Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Jag vet ingen som tycker de måste vara kompisar? Såg dock inte det aktuella programmet. Däremot måste hund och katt acceptera varandra, annars slutar det snabbt med blod, veterinärräkningar och i värsta fall en död katt.

Mina behöver inte gilla katterna, men de får aldrig någonsin visa aggressivitet mot katterna, ens om katterna försöker ta deras mat. (Jag försöker å andra sidan lära katterna ge fan i hundarnas mat med såklart). Helt enkelt för att om en av mina hundar försvarar sin mat mot katten med bett, kan det vara slutet för den katten.


Men de är ju de jag menar, måste dom absolut acceptera varandra/"vara kompisar".
Alla som pratar så mkt om hur de är i de vilda.. Där är minnsan inte hund o katt polers. ;)

Kan tyckas extremt, lika så som de kan tyckas extremt att använda elhalsband.. Bara lite tankar. :)

Såklart, du gör ju helt rätt då du nu har hund o katt levades tillsammans.
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

De är du som påstår att jag pratade om de.. Så de får stå för dej.
Jag inflikade att man ska ha bevis för "båda sidorna", inte bara ena vägen. ;)
Så de va en del av inlägget jag "svarade" på om man nu vill kalla de för svar, snarare en tanke ang. bevisning om elhalsbands användning.

Återigen du påstår att jag "verkar tro att han gör det", vilket jag aldrig uttalat mig om.
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Jag har inte läst hela tråden, så det kanske redan är någon som har sagt detta...

Men det som har slagit mig dom gångerna jag har tittat på programmet är Hur sjutton orkar man leva tillsammans med en hund när allt i ens förhållande är en kamp? När man lyssnar på vad killen säger ska man tolka det mesta i en hunds initiativförmåga som ett sätt att ta över ledarskapet/klättra i rang.

Jag vill kunna ha kul med mina hundar, leka och hitta på skojiga saker. Inte gå runt och tänka på "oj, nu luktade hunden lite annorlunda på mig, han kanske tror att han är högre i rang än mig? Nu måste jag korrigera." Snacka om att överanalysera liksom. När man tittat på programmet verkar det mesta handla om att dämpa hunden och att vakta som en hök så att den inte tror att den kan ta över.

Nej, jag tror inte det finns en rangskala mellan olika arter, tror någon att vargarna tycker att de är högre i rang än hararna liksom?

:bow:

Jag gick själv och tänkte så med min första hund och under en viss tid med min andra. Min första hund var så cool att han lärde sig att bara "följa med" när jag blev rabiat och skulle "trycka ner honom på rangtegen" (som jag är helt övertygad om inte finns i en harmonisk flock, varesej den består av människor-hundar eller hundar-hundar). En alfarullning blev något inlärt, det hade INGENTING med dominans eller ledarskapsposition att göra. Han visste att "jaha, nu var det dax för detta igen". Han är ingen hård hund, han är bara en så cool och säker individ att han inte behöver bry sig.

Min andra hund däremot... Jag tränade honom till en början som brukshundklubben i min dåvarande stad tyckte att en hund skulle tränas, lika som hund nr 1. Detta resulterade i att han högg mig ett antal gånger, jag kunde inte krypa in under sängen när han var där utan att han morrade och visade tänderna. En gång högg han mig rejält när jag endast skulle ta honom i halbandet för att leda honom. Då rådfrågade jag en tränare som tyckte att beteendet skulle chockas bort, ett snabbt slag mellan öronen precis när han "tar sats" för att hugga.

Då började jag ransaka mig själv. Var det verkligen min hunds fel? Jag kom på att det enda den stackars hunden gjorde var att försvara sig. Han trodde att jag skulle vara stygg vid honom helt enkelt. Jag började mjukna i mitt sätt att vara med honom. INGEN aversiv träning alls förekom. Dåliga beteenden ignorerades, bra belönades med kel och uppmuntran. Om ett beteende som var tvunget att brytas dök upp gjorde jag endast detta med rösten, jag kunde möjligen ta tag i halsbandet och ge honom en ond blick, men aldrig mer är jag fysisk mot denna hund och kommer inte att vara det mot någon annan heller.

