Långtidsjukskriven och hästägare

[Skogstrollet]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Hade jag inte haft mina djur så hade jag inte tagit mig tillbaka från min långtidssjukskrivning så snabbt som jag ändå gjorde.

Att folk fortfarande inte förstår att det gör GOTT att ha djur bara man orkar...?

 

[PAC]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

du gör en värdering i det inlägget


och sammanblander de enskilda fall du har träffat då personligen, med alla andra enskilda fall du varken träffat personligen eller hört talas om


Du söker syndabockar för något, va?

Det verkar handla om något du söker personliga syndabockar för något eget problem du har, hitta någon att lägga över skulden på för något.


Jag tycker det är bättre att du letar någon annanstans efter det än här. Forumdelen heter Andra grenar, och det mesta du tar upp tycker jag inte relaterar till det, utan din diskussion verkar passa bättre i något slags allmänt samhällspolitiskt forum.


Bättre att diskutera sakfrågan om hästars "läkande" förmåga och aspekter i relation till uppkomna sjukdomar, skador, medfödda nedsättningar osv.

 

[PAC]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

jag har precis den 30 november lämnat in en fullföljande av talan mot FK gällande LAF 22 kap


jag skall ha stålar utav dem plus ränta för den rehabilitering jag inte fått genom åren av dem, och som jag fått pröjsa själv även om man inte skall behöva det

efter det skall jag ha skicka till Justitiekanslern för skadeståndsanspråk mot FK också för detsamma


din argumentering är ganska svag

 

[Stollan]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Man måste inte bära vattenhinkar speceillt mycket för det finns skottskärra att köra dom på om man nu inte råkar har vattenkoppar. Mocka är heller inte tungt om man har en bädd anlagd (tung att plocka ut och just därför kanske man anlitar någon annan till detta) och hellre går fler gånger med skottkärran och tömmer den.
Rida beror helt också hållet på hästen och hur man rider. Själv har jag svårt med att jobba en liten bit från kroppen så som diska, hänga tvätt mm och har därför svårt med mockning. Jag tål däremot lite tungre saker om det är precis intill kroppen så höbalar som är lite tyngre som jag håller ned för sidorna är alltså lättare än att mocka. Jag har dock ME/CFS också så utmattning och tröttheten sätter stopp för hästeriet hos mig. Den är större än hos dom med kronisk värk.

Själv har jag inte träffat på många fuskare så frågan är ju vilka du umgås med och har runt omkring dig. Dom flesta jag har träffat på har tvärt om haft problem och varit stressade för dom inte klarade av att arbeta längre. Tyvärr är det så att få arbeten är anpassade så folk med värkprblematik och alla sekundära besvär som dom kan ge och fk ger allt för ofta för lite stöd för att hjälpa en att ta reda på vad man skulle kunna arbeta med. Jag känner en hel del som vill prova att arbeta där fk sätter "fällben" och där rehabillitering är ett ord som inte tycks förekomma allt för flitigt. Att på egen hand utröna detta kräver en partner med mycket pengar tyvärr eller egen förmögenhet.

Så eftersom du nu är så kunnig och vet så mycket om värkproblematik att du kan sitta och döma och veta precis vad en människa klarar av så vill jag ha förslag på jobb man kan söka och få.
1 En arbetsgivare som acceperar regäl flextid
2 En arbetsgivare som tillåter många pauser mellan arbetet under en 2 timmars arbetsdag
3 En arbetsgivare som inte har något emot att det blir en hel del sjukdagar.
4 Ett arbete som inte kräver massa koncentration eller att man måste upprätthålla minnet.
5 En arbetsgivare som har en soffa eller säng så man kan lägga sig ner en stund och vila vid behov.
6 Ett arbete där man inte behöver stressa alls
7 Får inte vara ensidigt
8 Ett arbete där det inte gör något om man känner att man måste hem redan efter 1 timma.
Spruta ut med förslagen för jag tror det är många som blir tacksamma över förslag.

