillar att fjanta sig osv. Hans ex fru beskrev honom som att ha ett annat barn i hemmet och att hon inte orkade med det. :grin:

Som min svärfar 78, minus barnsligheten då, jag är djupt imponerad över svärmor som orkar med honom, men jag tror att han blir ännu jobbigare utan sina projekt.
 
Det är 17 år mellan mig och min partner.
Jag tror att en bidragande orsak till att det fungerade för oss var att ingen av oss hade barn sedan tidigare och att vi har många gemensamma intressen likväl som vitt skilda. Men jo, jag räknar kallt med att det kan bli jobbigare om 20-25 år om vi lever tillsammans då.
 
Det är 17 år mellan mig och min partner.
Jag tror att en bidragande orsak till att det fungerade för oss var att ingen av oss hade barn sedan tidigare och att vi har många gemensamma intressen likväl som vitt skilda. Men jo, jag räknar kallt med att det kan bli jobbigare om 20-25 år om vi lever tillsammans då.

De är de där med barn som gnager lite. Han har ju 2 över 18. Jag vet inte om jag vill ha barn. Och vill jag de är de en rätt stor procedur att dra igång om det skall bli nått.
 
De är de där med barn som gnager lite. Han har ju 2 över 18. Jag vet inte om jag vill ha barn. Och vill jag de är de en rätt stor procedur att dra igång om det skall bli nått.
Det är det enda jag kan tänka mig är ett "problem", just barnfrågan... du är ju fortfarande ung när det gäller den biten ;).
Jag var 39 när jag blev gravid och det kändes fortfarande som om jag var för ung och jag tveksam till barn, men nu blev det så. Jag sa alltid att jag inte var mogen för barn och ville inte ha något, idag är jag inte av samma åsikt... :D. Hade jag varit yngre så hade det blivit syskon också, men nu är det inte så. Man har inte samma ork när man är 45 och ska leka och busa som man var när man var 35 - skillnaden är enorm :p.
 
De är de där med barn som gnager lite. Han har ju 2 över 18. Jag vet inte om jag vill ha barn. Och vill jag de är de en rätt stor procedur att dra igång om det skall bli nått.


Jag var säker på att jag inte ville, partnern ville ha flera. Vi har ett BARN idag, och tror inte det blir fler. Jag är glad att det fanns tid att ångra sig på.
 
Det var 20 år mellan min man och mig. Vi levde lyckliga tillsammans med hans barn i över 20 år och åldersskillnaden var aldrig något problem för oss, omgivningen däremot....... Men det ändrade sig när respektive familjer lärt känna mig/honom.

Jag är mycket glad för mina bonusbarn eftersom det visade sig att jag inte kunde få barn ens med "hjälp".
 
Det var 20 år mellan min man och mig. Vi levde lyckliga tillsammans med hans barn i över 20 år och åldersskillnaden var aldrig något problem för oss, omgivningen däremot....... Men det ändrade sig när respektive familjer lärt känna mig/honom.

Jag är mycket glad för mina bonusbarn eftersom det visade sig att jag inte kunde få barn ens med "hjälp".
 
Jaha då har man träffat på en karl som är rätt mycket äldre.. jag trivs hur bra som helst i hans närhet och han verkar trivas lika bra med mig.. vi har inte inlett något & jag är vält osäker just på grund av åldern.. Nu vet jag iof inte om han vill inleda nått men känslan av att de kanske kan finns ju där.. så vad säger ni kära bukefalister hur stor vikt lägger ni vid åldern??

Det är 19 år mellan mig och min kille. Förut hade jag nog inte kunnat tänka mig själv vara med en så pass mycket äldre man. Men idag tycker jag det mest bara är en massa plus.
Jag har alltid ledsnat på de jag varit tillsammans med. De har inte varit tillräckligt utmanande intellektuellt eller saknat emotionella bitar etc. Nuvarande man utmanar mig rejält intellektuellt OCH är väldigt emotionellt begåvad sas. Vi matchar varann väl.

Givetvis har vi pratat om att jag ev blir själv tidigt sas. Men jag trivs så bra med min karl att jag inte tänker låta det hindra mig från att få en massa fina år ihop.
Han har redan barn och jag vill inte ha egna. Så den biten är bra också.

Självklart möts man nog av lite frågor från omgivningen. Men jag har inte mötts av något elakt.
Mina vänner förstår mitt val och tycker det är helt rätt för mig. Jag fick bli vuxen i förtid iom trassligt liv. Så jag har alltid känt mig så mycket äldre än min åldersgrupp på många sätt. Ingen av mina vänner är därför särskilt förvånade över att jag valt en äldre man. De tycker inte yngre kan matcha mig mentalt.
Nuvarande är väldigt aktiv, driven och en urtidskraft. Så han är förmodligen aktiv även efter pension. ;)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Finns det någon här som har koll på hur det går till när man byter förnamn? Är det en krånglig process, hur lång tid tar det, behöver...
Svar
19
· Visningar
1 613
Senast: MML
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 640
Senast: Gunnar
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 045
Senast: mars
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 970
Senast: jemeni
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp