Sv: Föredetta travhäst
Och som dessutom kan ligga i minusläge - måste läras om och vänjas in innan man kan träna ordentligt.
Bara att häststackarn ska kunna koncentrera sig och lyssna i mer än 5 sekunder kan bli för mycket för vissa!
Vilket bortskämda jag skulle bli helt tokig på och kalla för "damp-hästar"
(senast i somras det hände när jag hade skaffat kallblodet...) eller att inte dra emot bettet när man tar ett tygeltag, förstå halvhalter osv, kan ta en halv evighet att lära in om de är för felinlärda.
Sen finns det ju dom som faktiskt är väldigt lättlärda också. Har väl stött på en(?) sån hittills som var extremt lättlärd och lättsam i ridningen trots att den var skitsvår att köra.
Det är just det där med tålamod och ta hästen för vad den är och vad just den behöver lära sig. Ju äldre jag blir (är ju inte gammal än, men ju fler fall man drar på sig) desto mer beslutsam blir jag över att INTE ta mig an en travare som ännu inte är ordentligt omskolad. För att tålamodet blir sämre förmodligen. Ändå hamnar man där till slut!
Jag tycker som du (tror jag) att det är roligare att börja med en
färskvara, för då kan du forma det precis som du vill ha det! Sen kommer man ändå stöta på tröga hästar, men det är då du börjar lära dig konsten, får du den att funka, har du klättrar upp på din egen utvecklingsskala!
När det gäller travare får man inte glömma bort vad man kan göra från marken. Via longering kan du träna upp röstkommandona för att sen bygga vidare på övergångar.
Tömkörning hjälper en häst att bära sig, utan ryttare, böja, använda bakdelen. Mycket tömkörning i skog och mark är guld värt för att få en bra start på travarens ridkarriär. Det är oftast här det brister, för att det ska funka från ryggen måste det oftast funka från marken relativt bra.
OFTAST!
När jag började med att förstå vad det kan bli av en fd. starthäst red jag en grymt fin valack, lärde mig mycket. Men fick höra orden;
"Han kommer vara det svåraste du någonsin stött på."
Han var känslig, bra utbildad, gjorde du rätt så halleluja vilken häst. Men han är inte det svåraste jag stött på. Det svåraste jag stött på i min väg är min nuvarande sköthäst.
De dagar han saknar motivation kan du omöjligt lära han något, man måste hitta något som motiverar han. Han ger upp när han inte kan. Jag måste se till vad jag gör för fel, vad kan jag ändra? Många gånger ställer jag högre krav på han. Jag ser det som en trappa, upp ner, upp upp, ner, upp... Ja, principen är väl självklar.
Förut var det alltid en självklarhet, ridskoleryttare som man vart;
"Nu gör du som jag säger annars är du inte en bra ridhäst"
Idag måste jag se till vad JAG kan göra för att hästen ska få en grund till att utföra det jag tänkt! Och tänk så mycket lättare allting blir. Ju äldre man blir, ju klokare blir man. Min utgångspunkt:
Se hästen - Fundera på vad du kan göra - Börja forma - Få resultat
Hjälp...
Nu blev det föredrag igen...
