Gifted children, intelligenta barn

Helli

Trådstartare
Jag vill börja med att be dig som upptäcker att du känner mig antingen slutar läsa eller berättar för mig att du läser... Det är ingen skryttråd, livet är inte lättare eller gräset grönare, det är väl vara så att vår sida oftast inte syns.

Jag är ensamstående till en dotter född november 06 dvs ska enligt svenska skolsystemet börja åk 4. Hon började läsa helt själv när hon var 4, skrev sitt eget namn före 3. Räknade lättare multiplikation under förskoletiden, hade underbar personal. Hon har däremot nästan aldrig lekt varesig med lego, Barbie eller något annat som hennes rum svämmat över i. Böcker, böcker och pennor och papper, lite pyssel ja pappersbunden är de flesta sysselsättningar förutom Ipad. Hon är tvåspråkig sedan spädbarn och egentligen var väl livet enkelt, ljust och perfekt så länge hon var i förskolan.

Första veckan i nollan rasade min värld. Hon hatade det!!!! Dom ramsade veckans bokstav och klippte röda bollar som nos till den röda räven och när hon kom hem grät hon och satte sig sedan och läste Harry Potter. Jag hade ett 40-tal möten under hösten där jag bönade och bad om uppflytt till 1:an men så gör man inte.

Tack vare tvåspråkigheten fick jag vid jul in henne på en privatskola. En privat IB-skola där man betalade terminsavgift. Resten av åk 0 var enkel, hon fick räkna mattematik på sin nivå och läsa och tänka.
Åk 1 fortsatte hon på samma skola men byte av lärare. Det blev katastrof! Läraren gillade inte hennes ifrågasättande, kunnande och viljan att veta MER! Hon fick åter börja med åk 1 i matte och blev vid jul lovad att hon skulle få åk 2 när hon var klar med åk 1. Hon längtande tillbaka till skolan, till efter jullovet. Dock drog läraren ut på det och hon fick åk 2 vid sportlovet, vid påsk var böckerna klara och hon lovades nya böcker tills efter påsk. Då fick hon åk 2 av ett annan fabrikat och lovades åk 3 när de var klart. Det tog mindre än 2 veckor men då ändrades villkoren igen. Möte med rektorn som menade att det bara var att skjuta problemen framför sig att ge henne mer så de tog bort ämnet. Jag insåg att jag inte kan betala ~40000kr för att de ska sluta lära min dotter så åter skolbyte.

Nya skolan ville testa henne och då främst hennes språkliga förmåga. Hon gick då i åk 1 var 7,4 och hade svenska som modersmål. Hennes poäng på motsvarande nationellt prov gav siffrorna 11år om hon var britt och 13år om amerikan. Skolan lovade uppflytt, hon skulle få börja i 3:an. Två veckor före skolstart ringde rektorn och meddelade att han ändrat sig efter att ha talat med sin assisterande, det är aldrig bra socialt var ursäkten. De lovade och svor att hon ändå skulle utmanas på sin nivå...

Japp ni gissar rätt, åk 2 blev en mardröm och nu började dottern må dåligt. I slutet av året kallades jag till ett akutmöte med specialpedagogen och skolkuratorn, de ville ha möte med vården för dottern mådde inte bra. Detta var något jag tjatat om sedan jul och bara veckan innan jag kallades hade vi varit hos en psykolog som skickade remiss för utredning. När jag påtalat för specialpedagogen att dottern inte mådde bra fick jag ofta höra (jo tyvärr nästan citat, jag kommer inte längre ihåg riktigt alla ord) "att hon (specpedagogen) hade jobbat i snart 30år och hon kunde se att mitt barn mådde bra i skolan" när jag påtalade att dottern visade en mask, skrattade specpedagogen åt mig och sa "att så var det inte, det visste hon, det SÅG hon. Däremot var nog dottern oärlig mot mig för att få min uppmärksamhet". Jag kände mig helt tom, jag är ensamstående och jobbar inte när dottern inte är i skolan, hon slåss inte om min uppmärksamhet med någon eller något. Därför var det så underbart på detta akutmottagning att meddela att det i dagarna skickas remiss för dottern och psykologen ser det jag säger. Plötsligt, var mina ord sanna, jo det är nog autism....

Åk 3, byte av lärare till en nästan nyexad. Det blev så fel det bara kunde, kolisions med fröken och jag går med på att ha nästan daglig mailkontakt med specialpedagogen och möten med densamma varje fredag. Dottern kunde ofta mer än fröken och fröken blev frustrerad på dotterns svar. Läraren kunde säga låt oss träna 4:ans tabell... vad är 36? dotterns svar blev då kvadratroten av 81 eller 3 i kvadrat. Vid jul fick vi diagnos "synnerligen särbegåvad" och Aspergers som troligtvis inte är verklig utan pga icke anpassad skola. Vid påsk hade jag en självmodsbenägen 9åring som hatade livet. Sjukskrevs lite och mycket intyg från vården men skolan ville inte fatta. Måste byta skola....

Hittade en skola med så kallade särskilda undervisningsgrupper. Möte där med rektorn som bara efter att ha träffat dottern säger att det är fel plats för henne. Skolans elever var mer på andra sidan i kunskapsspannet. Hon kunde dock inte neka så planen var om vi valde den 1år i mellanstadiet och sedan tills klar i 7/9. Dock vägrade rektorn anpassa till dotterns fysiska behov, hon hatar kyla och får kraftig värk av det, deltid beroende av rullstol. Jag kände bara NEJ!!!

Hittade en skola där hon fick provgå med åk6 i en vecka. Skolan hade inte längre årskurs utan ska starta kombinerad 4/5:à ni i augusti. Jag var från dag ett ärlig! Visade WISC, visade utredning, tester, alla intyg, allt. Många möten, berättade allt från dagis, alla skolor ja verkligen gick jag in med inställningen dom ska veta vad dom ger sig in på. Rektorn beslutade placering i åk 5, dvs hoppa åk 4 men hon skulle gå läsa med äldre i de ämnen det behövdes. Vissa delar av dagen med resurs och anpassad studiegång.

Idag ringdes vi igen. Några dagar kvar, bara en sista check. Då kommer chocken! Dottern har varit ämnet på två dagars möte och de har beslutat flytta henne till åk 6 och deltid sätta henne privat med en nyanländ kille i åk 9 som tydligen är synnerligen begåvad i mattematik. Jag är i chock, är det sant? Nu hoppas jag bara det blir så bra som allt verkar. Jag är dock lite orolig för lilla dottern som är 136cm, 26kg och nu kommer vara nära 3år yngre än sina klasskamrater.

Finns det några med erfarenheter? Tankar, snälla ord tack

Eventuella stavfel skyller jag på chock ich autocorrect ;-)
 
Förstår inte en sak.

Saknar din dotter helt intressen och kompisar? Gör hon inget annat än går i skolan? Gör du något annat för din dotter än att kämpa med skolsystemet?

Är det mest intressanta att dottern ska prestera mätbara skolkunskaper?
Eller är det att dottern ska må bra i största allmänhet, med eller utan snabbt intag av skolkunskaper?

Hur är det med fysisk aktivitet t.ex.?
 
@skogaliten men det är ju inte riktigt frågan här?

Tråden handlar om skolgången och vad den medför kring måendet, och med tanke på hur mycket av barnens dag som spenderas i skolan är det jäkligt viktigt att den fungerar och att man möts på sin nivå, vilken den än må vara.

@Helli
Jag hoppas att det blir bra denna gång och att din dotter blir bemött utefter sina behov.
 
Hon har många intressen, bland annat hästar, piano, språk. Kompisar ett par få och då många år äldre.

Vad jag gör för min dotter? Vi umgås all tid hon inte är i skolan eller sover. Gör utflykter, besöker bibliotek, museer, lekparker, lagar mat, bakar. Jag är mer med henne än någon annan förälder jag vet.

Mitt enda mål är att dottern är lycklig. Hon var sprudlande när hon gick i förskolan och har blivit mer och mer dämpad och deppig med åren. Med tiden som hon spenderar i skolans omsorg. JAG önskar inte några mätbara resultat eller prov utan försöker ge henne det hon behöver och själv önskar. Man kan inte tvinga någon lära, lika lite som man kan undanhålla kunskap för den som vill ha. Tro mig, jag har försökt leka med henne, olika leksaker, grejer och spel men hon vill hellre läsa och pyssla så.

Ditt inlägg var precis varför jag tvekade skriva, hur det är enklast att bemöta. Vad säger du till de på andra sidan spannet? De som har svårt att lära?
 
Oj vilken historia. Det låter som din dotter haft en otroligt jobbig tid ända sedan starten i nollan, med massor av kast mellan olika ställen. Har hon hunnit skaffa sig ett socialt sammanhang någonstans? Jag önskar verkligen henne allt gott framöver, både med skolan och alla andra delar av livet.

Jag var ett ganska begåvat barn. Jag gick i åldersblandad klass 1-3 och 4-6 och var ofta bäst av alla trots konkurrens med flera år äldre barn, både i språk och matte mm. Jag fick beröm och fick jobba på i egen takt men blev inte direkt peppad eller stimulerad att göra mitt yttersta. Var ändå intresserad och engagerad och gick vidare med högsta betyg i allt under både högstadium och gymnasium och är läkare idag.

Vet du vad som varit jobbigast för mig? Att alltid bli så förknippad med prestation. Mycket av mitt självförtroende låg i att prestera bra. Att misslyckas, vilket inte hände förrän i 20-årsåldern, blev en enorm psykisk kris för mig. Jag har fått massor av stöttning och kärlek från mina föräldrar men jag har också känt förundran och nästan avundsjuka ibland på familjer där barnen är helt uppenbart älskade utan motprestation.

Det viktigaste för mig nu när jag har egna barn, är att de får vara glada och ha det bra. Jag är helt säker på att du vill din flickas bästa också, men din text handlar så mycket om hennes prestationer. Glöm inte resten. Man är ju bara barn en gång.
 
Tack @mooi det hoppas jag med. Jag vill inget hellre än att hon ska bli lycklig, just nu känns glad till och med milslångt bort. Det känns i mammahjärtat när ens barn uttrycker en önskan att dö hellre än gå till skolan.
 
@Bambi Du har helt rätt att texten handlar om det. Jag var själv likt dig och hade samma prestationsångest. Jag försöker snarare lära henne "good enough". Texten handlar om prestation just för att ge bakgrund då jag vill ha råd från andra med samma bakgrund lite hur jag snarare behåller "good enough" tänker och inte får en jakt att bli bäst för det vill jag henne inte. Det skulle snarare vara motsatsen till lycklig.
 
Det kommer gå bra! Med ett lugn i att vara på rätt plats kommer det sociala lösa sig.

För er som verkar ha svårt att förstå, tänk dig att du kunskapsmässigt tränar MSV dressyr men tvingas rida med nybörjare och ledare. Skulle du vilja fortsätta rida där då eller längta till där du fick göra det du vill, utvecklas vidare på den nivå du faktiskt är? Hur skulle du må att bli tillbakahållen?

Eller hjärnkirurg som blir satt på att lägga bandage och tvätta sår dag ut och dag in. Skulle personen bli deprimerad och inte se någon framtid?
 
Som varande person i andra änden av problemet (dvs, jag skulle mycket väl kunnat vara din dotter)

Grattis till att ni fått en tidig diagnos! Hjälper massor.

Livet som överintelligent är... skit. Ofta. (finns också massor av forskning som backar upp detta)

De råden jag kan ge dig är:

1, se till att din dotter får ett liv utanför skolan, även om hon inte är 'social med kompisar'. Speciellt viktigt är detta vid ASD diagnoser. Själv fick jag mycket hjälp av att ta teater lektioner (jag lärde mig kroppspråk), scouterna (lärde mig sammarbeta i grupp och praktisk problemlösning), karate (kroppskontroll) samt ridningen (kroppskontroll och 'känsla' för andra). Behövde ju inte direkt lägga tid på skolarbetet så en 'full' fritid var aldrig något problem.

2, se till att du kan möta ditt barns behov. Så sätt hade jag 'bra' föräldrar och mor-/farföräldar som ofta drog med mig på muséer, teatrar, resor, konserter. De svarade också alltid på mina frågor, tillät att jag var med, och vi gjorde även enkla 'experiment' hemma. Och det faktum att de faktiskt läste faktaböcker som godnattsagor.

3, Välj en skola, behövs det bråkas med dem, gör det, men byt inte hela tiden! Dels för din egen skull, men också för din dotter. ASD'are behöver rutiner, ett tydligt utgångsläge, klara regler. Varje gång din dotter byter skola blir det nya regler (uttalade och outtalade) och det gör det ännu svårare att parera andra saker som inte funkar. Det finns, enligt ny forskning, ganska intressanta samband mellan hur 'alfabetsdiagnoser' klarar av skolan och vilken sorts stöd de får hemmifrån.

.- Sen vill jag säga att... jag spenderade massor av tid i skolan med att göra... annat. Läste böcker, ritade, försökte interagera med andra i min egen ålder. Skolarbetet blev, till synes, lidande i omgångar. Egentligen handlade det om att arbetet blev för lätt och jag helt enkelt inte iddes göra det. (speciellt matte... den blev inte rolig igen förrän runt gymnasiet). Skolan blev ett ställe jag gick till, lärde mig saker.. gjorde jag på andra sätt. Vill du, så har jag länkar till websidor där man 'själv' kan lära sig tex språk, matte, fysik osv.
 
Jag skulle i första hand vara bekymrad för de saker din dotter inte är bra på. Inte om hon får och kan ge sig hän 100% på det som hon är bra på.


Jag var ett begåvat barn med mycket ojämn begåvningsprofil. Tack och lov försökte mina föräldrar stärka mina svagheter istället för att slåss för det som ändå var styrkor.

Ojämn begåvningsprofil tycks ju bara vara förnamnet när det gäller din dotter.

Men vad är din fråga, egentligen? Vad vill du diskutera?
 
@Elo oj tack. Livet från andra sidan (barnets) kändes bra som läsning. Som jag skrev var jag själv högbegåvad men inte som dottern.

Livet utanför skolan testar vi massor. Haft allt från kör till konståkning men nu är det ridning och piano.

Jag är nog lite som dina föräldrar. Hon är med och stimuleras i det hon kommer med som nytt och intressant. Jag har lärt mig oroande mycket om hur väder påverkar eko, existensiella frågor om hur olika religioner ser på efterlivet mm.

Ang skolor har det blivit så mycket fel då dottern sonika vägrat gå dit och vill hellre ta sitt liv. Inte bara ord utan allvar enligt vården. Jag hoppas detta med vetskap och kunskap kan göra detta till den sista.

Vill gärna ha länkar och tips.

@Petruska
Hon har snarare extremt jämn begåvningsprofil. Jag har väl inga frågor direkt, vill väl inte diskutera men hitta människor i samma sits eller som varit där. Lite så här gjorde vi...
 
@Madick
Tack för ditt svar. Missade ditt inlägg, det visades först nu... Du sätter verkligen bra ord på situationen, helt rätt i hur det är. Dottern brukar säga just så "det är som att vänta på en buss som aldrig kommer".
I stallet där de flesta är äldre är hon en i gänget och hon funkar bra även med de yngre. De har en gemensam bas, hästarna. Hon rider nu bara sedan ett år men två gånger i veckan på lektion och har även där avancerat snabbt i grupperna och där är aldrig bråk eller tjafs. Varför är det så fult att vara akademiskt duktig i Sverige?
 
Läste häromdagen att mensa jobbar för extra intelligenta barn. Vet inte mycket mer än så men nåt att kolla upp kanske?
Jag känner igen mig lite i @Bambis historia, hade nog mått bra av dels lite mer utmaningar men också av att tidigare lära mig misslyckas och att man inte alltid måste prestera på topp. Har dock inte alls haft sådana svårigheter som din dotter.
 
@Madick
I stallet där de flesta är äldre är hon en i gänget och hon funkar bra även med de yngre. De har en gemensam bas, hästarna. ?

Det här... så mycket det här.

Det är mycket lättare att umgås med andra som är 'äldre' samt yngre. Det svåraste är jämnåriga.

(jag får nästan rysningar av flashbacksen :/ )

Detta gör att det är viktigt att hon faktiskt TRÄNAR på att umgås med jämnåriga, på ett jämnårigt sätt. Det kommer att hjälpa henne längre fram. Jag säger inte att hon skall behöva bli bästis eller så med någon, men att kunna umgås med dem är... användbart.
 
Jag tror inte det är då fult men skolan har inte resurser att särbehandla.

Det sociala tar lätt stryk och därför ät skolan försiktig att flytta upp elever. Jag hade en 20årig högbegåvad tjej på mitt jobb. Hon gick två årskullar över hela sin skolgång och i efterhand var det fel val. Hon kunde inte hänga på sina skolkamrater pga åldern, tex åldersgräns på bio. Vilket isolerade en supertrevlig tjej.

Min systerson har det alldeles för lätt i skolan, min syster med man har valt att sätta honom i en engelsk skola för att ge lite mer utmaningar.
 
@Jenka
Mensa har GCP och dit skickades vi från psykologen som testade henne. Dock är det mest Stlm där tyvärr.

@Elo
Vi övar fast i mer uppsluppna former. Jag håller med i sak men ändå inte om just jämngamla. För när i livet är just födselår så avgörande i framtiden? Det fungerar med jämngamla barn om de har ett tydligt gemensamt intresse som är på lagom nivå för de båda så inte dottern drar för djupt då hennes övning i good enough är en daglig "kamp". Man kan se en nyhet eller läsa en artikel i KP eller Min Häst utan att veta allt om det, typiskt aspie-drag har jag fått förklarat. I engelskan talar man om peers och jag hittar just nu (trött) ingen bra översättning. Men kanske jämlikar, vilka är jämlikar? De som är lika gamla eller mer lika i personlighet. Min önskan förutom hennes lycka är väl att hon lär sig just detta om tala på latin med de lärda och med bönder på bönders vis, fast det arbetar vi väl alla på. Ibland tycker jag det vissa skriver hör på Buke är grekiska ;-)
 
@Pontevecchio
Det är just engelska skolor hon gått på. Nu går vi över till svenska. Det är skitsvårt tycker jag att veta vad som är rätt. Jag är född tidigt på året och min bästis när jag växte upp var oktober men året innan så bio etc var inget problem. Men visst tänker jag disco etc. Men just nu, idag, här 2016 är mitt huvudfokus att hålla henne i liv. Blir det för jobbigt så får vi väl ta ett/två år utomlands efter grundskolan så hon blir ålderskorrekt. Men samtidigt så är det inget som säger hittills att hon skulle få vänner bara för att gå i en viss årskurs då de vänner hon har är välvalda.
 
Och jag säger att vänner inte är det viktigaste i livet. Jag som har adhd har aldrig haft vänner, snarare att mobbarna har förbarmat sig över mig ibland. Hade klarat skolan bra mycket bättre om jag sluppit skämmas över min intelligens och fått fokusera på skoluppgifter som jag tyckte var roligt istället för att tvingas umgås med barn som inte tyckte om mig.

Nu i vuxen ålder har jag mina vänner online, då mår jag bra. Har ingen som helst kontakt med gamla klass"kompisar".

TS - hoppas ni hittar rätt nu! Men jag tipsar också om att leta utanför skolan. Här i Uppsala så har studenter vid universitetet matteklubb för skolbarn på kvällarna. Mycket uppskattat! :)

Jag tog mig för övrigt igenom de värst tråkiga lektionerna genom att tjuvläsa böcker under bänken ;)
 
@Elo oj tack. Livet från andra sidan (barnets) kändes bra som läsning. Som jag skrev var jag själv högbegåvad men inte som dottern.

Livet utanför skolan testar vi massor. Haft allt från kör till konståkning men nu är det ridning och piano.

Jag är nog lite som dina föräldrar. Hon är med och stimuleras i det hon kommer med som nytt och intressant. Jag har lärt mig oroande mycket om hur väder påverkar eko, existensiella frågor om hur olika religioner ser på efterlivet mm.

Ang skolor har det blivit så mycket fel då dottern sonika vägrat gå dit och vill hellre ta sitt liv. Inte bara ord utan allvar enligt vården. Jag hoppas detta med vetskap och kunskap kan göra detta till den sista.

Vill gärna ha länkar och tips.

@Petruska
Hon har snarare extremt jämn begåvningsprofil. Jag har väl inga frågor direkt, vill väl inte diskutera men hitta människor i samma sits eller som varit där. Lite så här gjorde vi...
Testerna visar jämn begåvningsprofil, alltså? Trots att hon inte leker fantasilekar, knappt leker och inte har något nätverk av kamrater?

Nåväl, svagheter som kan ge och tycks ge svårigheter, verkar hon ha. Där hade jag satt in engagemanget om alls.
 
@Helli nu vet jag inte så mycket om din dotters person men jag har en bekant vars barn är väldigt begåvade. Alla barnen. Min bekant har hela tiden slagits för att de ska få gå kvar med jämnåriga när lärarna sagt "vi flyttar upp barnet en årskurs". Detta för att hon tror att det framöver gör det lättare för dem. Bland annat studenten, körkort etc. Att man inte är i gemenskapen på samma sätt. Dock är skolan skyldig att ge barnen stimulansen de behöver vilket är det hon påpekat hela tiden och slagits för, precis som du men med bättre resultat.

Jag måste fråga, har du vänt dig till t.ex skolverket för stöd i detta? Det kanske kan vara en väg att gå för att försöka få en lösning på problemet. Att byta skola fram och tillbaka sådär fungerar ju inte i längden. Det är skitjobbigt för er båda och tar tid.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Min dotter har ärvt intelligens från båda föräldrar och än så länge (femte klass) har hon knappt någonsin behövt läsa på inför prov...
4 5 6
Svar
105
· Visningar
6 647
Senast: Inte_Ung
·
L
Skola & Jobb Dethär är inte aktuellt förmig NU utan det är mest för OM det blir det i fram tiden. Men jag skulle jätte gärna vilja få tips om nån här...
Svar
12
· Visningar
774
Senast: Rosett
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 203
Tjatter Wohooo! Äntligen är sommaren slut och vi får gå tillbaka till skolan! Alla antagningsbesked har skickats ut och ett gäng förväntansfulla...
52 53 54
Svar
1 066
· Visningar
24 703

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp