Inridning/insittning

@Pilot
Tyckte ditt inlägg var klart o tydligt :D Och bra!

Intressant det där med att böja dem. När jag hanterar hästar vill jag alltid ha en insida och jag vill såklart stå på insidan som ett resultat av hästens fokus på mig. Hade jag hängt och suttit in min häst helt själv (hade hjälp typ 2 gånger tror jag, eller kanske 1?) hade jag velat ha det som du att hästen är lite ställd runt mig pga att fokuset är rätt. När jag bara hänger/sitter o har ledare är det helt ledaren som har hand om det.

När hästen ska ta sina första steg vill jag dock att de ska ha det enkelt o bara följa med ledaren rakt fram, det är nog egentligen mest där jag känner att jag inte vill vara själv om jag tänker efter :idea: Jag gillade inte alls så som det visades i filmen med den gråa hästen som inte ville (och sedan inte fick?) gå fram, att man flyttar hit o dit. Följer hästen och responsen är rätt direkt så är det ju kalasbra, men fattar den inte eller känner obehag så tyckte jag inte alls det såg ut som en trevlig lösning. En människa på marken o så går vi lite rakt fram för balansens skull gillar jag tusen gånger bättre :)

Ja FRAM är ju typ det viktigaste.
 
Jag är nog generellt en vän av "lös problemet, eller kom och be om hjälp" även annars. Har lång lina när jag promenerat småttingar. Dels för att inte riskera att tappa dem såklart, men ännu mer för att ge dem manöver- och reaktionsutrymme. Vill de få ett mindre mentalt sammanbrott över fåren så går det bra och utan att jag behöver ta i dem. Jag behöver inte nåt, utan kan gå vidare som inget hänt medan de avreagerar sig i andra änden av linan. Jag har aldrig sett det som att lämna dem i sticket..
*funderar*
Sådär tänker jag också med lång lina, då kan de hålla på och stöka i sin ände utan att jag ska lägga mig i och dra dem hit eller dit för att undvika att vi nertrampad typ. Det brukar bara stressa dem mer, har de lite utrymme brukar de snabbt komma på att jorden nog kanske inte går under ändå :)
 
Tack! :)

Nej jag gillade inte riktigt den grå i heller. Tyckte piloten gav en massa mixade signaler som verkade svårtydda för både hästen (och mig).
Det svåra att om man lämnar över hållandet till någon annan så gäller det att de är tillräckligt duktiga. Men jag som sitter på tycker samtidigt att det blir svårt med fokus, då ska man behöva ha ett öga på den som står på marken dessutom. Eftersom jag har en väldigt tydlig röd linje (i.a.f. för mig själv) så blir jag väldigt frustrerad om den som står på marken inte följer anvisningarna till punkt och pricka. :o
Däremot så upplever jag att vissa hästar tycker att tryggheten försvinner när ryttaren sitter på ryggen och då kan det underlätta med en mänsklig draghjälp/ eller att där är en häst.
Håller med!
Jag vill ha någon på marken, på avstånd, som dels kan skrapa upp mig om jag flyger av illa men också som kan gå lite framför om hästen inte vill gå fram av mina signaler.
Både Frasse på filmen och Baldur innan det hade jag svårt att få att gå "bara rakt fram" i början. De ville gärna svänga och snurra runt på stället. Det kanske lätt blir så när man bara har ett rep på en sida? Fast jag tyckte jag hade samma problem när jag knöt ihop och hade två tyglar...
Men det var ju enkelt löst med en människa på marken som kan gå lite före och förtydliga för hästen.
Vi gjorde samma när vi satte i vagn också, då blir de också lite osäkra om de ska gå fram verkligen. En människa där framme gav trygghet att försöka.

Jo, sen känner man ju precis ALLT i hästen när man sitter på, så jag har ju precis koll på hur hästen känns. En medhjälpare kan ju bara gå på vad den ser = är mil efter i reaktionerna. Om hästen vill gå fram och känns bra så vill jag ju låta den gå. Känns det som att det kommer bli ett steg fram och sedan bockserie så vill jag ju göra annat. Hur ska jag hinna kommunicera det till min medhjälpare?
Nä, den känns mer som stjälpare då ;)
 
Håller med!
Jag vill ha någon på marken, på avstånd, som dels kan skrapa upp mig om jag flyger av illa men också som kan gå lite framför om hästen inte vill gå fram av mina signaler.
Både Frasse på filmen och Baldur innan det hade jag svårt att få att gå "bara rakt fram" i början. De ville gärna svänga och snurra runt på stället. Det kanske lätt blir så när man bara har ett rep på en sida? Fast jag tyckte jag hade samma problem när jag knöt ihop och hade två tyglar...
Men det var ju enkelt löst med en människa på marken som kan gå lite före och förtydliga för hästen.
Vi gjorde samma när vi satte i vagn också, då blir de också lite osäkra om de ska gå fram verkligen. En människa där framme gav trygghet att försöka.

Jo, sen känner man ju precis ALLT i hästen när man sitter på, så jag har ju precis koll på hur hästen känns. En medhjälpare kan ju bara gå på vad den ser = är mil efter i reaktionerna. Om hästen vill gå fram och känns bra så vill jag ju låta den gå. Känns det som att det kommer bli ett steg fram och sedan bockserie så vill jag ju göra annat. Hur ska jag hinna kommunicera det till min medhjälpare?
Nä, den känns mer som stjälpare då ;)

Husse är beordrad att fortsätta filma om det blir rodeo, det är typ det vettigaste han kan göra :D
 
Husse är beordrad att fortsätta filma om det blir rodeo, det är typ det vettigaste han kan göra :D
Haha, första gången jag red ut på Frasse (barbacka, repgrimma, hjälm) så red maken före på ponnyn, han satt bakvänd och filmade mig där jag satt så nöjd :love:
Så stänger han av kameran och vänder sig framåt, då kickar Frasse till med ett bakben, det blir ju ett litet gung på mig där uppe, han blir lite rädd för mig och tar ett LÅNGT kliv fram + sänker baken lite.
Jag som satt och var både avspänd och slapp (hade glömt Kyras råd..) rasade självklart av direkt som en säck potatis :laugh:
Och inget av det hamnade på film!! :arghh:
Nästa ridtur tvingade jag honom att filma hela tiden, men då hände inget såklart...
Så, på min lista över vad man absolut BÖR göra vid insittning/inridning:
- ha en påslagen kamera riktad mot dig
:rofl:
 
Jag fick ett mail om att någon kommenterat det här klippet och då kom jag på att jag ju har "första gången i sadel"-film att visa er också ;)
Denna gång med hjälm, men istället idiotiskt läge med en farlig pall... Såhär går det när man rider in sin egen unghäst utan att ha en massa erfarenhet...

Parentes: jag är så faschinerad över folk som kommenterar på mina klipp, det är helt okända människor som kommer med helt knasiga "råd", fnissar varje gång. Bara läs kommentarerna om det här klippet tex "sänk hälarna", "armbågarna närmre midjan" osv :rofl: seriöst, det STÅR ju att det är första gången jag sitter på hästen med sadel, verkar det troligt att jag bryr mig om hälar eller armbågar? Och "spänn sadelgjorden" Eh? Hur vet du hur hårt den är spänd? :rofl:
Får ni också knasiga kommentarer på era youtubeklipp?
 
Jo, jag kom ju på att jag hade lite kommentarer, bortsett från pallhelvetet ;)
Min man håller i kameran + ponnyn, och när jag väl kommit upp så ser ni kanske att det är lite krångel att få honom att gå framåt, snurra gör han dock gärna helt utan att jag ber om det... Iaf, då var det ju så smidigt med en medhjälpare som kunde gå runt och "locka" lite med en ponnykompis för att få kamelen att börja gå på framåt. Här vill jag inte pressa för mycket utan hellre som sagt hitta på ett sätt där han själv kommer på att han vill gå fram.
Efter första lilla biten så stannar jag honom för tygeln för att se till att vi installerat bromsen. Jag gissar att en erfaren inridare antagligen skulle fokusera på att tänka framåt på en såhär introvert och stillsam häst, men eftersom jag är jag (och feg) så fokuserade jag mycket på att säkerställa att bromsen funkade innan vi började gasa på mer. Det tog ett bra tag eftersom han inte svarade särskilt bra på bromsen. Han kunde "skena" omkring i långsam skritt hur länge som helst.
Jag har fått förklarat för mig att hans raka haser gör det svårt för honom att få in bakbenen under sig och bromsa, därför trillar han bara på framåt.
Senare har jag förstått att om jag gasat på mer och väckt upp honom så hade bakdelen kommit lite naturligare in under honom och det hade varit lättare att bromsa. Än idag blir han framtung och svårstannad när han har för lite energi och tryck framåt.

Väldigt intressant, den här kamelen har lärt mig mycket :love:
 
Jo, jag kom ju på att jag hade lite kommentarer, bortsett från pallhelvetet ;)
Min man håller i kameran + ponnyn, och när jag väl kommit upp så ser ni kanske att det är lite krångel att få honom att gå framåt, snurra gör han dock gärna helt utan att jag ber om det... Iaf, då var det ju så smidigt med en medhjälpare som kunde gå runt och "locka" lite med en ponnykompis för att få kamelen att börja gå på framåt. Här vill jag inte pressa för mycket utan hellre som sagt hitta på ett sätt där han själv kommer på att han vill gå fram.
Efter första lilla biten så stannar jag honom för tygeln för att se till att vi installerat bromsen. Jag gissar att en erfaren inridare antagligen skulle fokusera på att tänka framåt på en såhär introvert och stillsam häst, men eftersom jag är jag (och feg) så fokuserade jag mycket på att säkerställa att bromsen funkade innan vi började gasa på mer. Det tog ett bra tag eftersom han inte svarade särskilt bra på bromsen. Han kunde "skena" omkring i långsam skritt hur länge som helst.
Jag har fått förklarat för mig att hans raka haser gör det svårt för honom att få in bakbenen under sig och bromsa, därför trillar han bara på framåt.
Senare har jag förstått att om jag gasat på mer och väckt upp honom så hade bakdelen kommit lite naturligare in under honom och det hade varit lättare att bromsa. Än idag blir han framtung och svårstannad när han har för lite energi och tryck framåt.

Väldigt intressant, den här kamelen har lärt mig mycket :love:

Ja fram är oerhört viktigt men jag sitter inte på de förrän bromsen fungerar bra på töm, lite självbevarelsedrift måste man ju ha :p
 
Ja fram är oerhört viktigt men jag sitter inte på de förrän bromsen fungerar bra på töm, lite självbevarelsedrift måste man ju ha :p

Jag brukar, något skämtsamt men med allvar i botten, säga ang när jag känner det är okej att sitta upp första gången: Huvudsaken är att start och stopp fungerar, svänga löser sig alltid ;)

De ska kunna stanna och de ska kunna stå stilla, och de ska förstå när man ska gå framåt. Det sistnämnda är ganska lätt när man rider in ute, en väg inbjuder ju till att gå framåt längs den, precis som när vi promenerat, tömkört etc. Så där svarar de på verbal drivning lika lätt som när man t ex tömkör.
 
Jag brukar, något skämtsamt men med allvar i botten, säga ang när jag känner det är okej att sitta upp första gången: Huvudsaken är att start och stopp fungerar, svänga löser sig alltid ;)

De ska kunna stanna och de ska kunna stå stilla, och de ska förstå när man ska gå framåt. Det sistnämnda är ganska lätt när man rider in ute, en väg inbjuder ju till att gå framåt längs den, precis som när vi promenerat, tömkört etc. Så där svarar de på verbal drivning lika lätt som när man t ex tömkör.
Jag har inte vågat börja ute, inte innan jag känner mig säker på bromsen, men så är jag fegis också :)
 
Jag rider in mina unghästar ensam i naturen. Har även ridit in några hästar med medhjälpare. Men ju fler personer desto mer för hästen att hålla koll på eller stressas över. Det blir ju två som kommunicerar. Två som tar hästens uppmärksamhet. Jag vill att hästen har fokus på mig. Är hästen okoncentrerad så tar jag nästa steg en annan dag. Om medhjälparen skulle bli nervös så blir det ännu mer stress.
Så jag väljer att vara ensam och hanterar hästen länge innan jag sitter upp. Ibörjan hänger jag bara lugnt och utvecklar därifrån ett steg i taget. När jag hängandes över hästen kan klappa med armarna överallt och röra mig utan att hästen stressas lägger jag över benet. Nästa steg är att sitt ligga. Dvs jag reser aldrig upp överlivet för fort då vissa hästar blir skrämda av det.

Det viktigaste är att själv känna sig lugn och trygg. Att göra det enkelt som något helt naturligt. Sedan har man ofta smekmånad och så kommer ibland en period när unghästar testar lite eller prövar sin nya erfarenhet. Några hästar kan då behöva få in något nytt att delvis fokusera på som en ny miljö. Viktigt är att undvika konflikt och göra det roligt med positiv förstärkning.
 
Klickade runt på YT och insåg att många tydligen vill föreviga hästens första steg med ryttare på. Inget jag reflekterat över tidigare och jag har bara varit med på ett ställe vid inridning och trodde väl i min enfald att "det är så man gör". Vilket jag snabbt blev förvisad om att det var det verkligen inte.

Så nu vill jag diskutera det där momentet när hästen bär ryttare för första gången i sitt liv! Vad är era do´s and dont´t? Vad är självklart och vad är helt out in the blue hos er?

I min värld så är man två, en håller hästen och manövrerar den och en agerar ryttare. Hästen är hängd på och promenerad med ryttaren över ryggen och framförallt att komma upp o hoppa av går lugnt till. Den ska tåla att man flaxar och klappar på båda sidorna med ben och armar på sadel o mage. Om hästen är lite hastig när den väl går med ryttaren på mage över ryggen är inte lika relevant, det är ju inte världsenkelt att hålla balansen så oföljsam som man blir och gärna hänger lite mer på ena sidan. Ledaren har gärna hjälm och något längre att hålla i så att tyglarna kan ligga över halsen när ryttaren väl ska sitta i saden för då vill jag helst att ryttaren ska ha en hand om tyglarna lite halvsträckta vid manken.

Ett absolut nono är att ledaren står framför hästen eller har hästens huvud pekandes rakt emot sig, ledaren ska stå vid sidan och inte ha hästen "i knäet". Det hade jag svårt att fatta då (jag var relativt ung under tiden jag var med o satt in unghästarna) men har insett i efterhand hur viktigt det var (utan att någon olycka hänt lyckligtvis). Linan eller vad hästen hålls i ska lätt kunna släppas ut men jag vill att ledaren ska hålla nära hästen, hästen ska vara så trygg med att hållas i att den inte ska få panik och känna sig fasthållen utan meningen är att om hästen reagerar för mycket så ska den direkt "hindras" utan att ledaren behöver göra något aktivt, räcker inte det så glider linan bara ut och ledaren parerar på lite längre lina. Med fördel hängs och sits hästen på på ett lite lugnare o mindre område, en ridbana är inte ett måste även om det självklart har sina klara fördelar med inhängat område, där hästen själv har lätt att tänka framåt och kan gå rakt fram, undviker gärna volt och framförallt tvära svängar. Hjälm på ryttaren är såklart självklart, väst beror lite på hur smidig man är vid hängning/uppsittning men så fort man sitter rakt upp så föredrar jag helt klart väst. När man väl ska asa sig upp med benet över ryggen första gången är det fullt fokus på att sitta kvar och sitta still, inte räta upp sig direkt, allt för att inte skrämmas. Gå några steg försiktigt när hästen bjuder till det och sedan successivt räta upp sig och röra på sig mera för att nästa vända sitta rakt upp o ner o följa med i lite skritt rakt fram med benen utmed sidorna.

Velar på om det är ok att bildligt visa mha en del av klippen jag tittade på men chansar. Har ingen möjlighet att ha ljudet på dock så allt prat har gått mig förbi och jag utgår i från att det är första gången hästen ska sittas på eftersom det är vad jag hade velat ha en diskussion runt.

Ca 9-12.15:
Gillar att ledaren står vid sidan av hästen, att det går lugnt o metodiskt till, hästen får gå mellan varven som ryttaren hänger/sitter på. Blir rädd när ryttaren inte håller i sig (i sadeln tex) under hela "uppsittningen" och är väl inte riktigt med på sättet hästen leds på (lite väl långt snöre i riskfyllda moment kan jag tycka men är som sagt inte van vid sådant sätt att hålla/leda hästen på).

Antar att det finns en tanke bakom att stå mot ett staket, har dock fått lära mig att låta hästen gå rakt fram med tungd på ryggen för att den lättast ska hålla balansen. Gillar metodisk tillvägagångssätt men föredrar att ryttaren gör lite mer väsen av sig innan riktig uppsittning. Plus för hjälm på ledare och lina men att den är nära hästen.

Hade helst sett att man hängde/hoppade lite i stigbygeln innan man slängde över benet men det kanske redan är gjort. Ledaren mitt framför med hästens huvud i knäet gör mig rädd! Panikar hästen så kör den rakt över ledaren. Förstår inte riktigt poängen med att ha en nyss insutten unghäst att springa fort runt på liten volt men verkar vara en del i deras system som hästen förstår.

Förutom att jag blir alldeles kall inombords av det långa snöret, ingen hjälm och att ryttaren inte håller i sig alls (vad händer om hästen skjuter rygg på typiskt sadeltvångsmanér :eek:) så tycker jag inte alls det ser roligt ut när den inte vill gå framåt och jag upplever inte heller att den guidas att göra det? När den väl börjar tänka lite framåt så typ böjs eller vänds den som jag uppfattar det.

Förutom lite väl försiktigt från ryttarens sida så gillar jag denna. Alltid ett plus att vara en till som går vid ryttaren när man hänger och skrittar en bit. Trevligt för hästen att få skritta på avslappnat.
Ang islandshästen så säger han att den är sutten på flera gånger innan.

Jag är själv första gången jag sitter upp. Hästen är markarbetad och van vid sadeln, sedan binds den upp på stallgången, gärna bredvid en vän. Sedan hänger jag på hästen, är den trygg så sitter jag upp. Gör allt från båda håll! Nästa steg har jag medhjälpare som leder mig i skritt och till sist blir jag longerad. Ibland tar det två veckor och ibland två dagar, beroende på häst.
Jag tror det viktigaste är att kunna läsa av hästen ordentligt. Sen om man longerar på stor/lite volt, provar i skogen, mot staket, med eller utan medhjälpare är nog inte det som är viktigast; utan Säkerhet, att man kan läsa av sin häst och att man har ett system (röd tråd)
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej, jag har en unghäst som nyligen blivit inriden och det har verkligen gått jättebra, vi har haft hjälp av en underbar tjej som...
Svar
13
· Visningar
1 312
Senast: MiniLi
·
Träning Hej! Jag har nu haft min häst i ett par år så vi känner varandra väldigt väl. I början kunde vi inte rida ifrån gården eller rida ut...
Svar
6
· Visningar
737
Senast: Lutten
·
Hästhantering Jag rider på en ridskola där om man är stallvärd får åka och tävla med ridskolehäst samt tävla på lokala tävlingar som klubben anordnar...
Svar
18
· Visningar
3 116
Senast: Cambrie
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
92
· Visningar
6 242
Senast: Sirap
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp