Bukefalos 28 år!

"Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

...
Klättring stärker påskjutet. En dragster behöver sällan träna på att skjuta på.
Håller med om att hästar är gjorda att bära fram och skjuta på.
Men de är inte gjorda för ridning eller såg ut som de gör nu i det vilda innan vi började lägga oss i.
Klättring är fint och bra. Men man tränar inte bärkraft då.

Frambenen är inte gjorda att bära i det tempo eller med ryttare. De kan inte fjädra och stötdämpa lika bra som bak kan på en skolad häst. Därför vill jag skyffla bak vikten.
...

Häpp!!
Håller med om det feta.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Jag håller med!

Det här har vi diskuterat mycket, jag och mina tränare. Min ena dressyrtränare har inte begåvats med superkänsla vid födseln (enligt henne själv). Hon har fått slita som ett as för att jobba upp sin känsla. Och då genom bra, pedagogiska tränare och mycket analyserande och nötande.
Idag får man nog påstå att hon har en rätt fantastisk känsla. Men den är inte gratis. Den måste underhållas hela tiden.
Hon är tack vare det den bästa pedagog jag mött - ever. Och det säger alla som ridit för henne. Hon är fantastisk på att få folk att förstå.
Hon har dock alltid haft öga för saker och kunnat se, tror jag. Även om det också övats upp.

Hennes man däremot är raka motsatsen. Han är en naturbegåvning med fantastisk känsla. Han är lika fenomenal i det mesta fysiska och finmotoriska.
Han har däremot haft mycket, mycket svårare att förklara/undervisa.
Nu är han ju inte dum i huvudet på något vis. Jag vet att Biggan tex var och såg honom för en massa år sedan och tyckte han var rätt bra(kanske tom riktigt bra.. minns inte). Men han har genom åren blivit vääääldigt mycket bättre på det pedagogiska tack vare sin fru.

Jag kör till stor del känsla med hästarna öht. Men sen jag lärde mig mer teknik har jag blivit bättre så klart. Nu kan jag kombinera de två.
Jag har haft jättehjälp av att få hålla lektioner inför min kvinliga tränare där hon hjälpt mig med hur jag måste tänka och hur jag måste fånga en dels fokus etc.
Jag kunde ibland bli lite(läs mycket ;)) frustrerad då jag har lektion och människor inte klarar av saker som jag just gjort på hästen och tyckte var så simpelt. Jag hade svårt att förklara känslan. Och känslan kan man aldrig lära ut genom att bara förklara. Man måste nöta och nöta och få bekräftelse på när det är rätt från den på marken för att öva upp sin känsla så gott det går.
Vissa blir rätt bra om de lägger ner sin skäl i det. Men få är beredda att offra så mycket tid som det kräver att bli så bra om man inte har det naturligt.
Jag brukade också i början ibland behöva gå igenom saker i huvudet ibland testa göra tom för att kunna förklara svårare moment för andra. Jag visste inte vad jag eg gjorde.

Jag vet att mannen av de här två i början hade problem att hålla humöret när han dels inte fattade HUR människor kunde tycka så simpla saker var svåra. Men också hade svårt att förklara hur de skulle göra.
Han visade gärna rent handgripligt och tog tag i ens arm eller ben etc om man inte fattade direkt. Så har jag med gjort och gör.
Och på många är det faktiskt ganska bra. En snabbare inlärningsväg än genom ord. Man kan sätta just KÄNSLAN snabbare.

Min tredje tränare är också känslo-begåvad från start. Även han har haft problem med det pedagogiska förr.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Om man ryggar upp för en backe kan man träna den muskulatur som aktiveras vid samling. Men det är sån överkurs för de flesta tycker jag. Bättre att bara rida normal dressyr och lära sig kontrollera hästen. :)

Jag tycker absolut att det är bra att rida i terräng! Jag gör det mer än de flesta i vårt stall. Och framför allt i värre terräng(inte så de kan skada sig av farligt underlag eller inte få fäste tex.. men gärna brant, över stock och sten, genom snår).
Men jag ser det inte som annat än allmänt stärkande och nyttigt psykiskt och fysiskt.
Kollar du på var en häst placerar benen i samling och jämför i klättring ser du att det inte riktigt stämmer överens. Ridning nedför backe tror jag skulle bli lite som triangulering i piaff(frambenen för långt in och för bärande) typ om det är brant och man skulle vinkla hästen enligt plant underlag. Klättring uppför gör de ju med bakbenen bakom sig om man vinklar hästen enligt plant underlag. Skulle de verkligen kliva in under sig a la samling hade de satt på arslet. ;)

Jag ber inte en häst om dressyrform i rejäl terräng(där de måste balansera sig). Då kan man inte, tycker jag, påverka deras hals/form. Den måste de då själva få nyttja vid balanseringen.
Då jag rider dressyr vill jag lägga dem i en form och de ska då vara där jag lagt dem. De ska svara konsekvent genom kroppen på ett visst vis på given signal. Det tycker jag inte man riktigt är just att kräva på underlag som sluttar mkt, där de behöver kliva över ngt etc.

Men på en dressyrbana ska underlaget inte vara en sas negativ faktor. Det ska inte påverka balansen negativt.

Lite sluttning eller rötter kräver ju mindre än en rejäääl backe eller nedfallna stammar som ligger en bit över marken etc..
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Fast jag måste få byta ben när jag känner att det är rätt. På samma sätt tänker jag när jag rider, jag ber t.ex. hästen fatta galopp. Och hästen fattar galopp. Men jag analyserar inte först under ritten ifall rätt ben är på rätt ställe. För det klarar hästen allra bäst själv. Det funkar fint.

Det blir bättre resultat om ryttaren ger hjälpen i rätt ögonblick. Med fel taiming kanske det inte blir nåt resultat alls.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Det blir bättre resultat om ryttaren ger hjälpen i rätt ögonblick. Med fel taiming kanske det inte blir nåt resultat alls.

Men det är ju känsla- att känna när man ska inverka?
Menar du att du tycker man ska lära sig en teknik för att hitta den känslan eller ?
Det låter så svårt i mitt huvud att man ska rida och hinna tänka " där kom det bakbenet och då kan jag fatta galopp" och sen hinna agera oxå. Då¨blir man ju lik förbannat sen eller så sitter man som många "tanter" och förbereder den där fattningen femton varv på volten för man har inte koll på det stackars bakbenet.
Är det inte mer en känsla för i vilket ögonblick hästen är mottaglig?
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Vissa blir rätt bra om de lägger ner sin skäl i det. Men få är beredda att offra så mycket tid som det kräver att bli så bra om man inte har det naturligt.
QUOTE]

Har hört flera hopptränare säga att tusen gånger heller en elev med med rätt attityd och vilja än lata talanger!
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Om man ryggar upp för en backe kan man träna den muskulatur som aktiveras vid samling. Men det är sån överkurs för de flesta tycker jag. Bättre att bara rida normal dressyr och lära sig kontrollera hästen. :)

Jag tycker absolut att det är bra att rida i terräng! Jag gör det mer än de flesta i vårt stall. Och framför allt i värre terräng(inte så de kan skada sig av farligt underlag eller inte få fäste tex.. men gärna brant, över stock och sten, genom snår).
Men jag ser det inte som annat än allmänt stärkande och nyttigt psykiskt och fysiskt.
Kollar du på var en häst placerar benen i samling och jämför i klättring ser du att det inte riktigt stämmer överens. Ridning nedför backe tror jag skulle bli lite som triangulering i piaff(frambenen för långt in och för bärande) typ om det är brant och man skulle vinkla hästen enligt plant underlag. Klättring uppför gör de ju med bakbenen bakom sig om man vinklar hästen enligt plant underlag. Skulle de verkligen kliva in under sig a la samling hade de satt på arslet. ;)

Häpp igen. Håller med om det fetade.

Kanske jag har förstått vad du menar med "halsen ut". Jag kollade på hoppningen på tvn i söndags (21/1-13).
Malin och Jens red sina hästar i en annan form än tjejen från Portugal. Malins och Jens hästar reds med halsen ut medan portugisiskan red sin med halsen hoptryckt som en tekanna. (Alla med nacken högst och nosen framför lodplanet.)
Har jag förstått dig rätt?
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Jag håller med!
Det är jätteroligt att ha lektion för någon som VILL. Sen om de år till det direkt eller behöver mycket instruktioner är faktiskt av underordnad betydelse.

För många kan de underlätta att lära sig en del tekniska saker för att öva in känslan. Man kan lära dem kolla efter specifika muskler som aktiveras i deras synfält eller kroppsdelar av hästen som ska eller inte ska synas eller vara i en viss vinkel för att resten av kroppen ska få bättre förutsättning att göra rätt.
Sen måste man stå på backen och säga "nu", "nu", "nu" när det är rätt. Så de kan känna efter hur det känns.
Men ska de sen själva hitta känslan måste de veta hur de ska ta sig dit(då kan tekniken och rent mekaniskt utförda saker hjälpa).
Är det dessutom så att hästen känns så annorlunda tack vare jobbet man gjort med den kan det kännas fel. Just för att det är ovant för ryttaren om den aldrig förr känt när det är rätt.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Men det är ju känsla- att känna när man ska inverka?
Menar du att du tycker man ska lära sig en teknik för att hitta den känslan eller ?
Det låter så svårt i mitt huvud att man ska rida och hinna tänka " där kom det bakbenet och då kan jag fatta galopp" och sen hinna agera oxå. Då¨blir man ju lik förbannat sen eller så sitter man som många "tanter" och förbereder den där fattningen femton varv på volten för man har inte koll på det stackars bakbenet.
Är det inte mer en känsla för i vilket ögonblick hästen är mottaglig?

Ja det tar tid om man måste tänka. Man måste nog lära sig hur det känns när en viss fot är i marken/i luften så att det sitter "i ryggmärgen". Det kanske är det som är känsla - man vet och handlar utan att behöva tänka.

Om man har svårt att känna var benen är så tror jag man har svårt att känna om hästen är mottaglig.

Men om man aldrig bryr sig? Jag tycker det är en ganska häftig känsla att kunna flytta vikten från ena frambenet till det andra utan att hästen lyfter på någon fot. Till vilken nytta? - Glädjen i att kunna. Kan dessutom vara användbart i rörelse om man vill förhindra att hästen trycker ut en bog.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Ingen föds ju som färdiglärd ryttare heller. Även om man nu har nån överjordisk känsla så måste man ju lära sig rida och tränaren måste ju tala om vad som är rätt och fel- eller finns det folk som kan det direkt? Orättvist i så fall:devil:
Ryttare som man säger har bra känsla tycker jag ofta har bra balans, bra kroppskontroll, ganska visuella- om de ser bra ridning kan de kopiera känslan och lära sig utan någon invecklad förklaring, ganska modiga både vad gäller att tappa kontrollen och att misslyckas- de liksom bara studsar tillbaka och vet att de kommer på klara det.

Och detta är ju ingen "magic" egentligen... Jag vill ju tro att alla kan bara man vill och är lite målmedveten...

Härligt med tränare som verkligen vill lära ut! Det ger inspirerade elever tror jag :d
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Halsen ut är för mig när den sträcker halskotpelaren så att S-kurvaturen rätas ut. Men också så att den kommer upp med ryggen genom att ha släppt ut spänningarna i muskulaturen framför manken. Den ska börja komma upp med hela manken och det fortsätta genom halsen.

För att man ska få till halsen ut ända från manken upplever jag att det måste börjas med i låg och rund form. Jag tycker att de hästar som direkt rids höga och nos framme aldrig riktigt får till manken.
Där skiljer det sig ju mellan din och min ståndpunkt tror jag.

Jag vill att de börjar låga och runda just för att få ut halsen ur manken och räta ut s-kurvaturen i resterande hals. Sen får de gradvis höjas efter hur mycket de orkar hålla ihop buken utan att ryggen droppar och manken faller ned. Hela tiden är då underhalsen mjuk och loss, den mittersta muskeln(Sternosephalicus heter den.. googlade just for you;)).
Hissar man upp dem för fort/forcerat upplever jag att man tappar halsen in manken och då ryggen. De spänner då till underhalsen med.
Och spänns underhalsen upplever jag att kvaliteten går förlorad. För hästen är i obalans. Annars kan de låta bli att spänna den.
Har man den loss hela tiden får man inte framvagnsproblematik a la slitage, tror jag. Det har iaf funkat mitt arbete med rehabhästar.

Jag har svårt att förklara halsen ut i ord, det är dock en sååå tydlig känsla om man upplevt det. Kanske någon annan kan förklara det bättre.
Pannan tänker då fram.
Det går att göra nåt experiment a la torrövning. Men då måste man ha en som förstår känslan som guidar där och då.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Halsen ut har jag hört i tusen år men det som gjorde skillnad var just det med manken upp. För innan man greppat manken upp så blir hästen alltid framtung när halsen kommer ut och man rider den lite lägre

Därför blir det så galet när alla veterinärer säger att man ska rida "lång och låg" och stackars hästägare åker hem och rider lång och framstupa och undrar varför hästen tappat all bjudning.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Jag blev lite överaskad av en tjej i stallet nyligen. Jag har haft en häst i heltidsträning som stid i deras stalldel. Hon har aldrig sagt att det jag gör är rent fel. Men jag vet ju att det är annorlunda och att det är svårt att förstå varför man gör annorlunda.
Den här hästen var både farlig och trasig då jag kopplades in. Han hade blivit farlig för att man ovetandes om smärtan pressat honom(inte ägaren, utan den ryttare hon tidigare hyrt in som hjälp). Efter att han behandlats av veterinär och skulle sättas igång fick han då ett lite specialutformat träningsschema för att undvika att han igen gick sönder.
Det har ju då självklart setts sommärkligt. Det förstår jag!
Men den här tjejen har frågat ibland och varit öppen i det och med vad hon tycker. Inte bara avfärdat utan att fråga. Vi kan tycka olika och det är ok.
Nu visade hon att hon testat ett tygeltag jag gör för att flytta balansen i manken och belasta andra frambenet mer. Hon var såld!
Det är en duktig tjej som tränar för tysk beridare. Så hon har god hjälp annars med. Denne beridare har ridit av min ena tränare och då fått lära sig de här tygeltagen han med. Han nyttjar dem ibland. Men lär inte ut det.

Men det var kul att en som sagt "vad ska det vara bra för?" tyckte det funkade och nu förstod tänket lite bakom det.
Ibland så tjänar man mycket på att bara våga testa!
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Jag tror alla behöver tränare. Iaf om man vill utvecklas i normal takt.

Jag tror de flesta kan utvecklas till ganska dugliga ryttare. Inte svårklass. Men jag tror de flesta kan lära sig rida hästen i god form i lätthet. Men med bra tränare som hjälp så klart! Och med tid och nötande.

Jag tror man när man lärt in det tekniska får en viss känsla och när man har ett system och en teknik så vågar man också testa.
Man måste våga testa och misslyckas för att utvecklas. Tänja på gränserna..

Man lär sig mycket av att misslyckas också. Oj vad mycket jag gjort fel!
Men jag har överlevt och gått därifrån en erfarenhet rikare.

Jag är en sån som tror stenhårt på att våga improvisera i övriga livet för att bli snabb nog i ridningen, få bättre känsla där.
Man behöver bli snabb i skallen så man kan vara snabb när hästen gör ngt och man hinner påverka innan allt skiter sig.

Har man god kroppskontroll och balans känner man sig trygg på hästen. Man är inte orolig att tappa balansen/störa eller rent av åka av. Då är hjärnan fri att känna mer.
Så sitsträning är guld för känslan!
Har man varit i samma situation tillräckligt många gånger blir det känsla och inte teknik.

I ridning ska man ju också gå emot vissa av ens naturliga känslor/reflexer. Man ska inte knipa när man känner sig obalanserad, inte dra med armarna om man känner så, inte krypa ihop och luta sig fram etc.
Jag rider ju en del problemhästar. Folk vågar inte sitta på dem för att de inte kan bryta stegringar eller likn. Jag har gjort det en del och har fått in brytsignalerna i kroppen. Det sker automatiskt nu.
Men i början gjorde det inte det! För då gick självbevarelsedriften in och man följde mer med hästen och lutade sig fram etc. Men med en tränare på backen som skrek så började jag rent tekniskt lära om. Och sen kom känslan.
Även om det är en överdrift i form av att de flesta hästar inte håller på så och man inte behöver lära sig sånt så är det ännu tydligare där.
Och iom att jag varit i just den sitsen så mkt vet jag hur jag ska lösa just det problemet.
Så är det ju med allt i ridningen - nöta, nöta, nöta. Med nån på backen gärna. Som kan påminna en då man går in i de medfödda reflexerna. Då kommer man ur de mönstrena snabbare.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Halsen ut är för mig när den sträcker halskotpelaren så att S-kurvaturen rätas ut. Men också så att den kommer upp med ryggen genom att ha släppt ut spänningarna i muskulaturen framför manken. Den ska börja komma upp med hela manken och det fortsätta genom halsen.

För att man ska få till halsen ut ända från manken upplever jag att det måste börjas med i låg och rund form. Jag tycker att de hästar som direkt rids höga och nos framme aldrig riktigt får till manken.
Där skiljer det sig ju mellan din och min ståndpunkt tror jag.

Jag vill att de börjar låga och runda just för att få ut halsen ur manken och räta ut s-kurvaturen i resterande hals. Sen får de gradvis höjas efter hur mycket de orkar hålla ihop buken utan att ryggen droppar och manken faller ned. Hela tiden är då underhalsen mjuk och loss, den mittersta muskeln(Sternosephalicus heter den.. googlade just for you;)).
Hissar man upp dem för fort/forcerat upplever jag att man tappar halsen in manken och då ryggen. De spänner då till underhalsen med.
Och spänns underhalsen upplever jag att kvaliteten går förlorad. För hästen är i obalans. Annars kan de låta bli att spänna den.
Har man den loss hela tiden får man inte framvagnsproblematik a la slitage, tror jag. Det har iaf funkat mitt arbete med rehabhästar.

Jag har svårt att förklara halsen ut i ord, det är dock en sååå tydlig känsla om man upplevt det. Kanske någon annan kan förklara det bättre.
Pannan tänker då fram.
Det går att göra nåt experiment a la torrövning. Men då måste man ha en som förstår känslan som guidar där och då.

Jag hoppades på att du såg hoppningen (20/1) då hade vi haft några objekt att prata runt. Portugisiskan hoppar ca 9:50 in i programmet.

PS
Jag fattar inte varför hoppryttare rider LDR i träning och mellan hindren. Då tränar de ju inte de muskler som hästen behöver för att ta sig över hindren - framåt och uppåt.
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Jag hoppades på att du såg hoppningen (20/1) då hade vi haft några objekt att prata runt. Portugisiskan hoppar ca 9:50 in i programmet.

PS
Jag fattar inte varför hoppryttare rider LDR i träning och mellan hindren. Då tränar de ju inte de muskler som hästen behöver för att ta sig över hindren - framåt och uppåt.

Uppenbarligen är det ju det de gör. Folk skulle inte träna hästarna så om de inte hoppade bättre...
Men LDR- jag undrar vad din syn på det är egentligen?
Är det bara när de rider bakom lod som du anser det vara LDR ( fast det pysslar ju ingen med mellan hinder??)

Men en låg rund form är ju för att få upp ryggen och det är ju så man vill att hästen ska hoppa. Man vill ju inte att den ska se ut som en gasell i språnget med sänkt rygg och bara rycka åt sig benen. Sen att vissa hästar gör så på tävling gör ju inte att det är något mål direkt.

Läste att Jens gillar hästar med kortare hals eftersom de kan hoppa genom ryggen med huvudet lite högre och därmed landar de inte i framvikt lika mycket. Tyckte jag var en intressant tanke som jag aldrig hört förut. Han ville dessutom ha raka haser eftersom han tyckte de hade bättre avstamp!
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Uppenbarligen är det ju det de gör. Folk skulle inte träna hästarna så om de inte hoppade bättre...
Men LDR- jag undrar vad din syn på det är egentligen?
Är det bara när de rider bakom lod som du anser det vara LDR ( fast det pysslar ju ingen med mellan hinder??)

Jag tror inte att alla tränar så. Man kan av hästens muskulatur dra slutsatser om hur hästen är tränad. Vad berättar den här bilden?
bra2.jpg


LDR är inte bara bakom lod, det innefattar också nackens placering. LDR får till följd att bakhoven lyfts från marken för långt bak, dvs mer påskjut och mindre bärighet. Hopphästen behöver "bärighetsmusklrena"för att häva sig upp över hindret.

Titta filmen på på svt play får du se att några gör det (LDR mellan hindren) och det är inte de bästa ekipagen. Det är stor skillnad på hur ryttarna rider mellan och mot hindren. Tyvärr så hittar jag inte avsnitten med Malin eller Jens.

Men en låg rund form är ju för att få upp ryggen och det är ju så man vill att hästen ska hoppa. Man vill ju inte att den ska se ut som en gasell i språnget med sänkt rygg och bara rycka åt sig benen. Sen att vissa hästar gör så på tävling gör ju inte att det är något mål direkt.

Nej, den skall inte hoppa som en gasell. Tyvärr beror just det ofta på ryttarens hand. Men kraften sitter i baken och balansen i halsen.

En bra hopphäst som hoppar utan ryttare visar en form före och över hinder som bör vara målet för hopphästens träning. Man måste träna på det som skall presteras.

Läste att Jens gillar hästar med kortare hals eftersom de kan hoppa genom ryggen med huvudet lite högre och därmed landar de inte i framvikt lika mycket. Tyckte jag var en intressant tanke som jag aldrig hört förut. Han ville dessutom ha raka haser eftersom han tyckte de hade bättre avstamp!

Jag tror att en häst med längre hals har lättare att balansera än en med kort hals. Jag tycker att Jens förklaring till varför det skulle vara bättre med en kortare hals låter konstig. Men Jens kanske har rätt om de raka haserna. Hur vill han ha framdelen för att få bättre avstamp med fram?
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Nja.. känslor uttrycker sig fysiskt tex när en människa är ledsen, glad, arg osv.. har inte så mkt med den känsla man använder sig av när man rider. känsla för mig är bla att ordna upp något innan det händer så det inte är försent utan man kan ta hand om saker och ting så att det oönskade inte sker.. tex innan hästen har fallit isär.. Det sker ganska så mkt på automatik och känslan utvecklar ju sig såklart ju mer erfaren du är.. men det är rätt kört om man inte har känsla för då hamnar du i lägen där allt blir försent och du får börja om från början igen.



Då är denna förklaringen nog bättre.. även om inte jag skulle använda mig av förklaringen, men jag har förstått att det nog kan vara enklare för dig?






http://sv.wikipedia.org/wiki/Känsla

Så har man en väl utvecklad känsla kan du alltså förekomma detta om det är önskvärt vill säga ! Så ser jag på det!

Jag läste det också, hade lite svårt att översätta det till sammanhanget bara. :) Känslor som sorg, rädsla, lycka, stress, upprymdhet osv, är sånt jag själv försöker dämpa i ridningen, har en tendens att bli high up - low down annars. Lite mer neutrala känslor, att känna sig nöjd snarare än hög av lycka t ex, tror jag är mer konstruktivt under själva ridningen, hålla skallen klar!

Men du kanske tänkte mer på att man tränar sig själv till hur man reagerar instinktivt?
 
Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar, del 2

Lånar knapp av mig själv och gör ett tillägg till känsla vs. teknik-diskussionen!

Jag är sån som väldigt gärna VILL rida på känsla, helst enbart. Men som sagt - det kräver ju att känslan är rätt, och för att komma dit krävs det teknik.
Tycker det är intressant hur t o m tränare som egentligen är mycket mer åt känslo-hållet än teknikhållet försökt styra in mig mer på teknik-biten. (Vilket väl iofs inte är så konstigt heller, om de vill att man ska förstå hur DE vill att saker och ting ska utföras, för att sen med tiden få känsla för just det. Och att de vill att man ska kunna fortsätta utvecklas hemma, hålla koll på sig själv.)
Trots det så tycker jag det är mycket lättare att fastna i att rida på känsla "för mycket" så även hemma får jag påminna mig själv om tekniken. Sånt kan säkert ändras med tiden, om inte annat blir ju känslan bättre med tiden. Till viss del hör det säkert till personligheten också.
Nu är jag ju väldigt intresserad av "teknik" också, vill veta vad man håller på med. Men det blir mer utanför ridningen än under själva ridpassen. Under ridpassen får jag tvinga mig själv till att hålla koll på tekniken och se till att ha den hjärnhalvan aktiverad, medans känslan kommer mer per automatik.

Tänker som exempel på att det kan vara lätt (särskilt såklart innan något sitter i ryggmärgen, men man kan ju stöta på nya situationer med tiden också) att sitta och "leta" att rätt känsla ska infinna sig. Bli avvaktande i ridningen om den inte infinner sig, slösar tid på att "leta" istället för att "göra". Om man "gör" även när känslan säger att det inte är läge så borde det ju vara förnuftet som säger att det är dumt att harva runt 10 varv utan att det händer något. :angel:
Men det är väl säkert en av anledningarna till att det rekommenderas 50/50 och inte 100% känsla även om den är väl utvecklad.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Träning Behåller ni kontakten eller ger ni hästen total eftergift på tygeln om den protesterar mot er inverkan genom att backa? Varför? Aldrig...
2
Svar
20
· Visningar
2 988
Senast: tuaphua
·
  • Låst
Ridning Hej! Jag har på senare tid börjat ifrågasätta hur nödvändigt det egentligen är att rida sin häst på korta tyglar, eller över...
56 57 58
Svar
1 141
· Visningar
86 660
Senast: IngelaH
·
Dressyr Hoppas jag har lagt tråden i rätt forum. (Videon vänds rätt efter några sekunder) Jag behöver hjälp med att förbättra min sits och...
2
Svar
20
· Visningar
2 970
Senast: Brille
·
Ridning Jag rider en kallblodstravare som har lite stressbeteende kvar sen travet. Han vill också göra allt i högt tempo, gärna fullt ös...
Svar
9
· Visningar
2 183
Senast: KSF
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp