Bukefalos 28 år!

Importfru?

Hur skulle ni reagera om er pappa ringer upp en dag, och vill komma över så att du kan få träffa hans nya tjej, som visar sig vara en så kallad "importfru" från Thailand?

Det är min sambos pappa det handlar om, och det här hände oss igår. Vi skulle ha träffats förra lördagen för att äta middag ute, men sambons pappa backade ur med någon halvlam ursäkt. Nu visade det sig att han var på Arlanda för att plocka upp sin nya "sambo". Hon har bott hos honom hela veckan och ska stanna till mitten av maj (får bara stanna 90 dagar).

Min sambo är mycket chockad (speciellt eftersom han inte fick höra ett ljud om detta förrän 5 minuter innan de kom hit), och han vet inte riktigt hur han ska reagera.

De hade fått kontakt över nätet, och hade aldrig träffats i verkligheten förrän hon kom hit. Det hela har gått mycket fort, och först trodde vi att de hade träffats på semestern (sambons pappa var i Thailand med sambons lillebror nyligen), men så var det inte.

Själv känner jag rysningar av hela situationen. Hade de åtminstone träffats på semestern så hade det kanske sagt "klick" och de kanske hade dejtat eller åtminstone haft NÅGOT att bygga på. Men det finns ju... ingenting? Två veckors chattande som leder till 90 dagar i Sverige, och sambons pappa pratar redan om giftermål för att hon ska få stanna. Och då firade de "1 vecka igår"!

Sambon och hans syskon är verkligen inte speciellt glada över detta. De tycker att det känns märkligt att pappa hipp som happ planerar att gifta om sig vid 65 års ålder med en kvinna som han knappt ens känner, och nu funderar de över vad som händer vid ett framtida arvsskifte etc.

Hur skulle ni reagera? Sambons pappa ville bjuda in oss på middag så att vi kunde få äta thailändsk mat hemma hos honom, men både sambon och jag känner att vi hellre undviker att träffa dom överhuvdtaget tills hon åker hem i maj. Det går knappt att prata med henne eftersom hon inte pratar särskilt bra engelska alls (och varken tyska, franska, spanska eller isländska som vi andra kan prata mer än hjälpligt.). Vi har helt enkelt svårt att tro att det handlar om "kärlek" eftersom de inte känner varandra och dessutom knappt kan kommunicera med varandra. Sambon kan inte hjälpa det, men han tycker att ordet "prostitution" ligger närmare till hands...

Några tankar? Goda råd?
Ska vi omfamna henne och välkomna henne som en ny svärmor/styvmor, eller är det okej att ligga lågt och fundera över var vi står allt detta?

Jag skulle prata med pappan då jag inte vill att någon ska bli lurad. Har fört historier om män som blivit lurade. Men satmdiigt känner jag att jag skulle vilja att pappan är lycklig. Och jag vet också förhållanden där personerna varit lyckliga.

Det jag undrar över är att du skriver vad som hänfer vid ett ett framtida arvsskifte? Du menar att barnen är oroliga över att de inte ska få några pengar/arv då pappan går bort? Så skulle jag aldrig tänka- mina föräldrar har själv tjänat ihop sina pengar då tycker jag de får spendera de som de vill och ha kul för dem.
 
Varit i samma sits. Dock gifte de sig aldrig (tack och lov)
Nu gick pappa hastigt bort för några veckor sedan och det juridiska som har kommit med detta har varit ett rent helvete (han flyttade till Thailand tillslut). Trots att han tagit försäkringar, skrivit på avtal och kontrakt för att trygga vissa saker.
Tyvärr var ingen av min pappas två kvinnor speciellt kär i honom när det väl kom till kritan. Han blev avlurad i princip allt han ägde och hade. Den första har blåst minst en europe innan. Tror det är deras längtan efter sällskap och någon form av bekräftelsebehov och längtan efter ett bekvämt liv som gör dem till ett lätt byte.

Jag har en släkting som träffade en thailändsk tjej i Sverige, han är betydligt yngre men exakt samma hände honom. Hon lurade av honom i princip allt och det var mycket pengar, hela hans fädernearv försvann. Otroligt förslaget gjort med många inblandade och olika historier för att täcka upp och för att få ut absolut allt som bara tänkas gick.
 
Jag har flera vänner som är från Thailand/ andra asiatiska länder. Det som de har påpekat flera ggr är att svenska män ofta inte förstår att det kan följa med ett annat ansvar när du gifter dig än i Sverige. nu generaliserar jag. Men deras uppfattning är att det följer ett större ansvar för släkt etc än vad normalt gör i Sverige.
 
Vi är flera som skriver om historier med män som blivit lurade.
Jag vet tex om personer som förfalskade namnteckningar för att komma åt epngar och annat. Men samtidigt så tycker jag att man också måste påeka männens egna ansvar. För det blir lätt att männen utmålas som det är så synd om dom.
Tex den stackars mannen tycker att det är så jobbigt med så bossiga svenska kvinnor. Så han vänder sig till asiatiska och då lurar de också honom, stackars honom.
 
Självklart är det "business" - en bättre framtid för kvinnan och hennes familj - MEN också en möjlighet för din svärfar att få ett bra förhållande på äldre dagar. Det är inte männen jag oroar mig för i dessa förhållanden utan kvinnan och hennes eventuella barn - för barn brukar det finnas som tas med.

Vad ekonomin gäller så är det ingen skillnad om han gifter sig med granntanten - eller hade det känts mer ok att dela arvet med henne?
Det är väl inget trevligt att råka ut för en "sol och vårare" eller bedragare? Oavsett om det är en man eller kvinna det gäller.
 
Det jag undrar över är att du skriver vad som hänfer vid ett ett framtida arvsskifte? Du menar att barnen är oroliga över att de inte ska få några pengar/arv då pappan går bort? Så skulle jag aldrig tänka- mina föräldrar har själv tjänat ihop sina pengar då tycker jag de får spendera de som de vill och ha kul för dem.

Ingen av barnen skulle höja på ett ögonbryn om pappan bestämde sig för att köpa ett hus i Spanien, eller resa jorden runt, eller spela på kasino för sina pengar. Att de däremot är lite bekymrade över att det dyker upp en importfru, är en helt annan femma. Om pappan avlider (han har både hjärtfel och prostatacancer så det är ingen orimlig tanke) så har ju importfrun verkligen vunnit jackpotten.
Som i många familjer så är det ekonomiska inte helt enkelt, och sambons mamma sitter fortfarande och betalar av för lån som sambons föräldrar tog gemensamt när de skulle köpa huset som sambons pappa nu bor i. Det hela är utrett - med hjälp av advokater - men det skulle nog inte ses med blida ögon om huset helt plötsligt hamnar hos importfrun istället för hos barnen.
 
Vi är flera som skriver om historier med män som blivit lurade.
Jag vet tex om personer som förfalskade namnteckningar för att komma åt epngar och annat. Men samtidigt så tycker jag att man också måste påeka männens egna ansvar. För det blir lätt att männen utmålas som det är så synd om dom.
Tex den stackars mannen tycker att det är så jobbigt med så bossiga svenska kvinnor. Så han vänder sig till asiatiska och då lurar de också honom, stackars honom.

Jag tycker inte ett dugg synd om honom. Jag tycker att det här är osmakligt och snudd på... äckligt, faktiskt.
 
Det jag undrar över är att du skriver vad som hänfer vid ett ett framtida arvsskifte? Du menar att barnen är oroliga över att de inte ska få några pengar/arv då pappan går bort? Så skulle jag aldrig tänka- mina föräldrar har själv tjänat ihop sina pengar då tycker jag de får spendera de som de vill och ha kul för dem.

Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att man oroar sig över sånt. Även om man skiter i pengarna, så finns det vissa saker som har väldigt stora affektionsvärden...
 
Det är synd om människorna

Frågan är vem som förlorar mest med överenskommelsen

Ofta är båda förlorarna. Iaf när det kommer till kontaktförmedlingsförhållanderna. Det handlar sällan om äkta kärlek från båda håll. Då hade man valt det enklare alternativet att använda sig av en kontaktförmedling i sitt hemland. Inte ragga tvärs över jordklotet.

Sen finns som sagt "riktiga" förhållanden med. Känner ett par stycken. Men i det fallen har kvinnorna haft bra utbildning och jobb och de har träfats på andra sätt. Genom yrket, resor, bekanta ect. Giftemål har heller inte varit prio ett om ens det har skett.
 
Hon har sagt att hon har en son, som dock är över 18. Sonen bor tydligen hos henne i Thailand, så jag vet inte riktigt vad som kommer att hända med hans boendesituation, det har ingen sagt nåt om.

Några fler barn har vi inte hört något om - ännu.
Tog 5 år innan alla barn...och barnbarn som pappa förvändades skämma bort på sin snickarpension hade erkänts av damen i fråga :meh:
Sen var det några skröppliga föräldar som det var synd om och som behövde ett bättre hus. Och utbildning till en äldre dotter, skola till ett barnbarn.....alltid någon det var "synd om".
Sen behövde ju hon något att göra. En egen försörjning. Pappa sponsrade glatt till ett så gott ändamål. Allt hon tjänade gick till hennes familj. Egna hushållet fick inte en krona. Det betalade ju "Falangen".
 
Nej det har jag väl adrlgi sagt?
Vart får du det ifrån?


Du skrev så här:
"Vi är flera som skriver om historier med män som blivit lurade.
Jag vet tex om personer som förfalskade namnteckningar för att komma åt epngar och annat. Men samtidigt så tycker jag att man också måste påeka männens egna ansvar. För det blir lätt att männen utmålas som det är så synd om dom."


Här skriver du att de män som blir lurade mer eller mindre får skylla sig själv. Därför undrade jag om du tycker samma när det gäller kvinnor som blir "sol och vårade"?
 
Jag har flera vänner som är från Thailand/ andra asiatiska länder. Det som de har påpekat flera ggr är att svenska män ofta inte förstår att det kan följa med ett annat ansvar när du gifter dig än i Sverige. nu generaliserar jag. Men deras uppfattning är att det följer ett större ansvar för släkt etc än vad normalt gör i Sverige.

Samtidigt om kvinnan flyttar till Sverige för att bo här får även hon acceptera att här funkar det inte som i Thailand. Man räknar inte med att andra ska försörja ens släkt. Det ansvaret har man själv isf.
Det finns många fallgropar åt båda hållen. Det är verkligen stora kulturskillnader. Och som sagt ett fattigt land där många kämpar hårt eller tar fula vägar för ett bättre liv.
 
Samtidigt om kvinnan flyttar till Sverige för att bo här får även hon acceptera att här funkar det inte som i Thailand. Man räknar inte med att andra ska försörja ens släkt. Det ansvaret har man själv isf.
Det finns många fallgropar åt båda hållen. Det är verkligen stora kulturskillnader. Och som sagt ett fattigt land där många kämpar hårt eller tar fula vägar för ett bättre liv.

Nåja, det är väl ändå något man i så fall reder upp inom relationen? Bara för att paret bor i Sverige behöver väl inte hon vara den som anpassar siog totalt? :confused:

(Pratar allmänt, här.)
 
Ofta är båda förlorarna. Iaf när det kommer till kontaktförmedlingsförhållanderna. Det handlar sällan om äkta kärlek från båda håll. Då hade man valt det enklare alternativet att använda sig av en kontaktförmedling i sitt hemland. Inte ragga tvärs över jordklotet.

Sen finns som sagt "riktiga" förhållanden med. Känner ett par stycken. Men i det fallen har kvinnorna haft bra utbildning och jobb och de har träfats på andra sätt. Genom yrket, resor, bekanta ect. Giftemål har heller inte varit prio ett om ens det har skett.
Att någon raggar tvärs över jordklotet, har kanske inte så mycket med desperation att göra
Den främsta anledningen är nog att man hoppas få någon bättre än vad man kan få annars.

Tjejen vill ha en man som är lite rikare, än vad hon kan hoppas få på hemmaplan.Där är pengar det viktigaste.
Mannen vill ha en kvinna som är snyggare/yngre än vad han kan hoppas få hemma bland svenskorna
Båda parter vill därför ha ett bättre parti än andra i samma situation.
Visst måste man också då vara medveten om riskerna

(Nu spånar jag igen)
 
Hur skulle ni reagera om er pappa ringer upp en dag, och vill komma över så att du kan få träffa hans nya tjej, som visar sig vara en så kallad "importfru" från Thailand?

Det är min sambos pappa det handlar om, och det här hände oss igår. Vi skulle ha träffats förra lördagen för att äta middag ute, men sambons pappa backade ur med någon halvlam ursäkt. Nu visade det sig att han var på Arlanda för att plocka upp sin nya "sambo". Hon har bott hos honom hela veckan och ska stanna till mitten av maj (får bara stanna 90 dagar).

Min sambo är mycket chockad (speciellt eftersom han inte fick höra ett ljud om detta förrän 5 minuter innan de kom hit), och han vet inte riktigt hur han ska reagera.

De hade fått kontakt över nätet, och hade aldrig träffats i verkligheten förrän hon kom hit. Det hela har gått mycket fort, och först trodde vi att de hade träffats på semestern (sambons pappa var i Thailand med sambons lillebror nyligen), men så var det inte.

Själv känner jag rysningar av hela situationen. Hade de åtminstone träffats på semestern så hade det kanske sagt "klick" och de kanske hade dejtat eller åtminstone haft NÅGOT att bygga på. Men det finns ju... ingenting? Två veckors chattande som leder till 90 dagar i Sverige, och sambons pappa pratar redan om giftermål för att hon ska få stanna. Och då firade de "1 vecka igår"!

Sambon och hans syskon är verkligen inte speciellt glada över detta. De tycker att det känns märkligt att pappa hipp som happ planerar att gifta om sig vid 65 års ålder med en kvinna som han knappt ens känner, och nu funderar de över vad som händer vid ett framtida arvsskifte etc.

Hur skulle ni reagera? Sambons pappa ville bjuda in oss på middag så att vi kunde få äta thailändsk mat hemma hos honom, men både sambon och jag känner att vi hellre undviker att träffa dom överhuvdtaget tills hon åker hem i maj. Det går knappt att prata med henne eftersom hon inte pratar särskilt bra engelska alls (och varken tyska, franska, spanska eller isländska som vi andra kan prata mer än hjälpligt.). Vi har helt enkelt svårt att tro att det handlar om "kärlek" eftersom de inte känner varandra och dessutom knappt kan kommunicera med varandra. Sambon kan inte hjälpa det, men han tycker att ordet "prostitution" ligger närmare till hands...

Några tankar? Goda råd?
Ska vi omfamna henne och välkomna henne som en ny svärmor/styvmor, eller är det okej att ligga lågt och fundera över var vi står allt detta?

Tja, även på bukefalos går man dejt med personer man bara pratat med på nätet, så i den delen är det inget konstigt.

Sen blir det av praktiska omständigheter en dejt på 90 dagar.

golit tänker att farhågorna om arv inte skiljer sig åt än om svärfar hade träffat vem som helst på nätet och inte är annorlunda för att personen är från thailand.

... sen kan det vara klokt att prata med svärfar att man inte alltid gör de klokaste sakena eller valen när man är kär...
 
Nåja, det är väl ändå något man i så fall reder upp inom relationen? Bara för att paret bor i Sverige behöver väl inte hon vara den som anpassar siog totalt? :confused:

(Pratar allmänt, här.)

Absolut. Därför skrev jag även hon...alltså inte bara han ska köpa eventuella kulturskillnader :)
 
Nåja, det är väl ändå något man i så fall reder upp inom relationen? Bara för att paret bor i Sverige behöver väl inte hon vara den som anpassar siog totalt? :confused:

(Pratar allmänt, här.)
Det kan nog jag också tycka, om han vill sponsra hennes släkt i thailand ser jag inget fel i det. Men det fall jag sett har det handlat om rena bedrägerier och borde polisanmälts men han som drabbades tror tyvärr fortfarande på historierna, antar att det är därför han valdes ut.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Min mamma förlorade sin hund för ganska precis ett år sen och har idag köpt en ny valp. :love: Jätteroligt och jag är superglad för...
Svar
5
· Visningar
1 842
Senast: Nota
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
24 468
Senast: alazzi
·
Relationer Anonymt konto, om du listar ut vem jag är får du gärna hålla det för dig själv. Tack :) Jag och sambon har varit tillsammans i nästan...
2
Svar
29
· Visningar
4 764
Senast: Hermelin
·
Relationer Jag skulle behöva lite råd. Jag är sedan ca 20 år tillbaka tillsammans med en man. Vi blev sambos för 7 år sedan och har två barn med...
2
Svar
24
· Visningar
5 690

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp