Jobb där man inte behöver använda huvudet

[svea]

En sak som slagit mig; om jag ska erbjuda små tjänster, hur farao gör jag med det ekonomiska? Jag vill inte dra igång ett företag bara för att prova. Egenanställning finns förstås, men går det att göra ännu enklare om man bara ska testa om det funkar?

Det kan vara bra att gå genom en personaluthyrningspool. Ofta har de system där man skriver upp sig på uppdrag, så du kan välja lite. Och du slipper marknadsföra. Om något uppdrag känns fel kan det ju vara skönt att kunna välja något annat i stället.

 

[mackan]

En sak som slagit mig; om jag ska erbjuda små tjänster, hur farao gör jag med det ekonomiska? Jag vill inte dra igång ett företag bara för att prova. Egenanställning finns förstås, men går det att göra ännu enklare om man bara ska testa om det funkar?

Det är ju just detta jag lite försiktigt påtalat i dina andra dagböcker /trådar som nog är en del att du inte får ”stöd” eller vad man nu vill kalla det från FK, sjukvård osv ang bedömning/ fortsatt långtidssjukskrivning osv, utan upp snabbt på heltid snart igen.

”Du är för frisk för att vara sjuk” .

Jag tror inte att vården ang begreppet ”utbränd” känner igen att nån samtidigt har energi och planer för utvecklande av karriär/ny inriktning osv när de är utbrända i akut läge.

 

[Hippocampus]

Ett annat bra extraknäck kan vara att göra reklam! Reklamfilmsbranschen behöver ”vanliga” människor. Vet inte hur du ställer dig till det? Jag försörjde mig på det i ett par år. Det är ju inte heller ngn säker eller fast inkomst men många jobb kan vara rätt välbetalda och då lan man lägga undan. Men då krävs att du är beredd att gå på castings och är lite flexibel.

Jag fick förslag på ett sånt en gång. Jag är både tjock och ful. Reklamen var för Arla, man skulle springa på biltak. En i mitt fotbollslag jobbade med reklam. Hahahahahahaha, herregud. Nej, det blev ingen reklam.

 

[Tass]

Jag tänker likadant. Mitt befintliga jobb vill jag inte sluta med helt. Och stabil är jag inte. Om en vecka drygt ska jag gå upp till 75% så får jag se hur det fungerar. Jag råkar ju ha ett psykologbesök inbokat första dagen jag ska jobba 75% så min chef bestämde rappt att jag får helt ledigt den dagen med betalning. Det var bara att tacka och ta emot. Hon är jäkligt trevlig att ha som chef.

Men det stämmer att jobbet är väldigt ensamt. Så jag tänker att när det funkar på 75% skulle kunna ta tjänstledigt 25% och prova något annat på den tiden.

Tycker att det låter jättebra!

 

[Tass]

Det kan vara bra att gå genom en personaluthyrningspool. Ofta har de system där man skriver upp sig på uppdrag, så du kan välja lite. Och du slipper marknadsföra. Om något uppdrag känns fel kan det ju vara skönt att kunna välja något annat i stället.

Och då kan du testa vad du gillar att jobba med. Sen får du både erfarenhet och kontakter. De kunder som du får bra kontakt med kan vilja anlita dig i framtiden, låt säga att du har en firma på deltid, och du får då inte bara mer frihet utan också bättre betalt.

 

[Magiana]

Det är ju just detta jag lite försiktigt påtalat i dina andra dagböcker /trådar som nog är en del att du inte får stöd eller vad man nu vill kalla det från FK, psykolog, sjukvård osv ang fortsatt sjukskrivning utan upp snabbt på heltid snart igen. ”Du är för frisk för att vara sjuk” .

Jag tror inte att vården ang begreppet ”utbränd” känner igen att nån samtidigt har energi och planer för utvecklande av karriär/ny inriktning osv när de är utbrända i akut läge om som du ju är enl nuvarande läge .

Akut? Det är snart 6 månader sedan jag blev sjukskriven och det har hunnit hända saker. Bara den senaste månaden har det hänt en hel del.

När min chef fick svårt utmattningssyndrom så spåddes det att hon skulle vara sjukskriven 5-6 år. Det tog bara 18 månader innan hon startade eget företag. Så dålig som hon var, var aldrig jag. (Hon kom inte ihåg att hon gift sig, kunde inte skilja på 2 minuter och två timmar, trodde hennes barn var hennes syster o.s.v.) Det kan alltså bli bättre snabbare än man trott. Själv har jag bara varit allmänt rörig, gjort orimliga fel, glömt uppgifter, haft svårt att hantera tangentbordet o.s.v. fast depressionen har varit det jobbigaste lasset att dra. (Min chef utbildar f.ö. i ämnet stress & utbrändhet och jag har så klart tillgång till hennes material.)

Jag kan fortfarande uppleva en viss mosighet i huvudet, men har helt klart mer energi tillgängligt nu än för bara några månader sedan. Dessvärre är jag ganska känslig och blir lätt orolig. Jag har aldrig klarat press särskilt bra. Risken med att gå för fort fram är att det blir ett bakslag. Jag vill inte ha bakslag i onödan.

 

[mackan]

Akut? Det är snart 6 månader sedan jag blev sjukskriven och det har hunnit hända saker. Bara den senaste månaden har det hänt en hel del.

När min chef fick svårt utmattningssyndrom så spåddes det att hon skulle vara sjukskriven 5-6 år. Det tog bara 18 månader innan hon startade eget företag. Så dålig som hon var, var aldrig jag. (Hon kom inte ihåg att hon gift sig, kunde inte skilja på 2 minuter och två timmar, trodde hennes barn var hennes syster o.s.v.) Det kan alltså bli bättre snabbare än man trott. Själv har jag bara varit allmänt rörig, gjort orimliga fel, glömt uppgifter, haft svårt att hantera tangentbordet o.s.v. fast depressionen har varit det jobbigaste lasset att dra. (Min chef utbildar f.ö. i ämnet stress & utbrändhet och jag har så klart tillgång till hennes material.)

Jag kan fortfarande uppleva en viss mosighet i huvudet, men har helt klart mer energi tillgängligt nu än för bara några månader sedan. Dessvärre är jag ganska känslig och blir lätt orolig. Jag har aldrig klarat press särskilt bra. Risken med att gå för fort fram är att det blir ett bakslag. Jag vill inte ha bakslag i onödan.

Alltså att något skulle ”spås att det skulle ta 5-6 år osv” för någon förstår jag inte alls över huvud taget . Låter oerhört märkligt att någon sådan prognos över huvud taget skulle ges .

Jag förstår nog inte vad du menar med ditt svar på min reflektion utifrån det.

 

[mackan]

Dubbelt

 

[Sonic76]

Alltså att något skulle ”spås att det skulle ta 5-6 år osv” för någon förstår jag inte alls över huvud taget . Låter oerhört märkligt att någon sådan prognos över huvud taget skulle ges .

Jag förstår nog inte vad du menar med ditt svar på min reflektion utifrån det.

Tolkas nog som fks psykolog sa till mig: lika lång tid som det tagit dig att bli så här dålig kommer det att ta innan du är ok igen, med det menade han inte att jag inte skull kunna jobba utan räkna med att inte vara på topp.
Sen har det hänt mig saker efter det så jag räknar med 10 år till då innan jag är tillbaka hahha

 

[Magiana]

Alltså att något skulle ”spås att det skulle ta 5-6 år osv” för någon förstår jag inte alls över huvud taget . Låter oerhört märkligt att någon sådan prognos över huvud taget skulle ges .

Jag förstår nog inte vad du menar med ditt svar på min reflektion utifrån det.

Det är vad jag har hört. Detta hände 2003.

Du insinuerar att jag skulle vara för frisk för att vara sjuk och att det är därför jag jagas för att komma upp i heltid. Fast jag hamnade ju i sängläge när jag pressades. Det var onödigt. Sen är det inte direkt latmaskar som hamnar i det här läget så jag måste inte pressas. Däremot kan det vara negativt för mig. Det har hänt förr att rehabiliteringsprocessen har kraschat för att jag pressats.

 

[mackan]

Det är vad jag har hört. Detta hände 2003.

Du insinuerar att jag skulle vara för frisk för att vara sjuk och att det är därför jag jagas för att komma upp i heltid. Fast jag hamnade ju i sängläge när jag pressades. Det var onödigt. Sen är det inte direkt latmaskar som hamnar i det här läget så jag måste inte pressas. Däremot kan det vara negativt för mig. Det har hänt förr att rehabiliteringsprocessen har kraschat för att jag pressats.

Nej jag insinuerar verkligen inget ! Då läser du in något som inte finns !
Jag har skrivit väldigt tydligt snarare att del av den problematik du upplever/ställs inför är utifrån att det system och instanser vi har så ja - du klassas troligtvis utifrån det som ”för frisk” utifrån det du redovisar här och upplever som problematiskt !

Istället för att hänga upp dig på sociala medias råd och rön/reflektioner osv : ta och prata med vården ang ditt läge och hur du känner eftersom du inte känner att det blivit rätt där . Jag tror det skulle gagna dig massor jämfört med sociala media och ”råd” du får här .

 

[sjoberga]

Alla människor klarar inte att jobba 100% om de ska må bra. That's it.
Ingen tvingar någon faktiskt heller (även om det finns både regler och lagar att reformera!).
Man får anpassa sina utgifter efter de inkomster man långsiktigt kan klara att skapa.

Gällande just ekonomisk överlevnad:
I tillfälliga och övergående situationer finns sjukförsäkring att tillgå.
I permanenta sitautioner finns både sjukersättning och socialförsäkringar att tillgå.
I övrigt stavas det anpassning.

Vi har ett väldigt bra skyddsnät här, i jämförelse med internationella mått.

 

[Magiana]

Nej jag insinuerar verkligen inget ! Då läser du in något som inte finns !
Jag har skrivit väldigt tydligt snarare att del av den problematik du upplever/ställs inför är utifrån att det system och instanser vi har så ja - du klassas troligtvis utifrån det som ”för frisk” utifrån det du redovisar här och upplever som problematiskt !

Jo, jag ansågs ju kunna jobba 50% trots att jag knappt lyckades med grundläggande hushållssysslor. Jag åt färdiga matformar från Findus och samlade på dammråttor. Disken stod veckovis. Så systemet är för snävt när det inte tillåter att man har någon energi över till att ratta de mest basala delarna av ens liv. (Nu har jag förvisso fått det under de senaste veckorna, så det är ju bra att det går framåt.)

 

[Magiana]

Vi har ett väldigt bra skyddsnät här, i jämförelse med internationella mått.

Enligt oecd har vi de hårdaste sjukförsäkringsreglerna bland jämförbara länder.

 

[Kilauea]

Alla människor klarar inte att jobba 100% om de ska må bra. That's it.
Ingen tvingar någon faktiskt heller (även om det finns både regler och lagar att reformera!).
Man får anpassa sina utgifter efter de inkomster man långsiktigt kan klara att skapa.

Gällande just ekonomisk överlevnad:
I tillfälliga och övergående situationer finns sjukförsäkring att tillgå.
I permanenta sitautioner finns både sjukersättning och socialförsäkringar att tillgå.
I övrigt stavas det anpassning.

Vi har ett väldigt bra skyddsnät här, i jämförelse med internationella mått.

Precis, har själv valt att gå ner i tid (först till 70%, senast till 50% men då tjänstledig på 20 så jag har möjlighet att gå upp igen om/när jag orkar) för att jag inte fungerar annars och FK säger som sagt nej till sjukersättning. För mig är det inte värt att krascha i väggen gång på gång på gång, jag har återkommande depressioner ändå visserligen - icke styrda av jobbet men för mycket jobb underlättar inte direkt då.
Tjänar hellre mindre (men så jag klarar mig) och anpassar mig därefter. Att bara jobba - sova - gråta - jobba är liksom inte värt det. Bättre jobba - sova - orka hushållssysslor + hund + lite odling tex.

