Bukefalos 28 år!

Hund resursbet i handen

Men sådana saker är väl inte orimliga att kolla av innan? Frågor som hur länge hen kan tänkas behöva lämna hunden ensam, har de besök planerade, osv? Och jag skulle definitivt höra mig för om generell problemlösning, att hen har koll på var närmaste veterinär finns (om hundvakten inte kommer till mig), osv. "Vad gör du om hunden vägrar flytta sig ur soffan?", tex. Monster är mattes lilla knähund, men ingen flyttar på honom om han inte vill samarbeta så det känns väldigt relevant att kolla av att folk är förberedda för det och har en rimlig lösning. (Min mamma passade honom förra månaden och jag frågade henne exakt den frågan, "jag sätter mig väl någon annan stans då" var hennes svar. :D)

Och jag får nog sälla mig till de som tycker att den här ihopknycklingen av hunden inte bör ha kommit ur tomma intet, jag har jättesvårt att föreställa mig att attityden inte lyser igenom i någon annan aspekt av hundhanteringen. Det är så vrickat på flera sätt att jag inte kan tänka mig att det inte märks. Jag känner folk som jag mycket väl kan föreställa mig skulle få för sig någon liknande "lösning", det har jag inte behövt djupintervjua dem för att konstatera utan det handlar om deras generella inställning till hund. Tex att bli provocerad om hunden morrar och få för sig att den utmanar den naturliga rangordningen... :cautious:

Varför skulle INTE "ihopknycklingen" kunna komma ur tomma intet?

När jag skulle sälja min tik i höstas hade jag ett par här. Vi träffades tre ggr innan och pratade allt mellan himmel och jord som rörde hundar, träningsmetoder och gud vet vad. De hade en jättetrevlig, välartad och välmående hund. De blev noga informerade om min och varför hon skulle säljas och vad hon behövde och inte behövde. Bla att hon inte var så mycket ensamhetstränad och att hon var reserverad mot bullriga män.

Vad händer. Jo puckot till man i förhållandet lämnar hunden själv i 6 timmar när matte åkt till jobbet. När han kommer hem är soffan söndertuggad och han får ett psykbryt.
Jag fick hem en hund som kissade ner sig när sambon skulle klappa henne.
Givetvis kom det inte fram direkt vad som hade hänt utan detta har matten klämt ur sig i kontakt jag haft med henne efteråt. Då har det krypit fram att karln har problem med humöret och impulskontroll pga nån diagnos.
Hade jag haft en minsta susning om detta så hade jag aldrig skickat dit någon hund och ffa inte henne.
Så jo, man kan misstaga sig om folk och hur mycket man än informerar så kan det bli väldigt fel.
 
Och förövrigt - vår hund har väldigt få "regler" kring vart hon får vara, men tuggben i sängen är no no. Dom får hon äta på golvet i köket, alternativt på en filt som är hennes. Vill inte att hon ska slaska runt med det där i hela huset.
 
Varför skulle INTE "ihopknycklingen" kunna komma ur tomma intet?

När jag skulle sälja min tik i höstas hade jag ett par här. Vi träffades tre ggr innan och pratade allt mellan himmel och jord som rörde hundar, träningsmetoder och gud vet vad. De hade en jättetrevlig, välartad och välmående hund. De blev noga informerade om min och varför hon skulle säljas och vad hon behövde och inte behövde. Bla att hon inte var så mycket ensamhetstränad och att hon var reserverad mot bullriga män.

Vad händer. Jo puckot till man i förhållandet lämnar hunden själv i 6 timmar när matte åkt till jobbet. När han kommer hem är soffan söndertuggad och han får ett psykbryt.
Jag fick hem en hund som kissade ner sig när sambon skulle klappa henne.
Givetvis kom det inte fram direkt vad som hade hänt utan detta har matten klämt ur sig i kontakt jag haft med henne efteråt. Då har det krypit fram att karln har problem med humöret och impulskontroll pga nån diagnos.
Hade jag haft en minsta susning om detta så hade jag aldrig skickat dit någon hund och ffa inte henne.
Så jo, man kan misstaga sig om folk och hur mycket man än informerar så kan det bli väldigt fel.
Men hjälp.

Jag tror inte det handlar så mycket om att informera; mer om att lyssna, förstå, läsa av. Folk ljuger, gör sig till, säger det som förväntas. Sanningen kan vara något helt annat.
 
Men hjälp.

Jag tror inte det handlar så mycket om att informera; mer om att lyssna, förstå, läsa av. Folk ljuger, gör sig till, säger det som förväntas. Sanningen kan vara något helt annat.

Folk kan verkligen vara överjävliga på att förställa sig och visa upp en passande sida. Jag tror de flesta uppföare jag känner har råkat ut för ett par sådana valpköpare var där vi sen med sorg insett att vi gjort enntotal felbedömmning.
Gott om idioter har hund och jag tror få säljer med berått mod till sådana.
 
Folk kan verkligen vara överjävliga på att förställa sig och visa upp en passande sida. Jag tror de flesta uppföare jag känner har råkat ut för ett par sådana valpköpare var där vi sen med sorg insett att vi gjort enntotal felbedömmning.
Gott om idioter har hund och jag tror få säljer med berått mod till sådana.
Ja, det är alltid lika tungt när man inser att man gått på såna nitar :(
Min tanke runt din historia är att matten kanske också behöver hjälp...
 
Folk kan verkligen vara överjävliga på att förställa sig och visa upp en passande sida. Jag tror de flesta uppföare jag känner har råkat ut för ett par sådana valpköpare var där vi sen med sorg insett att vi gjort enntotal felbedömmning.
Gott om idioter har hund och jag tror få säljer med berått mod till sådana.
Jag har ett par bekanta i periferin, som inte borde få ha hund. De har haft ett antal omplaceringar o blocketschäfrar. Senaste inköpet var en valp ifrån en uppfödare. "Vi fick köpa!" utbrast de lyckligt. Där handlar det mycket om fasad och en helt annan verklighet i vardagen.
 
Jag har ett par bekanta i periferin, som inte borde få ha hund. De har haft ett antal omplaceringar o blocketschäfrar. Senaste inköpet var en valp ifrån en uppfödare. "Vi fick köpa!" utbrast de lyckligt. Där handlar det mycket om fasad och en helt annan verklighet i vardagen.

Just därför har jag nu bara sålt till folk som jag känner väldigt väl eller har många goda personliga referenser på. Folk säger vad de tror man vill höra!
 
Ja, det är alltid lika tungt när man inser att man gått på såna nitar :(
Min tanke runt din historia är att matten kanske också behöver hjälp...

Jag tror sorgligt nog hon gör det. Jag pratade länge med henne när detta kom fram och då lät det otäckt. Men dessvärre så ser jag en massa pluttinuttbilder nu på hennes instagram med texter i stil med " du och jag mot världen" bla, bla...
 
Jag tycker att det är stor skillnad på attityden mellan "jag ska kunna ta" och "hunden ska kunna släppa". Jag är inte intresserad av konflikter som maktetablerare, jag vill istället ha samarbete och win-win.

Vi tar oftast över ickefungerande hundar, och i det ingår att träna att släppa (för en resursstark hund), men jag accepterar också att vissa genom livet har fått självbelöna sig med dåligt beteende och komma undan med det. Det är då väldigt starkt inpräntat hur man går tillväga när man vill ha något för sig själv, och inte sällan växlar det upp till full styrka (rasen är stark).

Vi tränar, för jag vill utvärdera hur hunden hanterar situationen. Men i vissa fall får jag helt enkelt bara acceptera att det aldrig kommer bli 100 % bra och vettigt. Vi har en sådan miljö att det inte triggar. Inga leksaker, inga ben, måltider sker separerade. Alla blir instruerade att inte ta saker från hundarna. Inga barn. Någonsin.

Skulle aldrig få för mig att följa efter en hund som protesterat, när den gjort det jag kräver av den och muttrar på vägen därifrån. Snacka om att plocka fram de sämsta sidorna.

(bara delvis reflektion på inlägget jag lånade)
 
Varför skulle INTE "ihopknycklingen" kunna komma ur tomma intet?

När jag skulle sälja min tik i höstas hade jag ett par här. Vi träffades tre ggr innan och pratade allt mellan himmel och jord som rörde hundar, träningsmetoder och gud vet vad. De hade en jättetrevlig, välartad och välmående hund. De blev noga informerade om min och varför hon skulle säljas och vad hon behövde och inte behövde. Bla att hon inte var så mycket ensamhetstränad och att hon var reserverad mot bullriga män.

Vad händer. Jo puckot till man i förhållandet lämnar hunden själv i 6 timmar när matte åkt till jobbet. När han kommer hem är soffan söndertuggad och han får ett psykbryt.
Jag fick hem en hund som kissade ner sig när sambon skulle klappa henne.
Givetvis kom det inte fram direkt vad som hade hänt utan detta har matten klämt ur sig i kontakt jag haft med henne efteråt. Då har det krypit fram att karln har problem med humöret och impulskontroll pga nån diagnos.
Hade jag haft en minsta susning om detta så hade jag aldrig skickat dit någon hund och ffa inte henne.
Så jo, man kan misstaga sig om folk och hur mycket man än informerar så kan det bli väldigt fel.

Visst finns det extrema fasader, men jag hade heller inte lämnat min hund till en hundvakt jag inte känner personligen och har träffat fler än tre gånger. Och ja, det kan ändå vara så att man blir lurad men i allmänhet tycker jag det är så att hundsynen märks generellt och ihopknycklingar inte sker isolerat från resten av vad personen för fram.
 
Jag tror sorgligt nog hon gör det. Jag pratade länge med henne när detta kom fram och då lät det otäckt. Men dessvärre så ser jag en massa pluttinuttbilder nu på hennes instagram med texter i stil med " du och jag mot världen" bla, bla...
Det är väl iofs rätt klassiskt. Om du orkar skulle jag försöka hålla kontakten med henne, alternativt göra en orosanmälan till soc (kan man det?)
 
Vi har en sådan miljö att det inte triggar. Inga leksaker, inga ben, måltider sker separerade. Alla blir instruerade att inte ta saker från hundarna. Inga barn. Någonsin.

Så har jag också haft det med en hund som inte var min men bodde här av och till. Då jag inte kunde kontrollera hennes upplevelser när hon inte var hos mig så tränade jag bara fram till att det var fungerande (slutade vakta platser där det hade varit mat för några timmar sedan, tex) och resten jobbade vi runt med förebyggande av situationerna. Det funkar ju också, så länge man tänker på vad man gör. :up:
 
Folk kan verkligen vara överjävliga på att förställa sig och visa upp en passande sida. Jag tror de flesta uppföare jag känner har råkat ut för ett par sådana valpköpare var där vi sen med sorg insett att vi gjort enntotal felbedömmning.
Gott om idioter har hund och jag tror få säljer med berått mod till sådana.

3 gånger på 20 år har jag gått på den niten, vilket nog ändå får sägas är ett "gott facit" men det grämer mig ändå att några sådana figurer har slunkit igenom :cautious:

Alla råkar nog ut för sådana, förr eller senare som sagt. Tyvärr.
 
Visst finns det extrema fasader, men jag hade heller inte lämnat min hund till en hundvakt jag inte känner personligen och har träffat fler än tre gånger. Och ja, det kan ändå vara så att man blir lurad men i allmänhet tycker jag det är så att hundsynen märks generellt och ihopknycklingar inte sker isolerat från resten av vad personen för fram.

Vissa sidor visar man nog inte ens för sina vänner. Att man tillhör kategorin som stryker till hundar är nog inget man talar öppet om till folk som inte är likasinnade.
 
Det är väl iofs rätt klassiskt. Om du orkar skulle jag försöka hålla kontakten med henne, alternativt göra en orosanmälan till soc (kan man det?)

Dessvärre är det ju det. Och så synd för tjejen var verkligen jätteduktig med hund och Iba var så glad i henne. Träningen gick jättefint!
Och jag är oändligt tacksam att matte satte hunden före sig själv och lämnade tillbaka henne samma dag det hände även om historien jag då fick höra var en annan.
Jag har henne kvar på Fb och Instagram fast jag i ilskan helst ville radera dem ur mitt liv helt men jag tyckte riktig synd om tjejen.
 
Jag vänder mig emot att man borde veta. Man kan omöjligt veta allt om en person. Oavsett om det upplevs behöva döljas eller ej.

Nej, inte allt. Men den generella inställningen till hund tycker jag att man bör veta om en hundvakt, ja. Och jag tycker att den generella inställningen oftast avslöjar även hur någon skulle komma att reagera på att de upplever att hunden utmanar eller hotar dem, om inte specifikt så på ett ungefär.

Är det alltså saker som ni inte har någon aning om hur bekanta skulle kunna tänkas reagera? Det är ett svart mysterium?

Ja, det finns extremfall som döljer vad de gör bakom stängda dörrar (och dessa är då också ofta än mer våldsamma), men det hävdar jag är undantag. De flesta ger inte en bild av sin inställning till hund och lever tvärt emot den.
 
Av olika skäl har jag haft anledning att träffa 50+ personer där det i mötet varit av vikt att personen haft hundvana. Inte bara "jag är inte rädd för hundar", utan hundvana.

Och jag kan säga att folk har generellt INGEN självkännedom. Eller för den delen: självkritik, i den frågan.

Jag kan mycket väl se att det är enkelt att säga det mottagaren vill höra, om det inte är så att jag personligen sett situationer som jag kunnat utvärdera.

En av de som ansåg sig absolut vara av mycket god hundvana, på professionell basis, sparkade en av de nyopererade, ranglåga tikarna så att två stygn gick upp. Varför? Hon låg i vägen och flyttade sig inte (döv och hörde inte att det kom någon för hon sov).

Åkte ut med huvudet före? Jepp. Hunden är kvar.
 

Liknande trådar

Hundträning Jag har upptäckt att min hund, som inte alls är en vaktig ras, har börjat bete sig lite vaktigt mot/för mig. Han vaktar mig mot barnen...
3 4 5
Svar
89
· Visningar
12 898
Övr. Hund Vill varna för en lång historia men ska försöka göra den så kort det går. Vi(jag och min sambo) Har två hundar, en liten havanais...
2
Svar
28
· Visningar
6 221
Senast: Dopy
·
Hundhälsa V är en kastrerad risenschanuzerhane. Jag har haft honom sen han var 6 månader. Han har alltid varit en energisk hund och ganska "hård i...
Svar
19
· Visningar
4 330
Övr. Hund Först lite bakgrund till det hela innan jag kommer till min frågeställning (kan bli långt detta): Hundägarna i det här fallet är mina...
2
Svar
29
· Visningar
3 508
Senast: DizAngel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp