Ensamma människor.

Status
Stängd för vidare inlägg.
Man kan säga så här.
Jag är mycket flexibel när det gäller det mesta faktiskt.
Det spelar säkert in när det kommer till att hitta vänner.

Det är inte så mycket som känns fel för mig utom just elaka människor.
Ett gott hjärta och välvilja till andra räcker långt.
Rätta mig hemskt gärna om jag har fel, men jag får känslan av att din bedömning är att ensamma människor är oflexibla och rentav elaka eftersom att de är ensamma?
 
Men jag fattar inte varför du länkade till en text som du inte ens läst som utgångpunkt? Texten belyser frågan ur ett mer strukturellt perspektiv, du verkar vilja flytta ner den till individnivå.
Därför att problemet beskrivs så bra i början och att det tydligen är allvarligt nog att tas upp på den nivån.
Lösningarna såg jag som underordnade.
 
Så alla som vill "lyckas" skall vara som du? Blyg och introvert är jag definitivt inte men tack och lov inte heller bullrig och stökig och en som syns och hörs och märks. En clown är jag, tur nog, inte heller men jag är inte rädd för att bjuda på mig själv om det är läge för det.
Nä, jag vill inte vara som du, sorry.
Nej de som har många vänner ser ut på många olika sätt.
Man skulle nog säga att jag har det trots att jag är som jag är, så det måste vara något annat som påverkar det.

Lättillgänglighet och öppenhet kanske?
 
Jag känner inte alls igen det där att bullriga och stökiga personer är särskilt populära tvärtom brukar folk tycka att dom är lite småjobbiga i dom kretsar jag umgåtts i genom åren.
Jo precis.
Så det måste vara någon annan egenskap.

Att vara inbjudande kanske?
 
Men vilken urballad tråd. Det är väl massor med saker som avgör hur många vänner och bekanta man har. Jag har tex bytt stad och jobb och gift mig och gått i en bubbla med honom i sex år. Nu känner jag nästan yrvaket att det är dags att vara social med vänner igen ibland. Det är verkligen inte lätt. Sedan har ju kvar mina gamla vänner men geografin ställer till det ibland.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag tror ärligt att domflesta inte skulle ta det som ett tecken att dom hade många vänner att många rea gerade om dom hade gjort en sånhär tråd. Utan det är nog inte att DU är sååå poppulär som är andledningen att många skriver här.
Vad är orsaken då?
Enligt dig?

Jag för min del tror att tråden drar för att den berör och att det händer något spännande.
Det drar till sig intresse.
 
Jo precis.
Så det måste vara någon annan egenskap.

Att vara inbjudande kanske?

Jag tror det är läge att du slutar med att utgå från din egen erfarenhet som utgångspunkt, innan det här leder till en självkritisk granskning som kanske leder till upptäckter du helst hade sluppit.

Det låter som att du vill framställa dig själv som Det Bästa Exemplet På En Bra Vän, men för oss som läser så det helt annorlunda ut...

Varför du har en stor vänskapskrets, har som många av oss försökt påpeka, mest troligt ingenting att göra med DIG eller hur DU är.

Det kanske snarare är motsatsen. Att trots ditt beteende så är folk i din omgivning väldigt öppensinnade och toleranta, och låter dig hållas.
 
Vad svarar du om nu?
För du skrev att bli attackerad att vissa här tycker att du är o empatisk inte gör så du vill ta kontakt med nån ensam. Och att du tycker att dom ensamma har kallat dig för o empatisk eller vad det var så du vill inte fråga dom om dom vill hänga med dig.
Men vet du om dom som tycker att du är o empatisk ÄR ensamma? För annars så an klagar ju du dom för nåt som dom kanske inte tycker.
Och o avsett så kanske dom som är ensamma INTE VILL försöka bli vän med dig eller nån som tycker som du verkar göra.
Riktigt så menade jag ju inte.

Utan jag menade att just människor som kallar mig fula saker och tycker att jag är dum är inte några som jag kommer att lägga min tid eller energi på.
 
Men vilken urballad tråd. Det är väl massor med saker som avgör hur många vänner och bekanta man har. Jag har tex bytt stad och jobb och gift mig och gått i en bubbla med honom i sex år. Nu känner jag nästan yrvaket att det är dags att vara social med vänner igen ibland. Det är verkligen inte lätt. Sedan har ju kvar mina gamla vänner men geografin ställer till det ibland.
Är lite bekant med "yrvaken" som jobbat i annan stad i 18 år, och numera är hemma heltid och vars vänner de flesta numera bor i andra städer Sverige runt.
 
Ja men du verkar ju inte viljs disskutera eftersom du inte verkar lyssna på många som har svarat som inte tycker exakt som du. Utan du fråga sätter och skuld lägger bara dom som är ensamma. Och det var du som frågade mig om att förklara saker som du inte fattar. Och ja tycker att du kan göra som dusjälv tycker och bara se till så du fattar istället för att andra ska ta an svar för att förklara nåt för dig.
Tro mig, jag lyssnar.
Men jag drar däremot inte de slutsatser av vad jag hör som du tycker att jag skall göra.
Mina slutsatser överensstämmer inte med dina åsikter så vi är helt enkelt inte överens.
 
Angående att ha social skills, veta hur man fungerar i sociala sammanhang och kunna umgås med andra måste jag bara tillägga något. Under den period jag upplevde extrem ensamhet gick det rätt fort för mig att tappa mycket av det där. Jag blev osäker på mig själv och mitt beteende, rädd för att bli ännu mer bortstött, smått paranoid över att folk kanske snackade skit om mig...

Det blev en ond cirkel och jag har sett andra drabbas på samma sätt. Det händer säkert inte alla. Men för många riskerar det att bli en självuppfyllande profetia. Om de blir uteslutna, utstötta och behandlas som icke önskvärda börjar de bete sig på sätt som riskerar att befästa deras utanförskap ännu mer - undvikande, klängigt eller rentav avvisande.
 
Absolut. Men nu utgår du från dig själv igen. Många tycker att det är en onödig ansträngning att inkludera någon, i synnerhet någon som kanske uppfattas som blyg, tyst eller lite udda, i den invanda kretsen. Man har riskerar ju att inte ha lika roliga lunchraster med ett femte hjul.
Så tråkigt att många tycker så.
Jag ser ju varje ny människa som en möjlighet till vidgade vyer.

(Och nu kommer det att komma kommentarer om att jag verkligen behöver det.
Varför detta behov av att bita omkring sig?)
 
Ensamhet är ingen intellektuell företeelse, det är en känslomässig och relationell företeelse.
Det här! Upplevd ensamhet behöver heller inte kanske ha med total avsaknad av umgänge att göra heller. Under de perioder när jag känt mig som allra ensammast har jag ju fortfarande haft ett heltidsjobb med en massa kollegor jag tycker mycket om (och som jag upplever tycker om mig), varit ordförande i en förening, haft häst och träffat människor i stallet osv. Det är ju inte det som är grejen liksom. Det är de där nära relationerna som fattas. Eller, kanske bara KÄNNS som att de fattas, ibland. Och då hjälper det liksom inte att man har bekanta eller går på något föreningsmöte eller så.

Sedan tänker jag mig också att ensamhet och psykisk ohälsa ofta hänger ihop. Inte alltid, såklart, men ofta. Det gör det ju inte direkt lättare. Det kan ju också ofta göra att den upplevda ensamheten är större än den faktiska ensamheten, så att säga.

Oavsett är det ju oerhört märkligt att det ska vara så svårt att sätta sig in i hur andra kan uppleva sin tillvaro?
 
Rätta mig hemskt gärna om jag har fel, men jag får känslan av att din bedömning är att ensamma människor är oflexibla och rentav elaka eftersom att de är ensamma?
Nej det var som svar på att jag nog inte var så nogräknad när det gällde mitt val av vänner.
Men visst vet jag några elaka och ensamma människor och de har ju svårt att hitta vänner.
Elakhet är ingen bra egenskap i det sammanhanget.
Urvalet av möjliga vänner ökar ju för de flexibla jämfört med dem som har ett stort behov av att vänner skall vara på ett väldigt specifikt sätt.

Så visst spelar de egenskaperna in.
 
Jag tror det är läge att du slutar med att utgå från din egen erfarenhet som utgångspunkt, innan det här leder till en självkritisk granskning som kanske leder till upptäckter du helst hade sluppit.
Det är ingen fara.
Jag vet redan hur illa det är.
År av terapi ger ibland den effekten.

Det är något som jag har förlikat mig med.
Jag har ett bra liv ändå.
 
Riktigt så menade jag ju inte.

Utan jag menade att just människor som kallar mig fula saker och tycker att jag är dum är inte några som jag kommer att lägga min tid eller energi på.
Fast du skrev såhär:
En liten fundering så här en bit in i tråden.

Om jag som har vänner och lätt för att skaffa nya vänner blir attackerad angående min personlighet så som ni gör här och nu.
Tror ni att det ger mig en enorm lust att ta kontakt med ensamma människor för att se om de vill göra mig sällskap i mitt händelserika liv?

Hej, det är mig du kallar otrevlig och oempatisk, skall vi hänga?
Jag tror inte det faktiskt.
Så om du INTE menade att du ut går att dom som tycker att du är o trevlig och o empatisk är ensamma så är du kanske inte så rak som du tror. För som du skrev så låter det väldigt mycket som att du på står att dom som är ensamma har kallat dig för det.
Och om nån kallar dig för fula saker så är det nog ingen för lust för dom att du inte vill lägga din tid eller energi på dom för dom vill nog inte lägga det på dig heller.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
6 113
Hästvård Min häst har just konstaterats ha kotledsinflammation, vänster fram, efter att ha varit "trasig" hela det här året. Och jag är lite...
Svar
16
· Visningar
3 153
Senast: Liten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp