Jo, jag försöker också tjata på mig själv om att det blir värre ju längre jag tillåter mig själv att bara sitta hemma. Skönt att höra att det har blivit bättre för dig. 
Jag har känslor för honom, men jag är också väldigt svartsjuk och rädd för att bli lämnad oavsett om det gäller vänner, kärleksintressen eller t o m folk jag knappt har träffat. Jag lider även av separationsångest. Dessutom hör jag av mig till honom i princip hela tiden och babblar på om precis allt, vilket är något slags tvångsbeteende jag har som gör mig lugn, och därför känns det obehagligt med minskad kontakt.
Jag pratade faktiskt med honom igår kväll, och då förnekade han i stort sett allt han sagt sist vi bråkade, så nu verkar det som att vi ska fortsätta ha kontakt i alla fall. Antar att det blev jobbigt för honom också – han har inte direkt heller världens största vänkrets ... Jag får se hur det blir med alltihop. Kanske kan jag prova att bara prata med honom, men inte träffa honom, och se om det hjälper.
I vilket fall så behöver jag ändå ta tag i det här med den sociala biten och inte bara försöka sjunka tillbaka i att klänga på honom tills han blir vansinnig och jag själv kraschlandar på botten igen. Jag behöver vänja mig av med det tvångsmässiga babblandet som jag 80% av tiden inte ens inser är ett problem, och så behöver jag hitta andra människor att träffa. Jag har skickat ett mail till en förening – det är ju en början ...
Och tack för erbjudandet (eller vad man nu kallar det), @nexxa! Kan ju inte garantera att jag vågar, men tack oavsett, och tack för stödet och uppmuntran.
Jag har känslor för honom, men jag är också väldigt svartsjuk och rädd för att bli lämnad oavsett om det gäller vänner, kärleksintressen eller t o m folk jag knappt har träffat. Jag lider även av separationsångest. Dessutom hör jag av mig till honom i princip hela tiden och babblar på om precis allt, vilket är något slags tvångsbeteende jag har som gör mig lugn, och därför känns det obehagligt med minskad kontakt.
Jag pratade faktiskt med honom igår kväll, och då förnekade han i stort sett allt han sagt sist vi bråkade, så nu verkar det som att vi ska fortsätta ha kontakt i alla fall. Antar att det blev jobbigt för honom också – han har inte direkt heller världens största vänkrets ... Jag får se hur det blir med alltihop. Kanske kan jag prova att bara prata med honom, men inte träffa honom, och se om det hjälper.
I vilket fall så behöver jag ändå ta tag i det här med den sociala biten och inte bara försöka sjunka tillbaka i att klänga på honom tills han blir vansinnig och jag själv kraschlandar på botten igen. Jag behöver vänja mig av med det tvångsmässiga babblandet som jag 80% av tiden inte ens inser är ett problem, och så behöver jag hitta andra människor att träffa. Jag har skickat ett mail till en förening – det är ju en början ...
Och tack för erbjudandet (eller vad man nu kallar det), @nexxa! Kan ju inte garantera att jag vågar, men tack oavsett, och tack för stödet och uppmuntran.