Han blev mycket mer följsam, mycket mer säker. Han blev mer leksen och glad i sitt sätt att vara. Lättare att träna och få kontakt med. Jag märker tydligt att han litar på mig. Skulle jag idag krypa in under sängen när han ligger där så vänder han upp magen för att bli kliad, sen kan vi mysa så en stund.
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Men de är ju de jag menar, måste dom absolut acceptera varandra/"vara kompisar".
Alla som pratar så mkt om hur de är i de vilda.. Där är minnsan inte hund o katt polers. ;)

Kan tyckas extremt, lika så som de kan tyckas extremt att använda elhalsband.. Bara lite tankar. :)

Såklart, du gör ju helt rätt då du nu har hund o katt levades tillsammans.

Jämförelserna med det vilda anser jag haltar. I det vilda är inte människa och hund polare heller, i det vilda jagar och fäller hund levande byte etc.

Vi kan inte ha hundar som i det vilda i Sverige, det är både mot juridiska lagar och mot allt förnuft.

Sen kan man givetvis diskutera hur stora 'steg' man ska ta för att prompt kunna ha BÅDE katt och hund. Jag skulle inte anse att använda el var ett försvarbart steg, och jag skulle heller inte prompt försöka få en kattaggresiv hund (eller hundaggresiv katt) att samleva. Däremot så anser jag att det är ett 'okej steg' att handgripligen (genom koppel, sprayflaska, ta tag i hunden eller vad det är, men på den nivån) lära hund att man inte får jaga katt.

Men skulle jag stå där med en hund som INTE tänkt acceptera katten utan såg den som MAT och fortsatte göra så efter 'normal träning' skulle jag omplacera hunden eller katten. Detsamma gäller om hund inte accepterar annan hund t ex.
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Upp till bevis för det påståendet!

Tvärtom tyder allt på att han inte använder andra metoder än dom vi ser. Vad jag vet har han endast någon enstaka gång använt sig av elhalsband.

LIA

Vilket enligt mig är en gång för mycket. Att sätta ett stryp högt upp på halsen och rycka. Att sätta på en lugn hund ett stackel högt upp och rycka tycker jag är hårt. Att sparka (med hälen) hunden i magen för att den är en noslängd för långt fram i koppel tycker jag är oförsvarligt. Att med avesriva metoder tvinga en hund att gå från sin korg för att ett barn vill vara där tycker jag är förkastligt och kan jämföras med psykisk misshandel, hunden fick inte ha någon plats som var dess egen. Barnet fick dessutom betydelsen av att vara fruktansvärt obehaglig istället för en familjemedlem som man kan ha roligt med.

Att överhuvud taget skapa ett fysiskt obehag när man idag vet bättre tycker jag känns som en utveckling bakåt.
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Fast jag tror det är lika vanskligt att säga att 'alla hundar behöver ditt', som att säga att 'inga hundar behöver datt'

Jag vet hundar som skulle fungerat perfekt och blivit supertrevliga, fungerade individer utefter det du skriver på slutet, men jag vet också hundar som skulle tagit över och blivit veritabla monster med samma 'metod'.

Jag menar inte att man varken ska slå hundar eller alfarulla dem. Men att det finns hundar som det finns lägen där man handgripligen kan behöva ta tag i för att få tillbaka fokus och/eller tala om för dem att 'nej, nu har JAG bestämt att det räcker'. Och att de hundarna kan bli skenbart fungerande med byteshandel, ignorera felbeteenden osv, men att det då med vissa hundar kommer att komma lägen när det smäller, för att hunden är van att få sin vilja eller något bättre, och den dag den inte får det kommer att reagera negativt.

En hund som tycker det roligaste i livet är att göra ett oönskad beteende, och där man ignorerar det oönskade, den självbelönar/självförstärker sig själv genom beteendet.
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Jag har inte sett alla dom exempel du för fram, så jag kan inte kommentera just dom. Men du anser alltså att det är "hårda metoder" att dutta till hunden med hälen, när den blir ouppmärksam??
Fysiska "obehag" på den nivån är ibland det enda sättet att nå fram till en hund, som kopplar bort allt utom det den själv just då prioriterar. Det är trots allt inte guldhamstrar vi talar om.

LIA
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Jag vet att det finns vissa beteenden som är självbelönande. Därför skrev jag att jag ibland korrigerar eller bryter min hund eftersom han också har vissa idéer som han tyvärr inte kan utföra. Däremot så kan jag, vid exempelvis ett jaktbeteende, uppmuntra när han tar kontakt med mig istället för att vrålstirra på rådjuret. Skvallerträning är betydligt effektivare i längden är att träna bort ett oönskat beteende med obehag. Med den aversiva träningen behöver man ofta "påminna" hunden om att den får ett obehag. men med positiv förstärkning kopplar hunden rådjuret med något positivt hos matte/husse. Detta visar Norsk forskning (som jag tyvärr inte har någon länk till nu).

När det gällde just att träna bort jakten på rådjur så hade jag tur. Jag ignorerade hans beteenden (efter att ha provat både bestraffning och även senare positiv förstärkning) när han inte fick någon respons så slutade han. Däremot hade jag inte den turen med ekorrar... Det är det bästa han vet och hur mäter man sig med det? Där krävdes det att jag rusade ifatt honom och vrålade och med mitt kroppsspråk hotade honom. Numer kan jag bryta honom och när han stannar så får han det bästa JAG kan erbjuda. Även fastän inte detta är lika bra som ekorren så funkar det uppenbarligen.
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Nej, men en guldhamster är inte avlad att jobba med människan heller.

Ja, jag tycker det är fel att "dutta till" (som du använder). Det finns andra sätt som är snällare mot hunden och som är betydligt roligare att se på. När man har fått en hund att rycka till och kasta sig ifrån husse/matte (när hunden uppfattar att en ny "dutt" kommer) efter upprepade "dutt" i magen tycker jag att man bara har gjort sig själv en otjänst. Att sedan nå resultat där beteendet istället blir stress hos hunden för att råka gå för långt fram i kopplet tycker inte jag är lyckat. :crazy:
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Sen kan man givetvis diskutera hur stora 'steg' man ska ta för att prompt kunna ha BÅDE katt och hund. Jag skulle inte anse att använda el var ett försvarbart steg, och jag skulle heller inte prompt försöka få en kattaggresiv hund (eller hundaggresiv katt) att samleva. Däremot så anser jag att det är ett 'okej steg' att handgripligen (genom koppel, sprayflaska, ta tag i hunden eller vad det är, men på den nivån) lära hund att man inte får jaga katt.

Men skulle jag stå där med en hund som INTE tänkt acceptera katten utan såg den som MAT och fortsatte göra så efter 'normal träning' skulle jag omplacera hunden eller katten. Detsamma gäller om hund inte accepterar annan hund t ex.
Instämmer!
Med reservationen att jag inte förstår varför just el är så hemskt. Rätt använt alltså.
Tycker det är konstigt att somliga reser taggarna så snart man är inne på uppfostran (ominlärning) av hundar (i det här fallet). Undrar varför det skulle vara fel att kräva av hunden att den respekterar katten och lämnar den ifred utan att vilja äta upp den. Inte ett dugg konstigare än att den lär sig annat som är förbjudet. Med dom flesta hundar klarar man sig med minimal fysisk nivå. men inte med alla.
Som vanligt... "så lite som möjligt men så mycket som behövs".

LIA
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

nej, men en guldhamster är inte avlad att jobba med människan heller.
det var ömtålighet jag menade.

ja, jag tycker det är fel att "dutta till" (som du använder). Det finns andra sätt som är snällare mot hunden och som är betydligt roligare att se på.
nu görs det inte för att du ska tycka det ska vara roligt att se på. Det görs för att det är ett humant och praktiskt sätt att väcka hunden.

när man har fått en hund att rycka till och kasta sig ifrån husse/matte (när hunden uppfattar att en ny "dutt" kommer) efter upprepade "dutt" i magen tycker jag att man bara har gjort sig själv en otjänst.
Har jag aldrig sett CM göra. Han brukar vara mycket precis både i timing och val av situation.

Att sedan nå resultat där beteendet istället blir stress hos hunden för att råka gå för långt fram i kopplet tycker inte jag är lyckat.
Tycker inte jag heller, men jag har som sagt aldrig sett CM göra så.
...................
Lia
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Däremot så kan jag, vid exempelvis ett jaktbeteende, uppmuntra när han tar kontakt med mig istället för att vrålstirra på rådjuret. Skvallerträning är betydligt effektivare i längden är att träna bort ett oönskat beteende med obehag. Med den aversiva träningen behöver man ofta "påminna" hunden om att den får ett obehag. men med positiv förstärkning kopplar hunden rådjuret med något positivt hos matte/husse. Detta visar Norsk forskning (som jag tyvärr inte har någon länk till nu).

