Höstföräldrar 2018

Status
Stängd för vidare inlägg.
Känner igen den där tröttheten @Lilies. Hela första trimestern i min första graviditet är ett töcken. Jag använde vilorummet på jobbet flitigt, ibland fick jag till och med lägga mig och vila på golvet på mitt kontor. Har varit trött även denna gång, men inte på samma sätt faktiskt. Men den värsta tröttheten brukar faktiskt gå över efter första trimestern, så förhoppningsvis blir det bättre för dig snart :)

Jag har haft en vecka då jag känt mig väldigt icke-gravid. Inte känt några rörelser på några dagar (men det är ju inte konstigt så här tidigt förvisso) och mått nästan som vanligt. Var ute och sopade uppfarten nyss (var kommer alla löv ifrån?!:wtf:) och då gjorde sig fogarna påminda i alla fall :meh:

Sambon har börjat glädjas lite mer åt graviditeten nu känns det som. Inte för att han inte varit glad innan, men det har nog inte varit så verkligt för honom än. Nu syns det väl på mig och vi är ju snart halvvägs (!!) så nu har han till och med varit öppen för att diskutera lite namn och sånt. Hur har ni andra det med era partners, är de fler blivande pappor som har lite svårt att greppa det eller är de ivriga? Min sambo är som sagt glad och förväntansfull, men samtidigt är det ju inte lika verkligt för honom än som för mig. Han är dessutom sån som vill vänta så länge som möjligt med inköp vi behöver göra och planering osv.

Inte många dagar kvar till RUL nu, hoppas att allt ser bra ut då!
Ditt första stycke hade jag lika gärna kunnat skriva om min första graviditet. Jag låg också och sov på golvet på kontoret när vilrummet var upptaget. Och jag är inte heller lika trött denna grav även om det kommer "skov".
 
Känner igen den där tröttheten @Lilies. Hela första trimestern i min första graviditet är ett töcken. Jag använde vilorummet på jobbet flitigt, ibland fick jag till och med lägga mig och vila på golvet på mitt kontor. Har varit trött även denna gång, men inte på samma sätt faktiskt. Men den värsta tröttheten brukar faktiskt gå över efter första trimestern, så förhoppningsvis blir det bättre för dig snart :)

Jag har haft en vecka då jag känt mig väldigt icke-gravid. Inte känt några rörelser på några dagar (men det är ju inte konstigt så här tidigt förvisso) och mått nästan som vanligt. Var ute och sopade uppfarten nyss (var kommer alla löv ifrån?!:wtf:) och då gjorde sig fogarna påminda i alla fall :meh:

Sambon har börjat glädjas lite mer åt graviditeten nu känns det som. Inte för att han inte varit glad innan, men det har nog inte varit så verkligt för honom än. Nu syns det väl på mig och vi är ju snart halvvägs (!!) så nu har han till och med varit öppen för att diskutera lite namn och sånt. Hur har ni andra det med era partners, är de fler blivande pappor som har lite svårt att greppa det eller är de ivriga? Min sambo är som sagt glad och förväntansfull, men samtidigt är det ju inte lika verkligt för honom än som för mig. Han är dessutom sån som vill vänta så länge som möjligt med inköp vi behöver göra och planering osv.

Inte många dagar kvar till RUL nu, hoppas att allt ser bra ut då!

Ditt första stycke hade jag lika gärna kunnat skriva om min första graviditet. Jag låg också och sov på golvet på kontoret när vilrummet var upptaget. Och jag är inte heller lika trött denna grav även om det kommer "skov".

Usch ja tröttheten har varit riktigt jobbig. På mitt jobb har vi inte något vilorum så jag har ibland när jag varit ensam bara lagt huvudet på skrivbordet och sovit en stund :o :p
Men det har faktiskt känts lite bättre även de senaste dagarna så jag hoppas det fortsätter åt det hållet :)

Min sambo tycker nog det känns ganska overkligt, men han är ändå nästan mer inställd på att det kommer bli en bebis än vad jag är. Jag försöker liksom fortfarande tänka lite att "det kanske inte blir nåt" iom att det fortfarande är så tidigt medan han är helt inställd på att det kommer gå vägen (det är väl trots allt det mest troliga scenariot). Namn och inköp och sådant har ingen av oss börjat tänka på än tror jag, eller jo, vi har sagt att vi kommer behöva lägga pengar på vagn osv, men någon gång i framtiden liksom.. :p
Din sambo verkar ju vara på gång att hoppa på tåget med @Höstbebis18 :) Var graviditeten planerad?
 
Går och väntar på kallelsen till KUB. Har en del jobbresor inplanerade närmsta tiden - så det hade ju varit bra att få lite info. Dessutom litar jag inte på posten helt - har märkt att de verkar samla ihop vår post och dela ut den typ en gång per vecka. Ett otyg är vad det är.

Någon annan som gör KUB?
 
Går och väntar på kallelsen till KUB. Har en del jobbresor inplanerade närmsta tiden - så det hade ju varit bra att få lite info. Dessutom litar jag inte på posten helt - har märkt att de verkar samla ihop vår post och dela ut den typ en gång per vecka. Ett otyg är vad det är.

Någon annan som gör KUB?
Vi ska göra kub. Har inskrivning nu på onsdag och ska ta blodprov till kub då.
 
Går och väntar på kallelsen till KUB. Har en del jobbresor inplanerade närmsta tiden - så det hade ju varit bra att få lite info. Dessutom litar jag inte på posten helt - har märkt att de verkar samla ihop vår post och dela ut den typ en gång per vecka. Ett otyg är vad det är.

Någon annan som gör KUB?
Vi har gjort kub med båda första och ska göra kub nästa vecka så imorgon ska jag in och ta blodprov inför det.
Vi bokar det med vår BM här så vi får tiden direkt och ingen kallelse.
 
Vad roligt! :love:
Hur reagerade de? :D
Haha jag var så upp i varv så glömde ju skriva klart! Mamma ville inte förstå först, hon hade haft en liten tanke på de innan men puttat bort den då de endå inte är så troligt, vi spelade in de hela tills hon började gråta :love: då grinade vi tillsammans allihop en stund! Skickade filmen till syster, de tog en stund och när hon ringde upp var jag helt säker på att något hänt henne/ familjen för hon grinade så! Men hon hade ju bara sett filmen och de var glädjetårar :love:

Vi har haft svårt att få barn, har fyra hela IVF er bakom oss, ett stort hål i plånboken och hade gett upp tanken på en till graviditet när jag helt oförberett plussade!
 
Haha jag var så upp i varv så glömde ju skriva klart! Mamma ville inte förstå först, hon hade haft en liten tanke på de innan men puttat bort den då de endå inte är så troligt, vi spelade in de hela tills hon började gråta :love: då grinade vi tillsammans allihop en stund! Skickade filmen till syster, de tog en stund och när hon ringde upp var jag helt säker på att något hänt henne/ familjen för hon grinade så! Men hon hade ju bara sett filmen och de var glädjetårar :love:

Vi har haft svårt att få barn, har fyra hela IVF er bakom oss, ett stort hål i plånboken och hade gett upp tanken på en till graviditet när jag helt oförberett plussade!

Så underbart! :heart
 
Haha jag var så upp i varv så glömde ju skriva klart! Mamma ville inte förstå först, hon hade haft en liten tanke på de innan men puttat bort den då de endå inte är så troligt, vi spelade in de hela tills hon började gråta :love: då grinade vi tillsammans allihop en stund! Skickade filmen till syster, de tog en stund och när hon ringde upp var jag helt säker på att något hänt henne/ familjen för hon grinade så! Men hon hade ju bara sett filmen och de var glädjetårar :love:

Vi har haft svårt att få barn, har fyra hela IVF er bakom oss, ett stort hål i plånboken och hade gett upp tanken på en till graviditet när jag helt oförberett plussade!
Är det en naturlig graviditet eller IVF? Hur många transfers gjorde ni sammanlagt? Har du plussat tidigare?
 
Är det en naturlig graviditet eller IVF? Hur många transfers gjorde ni sammanlagt? Har du plussat tidigare?

Detta är helt naturligt! Men har ett barn från första ivfen.
Gjort fyra återföringar vi har haft så dåliga spermier, samt ev dålig äggkvalite så har inte fått mer en överlevande embryo per gång.
Fått nästan helt utdömt att kunna få barn på egen hand och har gjort de senaste försöken privat. Betalt strax över 100 000 för stress och tårar men det var de tydligen värt trots allt om allt går vägen till oktober!

Så vi har inte haft en lika tuff resa som jag vet att väldigt många av er andra går igenom! :heart
 
Detta är helt naturligt! Men har ett barn från första ivfen.
Gjort fyra återföringar vi har haft så dåliga spermier, samt ev dålig äggkvalite så har inte fått mer en överlevande embryo per gång.
Fått nästan helt utdömt att kunna få barn på egen hand och har gjort de senaste försöken privat. Betalt strax över 100 000 för stress och tårar men det var de tydligen värt trots allt om allt går vägen till oktober!

Så vi har inte haft en lika tuff resa som jag vet att väldigt många av er andra går igenom! :heart
Ah ok. Jag har satt det dubbla och inte lyckats ännu. Jag vet inte riktigit hur många embryon. Tio kanske. :cry:
 
Haha jag var så upp i varv så glömde ju skriva klart! Mamma ville inte förstå först, hon hade haft en liten tanke på de innan men puttat bort den då de endå inte är så troligt, vi spelade in de hela tills hon började gråta :love: då grinade vi tillsammans allihop en stund! Skickade filmen till syster, de tog en stund och när hon ringde upp var jag helt säker på att något hänt henne/ familjen för hon grinade så! Men hon hade ju bara sett filmen och de var glädjetårar :love:

Vi har haft svårt att få barn, har fyra hela IVF er bakom oss, ett stort hål i plånboken och hade gett upp tanken på en till graviditet när jag helt oförberett plussade!

Åh då förstår jag reaktionerna :love: Stort grattis!!
 
På tal om RUL.. Jag och sambon hade kommit överens om att inte ta reda på kön. Vi gjorde inte det sist och det spelar ingen roll för oss vilket kön bebisen har ändå. Dessutom tyckte vi att det var roligt med överraskningsmomentet på BB. Nu har jag dock börjat fundera väldigt mycket kring detta. Jag känner att jag har mycket svårare att knyta an till bebisen i magen denna gång. Livet rullar liksom på i hög takt och jag hinner inte fundera lika mycket på graviditeten som sist. På ett vis tänker jag ju på graviditeten hela tiden, men det är inte lika verkligt för mig nu som sist. Jag skulle gärna vilja ändra på detta, försöka få till samma känsla som förra gången om det är möjligt, och jag tänker att det kanske skulle hjälpa då att veta mer om bebisen. Att kunna tänka "min son/dotter", istället för "den", typ. Vad tror ni andra? Är det värt att förlora överraskningsmomentet (som jag ju verkligen gillade) för att försöka knyta an lite mer? Och tror ni att det kan bli "verkligare" om man tar reda på kön?
Förvirrad..
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Scrollade i gamla tråden och tror att jag hittade sista listan. Ber om ursäkt om det fanns en senare och någon är missad. September 9/9...
18 19 20
Svar
391
· Visningar
25 931
  • Låst
Gravid - 1år Såg inte någon tråd för oss blivande höstföräldrar så jag tog mig friheten att skapa en. Fyll på listan! September 13 - Energi, andra...
99 100 101
Svar
2 001
· Visningar
114 306
Senast: Emtherlia
·
Småbarn Välkomna till en ny tråd! Augusti 20 - Emtherlia - flicka på 47 cm och 3045 gram (BF 30/8) 30 - Blueberry - flicka, 50,5 cm och 3475...
70 71 72
Svar
1 432
· Visningar
78 309
Senast: turbofling
·
  • Låst
Gravid - 1år Nu har alla bebisarna kommit och lagom till deras första jul så fortsätter vi att hänga här i nya tråden :heart September 1/9...
99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
102 880
Senast: MM
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp