Bukefalos 28 år!

Intressant, någon tidigare nämnde rädsla som en biverkning. Är det du menade med det mentala eller fanns det andra mentala biverkningar?
Beklagar förstås förlusten, högst förståeligt att man vill undvika såna biverkningar :( Du måste inte svara om du inte vill.
Hon fick sämre impulskontroll och blev mer skarp och reaktiv = slutade med att hon bet.
Det kanske hade hänt även utan kastrering men jag märkte en tydlig försämring när hon kastrerades iaf.
 
Just därför tänkte jag om det fanns en mera allmän press på att kastrera sina blandraser när de är små så skulle man inte kunna ångra sig senare. Men det är kanske inte att rekommendera om de förändras så mentalt sett av det, då kanske de riskerar att bli vandringspokaler eller hamna på hundhem om de får problem med rädslor och är hos en inte så engagerad/kompetent ägare som kan arbeta med rädslorna. Vilket är nog inte heller så kul även om man kanske skulle kunna ev komma tillrätta med det.
Och förstås, tänkte inte så mycket på skillnaden i priset mellan katt och hund men det avgör nog en del också.
Fast det är inte bra för hundarna att kastrera tidigt, det påverkar tillväxten.
 
Jag tänkte att det skulle gälla sällskapshundar också, därför satte jag arbetande inom parentes. Men jag antar att jag har lite för höga tankar om uppfödare, jag tänker att de som avlar (även sällskapshundar) vill ha en hund som går att ha i vardagen utan att den blir översexuell. Men jag tänkte inte på att det finns redan översexuella hundar som folk inte verkar ha så mycket problem med (för de finns ju fortfarande) och det beror kanske på att "översexuella" katter är värre än översexuella hundar? Fast det är väl jag som inte kan begripa hur någon skulle tycka att det var ok med en juckande hund även om den är bara till för sällskap :confused::wtf:

Och så tänkte jag att de som avlar får såna fina hundar som andra uppfödare vill använda och därför skulle man kunna ha koll på hurvida "användbara" de är även med drifter/hormoner. Men kanske jag har helt fel (och idealisk?) bild :o

Kanske mina tankar fallerar på grund av den mänskliga länken :grin::p
Sålänge folk tycker det är oproblematiskt att kastrera görs ju det istället för selektion i aveln. Du har nog för stor tilltro till uppfödarna..

Om min hanhund skulle få valpar och merparten behövde kastreras för att funka så skulle jag ju ta honom ur avel. Men så gör inte alla.
Och det bygger på att avkommorna varit intakta upp i ordentlig vuxen ålder så man faktiskt vet hur de utvecklas.
 
Hon fick sämre impulskontroll och blev mer skarp och reaktiv = slutade med att hon bet.
Det kanske hade hänt även utan kastrering men jag märkte en tydlig försämring när hon kastrerades iaf.
Usch vad otrevligt, beklagar :( får jag fråga hur gammal hon var när hon kastrerades?
 
Sålänge folk tycker det är oproblematiskt att kastrera görs ju det istället för selektion i aveln. Du har nog för stor tilltro till uppfödarna..

Om min hanhund skulle få valpar och merparten behövde kastreras för att funka så skulle jag ju ta honom ur avel. Men så gör inte alla.
Och det bygger på att avkommorna varit intakta upp i ordentlig vuxen ålder så man faktiskt vet hur de utvecklas.
Den mänskliga felande länken :angel::p
 
Just därför tänkte jag om det fanns en mera allmän press på att kastrera sina blandraser när de är små så skulle man inte kunna ångra sig senare. Men det är kanske inte att rekommendera om de förändras så mentalt sett av det, då kanske de riskerar att bli vandringspokaler eller hamna på hundhem om de får problem med rädslor och är hos en inte så engagerad/kompetent ägare som kan arbeta med rädslorna. Vilket är nog inte heller så kul även om man kanske skulle kunna ev komma tillrätta med det.
Och förstås, tänkte inte så mycket på skillnaden i priset mellan katt och hund men det avgör nog en del också.
Man kastrerar inte valpar. Hundar som kastreras för tidigt tenderar att bli fysiskt underutvecklade i växt och muskelatur.

Den typ av rädsla som en del hundar får hänger ihop med avsaknaden av testosteron/hormon och är mycket svårt att träna bort.
 
Man kastrerar inte valpar. Hundar som kastreras för tidigt tenderar att bli fysiskt underutvecklade i växt och muskelatur.

Den typ av rädsla som en del hundar får hänger ihop med avsaknaden av testosteron/hormon och är mycket svårt att träna bort.
I Sverige kastreras inte valpar, tror de skall vara minst 6 månader. I min värld är det aja baja att kastrera innan de är vuxna både fysiskt o mentalt, dvs 2 - 4 årsåldern beroende på ras.
 
Alla kastrerade hundar blir såklart inte feta, kissluktande, rädda pälsmonster.
De flesta hundar lever ett helt normalt liv efteråt utan större bekymmer.
Framförallt blir en stabil hund inte helt plötsligt superrädd eller osäker, men om hunden innan haft mentala brister KAN dessa förstärkas, men det behöver inte automatiskt bli så.
Om det skulle uppstå så stora problem hos alla individer skulle man inte fortsätta kastrera så mycket i andra länder där det är mer regel än undantag.

Däremot bör man vara medveten om vilka risker det finns och sen se till individen och ta beslut där efter.
Vissa raser tenderar att få mycket mer underull efter en kastrering vilket kan var jobbigt för hund och ägare. En redan överviktig hund riskerar att bli ännu mer överviktig.
En hund som redan har problem med rädslor eller aggressivitet kan bli värre mentalt.
Vissa raser/storlek på hund löper större risk för inkontinens senare etc.
Allt det behöver man såklart ta i beaktande när man funderar på att kastrera sin hund.

Jag är fortfarande inte för att man ska kastrerar alla hundar som ej går i avel, men jag vill också belysa att alla hundar inte får problem efteråt, tvärt om.
 
Intressant, någon tidigare nämnde rädsla som en biverkning. Är det du menade med det mentala eller fanns det andra mentala biverkningar?
Beklagar förstås förlusten, högst förståeligt att man vill undvika såna biverkningar :( Du måste inte svara om du inte vill.
En hund som kastreras innan den har mognat och är vuxen (2,5-4 år beroende på ras) blir inte riktigt vuxen eftersom könshormonerna spelar roll i den sociala mognadsprocessen. Det är en allvarlig mental biverkning. En hund som kastreras för tidigt (under året), växer för länge och blir för stor, (förutom för omogen), då könshormonerna medverkar till att tillväxtzonerna sluts. Det kan leda till skelett- och ledproblem för djuret längre fram.

Testosteron har många positiva effekter, framåtanda, mod, uthållighet och smärtstillande egenskaper bland andra. Kom i håg att också intakta tikar producerar testosteron. Det är bara att vänta sig att hunden blir mer rädd, och mer smärtpåverkad efter kastration, vilket givetvis innebär lidande för djuret. Slutligen är kastreringar kirurgiska ingrepp som dels innebär en risk i sig, och dessutom ger hunden obehag och smärta under läkningstiden. Det är väl ingenting du rutinmässigt vill utsätta ett älskat djur för?
 
Alla kastrerade hundar blir såklart inte feta, kissluktande, rädda pälsmonster.
De flesta hundar lever ett helt normalt liv efteråt utan större bekymmer.
Framförallt blir en stabil hund inte helt plötsligt superrädd eller osäker, men om hunden innan haft mentala brister KAN dessa förstärkas, men det behöver inte automatiskt bli så.
Om det skulle uppstå så stora problem hos alla individer skulle man inte fortsätta kastrera så mycket i andra länder där det är mer regel än undantag.

Däremot bör man vara medveten om vilka risker det finns och sen se till individen och ta beslut där efter.
Vissa raser tenderar att få mycket mer underull efter en kastrering vilket kan var jobbigt för hund och ägare. En redan överviktig hund riskerar att bli ännu mer överviktig.
En hund som redan har problem med rädslor eller aggressivitet kan bli värre mentalt.
Vissa raser/storlek på hund löper större risk för inkontinens senare etc.
Allt det behöver man såklart ta i beaktande när man funderar på att kastrera sin hund.

Jag är fortfarande inte för att man ska kastrerar alla hundar som ej går i avel, men jag vill också belysa att alla hundar inte får problem efteråt, tvärt om.
Stämmer det att tikar även kan bli tryggare mentalt efter kastrering?
 
Ja om de haft mentala problem relaterade till hormoner/löp, absolut.
Det är svårt att veta om mentala problem beror på hormoner eller om det är annat som är fel
Ökar testosteronet hos kastrerade tikar, isf borde dom bli lite mer lika hanhundar?
Eller har jag fel?
 
Alla kastrerade hundar blir såklart inte feta, kissluktande, rädda pälsmonster.
De flesta hundar lever ett helt normalt liv efteråt utan större bekymmer.
Framförallt blir en stabil hund inte helt plötsligt superrädd eller osäker, men om hunden innan haft mentala brister KAN dessa förstärkas, men det behöver inte automatiskt bli så.
Om det skulle uppstå så stora problem hos alla individer skulle man inte fortsätta kastrera så mycket i andra länder där det är mer regel än undantag.

Däremot bör man vara medveten om vilka risker det finns och sen se till individen och ta beslut där efter.
Vissa raser tenderar att få mycket mer underull efter en kastrering vilket kan var jobbigt för hund och ägare. En redan överviktig hund riskerar att bli ännu mer överviktig.
En hund som redan har problem med rädslor eller aggressivitet kan bli värre mentalt.
Vissa raser/storlek på hund löper större risk för inkontinens senare etc.
Allt det behöver man såklart ta i beaktande när man funderar på att kastrera sin hund.

Jag är fortfarande inte för att man ska kastrerar alla hundar som ej går i avel, men jag vill också belysa att alla hundar inte får problem efteråt, tvärt om.
Bra att du belyser den andra sidan. Många får inga negativa sidoeffekter.
 
Ja om de haft mentala problem relaterade till hormoner/löp, absolut.
Men också tvärt om, som min väns staffe som har blivit osäker och fått utfallsproblematik. Kastrerades vid 4 års ålder och sågs då som en trygg och harmonisk tik.
 
Finns det någon svensk studie över biverkningar med kastrering?
Vet inte att någon av dem jag känner som kastrerat blivit tillfågade något i någon form av uppföljning. Och även om flera av dem har märkt av bieffekter så är det ju inget man kontaktat veterinär el försäkringsbolag för. Bortsett från inkontinens och ev fetma så är det ju inget veterinär gör åt tex päls eller beteendeproblem. Så dessa hundar finns ju inte med i någon statistik.
Det kan nog finnas ett ganska stort mörkertal när det gäller bieffekter. Främst för att det kan ta något tag innan de visar sig.
 
Finns det någon svensk studie över biverkningar med kastrering?
Vet inte att någon av dem jag känner som kastrerat blivit tillfågade något i någon form av uppföljning. Och även om flera av dem har märkt av bieffekter så är det ju inget man kontaktat veterinär el försäkringsbolag för. Bortsett från inkontinens och ev fetma så är det ju inget veterinär gör åt tex päls eller beteendeproblem. Så dessa hundar finns ju inte med i någon statistik.
Det kan nog finnas ett ganska stort mörkertal när det gäller bieffekter. Främst för att det kan ta något tag innan de visar sig.
Jag tvivlar på att majoriteten veterinärer följer smådjurssektionens rekommendationer o informerar om risken för komplikationer. OBS att jag syftar på allvarliga komplikationer som sarkom osv...
http://showdogsupersite.com/kenlclub/breedvet/neutr.html
http://www.naiaonline.org/pdfs/LongTermHealthEffectsOfSpayNeuterInDogs.pdf
http://www.vizslacanada.ca/SNBehaviorBoneDataSnapShot.pdf
http://news.ucdavis.edu/search/news...ucdavis.edu/search/news_detail.lasso?id=10498
http://www.plosone.org/article/info:doi/10.1371/journal.pone.0055937
http://www.svf.se/sv/Sallskapet/Sma...Rekommendationer-angaende-kastration-av-hund/
http://healthypets.mercola.com/site...angers-of-early-pet-spaying-or-neutering.aspx
http://www.royalair.org/spayingearly.htm
http://www.doglistener.co.uk/neutering_definitive
http://www.vetbook.org/wiki/dog/index.php/Testosterone

@hastflicka kan bidra med fler om ni inte orkar googla.
 
Finns det någon svensk studie över biverkningar med kastrering?
Vet inte att någon av dem jag känner som kastrerat blivit tillfågade något i någon form av uppföljning. Och även om flera av dem har märkt av bieffekter så är det ju inget man kontaktat veterinär el försäkringsbolag för. Bortsett från inkontinens och ev fetma så är det ju inget veterinär gör åt tex päls eller beteendeproblem. Så dessa hundar finns ju inte med i någon statistik.
Det kan nog finnas ett ganska stort mörkertal när det gäller bieffekter. Främst för att det kan ta något tag innan de visar sig.

När det väl uppstått pälsproblem till exempel går det såklart inte att göra så mycket, men det är allmänt känt att till exempel långhåriga retrivers och spaniels får mycket underull och valpig päls efter kastrering, medan många strävhåriga raser (som trimmas) inte förändras särskilt mycket.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Hej där, Jag har en shiba som är okastrerad på nästan så exakt 2 år, han har betett sig väldigt konstigt de senaste 2 veckorna. Vi...
Svar
0
· Visningar
346
Senast: ryujaneiro
·
Hundhälsa Hej, Jag har i 2 års tid haft PROBLEM med min tik som nu är 2,8år och alltså levt 2 år av sitt liv med denna hemska MAGKATARR SOM...
Svar
11
· Visningar
2 050
Senast: Pilot
·
Hundavel & Ras Jag skulle vilja uppmana alla som har bra hanhundar att spara sperma från era hundar för framtiden. Med bra hundar menar jag alltifrån...
2
Svar
30
· Visningar
2 442
Senast: Milosari
·
Hundavel & Ras Hej! Går som många före mig i tankarna på val av hundras... vi är en familj på fyra med två vuxna och två tonårsbarn. Vi har även två...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 780
Senast: Krumben
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp