Höstföräldrar 2016 del 2 (bebisarna kommer)

[Pollyhopp]

Här har vi en ledsen kille med feber Han fick femmånadersvaccinet igår (vi ligger typ två veckor efter av någon anledning). På det första vaccinet reagerade han inte alls varken när han fick det eller sen, men nu blev han ledsen både när han fick sprutan och hela eftermiddagen/kvällen. Det märktes tydligt att något inte var bra för han har sovit i sin säng varje natt under en längre tid nu men så fort man la honom där så blev han ledsen. Så vi sparkade ut pappan till soffan och la beslag på sängen tillsammans i natt. Han har dock fortfarande feber hur länge kan det sitta i?

 

[pajaztar]

@sandra87_ Hoppas att allt blir bra med dig!
@Pollyhopp Det kan ju vara febrigt något dygn i alla fall. Har du Alvedonsuppar hemma kan du ju ge honom en sådan om han har det jobbigt.

 

[sandra87_]

Här har vi en ledsen kille med feber Han fick femmånadersvaccinet igår (vi ligger typ två veckor efter av någon anledning). På det första vaccinet reagerade han inte alls varken när han fick det eller sen, men nu blev han ledsen både när han fick sprutan och hela eftermiddagen/kvällen. Det märktes tydligt att något inte var bra för han har sovit i sin säng varje natt under en längre tid nu men så fort man la honom där så blev han ledsen. Så vi sparkade ut pappan till soffan och la beslag på sängen tillsammans i natt. Han har dock fortfarande feber hur länge kan det sitta i?

Våran reagerade med feber vid första sprutorna. Satt i typ natten och dagen efter. Så något dygn lite drygt kanske. Ni kan ju ge lite alvedon om han har det jobbigt. Vi gav till kvällen så han skulle kunna sova gott på natten. Nu sist vid 5 månader var han lite ledsen på em/kväll men fick aldrig någon feber.

Tack för omtanken @pajaztar
Mår som vanligt så det är nog ingen fara här.

Förresten så ringde psykologen upp under veckan så jag ska få en tid dit nu så jag kan få hjälp med det psykiska måendet. Känns skönt.

 

[sandra87_]

Nu kommer lite gnäll.
Idag fick jag svar på att lillemans förkylning egentligen är Rs-virus.
Är så jävla trött på alla sjukdomar nu så jag tror jag spyr.
Sedan nyår har vi hunnit med höstblåsor på mig och båda barnen, magsjuka på hela familjen, diverse förkylningar och febertoppar och nu rs på lilleman. Får låsa in oss resten av året tror ja.

 

[pajaztar]

Nu kommer lite gnäll.
Idag fick jag svar på att lillemans förkylning egentligen är Rs-virus.
Är så jävla trött på alla sjukdomar nu så jag tror jag spyr.
Sedan nyår har vi hunnit med höstblåsor på mig och båda barnen, magsjuka på hela familjen, diverse förkylningar och febertoppar och nu rs på lilleman. Får låsa in oss resten av året tror ja.

Men fy, vad trist!

Vi har hållit oss friska här än så länge, tack och lov. Lillfisen är tre månader nu och växer fortfarande som ogräs. Hon är väldigt livlig och pratglad, det är hur gulligt som helst.

 

[Is]

Ja tror vi ligger efter i uppdateringarna, vårföräldrarna 2017 är redan inne på fjärde tråden

Hur går det för alla?

 

[pajaztar]

Här går det bra, lillfisen växer som ogräs. Hon är i tremånadersfasen så livet är besvärligt ibland, men med en tupplur och en slurk bröstmjölk så blir det oftast rätt okej. Hon gillar att sitta i ens knä och vara med och så pratar hon gärna. Händerna är kul att tugga på och Blinka lilla stjärna är en stor hit!

 

[sandra87_]

Lilleman har hämtat sig efter sin dust med rs viruset och är sitt gamla vanliga glada jag. Han älskar alla och det räcker nästan att någon tittar åt hans håll för att han ska spricka upp i ett soligt leende. Han skrattar åt det mesta, men ingen kan få honom att skratta som storasyster. Är så himla häftigt att se deras samspel och hur mkt dom tycker om varandra.
Häromdagen kom han på hur man sitter och det var ju en höjdare. Sitter helt själv korta stunder och har börjat parera lite med armarna om han välter åt något håll. Han välter ibland ändå såklart så man får passa han, men ändå. Han är 5,5 månad. Minns inte när dom "ska" kunna sitta o såna saker, men det känns lite tidigt? Jag tycker nog han kan lugna sig lite med allt och vara sådär pytteliten bebis några månader till.

På lördag ska vi lämna båda barnen hos mormor och morfar och ge oss ut och käka själva. Vi firade 10 år tillsammans häromdagen så tänkte lyxa med en middag i lugn och ro utan massa vilda barn att hålla reda på.
Håller tummarna att lilleman kan tänka sig att dricka sin mat ur en pipmugg eftersom han totalvägrar allt vad flaska heter.
Han vägrar iofs allt som kommer nära munnen som inte är mammas tutte. Förutom sina egna händer då. Eller fötter.

 

[Is]

A blev 5månader i onsdags och han kan sitta några sekunder utan stöd. Rätt som det är så hittar han balansen och känns jättestadig. Han kämpar tapper med att kunna sätta sig upp själv också genom att helt enkelt köra situps på babymassagen skrattade alla åt min lilla bodeybildare som helt sonika vägrar ligga ner.
Han ska upp och gå (!punkt!) Och ingen kan övertala honom om något annat så nu får man själv helt enkelt gå dubbelvikt så han kan ut och prominera. Otroligt sött när han kämpar med benkordinationen (det är ju så lätt att råka kliva på sin storttå).

Men alltså det här med att vända sig, vänder era barn på sig ofta?
Alltså A vände sig från mage till rygg för flera månader sedan och just då gjorde han det ofta (läs hela tiden) men nu är det som att han inte kunde bry sig mindre. Han kanske vänder sig en gång var 14dag eller så. Jag misstänker att han även kan vända sig från mygg till mage (när man ligger i sängen har han då inga problem att vända och vrida sig som han känner för) men så fort hanät på golvet blir han bara arg. Ligger han på mage provar han bara ta sig framåt (men tar sig bara runt i cirklar eller bakåt ) och ligger han på rygg är han nöjd med att suga på tårna tills han vill kliva upp så då skriker han.

 

[sandra87_]

A blev 5månader i onsdags och han kan sitta några sekunder utan stöd. Rätt som det är så hittar han balansen och känns jättestadig. Han kämpar tapper med att kunna sätta sig upp själv också genom att helt enkelt köra situps på babymassagen skrattade alla åt min lilla bodeybildare som helt sonika vägrar ligga ner.
Han ska upp och gå (!punkt!) Och ingen kan övertala honom om något annat så nu får man själv helt enkelt gå dubbelvikt så han kan ut och prominera. Otroligt sött när han kämpar med benkordinationen (det är ju så lätt att råka kliva på sin storttå).

Men alltså det här med att vända sig, vänder era barn på sig ofta?
Alltså A vände sig från mage till rygg för flera månader sedan och just då gjorde han det ofta (läs hela tiden) men nu är det som att han inte kunde bry sig mindre. Han kanske vänder sig en gång var 14dag eller så. Jag misstänker att han även kan vända sig från mygg till mage (när man ligger i sängen har han då inga problem att vända och vrida sig som han känner för) men så fort hanät på golvet blir han bara arg. Ligger han på mage provar han bara ta sig framåt (men tar sig bara runt i cirklar eller bakåt ) och ligger han på rygg är han nöjd med att suga på tårna tills han vill kliva upp så då skriker han.

Det är samma här. Han kan vända sig från mage till rygg och tvärtom, men gör det sällan. Vill minnas att syrran var likadan och det var först när hon var något äldre som hon gjorde det mer frekvent. Typ runt 6-7 månader.

 

[Pollyhopp]

Här rullar livet på, lillen blir snart ett halvår vilket känns helt galet! Han kan inte ta sig upp till sittande själv men sitter stadigt i stol vid matbord osv. Vänder mage-rygg-mage utefter vad som behagar honom och vill verkligen ta sig fram och upptäcka världen. Han står med rumpan upp i vädret och ansiktet i backen eller med rumpan i golvet och raka armar, så bara han får ihop det hela så kryper han nog snart... Jag gillar den här tiden mycket mer än den första tiden, nu är det mer en (väldigt liten) människa som man får kontakt med på ett helt annat sätt. Han är verkligen underbar! Vi är helt på det klara att detta är både första och sista barnet för oss så det gäller att njuta av varje del ordentligt.

 

[Is]

Här rullar livet på, lillen blir snart ett halvår vilket känns helt galet! Han kan inte ta sig upp till sittande själv men sitter stadigt i stol vid matbord osv. Vänder mage-rygg-mage utefter vad som behagar honom och vill verkligen ta sig fram och upptäcka världen. Han står med rumpan upp i vädret och ansiktet i backen eller med rumpan i golvet och raka armar, så bara han får ihop det hela så kryper han nog snart... Jag gillar den här tiden mycket mer än den första tiden, nu är det mer en (väldigt liten) människa som man får kontakt med på ett helt annat sätt. Han är verkligen underbar! Vi är helt på det klara att detta är både första och sista barnet för oss så det gäller att njuta av varje del ordentligt.

Får man fråga varför det så säker är det sista barnet?
I övrig håller jag nog med dig, jag älskar varje minut med sonen men nog känns det lite roligare destomer vi kommunicerar och man verkligen ser att han har egna åsikter.

 

[Pollyhopp]

Får man fråga varför det så säker är det sista barnet?
I övrig håller jag nog med dig, jag älskar varje minut med sonen men nog känns det lite roligare destomer vi kommunicerar och man verkligen ser att han har egna åsikter.

Absolut
Jag fick problem både med hepatos och rejäl foglossning under graviditeten. Båda riskeras komma värre och tidigare i ytterligare en graviditet och dessutom riskeras foglossningen att hålla i sig länge efteråt eller aldrig bli bra. Det är heller inte helt bra än, mitt bäcken är alldeles löst fortfarande... Dessutom gick jag upp 20 kg vilket nu i efterhand har visat sig att mina knän har tagit stryk av.
Så dels är det många fysiska faktorer som gör att vi inte känner att det är värt det. Sedan är vi även ganska "egoistiska" dvs vi vill båda göra ganska mycket för vår egen skull med hästar och andra hobbies och vi behöver göra det för att må bra. Med ett barn så kan vi göra det och samtidigt ge honom precis all kärlek, stöd och uppmärksamhet som han behöver, med ett barn till blir det svårare. Då gör vi hellre 110% för vår son och alla är fortsatt lyckliga

 

[viadukt]

Roligt att läsa hur det går för er alla!

Lilla E hade en fruktansvärt jobbigt period 3,5-4,5 månad. Trodde jag skulle gå under ett tag pga sömnbrist då hon vaknade varje-varannan timme varje natt.
Hon rullar från rygg till mage miljoner gånger om dagen och blir skitarg varje gång för hon gillar ju inte att ligga på mage. Sitter med stöd och börjar parera mer och mer om man släpper men fixar som mest bara ngn sekund. Växer som ogräs och är en lång tjej! Inga tänder än. Äter nästan bara tutte. Får ibland slicka på olika saker. Ibland tre om dagen men oftast inget alls. Är först senaste veckan hon blivit intresserad av vad vi sysslar med när vi äter.

 

[Jast87]

Vår vidunderlige og for det meste fornøyde tjej er 3 mnd nå. Nå sover hun nettene gjennom med 2 spisinger som regel. Om hun er flinkere til å gi signaler enn storebror eller jeg forstår mer vet jeg ikke men syntes hun er lettere å lese og holde fornøyd. Har gått greit opp i vekt til hun fikk rs-viruset. Kom seg greit gjennom det, spiste dårlig i en periode, mistenker min mens kom tilbake. Men etter det ble spisingen bedre og kontrollveide en uke og da hadde hun gått opp 230 gram. Så håper det fortsetter. Men nå er hun förkyld igjen... Ikke greit å ha en storebror. Ellers liker hun ikke ligge så veldig lenge på magen av gangen, men kan ligge lenge på rygg i babygymmet. Ler, prater og skratter til oss. Såvidt begynt å ta tak i ting. Ikke så fornøyd med å ligge i armkroken lenger. Vil opp og titte. Min herlige frøken...

Noe av det morsomste med flere barn hittil er så se hvor like/ulike de er. Gleder meg så til de blir større og utvikler seg mer. Men forsøker selvfølgelig nyte tiden når de er små også. Dagene bare flyr...

 

[Is]

Absolut
Jag fick problem både med hepatos och rejäl foglossning under graviditeten. Båda riskeras komma värre och tidigare i ytterligare en graviditet och dessutom riskeras foglossningen att hålla i sig länge efteråt eller aldrig bli bra. Det är heller inte helt bra än, mitt bäcken är alldeles löst fortfarande... Dessutom gick jag upp 20 kg vilket nu i efterhand har visat sig att mina knän har tagit stryk av.
Så dels är det många fysiska faktorer som gör att vi inte känner att det är värt det. Sedan är vi även ganska "egoistiska" dvs vi vill båda göra ganska mycket för vår egen skull med hästar och andra hobbies och vi behöver göra det för att må bra. Med ett barn så kan vi göra det och samtidigt ge honom precis all kärlek, stöd och uppmärksamhet som han behöver, med ett barn till blir det svårare. Då gör vi hellre 110% för vår son och alla är fortsatt lyckliga

Då är vi i lite liknande sits. Vi har dock inte bestämt att vi inte vill ha fler barn men jag har ganska svåra problem med mitt bäcken fortfarande och sambon sliter med att behöva avvara tid från sina intressen vilket i sin tur leder till att jag måste avvara ännu mer tid från mina intressen. Följden blir att jag känner mig rastlös och inte alls riktigt vet hur jag ska hantera livet.

Knapplån
Jag tar tillbaka mitt "han sitter i några sekunder"- helt plötsligt sitter han helt obehindrat och leker med leksaker. Visst tippar han ibland och blir då arg att han inte tar sig upp själv men han har ändå otrolig kontroll på kroppen och kan hålla balansen trots att han sträcker sig efter leksaker mm. Men som vid alla utvecklingssprång får man ju igen det trefalldigt i humörsvängningar och dålig sömn. Han gick från att sedan i julas ha somna direkt man lägger ner honom i sin säng (har sedan en månad tillbaka vaknat vid 12 och vill sova resten av natten i vår säng men han har ändå sovit) till att inte sova alls i två dagar. Han bara skrek så fort det vart tal om att sova, inatt har det gått något bättre men han var vaken en stund vid tolv och ville leka (och blir då arg när vi inte lyfter upp honom). Jag hoppas att vi har passerat det värsta i detta språng nu.

 

[Pollyhopp]

Då är vi i lite liknande sits. Vi har dock inte bestämt att vi inte vill ha fler barn men jag har ganska svåra problem med mitt bäcken fortfarande och sambon sliter med att behöva avvara tid från sina intressen vilket i sin tur leder till att jag måste avvara ännu mer tid från mina intressen. Följden blir att jag känner mig rastlös och inte alls riktigt vet hur jag ska hantera livet.

Knapplån
Jag tar tillbaka mitt "han sitter i några sekunder"- helt plötsligt sitter han helt obehindrat och leker med leksaker. Visst tippar han ibland och blir då arg att han inte tar sig upp själv men han har ändå otrolig kontroll på kroppen och kan hålla balansen trots att han sträcker sig efter leksaker mm. Men som vid alla utvecklingssprång får man ju igen det trefalldigt i humörsvängningar och dålig sömn. Han gick från att sedan i julas ha somna direkt man lägger ner honom i sin säng (har sedan en månad tillbaka vaknat vid 12 och vill sova resten av natten i vår säng men han har ändå sovit) till att inte sova alls i två dagar. Han bara skrek så fort det vart tal om att sova, inatt har det gått något bättre men han var vaken en stund vid tolv och ville leka (och blir då arg när vi inte lyfter upp honom). Jag hoppas att vi har passerat det värsta i detta språng nu.

Får du också många som höjer på ögonbrynen till det? Av de flesta som jag berättar om vår sits för så får jag antingen ett "ja ja, ni ändrar er tids nog" till svar, eller så är vi "dåliga föräldrar som inte ger vårt barn ett syskon" (?!!)

Hoppas ni får sova mer snart, men häftigt att han sitter nu!

 

[pajaztar]

Jag känner inte för att skaffa fler barn, åtminstone inte för tillfället. Jag har det bästa barnet, det räcker bra så! Sen är relationen med pappan just nu sisådär vilket ju inte heller gör saken bättre.

 

[Ms_Antrop]

Jag känner också att det räcker nog med ett barn. Visst - graviditeten gick ju jättebra och barnet är ju typ universums lättaste att ha och göra med + att min kropp är nästan som innan redan nu (några kilo kvar att gå ner, bristningar på magen + ett "snyggt" ärr då) och jag är helt ärligt talat skiträdd för att ett till barn dels skulle förstöra min kropp och dels för att nästa barn inte blir lika lätthanterligt... Jag har fan haft svårt nog att anpassa mig till alla förändringar känns det som. Alla är väl inte bullmammor som bara älskar allt som har med livet som förälder att göra.... Förutom barnet då förstås! Henne älskar jag ju mest av allt
Barnet har ju dessutom redan 4 syskon som älskar henne över allt annat så det känns ju inte jag att jag nödvändigtvis måste klämma ur mig en till

 

[Is]

Får du också många som höjer på ögonbrynen till det? Av de flesta som jag berättar om vår sits för så får jag antingen ett "ja ja, ni ändrar er tids nog" till svar, eller så är vi "dåliga föräldrar som inte ger vårt barn ett syskon" (?!!)

Hoppas ni får sova mer snart, men häftigt att han sitter nu!

Vet du jag har inte pratat med någon om det- just av den anledning som du nämner. Och eftersom jag inte vet hur vi känner senare så orkar jag inte ta diskussionen. Folk är redan på om "Ja när kommer det ett syskon då?" och jag känner bara "men snälla jag har inte ens fått tillbaka min mens kan vi åtminstone få njuta av den lille som vi har (som det dessutom tog flera år att skapa) utan att folk ska krascha vår föräldrabubbla med tjat om fler barn"

Men alltså på allvar folk tänker inte innan dom uttalar sig. Var på öppna förskolan förra veckan och A knatade runt lite där (alltså håller i mig och tränar på att sätta en fot framför den andra utan att tappa balansen) och folks respons är "du vet väl att man säger att barn som går tidigt har syskon påväg?"

Så mitt barn får inte öva sig att gå ens utan att människor misstänker att jag är gravid igen.