Läst båda artiklarna och min spontana fundering är att familjen, enligt den första, behöver ansöka om försörjningsstöd eftersom de går minus varje månad, och att socialen har ansett att hästen inte är en nödvändig utgift? Vad som gör det lite förvirrande är att socialen inte kan räkna in kostnader om någon annan äger hästen om (ja ren spekulation) de inte räknar det som flickans eftersom hon disponerar den. Som någon annan i tråden påpekade, vill inte mamman använda flickans pengar som hon fått från försäkringar/fonder (vilket är lite konstigt att hon kan eftersom det i allmänhet är en överförmyndare som förvaltar en minderårig tillgångar) för att betala.
Problematiken som jag ser det är att familjen antagligen kommer att behöva ansöka om försörjningsstöd i framtiden om de går 5000 per månad back idag. Fantastiskt att hästen nu kan stallas upp billigare osv. Men familjen kommer få problem med socialtjänsten om de behöver ansöka om stöd när pengarna från insamlingen tar slut, vilket de kommer att göra eftersom även om man tar bort kostnaden från hästen går de fortfarande 4600 minus/månad. Även om insamlingen inte gått direkt till familjen så kommer socialen, med rätta, påpeka att de fått pengar och de ska räknas av eventuellt försörjningsstöd. Särskilt som insamlingen varit så öppen och välpublicerad.
Även om det nya stallet är närmare så har jag svårt att se hur en cancersjuk 13 åring ska kunna ta sig till stallet utan någon form av transport, vilket gör att familjen är tillbaka på ruta ett, dvs en bil räknas som en tillgång som måste säljas. Det som kanske kan ordnas är att bilen ägs officiellt av någon släkting men disponeras av mamman. Men jag tvivlar på att soc accepterar det, de är ganska hårda. Nej det är inte förskingring eftersom familjen inte beviljats förstörjningsstöd, men jag tror att chanserna att de kommer beviljas det i framtiden har minskat betydligt. Vilket i framtiden kan betyda en ännu större tragedi för familjen.