 

[cassiopeja]

Vi har ett väldigt bra skyddsnät här, i jämförelse med internationella mått.

Fast jag tycker att det är viktigt att vara medveten om att även om skyddsnätet är bra så har det stora maskor! När jag blev för sjuk för att klara av att försörja mig så fick jag ingen hjälp från sjukvården eller samhället. Jag blev helt utlämnad till mig själv, och måste erkänna att jag blev väldigt chockad eftersom jag i hela mitt liv hade levt i övertygelsen att vårt samhälleliga skyddsnät tar hand om en om man faller. Jag var ju en "duktig medborgare" som hade skött mig i hela mitt liv och trodde på något skevt sätt att det skulle betyda att jag skulle få hjälp. Men så fungerar det inte alltid. Det hade besparat mig mycket förvirring sorg och smärta om jag i förväg hade varit medveten om att det inte alls går att förlita sig på samhällets skyddsnät, vilket jag av någon anledning hade fått för mig.

 

[landsbygdsbo]

Fast jag tycker att det är viktigt att vara medveten om att även om skyddsnätet är bra så har det stora maskor! När jag blev för sjuk för att klara av att försörja mig så fick jag ingen hjälp från sjukvården eller samhället. Jag blev helt utlämnad till mig själv, och måste erkänna att jag blev väldigt chockad eftersom jag i hela mitt liv hade levt i övertygelsen att vårt samhälleliga skyddsnät tar hand om en om man faller. Jag var ju en "duktig medborgare" som hade skött mig i hela mitt liv och trodde på något skevt sätt att det skulle betyda att jag skulle få hjälp. Men så fungerar det inte alltid. Det hade besparat mig mycket förvirring sorg och smärta om jag i förväg hade varit medveten om att det inte alls går att förlita sig på samhällets skyddsnät, vilket jag av någon anledning hade fått för mig.

Samhället har ett extremt tätmaskigt nät, när det gäller att håva in pengar från medborgarna...men åt andra hållet är det faktiskt lätt att hamn mellan stolarna. Om du inte tillhör vissa grupper som verkar ha en direkt linje in i bidragssystemet....

 

[landsbygdsbo]

Enligt oecd har vi de hårdaste sjukförsäkringsreglerna bland jämförbara länder.

Pendeln har slagit tillbaka från den tidigare alltför generösa hanteringen..

 

[mackan]

Om du inte tillhör vissa grupper som verkar ha en direkt linje in i bidragssystemet....

Tänk att du lyckades få in det även i denna tråd . Imponerande .

 

[MiaMia]

Fast jag tycker att det är viktigt att vara medveten om att även om skyddsnätet är bra så har det stora maskor! När jag blev för sjuk för att klara av att försörja mig så fick jag ingen hjälp från sjukvården eller samhället. Jag blev helt utlämnad till mig själv, och måste erkänna att jag blev väldigt chockad eftersom jag i hela mitt liv hade levt i övertygelsen att vårt samhälleliga skyddsnät tar hand om en om man faller. Jag var ju en "duktig medborgare" som hade skött mig i hela mitt liv och trodde på något skevt sätt att det skulle betyda att jag skulle få hjälp. Men så fungerar det inte alltid. Det hade besparat mig mycket förvirring sorg och smärta om jag i förväg hade varit medveten om att det inte alls går att förlita sig på samhällets skyddsnät, vilket jag av någon anledning hade fått för mig.

Håller helt med dig. Idag är det många som tror att skyddsnätet är tryggare än vad det är.
Vilket i sig blir ett problem. Dels för att man blir överraskad och är oförberedd när man trillar. Dels för att så många tror att man får mer hjälp än vad man faktiskt får, så det blir en oförståelse från omgivningen för situationen, vilket i sig gör det svårare också.