Jag är en dålig mamma

[pernilla_s]

Jag har två söner, en född maj 08 och en april 07. Båda barnen är livliga små busfröm som gärna hittar på bus, lite väl mycket ibland. Minstingen är väldigt mammig och vill helst bli buren hela tiden, annars gallskriker. Den stora klättrar på allt och fingrar på allt.

Efter att jag fick den yngste började jag få värk och vara oerhört trött. Jag har blivit sämre och har ont varje dag. Jag är inte sängliggandes, men värken är tillräcklig för att den ska påverka mig och vissa dagar så får jag försöka stå ut helt enkelt.

Detta har gjort mig ganska deppig och tröttheten gör det inte bättre. Jag har inte alls det tålamod som jag borde ha med barnen. Jag låter argare än vad jag borde på barnen när jag sagt till dem för 511:e gången. Jag vill inte vara sån. Jag vill vara glad och ha tålamod och orka med att busa med barnen ordentligt.

Jag måste vända på allt och se de saker jag faktiskt har och försöka glömma bort värken och tröttheten. Jag vill inte vara sån här.Jag är inte sån när sambon är hemma och jag får hjälp, men när jag är själv och barnen samverkar för att förstöra, då orkar jag inte hålla humöret uppe. Vissa dagar kan jag hålla humöret uppe, men de dåliga dagarna är det svårt.

Jag mår jätte dåligt över att jag inte är den mamma jag vill vara. Jag måste rycka upp mig.

Det skulle vara bra om ni hade några tips på hur man kan aktivera barnen utan en massa kraftansträngingar (kroppsarbete).

 

[Mirre]

Sv: Jag är en dålig mamma

Pyssla med dem, rita, måla, bygg lego.

Dock kan jag också ha svårt att hålla humöret uppe ibland när man är trött och inte mår bra själv. Det är tufft att vara pigg och glad och orka hela tiden när man knappt ens orkar med sig själv.

 

[Calazirya]

Sv: Jag är en dålig mamma

Jag ställer mig frågande till din smärta.

Det är ju där du måste börja, vet du vad som orsakar smärtan eller är den outredd ?

 

[pernilla_s]

Sv: Jag är en dålig mamma

Jag ställer mig frågande till din smärta.

Det är ju där du måste börja, vet du vad som orsakar smärtan eller är den outredd ?

Den är under utredning, men min mamma har värk och jag har samma symtom som henne så vi är ganska säkra på vad det är plus att den inte visar sig på blodprov och mina blodprov är det inga fel på, så troligtvis är det fibromyalgi. Inget är ju helt säkert förrän läkaren sagt det. Min läkare skulle nog skick mig vidare till en reumatalog nästa månad.

 

[jerseyko]

Sv: Jag är en dålig mamma

Du kan inte låta äldsta pojken gå några timmar på dagis i veckan för du ska få egen tid med det yngsta barnet och han kan springa av sig där?

Min son är född oktober 07 och jag tycker det är jätte svårt att aktivera honom. Vi två leker inte alls på samma sätt och jag tycker inte det är kul att leka med bilar under hela mitt vakna tid

 

[pernilla_s]

Sv: Jag är en dålig mamma

Pyssla med dem, rita, måla, bygg lego.

Dock kan jag också ha svårt att hålla humöret uppe ibland när man är trött och inte mår bra själv. Det är tufft att vara pigg och glad och orka hela tiden när man knappt ens orkar med sig själv.

Det är det, problemet är att jag måste vända det innan jag blir sämre. För jag kan ju inte gå och vara sur hela tiden. Barnen kan ju inte hjälpa att att jag är sjuk. Jag älskar mina barn och jag skäms så efter att jag varit sur. De är ju bara som barn är.

Jag antar att jag lär mig hantera smärtan ju längre tid jag har den. Just nu är allt ganska nytt och jag är rätt deppig över hur framtiden kommer se ut.

 

[pernilla_s]

Sv: Jag är en dålig mamma

Du kan inte låta äldsta pojken gå några timmar på dagis i veckan för du ska få egen tid med det yngsta barnet och han kan springa av sig där?

Min son är född oktober 07 och jag tycker det är jätte svårt att aktivera honom. Vi två leker inte alls på samma sätt och jag tycker inte det är kul att leka med bilar under hela mitt vakna tid

Vi har pratat om att sätta honom på dagis, och vi har pratat om det ganska mycket på sistone. Han behöver leka av sig med barn, tyvärr känner vi inga med barn i hans ålder, så dagis är ju bra på det viset. Vi får ställa oss i kö iaf. Jag tror sonen kan må bra av att komma hemifrån lite och leka.

Jag tycker med det är svårt att aktivera honom, baka och hjälpa till att städa älskar han. Måla likaså och ut och gå, dock orkar jag inte så ofta gå ut med honom när jag passar honom själv. En tung syskonvagn och en dragig hund blir lite för jobbigt, så jag brukar vänta med att gå ut tills sambon kommer så han kan hjälpa mig.

 

[jerseyko]

Sv: Jag är en dålig mamma

Vi märkte skillnad på Rasmus när han började hos dagmamma, han älskar det men de andra barnen är ju mkt äldre än honom (05or) så de "kör" lite med honom, de vill ju ha med honom överallt och pussa och gosa med honom och han förstår ju inte att han kan sätta sig ner och inte alls komma när de ropar.

Men 15h/veckan är ju perfekt att börja med. 3 timmar på dagis som han verkligen får leka och du fåt lite tid med yngsta grabben.

Du ska absolut inte känna dig som en dålig mamma, själv har man suttit och kört bobbycar hela dagen med Rasmus sittandes på ratten, asjobbigt men vad han har garvat!

 

[Calazirya]

Sv: Jag är en dålig mamma

Okej, det finns ju en mängd fibro-trådar här på buke med tips på vad man kan lindra med ( ett tips är att skicka ett pm till tassetass, hon har massa bra råd ).

Sedan är det väl en bra idé att låta äldsta gå på förskola några timmar eller hos dagmamma, så får du lite avlastning ?

 

[pernilla_s]

Sv: Jag är en dålig mamma

Okej, det finns ju en mängd fibro-trådar här på buke med tips på vad man kan lindra med ( ett tips är att skicka ett pm till tassetass, hon har massa bra råd ).

Sedan är det väl en bra idé att låta äldsta gå på förskola några timmar eller hos dagmamma, så får du lite avlastning ?

Det är nog det bästa. Jag och sambon får fylla i ansökan och ställa oss i kö. Är nog skönt för sonen att träffa barn i hans ålder att leka med.

Jo jag brukar läsa trådarna, alltid bra att få tips, innan jag blev sjuk läste jag dem för mammas skull för att kunna tipsa henne.

 

[TantEster]

Sv: Jag är en dålig mamma

Jag tror inte alls att du är en dålig mamma! Med två så små knoddar tror jag snarare att din känsla av otillräcklighet är fullständigt normal.

Du bör söka hjälp för smärtan. Visserligen är väl just diffus smärta en av de svåraste sakerna att få hjälp med, men det finns ju olika mediciner som kan hjälpa dig till viss del. Sedan tror jag att din smärta förvärras av känslan av att inte räcka till, inte orka. Du lever under stark press och det har en tendens att göra den onda än värre.

Försök sänka kraven på dig själv lite. Det kommer att lätta. Andas! Kanske kan du åka bort en eller några dagar, vara lite för dig själv och få andrum? Dagis 15 h/vecka tycker jag låter som en bra idé!

 

[pernilla_s]

Sv: Jag är en dålig mamma

Jag tror inte alls att du är en dålig mamma! Med två så små knoddar tror jag snarare att din känsla av otillräcklighet är fullständigt normal.

Du bör söka hjälp för smärtan. Visserligen är väl just diffus smärta en av de svåraste sakerna att få hjälp med, men det finns ju olika mediciner som kan hjälpa dig till viss del. Sedan tror jag att din smärta förvärras av känslan av att inte räcka till, inte orka. Du lever under stark press och det har en tendens att göra den onda än värre.

Försök sänka kraven på dig själv lite. Det kommer att lätta. Andas! Kanske kan du åka bort en eller några dagar, vara lite för dig själv och få andrum? Dagis 15 h/vecka tycker jag låter som en bra idé!

Jag har sökt hjälp för smärtan, den är under utredning. Du har helt rätt smärtan förvärras när jag inte orkar och känner att jag inte räcker till.

Jag är en person som har väldigt höga krav på mig själv. Jag vill vara den perfekta mamman och jag vill ha en viss standard i hemmet och sedan pluggar jag på distans på heltid så jag kan passa barnen när sambon jobbar. Jag har som sagt ganska många järn i elden.

Jag har ett dräktig sto som jag åker till och varvar ner. Problemet är att i 1½ månad har hon varit 12 mil bort och jag har mått mycket sämre utan den andpustningen.

Men nu kommer hon hem igen på fredag så förhoppingsvis mår jag lite bättre sen. Jag är gladare och mindre stressad efteråt.

 

[ameo]

Sv: Jag är en dålig mamma

Finns det ingen öppen förskola i dina hemtrakter?
Det är ett bra ställe att låta barnen leka av sig utan att man själv behöver vara en superengagerad mamma hela tiden.
När våra barn var mindre var jag på ÖF 1-2 dagar i veckan, det var jätteskönt.

 

[lobell]

Sv: Jag är en dålig mamma

Finns inga perfekta mammor
Man kan bara göra så gott man kan
Läser oxå på distans med en f. -06 och en f.-07, och när jag behöver vara lite ifred så sätter jag på grinden till den enes rum och sätter den minste i spjälsängen med leksaker. De har sällskap av varann och kan inte slå ihjäl varann heller.
Jag var ofta sur och grinig när mina äldsta var små, men de kommer inte ihåg det idag så det är nog värre i ens huvud än utåt.
Sen att låta den äldre gå ett par timmar på dagis kan säkert vara en bra ide.

 

[Tassetass]

Sv: Jag är en dålig mamma

My two cents:

* Sätt äldsta barnet på dagis.
* Sätt sambon på att vara pappaledig.
* Sluta vara bara mamma och var människa först och främst; plugga med riktigt lektioner så du kommer iväg lite!

 

[TheOne]

Sv: Jag är en dålig mamma

Jag tycker med det är svårt att aktivera honom, baka och hjälpa till att städa älskar han. Måla likaså och ut och gå, dock orkar jag inte så ofta gå ut med honom när jag passar honom själv. En tung syskonvagn och en dragig hund blir lite för jobbigt, så jag brukar vänta med att gå ut tills sambon kommer så han kan hjälpa mig.

Låt Sambon gå ut själv med barnen ibland, så du får lite andrum!! Ställ dig i duschen, och bara gå in i dig själv en stund, det har "räddat" mig ett par gånger, eller gå och lägg dig när han är ute med barnen, så du får sova utan att ha en del av hjärnan på ständig "barnvakt"! =)

Om jag inte har helt fel för mig så har ni rätt till dagisplats när barnet är över 1 år, alltså ska ni inte behöva köa nån längre tid, utan kommunen ska skaffa fram en plats till er ganska fort!!

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Jag är en dålig mamma

Jag vet hur du har det.
Jag har visserligen bara en, och hon är snäll. MEN, vissa dagar är hon så trött och gnällig.
Andra dagar är hon på rent bråkhumör och skall testa alla gränser. Ett nej = skratta och slå mamma.
Mys = skratta och slå mamma
Sova = skratta och slå mamma.

Jag har också haft otroligt med värk sedan jag födde barn, dels hade jag en sjuhelsikes förlossning som slutade med akutsnitt och sedan IV-avd pga stor blodförlust, där försvann mycket av mig. Det tog många månader innan jag kunde resa mig ur sängen utan smärta från snittet och yrsel. Men jag började arbeta tidigt, i April gick jag av mammaledigheten och min sambo stannade hemma. Jag klarade helt enkelt inte av att gå hemma, mycket har jag missat men ändå inte så att jag känner att jag är en främling för Saga. Hon är otroligt mammig just nu och pappa duger inte.

Idag arbetar jag c.a 75%, men kommer vara sjukskriven pga en olycka som inträffade lucia 08. Jag blev vittne till ett självmord på jobbet och det har totalt tömt mig på energi. Att spendera timmar att leka med Saga går inte, däremot har jag insett hur mycket hon tycke om att gå och leka i stallet, klappa hästarna och ge dem hö. Så numera spenderar vi våra lediga stunder ute i stallet. Där är hon inte lika envis och blir inte vansinnig när hon inte får som hon vill.

Saga är underbar och jag älskar henne av hela mitt hjärta. Hon är det som får mig att inte ligga kvar i sängen på morgonen och tycka synd om mig själv. Hennes underbara leende och alla gosiga kramar som hon delar ut gör att jag känner mig tillfreds med livet. Hon gör det värt att kämpa på helt enkelt.

Men tyvärr. Hon är bortskämd, hennes pappa har inte satt några tydliga gränser, vissa dagar när hon inte får som hon vill så kan hon helt sonika kasta sig bakåt och skrika allt hon kan. Det är farligt, självklart måste vi rusa fram och se så att hon inte skadat sig, och självklart vet hon och det fortsätter. Andra dagar kastar hon saker på oss, slår oss. När vi säger ifrån så skrattar hon bara. Jag har kommit på mig själv med att riktigt ryta åt henne, då blir hon istället ledsen. Jag blir också ledsen och vill trösta, men det blir ju fel. Hur jag än gör så blir det fel.

Och värken, ja. Jag har foglossningar kvar, det gör ont så in i helvete. Min höft fungerar inte alls. Huvudvärk konstant och en rygg som är som en kulpåse. Klämmer sambon på mina muskelknutor så kräks jag. Mina händer fungerar fortfarande inte, så nu är väl operation det enda alternativet som finns kvar.

Egentligen vill jag nog bara skriva att jag vet hur du känner det. Jag vet precis vad du går igenom. Tjata på läkare så att de skall ta en på allvar, tjata på sambon, tjata på barnen. Nej det är inget kul alls.

Jag går efter olyckan hos en psykolog, det är på jobbets begäran. De är väl rädda för att jag skall gå in i väggen totalt. Det blir bättre, men ändå inte. I alla fall så fick jag i uppgift att göra något som JAG mår bra av. Vi kom fram till att simmning var bra för mig. Men när skall jag hinna det? Min sambo förstår inte hur jag mår, det är helt ofattbart för honom att jag inte kan känna totallycka varje dag. Och då arbetar vi ändå på samma företag och med samma typ av människor, bara det att han kör och slipper prata med dem, jag måste prata med folk, lugna folk, ta emot deras skit och sedan förväntas jag skaka av mig det och gå hem. Tack och lov för Saga och mina hästar, utan dem hade inget gått.

 

[Mampas]

Sv: Jag är en dålig mamma

Ja, Ameo kom med ett bra förslag; öppen förskola!

Den lille kan du ha i bärsjal/bärsele så du belastar kroppen lite bättre än att kånka med armarna. I början kan det vara protest men med dans och vaggning så ger det med sig. Jag bär ännu lillan på bröstet/magen men det ska nog funka att ha henne på ryggen med (men det är ej lika mysigt). Däremot går det ju inte att kocka med en bebis framme på magen.

Här blir det glatt lätt med musik, dans/rörelser och sång, så det använder jag om jag börjar sura ihop. Min värk blir mindre och mindre ju längre tiden gått efter förlossningen; tack och lov!! Är rätt så trött och hängig däremot.

 

[Miao]

Sv: Jag är en dålig mamma

OT, men:

Jag blev vittne till ett självmord på jobbet och det har totalt tömt mig på energi.

Herregud ! Din stackare! Vilken sak att ta sig igenom! Tur att du får gå hos psykolog, en eloge till ditt jobb för det. Att bearbeta sådana saker tar ju så otroligt mycket tid och energi.

Hoppas du snart får tiden över till simningen och mer saker som du mår bra av, det är den enda medicinen som finns. (Och även lite "paus" från din dotter. Även om man älskar sina barn över allt annat så är det ju ett totalkrävande heltidsjobb, och just nu behöver du ju mer tid till dig själv).

Kram på dig!

 

[TinyWiny]

Sv: Jag är en dålig mamma

Finns inga perfekta mammor

Jo det finns massor av perfekta mammor
Det är alla dem som ser sina barn och som försöker ge dem en lycklig barndom, trots att livet utanför kallar och trots att allt inte är rosenskimrande i vardagen hela tiden. De är för mej perfekta mammor.

Till Ts.
Du är ingen dålig mamma, isåfall hade du inte brytt dej om hur mycket du hade skrikit och gapat på dina barn, då hade du inte brytt dej om deras behov och sett att de är underbara busiga barn. Då hade du sett dem som en onödig belastning, varje dag och behandlat dem därefter.

Det är självklart att du inte orkar som du vill när du inte mår bra och det är en sorg att inte orka. Det är inte lätt att försöka se till allas behov och någonstans i allt detta hitta en stund för sig själv.
Jag tror som du att det kommer kännas lättare när du har hästen hemma igen och du får lite andningspaus i stallet.
Att få bara rå om sig själv och sina intressen är så otroligt viktigt så att man inte fastnar i rollen som den ständiga upp passaren.

Jag vet ju själv hur viktigt det är för mej att bara kunna gå ut till hästarna och bara vara, nu har jag ju inga småbarn längre men hade jag inte haft hästen så hade jag blivit en sur, ledsen och tråkig människa som inte gjorde annat än lagade mat, plockade, städade osv. och känt mej som en värdelös människa när jag inte klarade av att göra det eller detta.

Du har helt rätt i att smärtan blir lättare att hantera när man vant sig, och framför allt så blir det lättare när man vet vad felet är, både inför sig själv och andra. Att "bara" vara trött och att "bara" ha ont utan att veta varför och utan att kunna säga "det beror på det här" gör att omgivningen har svårare att förstå.

I min omgivning är det bara min sambo och mina barn som verkligen fattar hur lite jag orkar och ändå kan det bli fel ibland när sambon säger "jag tänkte vi kunde göra det eller detta då och då" och han inte vill förstå just då att jag inte orkar det eftersom jag hade behövt en vecka före och efter av bara vila för att orka göra det han hade tänkt.

Övriga kan inte alls förstå att jag inte klarar av att vara uppe mer än sex timmar utan vila och att vilan består av ett behov av att sova i minst tre timmar, för jag visar inget utåt, jag vill inte vara "stackars" jag vill vara jag även med mina skador. Och eftersom jag kan gå och stå på mina ben (något jag är oerhört tacksam för) så ser inte omgivningen.

Ett tips utan kraft ansträngning är att göra trolldeg till store killen, mina barn kunde sysselsätta sig med trolldeg i timmar när de väl hade slutat stoppa den i munnen man kan göra allt med trolldeg och ingredienserna brukar finnas hemma, det enda är väl alun man inte brukar ha men då är det bara att slänga degen och göra en ny efter någon vecka.

Här kommer receptet:

3 msk olja
5 dl vatten
koka detta så att det blandar sig.
4 dl vetemjöl
2tsk salt
2 msk alun
ev karamellfärg

Blanda de torra ingredienserna med det kokade vattnet och oljan, gärna med elvisp (deg krokar).
Låt svalna, klart!
Det här är samma som play-doh leran som finns att köpa i affärer men man slipper springa dit när leran är slut

Och glöm inte! Du är ingen dålig mamma, du är en bra mamma som försöker lösa era problem så att ni får en lyckligare vardag.

Kramar