Att det skulle vara så mycket annorlunda i USA är bullshit. jag är med på en mailinglista för folk med fibromylagi och ME/CFS där större delen är från USA och det är samma där som här. Liheterna i diskssionerna är väldigt dom samma som dom på mailinglistorna och smärtforum i Svergie.
Jag är fullt medveten om att hade jag levt för 200 år sedan i en fattig familj hade jag varit död vid detta laget eller inspärrad och totalt utbränd uppå mitt sjukdomstillstånd.
Om nu vissa har råd med häst och går på sjukersättning (64% av normalinkomst) så har vanlig Svensson också råd med sina 100% inkomst. Det finns något som heter prioriteringar eller partner som har god inkomst.
Fördelarna att röra sig när man har kronisk värk är stora och ridning brukar vara ett bra sätt att göra detta på. Det finns dock gränser för hur mycket man kan trigga och i hästeriet kan man lägga upp många lösningar och många pauser som man normalt sätt inte kan göra i ett arbete. Problemet är nämligen att det finns en del som har arbetsförmåga under vissa omständigheter men inga arbeten för dom att tillgå. Du är välkommen med lösningar för dessa männisor.
För min del krävs det ännu mer än det jag skrev ovan för att det ens skulle funka. Fast jag skulle inte fixa mockning men bära lite tyngre balar en kort bit hade varit ok. Rida om hästen har en mjuk gång, är mjuk i munnen och överlag är lättriden. Skulle göra min kropp smidigare och lite mer muskler, bättre cirkulation som faktiskt gör att värken blir mindre överlag. Däremot skulle jag bli sämre av att rida en häst med stötigare gång (orkar inte rida lätt men kan rida kort trav), som är hårt i munnen eller inte är väldigt lydig att rida. Gränsen mellan bra och dåligt är väldigt kort men fårgan är hur många med kronisk värk som rider sina hästar dagligen och då arbetar ordentligt med dom. Någon med flertalet hästar som jobbar alla ordentligt varje dag och sedan går hem och gör hushållsarbete och forsätta så dag efter dag kanske man kan ifrågasätta arbetsförmågan och om den verkligen är så liten att 100% sjukskrivning är ok. Kan dock inte jämföras rätt av med alla andra hästägare som har kronisk värk. Det är hur man måste göra för att fixa allt och vad som händer sedan (fibron tex är sådan att man får betala flera timmar eller dagen efter man anstängt sig för mycket) som avgör hur det ligger till.

Du som också är så insatt i smärtproblematik så som wiplash, fibromylagi mm kan väl tala om för mig andra vanligt förekommande symtom som brukar vara mer funktionshindrande än smärtan i sig. Dom som faktiskt brukar vara det som avgör om man klarar av att jobba eller ej. Att det skulle vara värk främst är faktiskt mer ovanligt.
Jag tror nog att många med mig inte tycker om fuskare för dom gör ju så att andra får förutfattade meningar om oss alla andra och inte sätter sig in i problematiken. Man skuldbeläggs och får höra hur lat man är. Själv bryr jag mig inte för fem öre men jag vet dom som är under kronisk stress pga att deras skuld och skam byggs upp. Det hjälper ingen och kommer inte göra att fuskare slutar att fuska heller.
Jag tillåter mig inte att påverkas vad andra må tycka om mig för jag vet sanningen som andra bara kan gissa.

 

[ganto]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Jag tycker inte alls att det är konstigt att ha hästar kvar för att man är sjukskriven. Det är rena terapin att vara hästägare om man älskar sina djur.
Själv gick jag igenom en skilsmässa för tre år sen och jag hade aldrig klarat det om jag inte hade haft min älskade häst.

 

[nevin]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Jag kan inte annat än att hålla med Stollan, det finns många möjligheter att styra sitt arbete med hästarna, som inte är möjligt i ett vanligt arbete.

Visst finns det de som fuskar, och det kanske är enkelt att fixa ett sjukintyg, vad vet jag? Men för oss som VERKLIGEN är sjuka är det du säger ett HÅN!

Och jag orkar inte ens försöka försvara våran välfärd mer.... Om du tror att det är så enkelt att man bara kan se till att man får ett sjukintyg, tar ut sin sjukpenning och sen lever livets glada dagar med sina djur - PROVA SJÄLV så får du se hur det egentligen är.....:smirk: Det är fan inte lätt, och man blir inte fet heller.

Nu har jag nog sagt mitt i den här diskussionen, jag ville gentligen bara säga till stars att jag stöder henne, inte hamna i en diskussion

Många kramar till alla som behöver det, och en jättekram med stödtankar till dig stars!