Och när du har en sighthound, som är far gone i samma ögonblick den upptäckt viltet, och där jakten är Lyckan med stort L, den skulle byta bort flera år av köttbullsransoner mot att få jaga.

Vad gör du då liksom? Håller den i långlina resten av livet? Inser du har en hund som inte är 100% säker i skog och mark och tar konsekvenserna av det eller vad?

(Nej, det finns inte bara ett svar/sätt, men vissa går inte att skvallerträna, när de fått syn på vilt SKITER de i din godistub/etc. Nu har jag aldrig elat en hund, men faktiskt är det där ett av de tillfällen då jag seriöst ÖNSKAT mig el i teorin. Nu hade el fungerat dåligt på den hunden iofs, men rent generellt)


När det gällde just att träna bort jakten på rådjur så hade jag tur. Jag ignorerade hans beteenden (efter att ha provat både bestraffning och även senare positiv förstärkning) när han inte fick någon respons så slutade han. Däremot hade jag inte den turen med ekorrar... Det är det bästa han vet och hur mäter man sig med det? Där krävdes det att jag rusade ifatt honom och vrålade och med mitt kroppsspråk hotade honom. Numer kan jag bryta honom och när han stannar så får han det bästa JAG kan erbjuda. Även fastän inte detta är lika bra som ekorren så funkar det uppenbarligen

Mmm, nu vet jag inte om han fått tag i någon ekorre, men om han fått det hade han antagligen blivit ännu mer 'på'. Just att fälla byte är det mest självbelönande som finns tror jag banne mig, bättre än att stjäla hela julskinkan ;)

Och det du beskriver du fick göra, minus springa ifattdelen (av förståeliga skäl) är samma sak jag fick göra med min ena greyhound, se till att få TAG rent fysiskt i henne. Hon blev aldrig helt säker dock, såg jag att hon var på G kunde jag bryta med ett milt 'nej', däremot om hon var på 'eget äventyr', dvs lös på skogspromenad t ex, så bye bye hunden liksom. Min andra grey, äldre, mer kappad etc men med lägre preydrive var inga problem alls. Där räckte det med att träna in 'nej' (rent allmänt) och att 'kom här' betydde godis. Honom kunde jag avbryta vilket steg som helst i jakt och han kom glatt tillbaka. Han var betydligt mer mattebunden/förig med btw.

Men tiken, om hon inte varit så extremt olämplig för el pga hur hon var och jag är rädd det förstört henne för livet, så hade jag faktiskt seriöst övervägt att köpa ett elhalsband..
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Instämmer!
Med reservationen att jag inte förstår varför just el är så hemskt. Rätt använt alltså.
Tycker det är konstigt att somliga reser taggarna så snart man är inne på uppfostran (ominlärning) av hundar (i det här fallet). Undrar varför det skulle vara fel att kräva av hunden att den respekterar katten och lämnar den ifred utan att vilja äta upp den. Inte ett dugg konstigare än att den lär sig annat som är förbjudet. Med dom flesta hundar klarar man sig med minimal fysisk nivå. men inte med alla.
Som vanligt... "så lite som möjligt men så mycket som behövs".

LIA

Jag har för liten kunskap om el för att eg säga bu eller bä, det finns tillfällen när jag fullt ut kan förstå användandet av el, och 'önskat' mig ett elhalsband med fjärr själv. Dock anser jag att just katter inte är ett tillfälle när jag anser man ska/bör ta till alltför stora åthävor, oavsett om det är el eller något annat. En hund med hög bytesinstinkt och gott om jakt i blodet som inte på 'normala sätt' lär sig att sortera ut 'våra katter' anser jag inte man ska tvinga att leva med katt faktiskt. På samma sätt jag inte anser man ska tvinga hund som är osäker med barn leva i barnfamilj. Jag tycker det finns en gräns där man får se mer till hunden och mindre till vad man själv vill. Och att tvinga en hund som stressas av det, och där man behöver ta till exvis el eller liknande för att den ska klara av att ignorera husets busande katter, den hunden anser jag det är mentalt taskigt att ha med katter. (Jag anser dock att den har just mentala brister med, ska tilläggas, då en normalfuntad hund ska kunna lära sig låta bli husets katter med 'normala' metoder. Att låta bli GRANNENS katter är en annan femma, men 'husdjur'. )
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Jag har inte sett hela CM:s inslag när han använde elhalsband mot en hund med kattnoja, men han kanske tog till och provade det som sista utväg? Man kan f ö i uppfostringssyfte använda el på andra sätt än via halsband.

Jag tänker vanligen på hundar som är någorlunda konstruerade i huvudet och inte har för mycket av konstigheter i ballasten, när jag diskuterar hantering som här. Min erfarenhet av hund+katt är, att det i början oftast är katten som innebär problem. Har man pli (ops!) på sin hund så brukar det gå att presentera den för en kattunge utan att det slutar i katt(!)astrof. Djur brukar vanligen anpassa sig till varandra när dom inser att vi vill ha med alla på gården.
Främmande djur är det en annan sak med. Vid flera tillfällen har våra hundar och katter gjort gemensam sak mot främmande katter och jagat dom från gården. Gissa om katterna varit kaxiga. :)

LIA
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Jo, jag har ju inte haft några direkta problem ens introducerad vuxen kapplöpningsgreyhound för 'husets katter'. De har aldrig krökt ett hår på dem, trots att iaf den ena hunden tog en katt för grannen.

Det jag menar med att jag anser de inte är riktigt som de ska mentalt om de inte med 'gängse, normala metoder' kan förmås att samleva i harmoni med husets katter. Och att då ela eller liknande en sådan hund (el är ett ex, och inte att det är el just, utan jag anser det är för 'stor insats') för att den ska kunna tolerar katterna, anser jag vara 'för mycket'. Att det inte är fairt att begära att en sådan hund ska kunna 'koppla bort' (det i mina ögon osunda) intresser för att käka familjekatt. Och då är det bättre att katt eller hund får flytta.

På samma sätt anser jag att en hund som är osäker med och/eller inte tycker om barn, och inte med gängse metoder och vettiga barn kan förmås slappna av och acceptera barnen, inte ska påtvingas ett liv i en barnfamilj, utan då är det bättre att flytta på hunden.

Hänger för mig i båda fallen om vad jag anser är rätt mot hunden, den ska inte behöva 'anstränga sig' för att bekämpa instinkter eller hur man ska säga. Men just att den måste 'anstränga sig' är det som gör att jag anser att den hunden inte är vettig mentalt fullt ut. T ex pappas förra hund, den hade man nog BEHÖVT ela om den skulle låta bli katt. Men även med el är jag övertygad om att det skulle för hunden vara ett 'vill, vill, vill käka katt, men det blir obehagligt så låta bli, låta bli, men vill..' sas. Jmf med ett hos de andra hundarna 'kul katt, men den är aj aj, så jaja, få se vad är det för roligt härborta'. Dum förklaring men du fattar vad jag menar, att 'släppa' som ointressant/ganska ointressant, jmf med att 'behärska' sig på grund av vetskapen/associationen att käka katt = obehag. Att acceptera katter, eller tolerera katter pga hunden vet att den måste helt enkelt.

(Naturligtvis är jag medveten om att man säkerligen kan ela en hund att tycka 'tråkig katt, inte bry mig', men en sådan hund BEHÖVER man mest troligt inte ela iaf).

Lite samma med barn, jag skiljer stort på hund som accepterar barn, och hund som tolererar barn för att den lärt sig den måste. En hund som 'bara' tolererar barn för den är lärd/tränad att göra det ska inte behöva leva i barnfamilj. En hund som mha träning accepterar barn däremot är en annan sak.
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Japp, jag förstår hur du menar och håller med dig.

LIA
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

det var ömtålighet jag menade.
Så.. bara för att hunden liksom "tål" att kickas (ursäkta, "duttas") på så ska man använda det när det finns trevligare metoder som skapar kontakt istället för rädsla för obehag?

nu görs det inte för att du ska tycka det ska vara roligt att se på. Det görs för att det är ett humant och praktiskt sätt att väcka hunden.
Själv anser jag det vara quick fix för att människan har otroligt dålig fantasi och i de flesta fallen vägrar att använda sig av positiv förstärkning. Hur kan det dessutom vara humant att sparka sin hund i magen? :confused:

Har jag aldrig sett CM göra. Han brukar vara mycket precis både i timing och val av situation.
Jag har sett hundarna rycka till så fort de misstänker att en spark är påväg, och det är verkligen inte kul att se. Och när sen ägarna ska utföra detta så blir det så himla himla fel. De går och kickar i tid och otid eftersom dom inte har den vana CM har och då blir hunden bara stressad.

Tycker inte jag heller, men jag har som sagt aldrig sett CM göra så.
Grejen är väl den att han lär ut metoder som kräver otrolig precision (negativ förstärkning) som inte vilken människa som helst kan använda sig av. Dessutom att i snudd på bara använda sig av detta skapar en hund som lätt går in i inlärd hjälplöshet. "Ok, jag gör ingenting för då slipper jag kanske obehag".


Jag har inga problem att vara hård mot min hund. Jag har regler till honom som han vet betyder en otrevlighet om han bryter, men han litar alltid på att jag inte tappar fattningen eller gör honom illa.
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Och när du har en sighthound, som är far gone i samma ögonblick den upptäckt viltet, och där jakten är Lyckan med stort L, den skulle byta bort flera år av köttbullsransoner mot att få jaga.

Vad gör du då liksom? Håller den i långlina resten av livet? Inser du har en hund som inte är 100% säker i skog och mark och tar konsekvenserna av det eller vad?

(Nej, det finns inte bara ett svar/sätt, men vissa går inte att skvallerträna, när de fått syn på vilt SKITER de i din godistub/etc. Nu har jag aldrig elat en hund, men faktiskt är det där ett av de tillfällen då jag seriöst ÖNSKAT mig el i teorin. Nu hade el fungerat dåligt på den hunden iofs, men rent generellt)

Jo, för just de raser är det definitivt svårt, kanske tom omöjligt med positiv förstärkning. Köttbullar känns lite tamt i just det läget speciellt för en hund som redan har fått smaka på jakten. Det bästa blir ju att träna med skvallerträning när hunden är mycket liten och i så stor mängd att det sitter i ryggmärgen att kasta sig om för att söka sig till matte när man får vittring eller ser rådjuret/en.
Har man sen missat den biten när valpen är liten och hunden har fått smak på det så är det ju definitivt svårare, men jag tror inte det är omöjligt. Dock har inte jag erfarenheter av just vinthundar, men jag vet att deras jakt ofta blir ett problem.
Du har garanterat en mycket bättre bild av hur det är med den biten än jag :). Men får jag då fråga lite fint... vad gör du åt problemet idag då man inte får använda el i Sverige och du tycks ha dessa problem?
Jag tycker att du verkar kunnig och dina tidigare inlägg i tråden mot CM håller jag med om i väldigt stor grad (för det är ju egentligen CM tråden handlar om) men här kom vi ifrån varandra lite ;)



Mmm, nu vet jag inte om han fått tag i någon ekorre, men om han fått det hade han antagligen blivit ännu mer 'på'. Just att fälla byte är det mest självbelönande som finns tror jag banne mig, bättre än att stjäla hela julskinkan ;)

Och det du beskriver du fick göra, minus springa ifattdelen (av förståeliga skäl) är samma sak jag fick göra med min ena greyhound, se till att få TAG rent fysiskt i henne. Hon blev aldrig helt säker dock, såg jag att hon var på G kunde jag bryta med ett milt 'nej', däremot om hon var på 'eget äventyr', dvs lös på skogspromenad t ex, så bye bye hunden liksom. Min andra grey, äldre, mer kappad etc men med lägre preydrive var inga problem alls. Där räckte det med att träna in 'nej' (rent allmänt) och att 'kom här' betydde godis. Honom kunde jag avbryta vilket steg som helst i jakt och han kom glatt tillbaka. Han var betydligt mer mattebunden/förig med btw.

Men tiken, om hon inte varit så extremt olämplig för el pga hur hon var och jag är rädd det förstört henne för livet, så hade jag faktiskt seriöst övervägt att köpa ett elhalsband..

Hehe, nej. Men Gud vet att han har haft sina chanser. Min hund tycks sakna "grab bite/kill bite" funktionen i sitt "motor pattern" för jakten, så han tar tack och lov inget även om han hinner ifatt, och det gör han ofta när han väl får chansen att dra. Dock är jakten väldigt belönande i sig på just ekorre och de jävla hararna man stöter på ibland :crazy:
Vad skönt att du lyckades med den hannen, måste vara härligt att kunna bryta en så pass jaktgalen ras på ett så enkelt sätt :). Och att du lyckas stoppa din tik med ett så enkelt "nej" när hunden verkligen gillar jakten är väldigt bra jobbat.

Det var något mer jag tänkte på, men det försvann i fjärran (kan bero på influensan:crazy:)
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Men får jag då fråga lite fint... vad gör du åt problemet idag då man inte får använda el i Sverige och du tycks ha dessa problem?

Mina kappgreyisar kom ju som vuxna omplac när de pensionerades från banan. SÅ absolut att man har större möjligheter när man får de som valp.

Nu är ju tiken sen några veckor i hundhimlen, men jag levde ju med henne i 6 år. Och vad jag gjorde. Tja jag tränade det som gick, och sen fick jag acceptera att hon inte var 100% säker, och ta konsekvenserna av det.

Dvs jag hade henne alltid (eller, jag missade ibland, med konsekvenser, men) under uppsikt när hon var lös. Jag stängslade in gården (hon är den enda som behövt stängslas in) för att hon skulle kunna vara ute lös utan att man behövde stå och kika på henne hela tiden.
Och när hon var lös i skog och mark såg jag till att det var långt från trafikerade vägar etc hon kunde hamna på OM hon skulle jaga. Inte så att jag struntade i OM hon jagade, men just för jag visste att hon inte var 100%-ig.

I 99 fall av 100 var hon ju inga som helst problem ens lös, och var man än var. Men den där hundrade gången kunde man inte lita på henne. Hon var en ögontjänare av rang som sagt, och sålänge hon visste att man hade koll, så var det lugnt. Men lät man henne sväva ut för långt, då kunde hon pipa iväg den där hundrade gången. Och en gång gjorde jag misstaget att lita för mycket på henne. Det hade ju gått så bra att ha henne med i stallet, och jag ropade på henne flitigt och hon kom alltid direkt och var i närheten. Så jag slappnade av. Då kom hon med grannens kattunge i munnen nästa gång jag ropade :crazy:

Så, hon levde ungefär lika som mina andra, dvs gick sällan i koppel, fick löspromenader i skog och mark. Men man fick ha hökögon, och vara medveten om att hon inte var hundraprocentigt pålitlig helt enkelt. Och hon är anledningen att gården var instängslad, hon var tack och lov lätt att stänga in, rent fysiskt kunde hon hoppat över eller gräva sig ut, men det låg inte för henne.

(Mina hanar däremot blev med träning 100%-iga vad gällde att alltid komma på inkallning och inte rymma, däremot tog den ena min förrymda kanin).


Dock är jakten väldigt belönande i sig på just ekorre och de jävla hararna man stöter på ibland :crazy:

Mm, och när de TAGIT en hare, vilket tiken gjorde en gång, så blir det ren jackpot. Hon kom iofs alltid hem med bytet när man ropade, men det hjälper ju föga i sådana lägen. Även haren var under ett läge när hon fått avvika lite för långt och tyckte att hon var 'utanför mattes kontroll'. Ögontjänare deluxe som sagt. Syns inte matte ser inte matte och då kan man slå av hörseln.

Nu var hon extremt olämplig att ela, då hon om hon blev skrämd sprang hem, utan att återvända till matte. Såg det flera ggr, t ex när hon råkade gå på elstängsel när hon kommit lite för långt bort. Det var fullt med flit, jag visste elstängslet var där och att hon inte kunde ta sig igenom det, och lät henne få slira iväg lite. Och mycket riktigt nästa sak jag hör är ett tjut. Men sen sprang hon hem, och man fick gå hem för att få kontakt med henne (trevligt hon sprang hem, men inte riktigt meningen det heller). Samma sak när jag provade sprayhalsband med fjärr på henne, hon sprang hem. Så om man elat henne när hon jagat och ignorerat inkallning hade hon sprungit hem. Och kanske man fått henne att sluta jaga, men antagligen på bekostnad av att följa med på promenaderna, och hon bara blivit ännu mer ögontjänare.
 
Sv: Det här med dominans, flockledarskap etc - Ceasar Milan

Exakt samma tänk här.. :laugh:
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 758
Senast: Snurrfian
·
Kropp & Själ Jag är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av utmattningssyndrom, och har från flera håll fått höra att jag ska "ge mig själv tid...
7 8 9
Svar
161
· Visningar
11 252
Senast: MML
·
Övr. Hund Idag körde vi premiär för hundarnas nya dragselar. Hundarna är av vinthundstyp, selarna varsin N*nst*p D*gw**r Fr**m*t**n. Det var lite...
2
Svar
28
· Visningar
1 951
Senast: Nytant
·
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 095
Senast: Migo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Akvarietråden IV
  • Kattsnack 10

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp