Lättsam vakthund?

[Lona]

Jag har tänkt igenom det och just ridgeback borde väl vara passande..?

Nääeee...
Vakthund, ja. Lättsam, nej.
Jag vet att hunden inte bara "skulle gå och drälla" men en RR är en rätt krävande hund, dessutom är det ofta mycket jakt i dem.
Ridgeback är en charmig och rolig hund men samtidigt väldigt knepig och behöver som sagt mycket aktivering, såväl fysiskt som mentalt.
Skulle tippa att de faktiskt behöver lika mycket som en corgi, dock är corgisarna sannolikt mycket lättare att motivera till vettig aktivitet.
En RR kan mycket väl få för sig att aktivera sig själv med att jaga cyklar, pipa efter rådjur eller skrämma folk även utanför tomten.

 

[Sofie.S]

Hästarna vrider sig i skratt!

Vakthunden som somnade på plats

Förlåt för lite trådkap, men kan ju vara till TS fördel och hon skulle vara intresserad av en Broholmer
Har du fått tag i en svenskuppfödd eller är hunden importerad?
Är de lika underbara som de verkar?

 

[Mia_R]

Menar du att man skulle kunna apportera med en ovtjarka om man valde att plocka fram den sidan?

Oja, men du vet inte vad du får tillbaka, en granne, dennes katt, dennes bil, barnen eller brevbäraren.

 

[athena_arabians]

Oja, men du vet inte vad du får tillbaka, en granne, dennes katt, dennes bil, barnen eller brevbäraren.

Det kan också ge en spänning i vardagen när man säger "loss" angående ovan nämnda objekt: Ska den släppa, hålla kvar eller släppa och hämta något annat (bilen som just for förbi tex)?

 

[Mia_R]

Det kan också ge en spänning i vardagen när man säger "loss" angående ovan nämnda objekt: Ska den släppa, hålla kvar eller släppa och hämta något annat (bilen som just for förbi tex)?

Skräp vi bor så långt ifrån, jag tror vi skulle ha skitkul med varandra och varulven.

 

[mandalaki]

Många bra förslag och just en Broholmer hade jag själv gärna haft till det ändamålet.

Kan dock inte låta bli att undra om den/de som nästan verkar fientligt inställda till ovtjarkor faktiskt har personlig erfarenhet av dessa hundar? Jag har själv haft en ovtjarka och känner överhuvudtaget inte igen mig i den beskrivningen som ges. Helt klart att de har ett annat psyke än exempelvis en labbe och det är säkerligen lättare att plocka fram en aggressiv sida om det är målet. Men i slutänden tror jag mycket på att våra djur blir vad vi gör dem till. Vår ovtjarka var en familjemedlem som vi litade på till 110% i alla lägen. Hade gärna skaffat en ny men då ska man helst ha gård och dessutom är inte min man överförtjust i tanken att ha en långhårig björn i huset med tanke på hur ofta vi redan dammsugar...

Visst. Ovtjarka är en nallebjörn. Noterat.

 

[Hyacinth]

Visst. Ovtjarka är en nallebjörn. Noterat.

Perfekt förstahund för bläckfiskar! När den ätit upp din ena högerarm står dig tre till bi.

 

[verandapanda]

Jag undrar fortfarande vad ni har för personliga erfarenheter av ovtjarkor?
I ärlighetens namn så ja, vår ovtjarka var en nallebjörn. Vid flera tillfällen kom helt okända människor och hundar innanför vårt staket och han brydde sig aldrig. Småbarn hoppade upp på honom och "red häst" medan han låg på marken men när han blev trött la han sig försiktigt på sidan, ungen gled av och sen gick han. Hade även en god vän med en mycket knepig hund som hon alltid hade med sig. Denna hund morrade åt varå manliga familjemedlemmar när de kom in i huset (alltså vårt hus då där denna hund endast var på besök) och vår ovtjarka sa inget. Jag tror att han var så trygg med sig själv och sin egen förmåga att han visste om det blev allvar och någon i hans flock verkligen blev hotad så kunde han hantera det då.
Vill man ha en hund att träna lydnad, apportering eller något annat med så är en ovtjarka helt fel. Men jag tror fortfarande att det är ägaren som är ansvarig för ifall en hund blir trevlig, pålitlig och säker för sin omgivning eller ett aggressivt monster. Dock så inser jag att aggressivitet kan ligga olika nära till hands hos olika raser och därför ska man fundera en extra gång över sin egen förmåga innan man skaffar vissa hundar.
Vi har numera faktiskt en grand danois och uppfattar honom som betydligt mer krävande än vår förra ovtjarka.

 

[mandalaki]

Jag undrar fortfarande vad ni har för personliga erfarenheter av ovtjarkor?
I ärlighetens namn så ja, vår ovtjarka var en nallebjörn. Vid flera tillfällen kom helt okända människor och hundar innanför vårt staket och han brydde sig aldrig. Småbarn hoppade upp på honom och "red häst" medan han låg på marken men när han blev trött la han sig försiktigt på sidan, ungen gled av och sen gick han. Hade även en god vän med en mycket knepig hund som hon alltid hade med sig. Denna hund morrade åt varå manliga familjemedlemmar när de kom in i huset (alltså vårt hus då där denna hund endast var på besök) och vår ovtjarka sa inget. Jag tror att han var så trygg med sig själv och sin egen förmåga att han visste om det blev allvar och någon i hans flock verkligen blev hotad så kunde han hantera det då.
Vill man ha en hund att träna lydnad, apportering eller något annat med så är en ovtjarka helt fel. Men jag tror fortfarande att det är ägaren som är ansvarig för ifall en hund blir trevlig, pålitlig och säker för sin omgivning eller ett aggressivt monster. Dock så inser jag att aggressivitet kan ligga olika nära till hands hos olika raser och därför ska man fundera en extra gång över sin egen förmåga innan man skaffar vissa hundar.
Vi har numera faktiskt en grand danois och uppfattar honom som betydligt mer krävande än vår förra ovtjarka.

Jag tycker att man inte bara ska fundera över sina egna förmågor, utan över vad hunden är avlad för. Visserligen finns det mängder av hundar i Sverige som tyvärr aldrig för utlopp för sin mentala design - men konsekvenserna blir sällan så olyckliga som de kan bli med en ovtjarka. En hund som på egen hand kan vakta boskapshjordar och ha minimal mänsklig kontakt - jag fattar inte vad vårt samhälle kan erbjuda den hunden, faktiskt.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag undrar fortfarande vad ni har för personliga erfarenheter av ovtjarkor?
I ärlighetens namn så ja, vår ovtjarka var en nallebjörn. Vid flera tillfällen kom helt okända människor och hundar innanför vårt staket och han brydde sig aldrig. Småbarn hoppade upp på honom och "red häst" medan han låg på marken men när han blev trött la han sig försiktigt på sidan, ungen gled av och sen gick han. Hade även en god vän med en mycket knepig hund som hon alltid hade med sig. Denna hund morrade åt varå manliga familjemedlemmar när de kom in i huset (alltså vårt hus då där denna hund endast var på besök) och vår ovtjarka sa inget. Jag tror att han var så trygg med sig själv och sin egen förmåga att han visste om det blev allvar och någon i hans flock verkligen blev hotad så kunde han hantera det då.
Vill man ha en hund att träna lydnad, apportering eller något annat med så är en ovtjarka helt fel. Men jag tror fortfarande att det är ägaren som är ansvarig för ifall en hund blir trevlig, pålitlig och säker för sin omgivning eller ett aggressivt monster. Dock så inser jag att aggressivitet kan ligga olika nära till hands hos olika raser och därför ska man fundera en extra gång över sin egen förmåga innan man skaffar vissa hundar.
Vi har numera faktiskt en grand danois och uppfattar honom som betydligt mer krävande än vår förra ovtjarka.

Alla hundar är heller inte rastypiska. Man kan inte sätta mallen för en hel ras utefter en individ.
TS beskrivning av boendet och omgivningen gör det lätt att utesluta Ovtjarka om den är rastypisk.

 

[Fruentimber]

Jag tycker att man inte bara ska fundera över sina egna förmågor, utan över vad hunden är avlad för. Visserligen finns det mängder av hundar i Sverige som tyvärr aldrig för utlopp för sin mentala design - men konsekvenserna blir sällan så olyckliga som de kan bli med en ovtjarka. En hund som på egen hand kan vakta boskapshjordar och ha minimal mänsklig kontakt - jag fattar inte vad vårt samhälle kan erbjuda den hunden, faktiskt.

Amen.

@Hyacinth, RR är ju himla snygga men som @Lona skriver så är de nog lite för krävande än vad jag tänkt. (Nej det blir inte en fet rottis heller, men "tack" för tipset
)
Läste också att någon föreslog finsk lapphund, och de har ju inte riktigt något avskräckande utseende precis. Dessutom har de på tok för nära till skall även i andra situationer och är nog lite för små än vad jag tänkt mig. Tänker också att de förmodligen uppskattar mer aktivitet än vad jag eventuellt hinner erbjuda, de har ju samma ursprung som corgin.

Just nu ligger mastiff högst upp på listan! Vi ska ju till Bordeaux i påsk, kanske råkar släpa hem en fransman...

 

[Fruentimber]

Ja men så klart! Allra hellst en sån man måste köra i rullebör när man ska på kisserunda!

"Rullebör"?!

 

[Monstermom]

"Rullebör"?!

Skånegalningar menar skottkärra när de säger så.
(Fast jag trodde faktiskt det var rullebär. )

 

[verandapanda]

Jag har inte föreslagit att en ovtjarka skulle vara lämplig till TS.
Fortfarande inga personliga erfarenheter, då tolkar jag det mest som att ni har många fördomar kring denna rasen. Även många fördomar mot människor som väljer att skaffa en ovtjarka då era tidigare kommentarer varit ganska hånfulla.
Om man läser rasstandarden hos SKK så tycker jag den stämmer rätt bra på vår ovtjarka så nog skulle jag vilja påstå att han var rastypisk men samtidigt korrekt uppfostrad och det är den extremt viktiga punkten.
Angående vad vi i vårt samhälle kan erbjuda denna rasen så är svaret en flock att vakta och beskydda men kanske inte en stor boskapshjord utan som på vår gård där flocken bestod av människor, hundar, hästar, höns, en get och en gris. Hunden vaktar helt enkelt den flocken den växer upp med.

 

[Hyacinth]

Jag har inte föreslagit att en ovtjarka skulle vara lämplig till TS.
Fortfarande inga personliga erfarenheter, då tolkar jag det mest som att ni har många fördomar kring denna rasen. Även många fördomar mot människor som väljer att skaffa en ovtjarka då era tidigare kommentarer varit ganska hånfulla.
Om man läser rasstandarden hos SKK så tycker jag den stämmer rätt bra på vår ovtjarka så nog skulle jag vilja påstå att han var rastypisk men samtidigt korrekt uppfostrad och det är den extremt viktiga punkten.
Angående vad vi i vårt samhälle kan erbjuda denna rasen så är svaret en flock att vakta och beskydda men kanske inte en stor boskapshjord utan som på vår gård där flocken bestod av människor, hundar, hästar, höns, en get och en gris. Hunden vaktar helt enkelt den flocken den växer upp med.

...och äter upp de som inte hör till flocken.


Ja, det är en bra vakthund, men de flesta vill inte ha det. De vill ha en hund som låter och ser avskräckande ut, inte en som tar saken i egna händer.

 

[vallhund]

Jag undrar fortfarande vad ni har för personliga erfarenheter av ovtjarkor?
I ärlighetens namn så ja, vår ovtjarka var en nallebjörn. Vid flera tillfällen kom helt okända människor och hundar innanför vårt staket och han brydde sig aldrig. Småbarn hoppade upp på honom och "red häst" medan han låg på marken men när han blev trött la han sig försiktigt på sidan, ungen gled av och sen gick han. Hade även en god vän med en mycket knepig hund som hon alltid hade med sig. Denna hund morrade åt varå manliga familjemedlemmar när de kom in i huset (alltså vårt hus då där denna hund endast var på besök) och vår ovtjarka sa inget. Jag tror att han var så trygg med sig själv och sin egen förmåga att han visste om det blev allvar och någon i hans flock verkligen blev hotad så kunde han hantera det då.
Vill man ha en hund att träna lydnad, apportering eller något annat med så är en ovtjarka helt fel. Men jag tror fortfarande att det är ägaren som är ansvarig för ifall en hund blir trevlig, pålitlig och säker för sin omgivning eller ett aggressivt monster. Dock så inser jag att aggressivitet kan ligga olika nära till hands hos olika raser och därför ska man fundera en extra gång över sin egen förmåga innan man skaffar vissa hundar.
Vi har numera faktiskt en grand danois och uppfattar honom som betydligt mer krävande än vår förra ovtjarka.

Det spelar ingen större roll om huruvida man haft en eller träffat sjuhundrafemtiofjorton individer av en ras. Du har haft en rasotypisk ovtjarka o utifrån det påstår du att rasen skulle vara optimal för TS. Det kallas för anekdotisk bevisföring. Vet du inte vad det betyder så kan du ju googla.

 

[vallhund]

Förlåt för lite trådkap, men kan ju vara till TS fördel och hon skulle vara intresserad av en Broholmer
Har du fått tag i en svenskuppfödd eller är hunden importerad?
Är de lika underbara som de verkar?

Sorry, bilderna är från rasens hemsida.

 

[verandapanda]

Det spelar ingen större roll om huruvida man haft en eller träffat sjuhundrafemtiofjorton individer av en ras. Du har haft en rasotypisk ovtjarka o utifrån det påstår du att rasen skulle vara optimal för TS. Det kallas för anekdotisk bevisföring. Vet du inte vad det betyder så kan du ju googla.

Känns inte som att du har läst mina inlägg. Jag har aldrig påstått att det skulle vara rätt hund till TS. Vidare var min ovtjarka rastypisk utifrån SKKs rasstandard där aggressivitet faktiskt står som en diskvalificerande egenskap.
Återigen känner jag att detta var en rätt hånfull kommentar.

 

[mandalaki]

SKKs rasstandard där aggressivitet faktiskt står som en diskvalificerande egenskap.

Undra varför

OBS inte hån, skämt.

 

[BobberiBoo]

"Rullebör"?!

Haha jag glömde att ni norrlänningar inte pratar svenska