Mera dejting del.2

[Raderad medlem 94602]

Nu var det inte i så hög grad min fundering handlade om dig, det vara mest nåt som utgick från något du skrev, vilket ju inte är exakt samma sak.

Dessutom tror jag att många som skriver i den här tråden skulle uppfatta mina inlägg som ungefär lika aparta även om temat handlade om parbildning på alla sätt utom just nätdejting. Om jag avviker, så är det inte av det skälet.



Det resonemanget, tex, bygger ju på att relationen har en tydlig början. Saker ska klaras av, sedan kan relationen inledas, liksom. Det är ett sätt att resonera som är väldigt exotiskt för mig. Och intressant!


Jag tror dessutom att många som skriver i den här tråden skulle uppfatta mina inlägg som ungefär lika aparta även om temat handlade om parbildning på alla sätt utom just nätdejting. Om jag avviker, så är det inte av det skälet.

Hur ska jag kunna vet att du inte menade mig om du citerar mig och inte nämner at det är en allmän undran?
Hela inlägget byggde rätt av på mitt inlägg utan förtydliganden så givetvis tillskrev jag mig hela ditt svar.

 

[Jeffery]

Ja det är lite "skriva på näsan" och jämföra med hitan och ditan. Vi gör väldigt många "märkliga saker" och beter oss kostiga åt och försöker skapa underliga relationer osv.
Ja det är ju verkligen inte konstigt att det går så dåligt för oss som vill bygga relationer på detta onaturliga och märkliga vis.

Lite exakta råd om hur man skulle göra ist hade varit välkommet

Jag tycker (återigen) att det är komik att nätdejtare i denna tråd blir mansplainade av kvinnor med uppenbarligen rätt begränsade erfarenheter av ämnet ifråga.

Fenomenet mansplaining är egentligen rätt könlöst, det handlar nog om någonting annat än att det sitter en snopp mellan benen på utövaren.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tycker det har fungerat ganska dåligt för mig att inleda en relation med att skriva och ringa. Det är ofta så att man tycker att det känns väldigt bra så länge man mailar en massa eller pratar telefon. Sen när man träffas så finns inget där helt enkelt. Jag tycker det kostar på känslomässigt att lägga ner så mycket energi innan man träffas och bygga upp förhoppningar för att sedan bli besviken.

Det är mina erfarenheter av nätdejting men det finns inget facit.

Jag tycker att man oftast börjar om nästan från noll när man väl träffas.

Håller till stor del med dig. Just ringa har inte alls funkat för mig heller. Skriva har funkat mycket bra om mannen kan skriva på ett bra sätt. men många män är inte vana att skriv så även där kan det bli svårt. Träffas är ju det bästa.
Och en är en jäkla berg och dalbana med förhoppningar och besvikelser....

 

[mandalaki]

Men det är DU det. Tycker du verkligen att din mall är den rätta? Ingen kommer väl och säger att "åh vilket märkligt sätt ni konverserade på" eller drar slutsatser till att det är pga hur ni gjorde på just det sättet så det nog anledningen till att det gick som det gick sen eller andra djupdykande analysringar ditt förhållande.

Blir så off att varje move man gör och sen delar med sig av ska djupanalyseras och att det läses så infernaliskt mellan raderna och tolkas helt sjukt långt ifrån vad man menar och skriver.

Buke är absolut ett diskussionsforum men måste allt vridas sönder och m och om igen så hakar det upp sig på samma diskussioner? Tom i riktigt positiva inlägg så kan ibland nått litet snappas upp och vändas till något rätt negativt att syna in i minsta detalj.
Nätdejting är verkligen svårt, onaturligt och energikrävande. Vore bara så skönt om ämnet inte blev för svart.
Det måste väl även att gå att få in lite positiv luft i ämnet också?

Känns som det fokuseras väldigt mycket på att hitta vilka fel vi gör.

Nej, jag har verkligen ingen mall. Jag skrev om det där för att det lät som att ingående samtal om förhållandet var något som krävdes för att man inte träffades på krogen, på jobbet, hos goda vänner osv.

 

[Jeffery]

Håller till stor del med dig. Just ringa har inte alls funkat för mig heller. Skriva har funkat mycket bra om mannen kan skriva på ett bra sätt. men många män är inte vana att skriv så även där kan det bli svårt. Träffas är ju det bästa.
Och en är en jäkla berg och dalbana med förhoppningar och besvikelser....

Håller också med @TomasN. Precis min erfarenhet - finns profilintresse, kan människan föra sig i textform - träffas så fort som möjligt. För det är under de första sekunderna på första dejten som det bestämns om ömsesidigt intresse finns/inte finns.

 

[TomasN]

Håller till stor del med dig. Just ringa har inte alls funkat för mig heller. Skriva har funkat mycket bra om mannen kan skriva på ett bra sätt. men många män är inte vana att skriv så även där kan det bli svårt. Träffas är ju det bästa.
Och en är en jäkla berg och dalbana med förhoppningar och besvikelser....

Ja väldigt många besvikelser blir det. Efter ett tag märkte jag att jag inte lade in så mycket känslor i början och bara det kan ju bli en begränsning.

Nu har jag träffat en tjej via nätdejting och det känns bra hittills. Paradoxalt nog så passar hon egentligen inte in på det jag trodde att jag sökte. Så om jag varit noga med att gallra i ett tidigt skede så skulle vi aldrig träffats tror jag.

 

[Jeffery]

Ja väldigt många besvikelser blir det. Efter ett tag märkte jag att jag inte lade in så mycket känslor i början och bara det kan ju bli en begränsning.

Nu har jag träffat en tjej via nätdejting och det känns bra hittills. Paradoxalt nog så passar hon egentligen inte in på det jag trodde att jag sökte. Så om jag varit noga med att gallra i ett tidigt skede så skulle vi aldrig träffats tror jag.

Yes. Ju mer jag dejtat, desto mer har jag kommit fram till följande: Sök brett, träffa många - utan förväntningar. Till slut klickar det för båda, samtidigt.

 

[Raderad medlem 94602]

Ja väldigt många besvikelser blir det. Efter ett tag märkte jag att jag inte lade in så mycket känslor i början och bara det kan ju bli en begränsning.

Nu har jag träffat en tjej via nätdejting och det känns bra hittills. Paradoxalt nog så passar hon egentligen inte in på det jag trodde att jag sökte. Så om jag varit noga med att gallra i ett tidigt skede så skulle vi aldrig träffats tror jag.

Jag är också skyldig till att inte lägga in så mycket känslor i början. Har alltid varit restriktiv med det och värre blir man för varje miss.
Grattis till att du verkar ha hittat någon tillslut. Håller tummarna för att det blir bestående

Fan så mycket enklare det hade varit om vi i tråden hade parat ihop oss. Vi kan ju redan hela dejtingbiten

 

[Petruska]

Jag undrar hur du menar kring att relationen har ett klart början?

Om man inte känner varandra alls och så träffas och börjar lära känna varandra, är det så klart en början. En sådan början,i någon form, delar vi ju med alla vi någonsin har träffat.

Jag har däremot sällan varit med om och har svårt att tänka mig att man bestämmer att NU har vi ett förhållande, NU är vi ihop. Det hände väl i mellan- och högstadiet, men sedan dess tänker jag inte alls så längre. Numera handlar det mycket mer om glidande övergångar, och för min del om mindre väldefinierade relationer på det hela taget. Då jag inte direkt ser någon "början", ser jag tex heller inte att "relationen är redo för nästa steg" och sådant, vilket jag associerar till vartannat.

 

[Mona]

Tycker @TomasN sa det bra: att nätdejting handlar om att få till en första dejt.
Hur vi väljer ut den där första dejten skiljer sig åt från person till person.
Och i slutänden spelar det ingen roll - det är ändå kemin som avgör om det var rätt eller ej.

Det gäller att försöka hitta den man klickar med helt enkelt.

@Jeffery
När det kommer till mansplaining så står "man" för "människa".

 

[Jeffery]

@Jeffery
När det kommer till mansplaining så står "man" för "människa".

Inte på Buke.
http://www.bukefalos.com/threads/man-forklarar-saker.1269843/

 

[stjarnhimmel]

Om man inte känner varandra alls och så träffas och börjar lära känna varandra, är det så klart en början. En sådan början,i någon form, delar vi ju med alla vi någonsin har träffat.

Jag har däremot sällan varit med om och har svårt att tänka mig att man bestämmer att NU har vi ett förhållande, NU är vi ihop. Det hände väl i mellan- och högstadiet, men sedan dess tänker jag inte alls så längre. Numera handlar det mycket mer om glidande övergångar, och för min del om mindre väldefinierade relationer på det hela taget. Då jag inte direkt ser någon "början", ser jag tex heller inte att "relationen är redo för nästa steg" och sådant, vilket jag associerar till vartannat.

Ok.. jag tror dock att vissa kan gilla att bestämma och stämma av vart de är, samt att relationer är redo för nästa steg. Att vara redo för nästa steg hör jag ofta när det handlar om att flytta ihop, skaffa barn, gifta sig etc.
Jag har ofta haft "glidande övergångar" men ser samtidigt att det finns risker i det tex att personerna tycker olika. Tex en relation där killen tyckte vi hade blivit ett par när jag inte tyckte det. ( vi hade setts 2 eller 3 ggr och pratat i telefon någon gång.) Då hade det varit bra med en avstämning även om det kanske känns fånigt, jag hade velat veta att han gick omkring och kallade mig för sin flickvän.

 

[tott]

Men det är DU det. Tycker du verkligen att din mall är den rätta? Ingen kommer väl och säger att "åh vilket märkligt sätt ni konverserade på" eller drar slutsatser till att det är pga hur ni gjorde på just det sättet så det nog anledningen till att det gick som det gick sen eller andra djupdykande analysringar ditt förhållande.

Blir så off att varje move man gör och sen delar med sig av ska djupanalyseras och att det läses så infernaliskt mellan raderna och tolkas helt sjukt långt ifrån vad man menar och skriver.

Buke är absolut ett diskussionsforum men måste allt vridas sönder och m och om igen så hakar det upp sig på samma diskussioner? Tom i riktigt positiva inlägg så kan ibland nått litet snappas upp och vändas till något rätt negativt att syna in i minsta detalj.
Nätdejting är verkligen svårt, onaturligt och energikrävande. Vore bara så skönt om ämnet inte blev för svart.
Det måste väl även att gå att få in lite positiv luft i ämnet också?

Känns som det fokuseras väldigt mycket på att hitta vilka fel vi gör.

Bra där! Håller med. Känns som om de som inte har någon som helst erfarenhet av nätdejting inte har någon aning alls om vad nätdejting egentligen är och hur det funkar. Nätdejting går inte riktigt att jämföra med irl-dejting - det är liksom ett helt annat koncept.

 

[tott]

Om man inte känner varandra alls och så träffas och börjar lära känna varandra, är det så klart en början. En sådan början,i någon form, delar vi ju med alla vi någonsin har träffat.

Jag har däremot sällan varit med om och har svårt att tänka mig att man bestämmer att NU har vi ett förhållande, NU är vi ihop. Det hände väl i mellan- och högstadiet, men sedan dess tänker jag inte alls så längre. Numera handlar det mycket mer om glidande övergångar, och för min del om mindre väldefinierade relationer på det hela taget. Då jag inte direkt ser någon "början", ser jag tex heller inte att "relationen är redo för nästa steg" och sådant, vilket jag associerar till vartannat.

52:an frågade chans på mig (efter att vi skämtat om det lite förut) ...och visst var det skönt att veta "Nu är vi ihop". Det är säkert inte så vanligt i dagens läge och i synnerhet inte bland vuxna människor, men varför inte? Då vet man ju

 

[Mona]

Jag vill absolut veta om den andra personen håller "andra dörrar öppna". För i så fall gör jag också det och engagerar mig inte lika mycket, framförallt inte känslomässigt på samma sätt.
Så jag är inte främmande för att man faktiskt gör en avstämning i hur landet ligger i relationen.

 

[lil-sis]

Bäst för mig har varit att träffas så snabbt det går.

Hur en relation mellan två personer kommer att se ut går ju inte att bestämma i förväg eftersom varje relation är unik.

Jag skulle finna det låsande att ha "kommit överens" i förväg. Och så förändras ju förhållanden med ändrade övriga omständigheter som livet.

 

[Raderad medlem 94602]

Bra där! Håller med. Känns som om de som inte har någon som helst erfarenhet av nätdejting inte har någon aning alls om vad nätdejting egentligen är och hur det funkar. Nätdejting går inte riktigt att jämföra med irl-dejting - det är liksom ett helt annat koncept.

Blir lite som att jämföra dressyrträning mot travträning. Båda ingår förvisso i hästsporten men jag som dressyrryttare har inte mycket att tillföra utan kan mest ställa lite frågor och lära mig. Om jag skulle försöka ge "förstå sig på-råd" utifrån mitt eget kunskapsområde skulle jag mest låta dryg.
Däremot kan jag för den skull följa debatten, lyssna och ev ge nått rent allmänt tips.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag vill absolut veta om den andra personen håller "andra dörrar öppna". För i så fall gör jag också det och engagerar mig inte lika mycket, framförallt inte känslomässigt på samma sätt.
Så jag är inte främmande för att man faktiskt gör en avstämning i hur landet ligger i relationen.

Speciellt i nätdejting där man ofta har flera kontakter på gång samtidigt tycker jag att det känns väldigt relevant att veta var båda står och vad de har för plan. För den sakens skull är ju inget hugget i sten, mer som en hint om att man vill samma sak. Resten brukar lösa sig med tiden.

 

[Mona]

Bäst för mig har varit att träffas så snabbt det går.

Hur en relation mellan två personer kommer att se ut går ju inte att bestämma i förväg eftersom varje relation är unik.

Jag skulle finna det låsande att ha "kommit överens" i förväg. Och så förändras ju förhållanden med ändrade övriga omständigheter som livet.

Tror ingen här egentligen har pratat om att komma överens i förväg om hur relationen ska se ut.
Mera att det finns ett incitament för att prata om hur man vill ha det.
Helt enkelt för att undvika missförstånd eller onödiga förväntningar.

Kommunikation är trots allt en ganska viktig beståndsdel...

 

[No1]

Efter att ha levt flera år tillsammans med en rökare, så sa jag aldrig igen. .

Samma här men min avsky för eländet har gjort att jag hållit mig till mitt löfte kompromisslöst.
Finns några andra godbitar också som kommit till efter hand livet berikats med diverse insikter.