Köpa Siberian Husky!

[Modest]

@Vogue Och jag förstår för övrigt inte riktigt hur din kontakt med LPT-pat får dig att vilja arbeta "inför lagen"? Läkaren tar beslut om LPT, ev överklagan hanteras väl av jurister. Rimligtvis har väl du ganska lite att göra med det juridiska kring LPT som skötare.

 

[Tassetass]

Ja, fast jag menar att de rättsområden du först beskrev, som en koppling till psykiatrin, är något man inser att man dras till när man läst ett tag, inte innan man börjar.

Har man jobbat med den verkställande delen av en lagstiftning är det inte så konstigt att gå in i en juristutbildning med ett stort intresse för den rättstillämpande aspekten, tycker jag.

 

[em-pirre]

@Vogue Och jag förstår för övrigt inte riktigt hur din kontakt med LPT-pat får dig att vilja arbeta "inför lagen"? Läkaren tar beslut om LPT, ev överklagan hanteras väl av jurister. Rimligtvis har väl du ganska lite att göra med det juridiska kring LPT som skötare.

Hon kanske tycker patienter blir fel behandlande

 

[Dentaku]

Jag hoppas verkligen du får ditt drömliv med din man, din gård, barn, djur och jobb !
Du verkar vara en ung person som har mycket energi och driv! Förstår att du inte tänker låta något stå ivägen för dina livsplaner.

Men jag hoppas också du har ödmjukhet inför livet och att ni har både en plan B och C. Precis vad som helst kan hända i livet! Du kanske får en förlossningsdepression/skada och inte hamnar i samma driv och energi som du har nu. Ditt barn kanske föds sjukt.

Eller så sitter ditt/dina barn som 20 åringar framför psykologen (eller skötaren) och undrar varför dennes mamma och pappa aldrig fanns där (för att det var djur som skulle skötas och aktiveras, bullar som skulle bakas, jobb, träning mm) förutom under en veckas närvaro på utlandssemestern i Grekland.
Eller så går allt enligt din plan! Alla blir lyckliga! Vuxna, barn och djur! Och det vore väl fantastiskt! Men livet kan drabba oss alla, hur stark, stabil och fri man än känner sig just för stunden. Bara ha med det i bakhuvudet också, för din egen, djurens men Främst för dina framtida barns skull.

Lycka till!

Förmodligen trådens bästa inlägg!

En gång i tiden läste jag juristlinjen med planer på vettig karriär, hade parallellt med det ett jobb med hyfsad inkomst, var nygift, vi hade precis köpt hus, jag tränade några gånger i veckan och hade just skaffat den där efterlängtade hunden. Ett år senare var jag skild, bodde i andrahand och hade blivit diagnosticerad med en kronisk, psykisk sjukdom och i princip det enda jag tagit med mig från mitt gamla liv var hunden. Nu är jag en av de där som du raljerar över skulle avråda dig från husky för att jag har ett "vanligt" jobb och diagnoser som hindrar mig från att leva ett aktivt liv.

Det handlar snarare om att jag dels vet hur skönt det är att man inte tagit sig vatten över huvudet med sitt hundval. Att jag trots att jag gillar att träna och tävla ändå valde en ras med lite mindre aktiveringsbehov har gjort att de där veckorna då och då när det i princip inte blivit mer än snabbrastningar/vara ute i trädgården och sånt man kan göra hemma som att slänga godis på gräsmattan har gjort mitt liv som hundägare så mycket enklare trots att jag ändå kan få ut det jag vill av mitt hundägande. I mitt fall beror de där veckorna på hur jag mår men det skulle lika gärna kunna vara sjukt barn, massor att göra på jobbet, semesterresa eller något annat.

Men det handlar också om att jag vet hur snabbt livet kan ändra sig. Man kan planera hur mycket man vill, plötsligt kan livet komma och bita en i arslet ändå. Och bara så du vet - jag är inte bara nöjd med mitt liv som det ser ut nu, jag är lycklig och skulle inte vilja byta med någon annan.

 

[Monstermom]

En av fördelarna med djurvärlden var, när jag hade häst, att där var det ointressant vad man jobbade med. I de flesta andra sammanhang kommer jobbfrågan upp tidigt, men i stallet visste man mer om varandras hästar än yrken. Rätt befriande. Det bör rimligen vara likadant i hundvärlden.

Så är det absolut. Man pratar om hundar, vilka man haft tidigare, var de kommer ifrån, vilka sporter man håller/hållit på med, osv. "Alla" har hund, oberoende av samhällsklass, utbildning, ekonomi, osv. Yrken kommer upp om något i diskussionerna tangerar det, tex kan någon man känt i ett år visa sig vara polis när vi pratar om polishundar.

Nu är jag inte typen som är det minsta brydd om min status över huvud taget, men jag har aldrig upplevt att någon med högre utbildning och mer pengar (vilket är majoriteten, i alla fall på en punkt ) ifrågasätter min kompetens inom hund pga det.
(Det händer att en del män har svårt för att lyssna på mig dock, eftersom jag är kvinna. Inte ofta, men det har hänt ett par gånger. Det har löst sig, genom att de motvilligt provat om det jag säger fungerar och i ett fall genom att han fick träffa min hund. Det är väl en form av ifrågasättande pga status, men inte på samma sätt.)

 

[Christensen1]

Ja alltså jag AVGUDAR min arbetsplats och att få jobba med mina patienter och se dom gå från att (oftast) bli totalt felbemötta till att bemöta dom på rätt sätt och med "den tysta kunskapen inom kroppspråk" se dom "växa fram igen" är något som verkligen ger mig lycka! Och hade den gett mig en större verkan och beslutsrätt inom det jag brinner för samt att få ta beslut på en högre och mer avgörande nivå och givetvis då en lön som matchar upp mitt "slutplugg" som förhoppningsvis landar i just detta hade jag stannat där jag är nu och jobbat där resten av livet.

Väldigt märkligt uttalande om psykiatrin.

 

[Vogue]

@Vogue Och jag förstår för övrigt inte riktigt hur din kontakt med LPT-pat får dig att vilja arbeta "inför lagen"? Läkaren tar beslut om LPT, ev överklagan hanteras väl av jurister. Rimligtvis har väl du ganska lite att göra med det juridiska kring LPT som skötare.

Nej läkaren tar ju vår åsikt på största allvar, så det har vi

 

[Vogue]

Väldigt märkligt uttalande om psykiatrin.

Ursäkta?

 

[Vogue]

Hon kanske tycker patienter blir fel behandlande

Nej Inte hos oss

 

[em-pirre]

Ursäkta?

Jag tror att vi andra som har erfarenhet av att jobba inom psykiatrin inte riktigt ser det du skriver.

 

[Vogue]

Jag tror att vi andra som har erfarenhet av att jobba inom psykiatrin inte riktigt ser det du skriver.

 

[Vogue]

Som sagt, har ingen annan något att tillägga ang hur livet med Husky är i realtid så tänker jag inte svara på något mer gällande något annat

 

[Monstermom]

Som sagt, har ingen annan något att tillägga ang hur livet med Husky är i realtid så tänker jag inte svara på något mer gällande något annat

Vad menar du med i realtid?

 

[Luff]

Som sagt, har ingen annan något att tillägga ang hur livet med Husky är i realtid så tänker jag inte svara på något mer gällande något annat

Jag tror att en del av problemet är att du agerar som skötare på Buke. din interaktion med oss känns som du spelar en roll. Du förhåller dig till våra råd som om vi vore en av "dina" patienter.

 

[Vogue]

Vad menar du med i realtid?

Att man äger och lever med en här och nu. Annat är inte intressant.

 

[Borttaget konto]

Kan sammanfatta mina egna och mina bekantas erfarenheter av husky som inte jobbar professionellt med drag i spann utan hålls främst för nöjes skull. Det är lite blandat, sådant som kan ses som bra och dåligt beroende på vad man är ute efter.

En kompis till mig passade en husky som kanske skulle fungera som del av ett aktivt liv, dvs ingen superatlet. Efter halva rundan fick min vän i princip släpa hunden efter sig för den var helt slut. Om det berodde på att den var avlad mer åt utställning, om det var en av de varmare vinterdagarna, om den hade allmänt låg energi eller om den var otränad pga ointresse/tidsbrist hos ägarna vet jag inte. Kanske hade den varit i bättre form och haft större driv hos andra ägare, men visst verkar det utifrån den erfarenheten som om man kan få tag på en slags soffpotatis-husky om man letar.

Den husky jag passade var å andra sidan av den outtröttliga typen som snarare är en livsstil än ett husdjur. Det var en omplacering som bytt hem ett antal gånger, antagligen hade den inte mött allas förväntningar, exempelvis hade den rymt en del tidigare i livet och man misstänkte att den dödat en katt bl a (den introducerades faktiskt till mig med orden "Här har vi kattdräparen").
Jag tyckte mycket bra om den hunden, av alla hundar jag passat är det nog en av de jag fäst mig allra mest vid. Entusiastisk, intelligent (lurade mig totalt vid ett tillfälle), villig att visa vad hon kunde men ute hade hon förstås främst andra intressen och passioner än just lydnad.
Snäll och vänlig men utan att fjäska. Alla som träffade hunden kommenterade hur trevlig hon verkade, sedan frågade de "Tycker den om att bli klappad?" eftersom hon framstod som helt likgiltig inför sådant gullande. Inget vaktande eller aggressivitet alls, fungerade bra med i princip alla hon mötte, hade någon okänd brutit sig in i huset hade de nog kunnat länsa det utan någon större reaktion från hunden.
Fysiskt modig i terrängen, backade aldrig inför något eller någon, gick framåt även i passager där många hundar brukar tveka. Outtröttlig, verkligen, vi var ute flera timmar varje dag och ibland även på natten. Jag la om hela livet under den här tiden, jag la alla andra fritidsintressen på is för att försöka möta hundens behov och kände mig ändå lite otillräcklig. Hennes ägare som jag passade henne åt har tidigare jobbat med slädhundar och tävlat internationella långlopp, antagligen en mer lyckad kombination.

Angående sådant som diskuterats tidigare i tråden finns det flera bilder på den här hunden lös, men främsta anledningen till att jag fick rycka in och passa (främsta anledningen till att flera andra tackade nej) var just att den inte kan vara lös lika lätt och ledigt som många andra hundar. Den har för stark jaktinstinkt för det och när den är lös är det under väldigt kontrollerade former.
Sedan reagerade jag lite på diskussionen tidigare om hur snabbt man kan stöka undan hundens behov av motion. Är inte poängen med att ha hund att ägna den tid, att ge den allt den behöver och mer därtill, att göra den lycklig? Varför skulle man vilja begränsa hundens favoritaktivitet till minimum?

Jag blev väldigt förtjust i den husky jag hade hand om, "kattdräparen", verkligen en jättefin och charmig personlighet, men jag känner samtidigt att det inte är en typ av hund jag skulle skaffa i nuläget. Inte i framtiden heller, om jag inte plötsligt fick ett enormt intresse för drag. När jag läser tråden, eller ser andra med siberian husky, tänker jag faktiskt främst med glädje på de oändligt många timmar som jag med gott samvete kan lägga på annat än drag/husky-aktiviteter.

 

[Christensen1]

Ursäkta?

Jag är inte alls överens med dig i det uttalandet. Jag har jobbat mot beroende och psykiatri i många år.

 

[Christensen1]

Att man äger och lever med en här och nu. Annat är inte intressant.

Naturligtvis måste man planera för ett liv med hund. Hur det ska fungera i det långa perspektivet. Allt annat är oansvarigt och inte schysst mot hunden.

 

[Christensen1]

Jag tror att en del av problemet är att du agerar som skötare på Buke. din interaktion med oss känns som du spelar en roll. Du förhåller dig till våra råd som om vi vore en av "dina" patienter.

Det i sig är direkt olämpligt- i synnerhet från vårdpersonal.

 

[Raderad medlem 94602]

Att man äger och lever med en här och nu. Annat är inte intressant.

Så har levt och ägt rasen är inte intressant för dig?