 

[LIA]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Allmänt!

Trots att jag själv är handikappad sedan barndomen, tycker jag att Kenneth i viss mån har rätt.
Det finns faktiskt många ”som rider på” sitt handikapp. Om man får vitsa till det lite. Jag har själv jobbat i hela mitt liv och gör så fortfarande, trots både förlamning, värk och smärta i ben och rygg. Det är bita ihop och kämpa på som gäller, som Kenneth menar. Men detta är en attityd som mer eller mindre verkar ha försvunnit i det moderna, yngre svenska samhället, och jag tänker nu inte på enbart handikappade. Det är en attitydförändring rätt över!

Jag har många handikappade i min bekantskapskrets, och har därmed sett både ”kämparna” och ”det är synd om mig”-attityderna. Det är en fråga om vilken inställning man fötts med/uppfostrats till. Jag har också sett exempel på, där man (inte handikappade) utnyttjar systemet och ger sken av att vara sååå dåliga för att därmed kunna leva ett bekvämt liv på övrigas bekostnad.
Känner exempelvis ett antal benamputerade, alltifrån egna företagare som jobbar 1,5 heltid och till heltidssjukpensionärer. Nog är det konstigt.

I inläggen syns det som om handikappade per automatik inte skulle arbeta! Så är verkligen inte fallet. Många kan utföra sitt arbete som vem som helst, andra klarar det med viss hjälp av anpassning av arbetsplatsen etc. Andra återigen fullgör, trots större handikapp, en aktningsvärd arbetsinsats tack vare förstående arbetsgivare och/eller lönebidrag.

Man kan också, bevisligen, vara handikappad + arbeta full tid + ha djur som häst och hund! Sedan är det ju som så, att det finns ett otal olika slags handikapp, ibland i olika kombinationer, och att det inte finns 2 människor med identiska handikapp. Det gör det naturligtvis svårt för utomstående att ”bedöma”, om man är ”seriöst” sjukskriven/förtidspensionerad eller inte. Likaså om man, trots ett handikapp som är svårt på vissa sätt, ändå klarar av att sköta djur, men inte att sköta ett arbete. Det här är något vi måste inse och överse med. Det är ju trots allt vars och ens rättighet att tycka om saker och ting.
Att djur kan vara rena medicinen, är vi nog alla överens om.

Varken jag eller någon annan här, har någon anledning att ha dåligt samvete för att man, trots sin handikappsituation, ändå håller sig med häst. Det viktiga är att man gör sitt bästa för att göra rätt för sig i övrigt, var och en efter bästa förmåga.
Ta inte heller allmänna ifrågasättande som personliga angrepp! Vi är alla medvetna om det fusk och utnyttjande av vår välfärd som förekommer, och det finns ingen anledning att låtsas om något annat.

Kämpa på och ha roligt med era hästar!
LIA

 

[nevin]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Det är väl ungefär så som jag menar, fast jag har lite svårt att uttrycka mig på ett sätt så att andra förstår. Jag kanske låter lite vass när jag svarar på kennets inlägg, men det beror på att jag så ofta mött den attityden när jag själv var sjuk - inte att jag blundar för att det förekommer fusk, för det är jag medveten om att det gör.

Självklart kan man göra nytta i samhället även om man har ett handikapp, det ser jag många bevis på i mitt arbete, och det är inte det jag ville ha sagt, det enda jag vände mig mot var sättet att säga det på, så generaliserande.

Jag tror iallafall att vi menar samma sak, och med det kan väl den här diskussionen vara slut?

/en numera ganska frisk, fast fullkomligt galen nevin!

 

[maja_70]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

jag bor på ett ställe där pulsen e väldigt hög speciellt höst o vinter.
Startade egen firma -01 (bara mer o mer jobb)nu i sommar vart jag DRA ner rejält,min sambo har oxå företag o jobbar jämt ,men jag orkade inte för vi har 2 barn oxå som fått klara sig själva(nu 12,13 år)I sommar började jag må dåligt (gruvade mig för sesongen antar jag)näää inte ett år till orkar inte vad e detta för liv jobba o sova.Jag börjde få ont i magen o ville helst va för mig själv(kunde inte svara i telefonen mm) .Och vi skulle skaffa hästar hade aldrig hunnit med dom om jag fortsatt jobba på,måste ha lite livskvalite oxå .Så nu e jag hemma jobbar 3 tim /v eller nåt men tar hand om hundar ,hem o hästar+att jag sköter företagets papper o kunnat behållit min heltidslön ändå men helst skulle jag vela va hemma jämt o pyssla .Jag e ju inte Sjuk men jag har blivit känsligare för stress sen jag stressat för hårt i jobbet o ansvaret som egen företagare.Men hade jag fortsatt hade det slutat illa.Jag har tur att det går att leva så här ett tag få se om jag kan börja med ngt,jag vill helst jobba med djur men här finns inte mycke.

 

[kenneth]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Jag tycker att man kan väl bli sjukskriven redan vid födseln så kan vi alla hålla på med hästar hela livet!! Om smärta, stress och oro är vad som krävs ja då har väl hela befolkningen kvalificerat sig förr eller senare i livet.

 

[LIA]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Om jag förstår dig rätt, sköter du fortfarande ett arbete (hemifrån) och får en vanlig lön för det? I så fall finns ju ingen som kan ha negativa åsikter om det.

Är det däremot så, att du inte orkade jobba längre med ditt egna företag, utan gått över på sjukkassa och därefter skaffat hästar, är jag mer tveksam till det moraliska. Livskvalité är inte nödvändigtvis detsamma som hästinnehav!

Min åsikt pricipiellt:
Det är upp till var och en, om man väljer att skaffa företag. Orkar man inte med det, kan man avsluta företaget och ta vanlig anställning istället. Detta händer dagligen. Är man stresskänslig, finns gott om jobb som inte är stressiga. Jag ser ingen orsak till att man ska sitta framför köksbordet och ha inställningen att "jag kan inte jobba, för tänk om det blir stressigt", så jag går hellre sjukskriven. Detta gäller givetvis vilken undanflykt man än har, och det kvittar om man har hästar eller inte.

Vill man inte jobba, så slipper man, men då ska heller inte samhället betala någon sjuklön. Då får man klara sig ändå.

LIA

 

[ullis25]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Jag började aldrig på ridskola när jag var yngre, fast jag tyckte om hästar och drömmde om en egen.. men sedan ca ett år tillbaka har jag varit sjukskriven pga utmattnings depression, som bottnar i ett arbete med väldigt dålig arbets miljö.Fick panik ångest attacker och allt vad det innebär.En dag kom jag på att nu ska jag börja rida och så blev det! jag slukar allt som har med hästar och göra, planerar min framtid med egen häst. Min depression har släppt tack vare hästarna, jag kan nu läsa böcker, vilket var helt uteslutet för ett halvår sen, jag ser en ljusare framtid och jag har min blivande häst och se fram emot. Nu med facit i hand så är jag min vän som ringde läkaren och berättade hur jag mådde innan sjukskrivningen evigt tacksam. Hade hon inte gjort det vet jag inte vilket skick jag skulle va i nu. Så jag är glad att det finns sjukpenning, så när jag börjar jobba på nytt jobb så får dom träffa mig som en positiv person. Så ett stort tack till alla hästar som har gjort mig frisk!!

 

[PAC]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Man kan få FYSS på recept - motion på läkarrecept - och så kan man få hippoterapi också



personligen är jag glad att jag inte är depressivt disponerad - jag vet mängder med personer som råkar ut för skador/olyckor som jag - men blir väääldigt bittra - och av deras bitterheten så följer depressioner m m som ett brev på posten också tycks det som

just dessa är jag en nagel i ögat på - några enorma utfall jag har råkat ut för från sådana, när jag kvittrat om hur kul jag haft efter jag spelat biljard, vilken baksmälla jag har efter att ha varit ute och supit, att jag fick VG på en högskoleexamen igen, att jag jobbar, reser runt m.m.

de avskyr att höra att man kan ha en bruten nacke, en aning många hjärnskador och annat smått och gott, och ändå vara så GLAD som jag är, och hitta på en massa tokiga saker som jag gör

exempelvis, jag var 25 år när olyckan hände och nacken gick av osv - men vid 29 års ålder kom jag på att jag aldrig provat att spela vare sig biljard eller bowling. Så jag var 30 år första gången jag gav mig på båda. Bowling var inte min grej, kul men inget jag ville lägga energin på. Däremot blev jag ett riktigt äss på biljard - väldigt snabbt också!, och spelade i turneringar till och med, med riktigt bra resultat.
Sedan jobbade jag, och under tiden läste jag platsannonser och i många stod det "kunnig i Office paketet". Jag hade inte den blekaste aning om vad Office paketet var (fanns inte när jag krockade, inte internet heller), men tittade efter vad som ingick - sedan skrev jag upp alla program på en lista, och fler därtill som verkade intressanta, och kollade vart man kunde gå på kurs i dem - och så betade jag av dem en efter en, gjorde 8 kurser rakt av. Jag hade bråttom tyckte jag att lära mig dem, och jag är nöjd med betygen i varje - MVG i de flesta och några VG.

När jag ändå också var på Komvux, fick jag för mig att jag skulle göra Högskoleprovet för skoj skull - inte träna alls innan och bara gå och göra det för att se vart jag hamnade. Och det blev 1.3 i värde på det. Jaha, tänkte jag, det var ju inte svårt - så då sökte jag till Göteborgs universitet på sådant jag tyckte verkade intressant, och har kommit in på allt, och det är ju lätt som en plätt att läsa böckerna, anteckna på föreläsningarna och sedan skriva tenta och få VG.

Och det där sticker dessa andra bittra i ögonen rejält. Jag accepterade nämligen aldrig att jag inte kunde läsa och skriva längre efter olyckan, att jag skulle vara pompom i huvudet resten av livet som en neurolog sade och en massa annat.

I två långa år tränade jag flera gångar i veckan med träning hos sjukgymnast och annan styrketräning - 2 år efter olyckan satte jag mig mer formellt tillbaka på hästryggen igen, och lade till det som träning per vecka också utöver den andra träningen. 3 stycken kvartsmaraton avverkade jag också, och så började jag hos Shaolintemplets munkar i deras Kung Fu också. Efter detta var det då som jag bestämde mig för att lära mig att bowla och spela biljard också. Och softball med skulle jag spela, men det fanns ingen klubb här, så då startade jag helt enkelt en själv och skaffade lag och vi körde träningar och full verksamhet. Från det blev jag rekryterad av herrbaseballklubben till dem som boss över dem, och de såg jag till att de tog sig till Elitserien och skickade dem till Polen också på studiebesök på en stor europeisk regionanläggning för baseball där för att bli ännu bättre, och så de får med några i landslaget också, och såg till att de utnyttjar de MBL coacher som superligan i USA skickar hit på coach turnéer varje år också.

Så var det gjort, och så var jag ju tvungen att hitta något annat nytt intressant jag inte provat förut, och nu tänkte jag då vara med i OS i dressyr i London 2012 Och jag skall bara vinna guld - något annat räknas inte för mig.

OS var det enda jag kom på som jag inte har provat än Men jag är relativt mätt på framgångar just nu, så jag är inte så hungrig som jag måste vara, eller har den riktiga gnistan jag måste ha för att satsa till 100 % för OS. Jag är lite blasé just nu.


Men om jag ens hade brytt mig en gnutta om vad andra som jag inte ens känner tycker, hade jag aldrig lyckats med allt det ovan.
Inte heller om jag hade slösat med min tid på att oja mig över vad andra gör eller inte gör. Det är inget man mår bra av att lägga tiden på. Resultaten talar om vad man slösat sin tid på liksom.

Det är vansinnigt roligt att hitta något man tycker är så kul, och verkligen känner att man kan lägga ner hela sin själ och engagemang i också - och just den sporren/glädjen är också många gånger en väg tillbaka.
Det skall man aldrig underskatta.

Många roliga stunder och lycka till!

 

[Kimz0r]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Så finns det dom som tycker att det är helt OK att vara sjukskrivna för dom har lite ont och då kan man ju vara hemma med sina hästar och ha det bra. Jag har träffat åtskilliga av dessa "det är min rätt att vara sjukskriven" människor. När sjukkassan erbjuder arbetsträning så får man ryggskott osv. Denna skenhelighet, det kryllar av folk som uppbär sjukpenning och jobbar svart till exempel. Om man går på dom så får man höra ungefär det som står i vissa av inläggen. Jag tycker att det är konstigt att man kan mocka, bära vatten och annat tungt men att jobba är omöjligt.

Kan bara hålla med.

 

[renitorebell]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Hej!

Jag vet precis hur du känner det.
Då jag själv haft två hästar som jag var tvungen att göra mig av med
då jag nu ska in den 2.e feb. i Stockholm på en stelryggs op.

Men min ena häst är tillbaka hos uppfödaren å jag kan träffa hästen när jag vill.
Den andra jag hade blev tyvärr såld till Skåne.
Å om henne som var en nordsvensk vet vi inget om.
Fast det va en kompis som köpte den.

Jag fick förtidspension redan 1999 å jag är nu 37 år
så det är många som tittat ner på mig å inte har trott att jag har ett så stort fel i ryggen förrän nu då dom fick veta om op.
Så nog har det pratats bakom min rygg.

Sitter själv å gråter ibland då allt är jobbigt pga. värken.
Men som tur är så tar min make hand om hemmet å vår dotter på 8 år.

Sänder dig en jätte stor krya på dig kram.
Du får också gärna maila mig om du vill prata utav dig.

Kram
Maria

 

[PAC]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Lycka till med operationen! Du är modig, jag är en fegis med det.
Är det Wallstedt som skall operera?



Oavsett vem hoppas jag det går bra, och blir bra efteråt med tiden så att du kan komma tillbaka med en del iallafall.

Du är jättemodig, och är det Wallstedt så är han snäll och han har berättat för en annan, att patienterna sover som stockar i flera dagar efteråt, enbart av att kroppen slappnar av så mycket för att den inte längre måste spänna sig så hårt för att det gör så ont. Kroppen får vila för första gången på flera år.

Andra som varit hos en annan i USA för operation, vuxna män, har berättat att de bara vaknat efteråt och börjat storgråta av ren lättnad i kroppen. Och de har varit så lyckliga också och gråtit enbart av det. Som en lång hemsk resa som äntligen tagit slut.


Många kramar och allt det bästa!

 

[ladymiranda]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Jag tycker att man kan väl bli sjukskriven redan vid födseln så kan vi alla hålla på med hästar hela livet!! Om smärta, stress och oro är vad som krävs ja då har väl hela befolkningen kvalificerat sig förr eller senare i livet.

Är det så du ser på oss alla "sjukskrivna"....
Själv är jag sjukpensionär sen några år tillbaka och är inte ens 40 fyllda- tror du man är lycklig då?
Föll från en häst -96 och skadade nacken, ryggen och höften efter det har jag fått fibro....
Jag har kämpat i flera år för att kunna få min vardag att fungera, det gör den nu de flesta dagar, men hade jag inte haft mina hästar och hundar hade jag aldrig nått hit-det kan jag lova..
Jag kan visserligen inte ta hand om hela stallet själv och rida var dag ,men jag går ut till dom och de finns där för min själ de dagar då jag inte kan göra så mkt. praktiskt med dom.
Saken är den att min ena dotter och min sambo är hästägare de med så vi hjälps åt-de dagar jag inte orkar göra något i stallet har jag ändå förmånen att kunna rida ut i skogen och njuta av lugnet...
Jag bad aldrig om detta- men hade inte sjukpenning funnits så hade alla skadade och sjuka människor blivit socialfall istället-skulle et kännas bättre för dig?
Det bidrar man ju till med som skattebetalare..
Vi sjuka och skadade kanske ska vara utan både mat,hem,bil,och kläder........

 

[scooby]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

hej på min anläggning så finns det ett antal sjukskrivna dom ägnar sig åt att baktala oss heltidsarbetande som bara kan vara istallet från kl17 och framåt.eftersom dom är mycket bättre hästägare.vi är helinackorderade och de enda som har problem och åsikter om allt är de sjukskrivna.jag undrar om de inte skulle må bra av lite hederlig arbetsstimulans istället för att hitta på problem som inte finns pga långtråkighet

 

[Lomir]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta... det här är en gammal tråd men får aldrig ett avslut, det är ett alltid aktuellt ämne.

För 10 år sedan var jag med i en trafikolycka och fick bestående skador som knappt syns, Whiplash/nackdistorsion eller vad det nu ska kallas...

Det syns inte mycket, MEN DET KÄNNS ! och det påverkar mig...
Jag är ingen vek person, jag låssades inte om min skada utan körde på så gott jag kunde med skola, sedan jobb. Ju mer jag kände av smärtan desto hårdare jobbade jag... då kom det som ett brev på posten, jag blev bara sämre och sämre. Min sambo fick tvätta håret och klä mig ibland. Jag förlorade jobbet eftersom jag inte klarade av att jobba, de ville att jag skulle rehabiliteras istället. Jag gick lite olika rehabliliteringar och utredningar och det enda jag vet är att jag aldrig kommer att bli vad jag varit och det kan jag bara inte acceptera

Än idag klarar jag inte av att jobba, jag har fortfarande rehabilitering via aktivitetsstöd (dvs. ung förtidspensionär på begränsad tid), jag får knappt ihop vardagen hemma (är jag en parasit då?) , jag har haft häst i stort sett hela tiden fram till i sommras då min häst avlivades... men jag rider och pysslar med syrrans häst och flera bekanta till mig har häst jag får rida om jag orkar.

Enda anledningarna att det funkat för mig att ha häst efter skadan är: jag har alltid haft medryttare/skötare bla. eftersom jag inte kan motionera hästen så mycket som den behöver el. mocka om jag är dålig för dagen. Jag har aldrig haft råd om det inte vore för en sambo med inkomst. Jag hade aldrig haft ork om det inte vore för snälla medryttare/sambo/föräldrar som hjälpt till med höhämtning osv.

När man är långtidssjukskriven vore den bästa medicinen vara att få semester från sig själv för att orka... För man har sin värk (och då talar jag inte om någon vanlig huvudvärk el. liknande) dygnet runt, året om, ständigt gnagande likt tortyr Och om man inte har psykiska/depresiva besvär är det ändå inte ovanligt att det leder dit förr eller senare ändå pga. den konstanta värken som tar musten ur en. Att ha värk dygnet runt kan knäcka den starkaste av de starka!

Tyvärr finns det en liten skara människor som utnyttjar det system som ska möjliggöra för en skadad/sjuk person att få hjälp och rehabilitering... Det förstör för oss alla! Personligen kan jag inte förstå hur man kan vilja det, jag vill kunna jobba och slippa all värk, rehabilitering, pappersjobb och ansökningar m.m. Att jobba är inte alltid kul men hellre det än att gå hemma med konstant värk å inget kunna göra. De som tror att det är roligt att gå hemma jämför det med att vara frisk och ledig i 2 veckor... det som jag upplever är allt annat än trevligt, som jag lever hoppas jag att ingen ska behöva uppleva inte ens de jag inte gillar! När inte ens det man tycker är roligt fungerar... hur ska man då kunna jobba?

Om ni såg mig skulle ni nog tycka att jag borde kunna jobba, jag är oftast glad, positivt lagd och har hög arbetsmoral, visar sällan utåt hur det igentligen står till m.m. men om ni skulle känna min eviga värk skulle uppfattningen vara annorlunda...

Jag och de flesta andra har inte valt att vara sjuka/skadade utan har haft oturen att bli drabbade och sedan ska man få skit för det? Bli ifrågasatt och granskad från topp till tå av såväl läkare som grannar för att bevisa vad man klarar och inte klarar.
Jag vill bli frisk - snälla ge mig en mirakelkur så att jag kan jobba på ett skitjobb, rida utan att få ont, sova och vakna upp utvilad.

Jag har också betalat skatt och fackavgifter, så det så!

 

[PAC]

Sv: Långtidsjukskriven och hästägare

Det är bara att be Skatteverket om alla ens taxeringsbilder från första året man började jobba till innevarande - där framgår skatten man betalat in varje år

och så tar man en miniräknare och plussar ihop all skatt man betalat och sedan även kollar av hur mycket PGI man betalat


själv började jag arbeta 1985 när jag var 17 år och 2006 är jag 38 år - så det är 21 års skatt det (jag skall räkna ut det en dag hur mycket det är)

och jag har 220 000 kr i studieskuld jag betalar av på över 800 kr per månad - dock faller jag utanför ramen för de som får studielånen tillgodoräknade på PGI:n, alla som tog studielånen innan 1999 (tror jag det var) får inte de tillgodoräknande på pensionen, som man får numera.

All ens konsumtionsskatt syns dock inte i ens taxeringsbilder - men om man är som jag (vilket ingen är), så har man nästan sparat alla inköpskvitton man fått under hela sitt liv om man alltid handlat lagligt vitt och kan kolla igenom hur mycket man betalat i momsskatt också på allt man köpt som varit momsbelagt

och det mesta har jag inhandlat i konsumtion har jag inhandlat från mina egenhändigt inarbetade lagligt vita löner och övriga arbetsinkomster, kapitalinkomster osv - min disponibla inkomst då efter skatten är dragen (31 % inkomstskatt, 30 % kapitalskatt)

och ersättningar osv - även chefslönerna - kopplas till konsumentprisindex för uppräkningarna - så det bygger på hur konsumtionen går - om folk konsumerar massor eller inget


så fattig som rik har idag ett samhällsansvar och samhällsplikt att konsumera och shoppa lagligt vitt som bara den - så att alla barnbidrag, bostadsbidrag, och den typen av bidrag kan betalas ut.
Barnbidraget är en fast beslutad summa som inte ändras allteftersom konsumentprisindex går upp eller ned.
Pensionerna går dock upp eller ner från år till år - eftersom de faktiskt är rörliga
Men det är som regel bara runt 60 % mot vad man hade i lön som pensionen är - så själva pensionen är en ren förlustaffär mot att arbeta

För kollektivavtalstjänstemän fylls den ut av ITKP:n, men för kollektivavtalsarbetare Alecta finns inte samma motsvarighet till ITKP:n.

plus lite annat

men det är mycket med det jordiska när det kommer till siffror osv och hur mycket olika personer i olika åldrar och situationer gör i vinstaffär på att vägra gå och jobba - det finns inga schabloner som man kan dra alla rakt av över



Detta var urbra och mycket klokt skrivet!

"De som tror att det är roligt att gå hemma jämför det med att vara frisk och ledig i 2 veckor ...."


Det finns anhörigstöd för de som vårdar anhöriga hemma - som bl a avlösning i hemmet så de kan vara lediga och pusta ut från att vårda och ta hand om en


det var som fäen tänkte jag - när får jag avlösning själv då ifrån mig själv?
Jag vill också åka bort från mig själv ett tag - men det blir ju genast mycket svårare det

men som tur var är Sverige ett EU-land och vi har rätt till av staten betald EU-vård numera utanför Sverige i vilket land vi anser passar bäst och där det finns det vi söker,

och nu skall jag vara taskig men det går att lösa så att man kan komma bort från sig själv utan att behöva bli alkoholist eller narkoman för att komma bort från sig själv, och på svenska statens bekostnad då också, och det är i EU Holland och ESS Schweiz på de sjukhus och kliniker som erbjuder laglig läkarassisterat självmord där (dödshjälp) - man skall vara vid sina sinnens fulla bruk dock när man skriver på papperena


Jag skojade för ett tag sedan och sade att det är ju utmärkt för företag idag som får sjukskrivna anställda som inte går att rehabilitera och de måste ge dem uppsägning med risk för skadestånd ... de kan ju inte ha utömt sitt rehabiliteringsansvar förräns de har provat allting! ....


skämt å sido, jag tyckte det var görskoj när jag kom på det att företagen och Försäkringskassan faktiskt kan skicka folk på löpande band för avlivning utanför landet, vilket blir en mycket billigare lösning än de skadeståndsanspråk som den anställde kan ställa i Arbetsdomstolen för uppsägningen pga sjukdom


Så jag skall göra ett nätkonstverk där jag skapar ett företag med sina personalpolicys och skriva tjänstepositioner som är lediga för tjänsteansökningar .... och lägga in tjänsterna i arbetsförmedlingens jobbdatabas, med länk som sig bör till företaget då så de presumtiva jobbsökarna kan läsa mer om företaget


måste röra runt i grytorna :-)
Jag kanske hinner ställa ut mitt nätkonstverk också på konstutställningen i Trägårdsföreningen som Very Special Arts Sverige skall ha i vår



ja ja, vad är en bal på slottet ...