Jag jobbar med en mytoman?

[ainasoja]

Jag vet inte.
Men fem vuxna personer i hans trea. Ingen av dem är hans sambo att döma av namnen. Kanske bor han inte ens själv där.

Om man ska ljuga mycket måste man ha gott minne. Det har han inte. Arbetsplatsen undermineras.

Låter ju mysko men eftersom han kommer från ett annat land än Sverige så vet jag även att dom brukar bo många i samma lgh.

Vet tex en familj där det är 1 par föräldrar, 3 vuxna barn och 2 barnbarn i samma hus på 5 rok.

Normalt enligt dom. Jag hade avlidit.

 

[tanten]

Låter ju mysko men eftersom han kommer från ett annat land än Sverige så vet jag även att dom brukar bo många i samma lgh.

Vet tex en familj där det är 1 par föräldrar, 3 vuxna barn och 2 barnbarn i samma hus på 5 rok.

Normalt enligt dom. Jag hade avlidit.

Jag hade köpt det om det varit från samma land. Men det är ingen släkt till honom. Jag känner igen vilka land som namnen är från och han kommer inte därifrån Inte hans sambo heller

 

[ainasoja]

Jag hade köpt det om det varit från samma land. Men det är ingen släkt till honom. Jag känner igen vilka land som namnen är från och han kommer inte därifrån Inte hans sambo heller

 

[Raderad medlem 94602]

Jag hade köpt det om det varit från samma land. Men det är ingen släkt till honom. Jag känner igen vilka land som namnen är från och han kommer inte därifrån Inte hans sambo heller

Misstänker ni att det är nått fiffel som rör arbetet bör det ju absolut tas upp med chefen.

 

[Lena Furberg]

Jag har känt en extrem mytoman. Extrem. Är bara förnamnet. Han var dessutom extremt charmig och lyckades lura folk på både pengar och annat. En läskig sak var, att jag faktiskt genomskådade honom rätt snabbt men INGEN annan misstänkte NÅT! Jag trodde till slut att jag var inbillningssjuk eller nåt, för hans stories var så bisarra - men ingen annan la ens märke till det. Han utnyttjade dessutom människor rejält - och det var detta som blev hans fall till sist. Här hos oss. Däremot fortsatte han sin "verksamhet" i andra länder, sol- och vårade ett stort antal kvinnor, blåste folk på pengar, åkte fast, släpptes, fortsatte i samma anda, bytte namn, i det oändliga.

För en tid sedan hittade jag hans namn på en websida "Cyperpaths". Där fick jag också veta att han, till slut, begått självmord. En del trodde att också det var en av hans bluffar, men det tycks vara verkligt.

En mycket sorglig och bisarr historia.

 

[Lena Furberg]

Jag hade köpt det om det varit från samma land. Men det är ingen släkt till honom. Jag känner igen vilka land som namnen är från och han kommer inte därifrån Inte hans sambo heller

Jag tänkte fråga om han kommer från NZ men det låter inte direkt så.

 

[Görel]

Jag har stött på den typen av personlighet i arbetslivet. Man försöker att framhålla sig själv i så fördelaktig dager som möjligt, ställer sig gärna in, är inte så noga med sanningen utan säger sånt som man tror låter bra för andra och som kan ge en fördelar.

Jag förstår verkligen att man reagerar på ett sådant beteende och börjar undra över vad det är som händer.

 

[Ramona]

En del personer bistår med sådana mot betalning. Människorna bor naturligtvis inte där. De bor utomhus eller på vänners soffor. Men de har en folkbokföringsadress.....

Detta hade jag tagit med till chefen.

Sen är jag nyfiken på om ni har sagt någonting till honom om detta? Synar ni honom någonting alls? Typ när han säger att han ätit pizza, men ni vet att han ätit hamburgare. Ifrågasätter ni detta någonting alls? Det behöver ju inte vara så att man ställer personen mot väggen, utan det är mer så att man liksom skämtar om det eller bara skrattar åt det. "Jaha, käkade du två luncher då eller, för jag såg ju när du åt hamburgaren kl 12?"

 

[Efwa]

Jag har haft med två mytomaner att göra i mitt liv. De var trevliga och fantastiska människor i grunden, båda två.
Men, när man vet så tydligt att de är mytomaner så blir allt så bisart och skrattretande på något sätt.

Att ha med en sådan att göra i arbetslivet måste vara outhärdligt oavsett hur trevlig människan är. Är den dessutom otrevlig så
Det gick ju inte heller att ha dem som kamrater i privatlivet heller. Det fungerar liksom inte.

Däremot tror jag att en mytoman skiljer sig från en psykopat som ljuger för egen vinnings skull.
Mytoman, utan att ha läst på nu, verkar ju tro på sina egna historier och vinner inget på dem. De berättar sagor liksom. Tvångsljugare. Sagorna är ofta så bisarra att det är omöjligt att tro på dem. "Jag hade en gång en hingst som bodde i skogen bakom huset. Jag visslade på den och den kom alltid"
Till saken hör väl att den skogen varken är stor eller skulle kunna gömma en hingst utan ägare i några år utan att någon skulle se den.

MEdan en sol-och-vårare mycket väl vet hur man manipulerar och ljuger för att få saker o.s.v. För en som genomskådar en sådan är det självklart men för andra inte speciellt.

 

[Luff]

Om han fifflar med adresser så är polisens tipstelefon mitt tips.

 

[tanten]

Idag meddelar han att han kommer sent till jobbet pga punktering. Och halka. (vi har haft runt nollan)

Väl här så berättar han att han svängt ut på riksvägen och då var det så kallt att två framdäck fått punktering samtidigt. Men som tur är har han som av en händelse två däck i bilen så han kan byta.

Sannolikheten på den?

 

[Cherarriduracell]

Idag meddelar han att han kommer sent till jobbet pga punktering. Och halka. (vi har haft runt nollan)

Väl här så berättar han att han svängt ut på riksvägen och då var det så kallt att två framdäck fått punktering samtidigt. Men som tur är har han som av en händelse två däck i bilen så han kan byta.

Sannolikheten på den?

en gång blev jag sen till skolan då ytterdörren frusit fast och inte gick att öppna, fick vänta hemma tills den tinat naturlig väg.

Kan tänka mig att det hamnade på nån sorts mytoman tio i topp-lista i lärarrummet men det var faktiskt sant.

Men ja, att halka in i en spikmatta med båda framdäcken samtidigt + vara så förberedd på det att två extradäck finns låter ju i sammanhanget ganska osannolikt.

 

[Snowball]

Idag meddelar han att han kommer sent till jobbet pga punktering. Och halka. (vi har haft runt nollan)

Väl här så berättar han att han svängt ut på riksvägen och då var det så kallt att två framdäck fått punktering samtidigt. Men som tur är har han som av en händelse två däck i bilen så han kan byta.

Sannolikheten på den?

Om man är på väg till verkstaden för att byta till vinterdäck så kan man ju helt logiskt ha fyra däck i kofferten. Men så kallt att två däck smäller av kylan? När vi har runt nollan? Njaääe

Vet inte.
Kanske för att han behandlar folk illa. Inte lyssnar på andra, gör tvärtemot gemensamma beslut och är oetisk mot elever.

Men det där är väl ändå att missköta sitt jobb och det är inte ok. Det måste väl tas upp omedelbart

 

[Inte_Ung]

En läskig sak var, att jag faktiskt genomskådade honom rätt snabbt men INGEN annan misstänkte NÅT! Jag trodde till slut att jag var inbillningssjuk eller nåt, för hans stories var så bisarra - men ingen annan la ens märke till det.

Det där händer mig ofta.
Mitt extrema minne och min förmåga till logiskt tänkande sätter ihop mönster som antingen stämmer eller inte stämmer.
När dessa mönster inte stämmer så hittar jag felaktigheter.
I mjukvara, hårdvara och människors historier.
Jag har numera lärt mig att lita på mig själv.
Men under en period av mitt liv så trodde jag att jag hade fått tomtar på loftet.

 

[Inte_Ung]

Kanske för att han behandlar folk illa. Inte lyssnar på andra, gör tvärtemot gemensamma beslut och är oetisk mot elever.

Det måste hanteras på arbetsplatsen.
Liksom

Hur mycket av det han sagt är sant? Utbildning, examina, vad är verkligt?

Minns ni Reefat El' Sayed och hans påhittade Doktorshatt?

 

[Görel]

Det jobbiga med att ha en mytoman till kollega är att man till slut börjar undra om man själv blivit knäpp.
Jag har ett väldigt bra minne, när kollegan då berättar en helt annorlunda historia än den jag minns gällande något där vi båda deltagit, gång på gång, börjar man ett tag undra om man själv blivit knäpp. Tills man börjar prata med de andra kollegorna och förstod att de också reagerar.

Om gränsen mellan mytoman och psykopat är om man tjänar något på det är nog kollegan jag tänker på psykopat. Ofta var det för att tjäna något på det (säger till chefen att man satt kvar till åtta kvällen innan fast jag som satt i rummet bredvid noterade att personen ifråga gick hem redan 17.15), men även sådant som personen inte tjänade på, som att ändra saker när man berättar om något som hänt.

 

[Efwa]

Att osannolika händelser sker är väl inte ovanligt (trots ordvalet) men när det händer samma person hela tiden, då blir det mer och mer att man drar öronen till sig och snart inser att det ju är omöjligt att det sker på riktigt.

 

[Lovisaleonora]

Det här är ett arbetsmiljöproblem. Det går inte att arbeta med människor där man inte ens kan lita på grundläggande fakta. Det tar energi, det skapar disharmoni på ett plan som påverkar alla inblandades arbetsinsats.

 

[Efwa]

Om gränsen mellan mytoman och psykopat är om man tjänar något på det är nog kollegan jag tänker på psykopat. Ofta var det för att tjäna något på det (säger till chefen att man satt kvar till åtta kvällen innan fast jag som satt i rummet bredvid noterade att personen ifråga gick hem redan 17.15), men även sådant som personen inte tjänade på, som att ändra saker när man berättar om något som hänt.

Har en sådan på mitt jobb också. Den personen lägger inte på lika många timmar men någon iallfall. Just den personen hatar sådana som ljuger om hur mycket de jobbar och de som tar åt sig äran för annans jobb. Ironiskt, kan jag tycka.

 

[Lena Furberg]

Det där händer mig ofta.
Mitt extrema minne och min förmåga till logiskt tänkande sätter ihop mönster som antingen stämmer eller inte stämmer.
När dessa mönster inte stämmer så hittar jag felaktigheter.
I mjukvara, hårdvara och människors historier.
Jag har numera lärt mig att lita på mig själv.
Men under en period av mitt liv så trodde jag att jag hade fått tomtar på loftet.

Fullt så vass är nog inte jag...! Men visst är det obehagligt - folk lät den här killen bo i deras hem, blev kära (!!) i honom och planerade en framtid ihop med honom ... och allt jag såg var de mest bisarra historier som jag inte begrep hur någon kunde gå på! Jag menar - verkligen sanslösa! Och eftersom alla älskade honom så djupt, var jag försiktig (tyvärr...) med att yppa mina misstankar (övertygelser) av nån slags rädsla för att det kanske ändå var jag som hade fel. FASTÄN jag visste att jag hade rätt. Efteråt ångrade jag givetvis min flathet men då var det så dags.