Min bror har en dotter

Usäkta mitt krassa uttryck men sätt igång, vad väntar du på?

Jag väntar inte? Jag har ikväll letat upp domen och jag hade inte skrivit i den, det var i förundersökningen jag kladdat. Så jag ska fixa en kopia på den. Det som saknas då är intyg om laga kraft och intyg om att kopian stämmer överens med originalet, vet inte om det behövs? ( @Görel ? ) Vore ju enklast för mig att bara kopiera och soc får ju målnumret och kan kolla upp saken själva. Har även tagit fram adressen till aktuell kommun.

Sen ska jag träffa min psykolog på torsdag och diskutera saken med henne innan jag gör nåt. Kan ju säga att det finns människor som inte gillar när jag berättar saker och har råkat ganska illa ut tidigare pga det, jag fattar att jag måste göra något trots min rädsla men jag måste ändå fundera på hur jag gör detta bäst för att minimera riskerna för mig.
 
Usäkta mitt krassa uttryck men sätt igång, vad väntar du på?

Det bästa som kan hända är att du förhindrade att ännu en liten flicka uttsätts för övergrepp som kan ge både fysiska och psykiska livslånga trauman. Det värsta som kan hända är att din bror tvingas genomgå en utredning som visar att han har förändrats och att dina misstankar var ogrundade och att det är otrevligt för honom. Det kan inte komma som någon överraskning för din bror, med tanke på att han har en dom, att han kan bli misstänkt och utredd igen. Antagligen blir han sur på dig för att du anmält din oro men tänk på alternativet.

Om du läser igenom ditt svar till mig (mina uthävningar) så har du svaret klart, agera nu.

Men typ bromsa nu va! Det är inte på något vis fel att TS behöver ta hand om sig själv med, och att det här är väldigt svårt för henne! Jag fattar att du är upprörd vid tanken på barnets potentiella situation, men se människan mitt framför dig också.
 
Usäkta mitt krassa uttryck men sätt igång, vad väntar du på?

Det bästa som kan hända är att du förhindrade att ännu en liten flicka uttsätts för övergrepp som kan ge både fysiska och psykiska livslånga trauman. Det värsta som kan hända är att din bror tvingas genomgå en utredning som visar att han har förändrats och att dina misstankar var ogrundade och att det är otrevligt för honom. Det kan inte komma som någon överraskning för din bror, med tanke på att han har en dom, att han kan bli misstänkt och utredd igen. Antagligen blir han sur på dig för att du anmält din oro men tänk på alternativet.

Om du läser igenom ditt svar till mig (mina uthävningar) så har du svaret klart, agera nu.

Att anmäla en släkting kan vara väldigt mentalt påfrestande. Det ska göras för att man känner ininfån sitt innersta att det är rätt att göra det just nu, inte för att man blir hetsad av någon på ett internetforum.
 
@nattsvart Nej, du behöver inte ordna med laga-kraftbevis eller vidimering. Det kan soc själva ordna. (Du behöver ju eg inte ens förse dem med domen i utskrivet format. Det räcker med målnr och domstol för att själv hitta).

Vi vill gärna ha domen för att förstå vad det är vi ska reagera på. Att bara få en anmälan med målnummer gör att vi måste öppna en utredning för att kunna hämta in materialet. Under förhandsbedömningsprocessen får vi bara ta kontakt med anmälaren och vårdnadshavarna. Det kan ju hända att en socialtjänst inte skulle agera på bara ett målnummer eftersom det inte går att förstå vad anmälan går ut på.
 
Jag väntar inte? Jag har ikväll letat upp domen och jag hade inte skrivit i den, det var i förundersökningen jag kladdat. Så jag ska fixa en kopia på den. Det som saknas då är intyg om laga kraft och intyg om att kopian stämmer överens med originalet, vet inte om det behövs? ( @Görel ? ) Vore ju enklast för mig att bara kopiera och soc får ju målnumret och kan kolla upp saken själva. Har även tagit fram adressen till aktuell kommun.

Sen ska jag träffa min psykolog på torsdag och diskutera saken med henne innan jag gör nåt. Kan ju säga att det finns människor som inte gillar när jag berättar saker och har råkat ganska illa ut tidigare pga det, jag fattar att jag måste göra något trots min rädsla men jag måste ändå fundera på hur jag gör detta bäst för att minimera riskerna för mig.

Du behöver inte ha en vidimerad kopia, det räcker med en kopia av själva domen.

Låt dig inte hetsas av användare som försöker pressa dig, ta det i den takt du behöver för att må bra.
 
Jag väntar inte? Jag har ikväll letat upp domen och jag hade inte skrivit i den, det var i förundersökningen jag kladdat. Så jag ska fixa en kopia på den. Det som saknas då är intyg om laga kraft och intyg om att kopian stämmer överens med originalet, vet inte om det behövs? ( @Görel ? ) Vore ju enklast för mig att bara kopiera och soc får ju målnumret och kan kolla upp saken själva. Har även tagit fram adressen till aktuell kommun.

Sen ska jag träffa min psykolog på torsdag och diskutera saken med henne innan jag gör nåt. Kan ju säga att det finns människor som inte gillar när jag berättar saker och har råkat ganska illa ut tidigare pga det, jag fattar att jag måste göra något trots min rädsla men jag måste ändå fundera på hur jag gör detta bäst för att minimera riskerna för mig.

Jag tycker att du är jättemodig och stark. Du är rädd men gör detta ändå. Jag hoppas att du får stöd och hjälp så att du kan minimera riskerna för dig själv. Mycket bra att du får konkreta råd av Görel som jobbar med detta. Jag önskar jag kunde bidra på något vis, men jag vet inte hur?
 
Nu har min mamma fått för sig att hon ska skicka ett brev till barnets mamma. Mammas förhoppning är väl att barnets mamma tröttnat på min bror och därför är beredd att prata med mamma. Mamma skulle bara tala om att hon finns där om barnets mamma behöver ( :banghead: ja, mamma har ju varit en alldeles strålande mamma åt mig och min bror, så hon är säkert den första barnets mamma skulle vända sig till om hon behövde hjälp :crazy: ) och att hon har en önskan om att få träffa sitt barnbarn. Mamma ringde barnets mamma när min bror var häktad men då ville hon inte prata för att hon stod på brors sida.

Det innebär ju att min bror kommer fatta att även jag vet om att barnet finns, och då såklart att det troligtvis är jag som gjort orosanmälan till soc. Men men, det är väl smällar man får ta.

Sa till mamma att inte nämna mig i brevet eller överhuvudtaget i någon kontakt med bror och brors fd fru. Fan vad trött jag är på den här skitfamiljen :rage:
 
Nu har min mamma fått för sig att hon ska skicka ett brev till barnets mamma. Mammas förhoppning är väl att barnets mamma tröttnat på min bror och därför är beredd att prata med mamma. Mamma skulle bara tala om att hon finns där om barnets mamma behöver ( :banghead: ja, mamma har ju varit en alldeles strålande mamma åt mig och min bror, så hon är säkert den första barnets mamma skulle vända sig till om hon behövde hjälp :crazy: ) och att hon har en önskan om att få träffa sitt barnbarn. Mamma ringde barnets mamma när min bror var häktad men då ville hon inte prata för att hon stod på brors sida.

Det innebär ju att min bror kommer fatta att även jag vet om att barnet finns, och då såklart att det troligtvis är jag som gjort orosanmälan till soc. Men men, det är väl smällar man får ta.

Sa till mamma att inte nämna mig i brevet eller överhuvudtaget i någon kontakt med bror och brors fd fru. Fan vad trött jag är på den här skitfamiljen :rage:

Åh... :banghead:

Det är väl tyvärr inget du kan göra åt vad din mamma väljer att göra (utöver att, som du gjort, kräva att hon lämnar dig utanför), men det är såklart något att ta med i dina överväganden. Å andra sidan kanske det är mindre osäkerhet i alla fall, om du vet att du inte kan vara anonym i praktiken? Inte för att det är något positivt, men ibland kan just att man inte vet vilka villkor man jobbar med vara en extra svårighet i sig själv så det blir lättare att få veta hur det ligger till även om det landar på det sämre alternativet.

Men jobbigt läge såklart. :(
Jag hoppas du tar upp det här också med psykologen. Och i största allmänhet önskar jag verkligen att det lättar för dig, livet är fan inte rättvist.
 
Åh... :banghead:

Det är väl tyvärr inget du kan göra åt vad din mamma väljer att göra (utöver att, som du gjort, kräva att hon lämnar dig utanför), men det är såklart något att ta med i dina överväganden. Å andra sidan kanske det är mindre osäkerhet i alla fall, om du vet att du inte kan vara anonym i praktiken? Inte för att det är något positivt, men ibland kan just att man inte vet vilka villkor man jobbar med vara en extra svårighet i sig själv så det blir lättare att få veta hur det ligger till även om det landar på det sämre alternativet.

Men jobbigt läge såklart. :(
Jag hoppas du tar upp det här också med psykologen. Och i största allmänhet önskar jag verkligen att det lättar för dig, livet är fan inte rättvist.

Orkar inte byta nick hela tiden ;) om nån inblandad läser den här tråden vet den ändå att det är jag. Jag är så trött på detta så jag räknar med att bror kommer fatta att det är jag, och får jag minsta hot går jag raka vägen till polisen. Eller om nån knackar på min dörr mitt i natten, ska ringa polisen direkt. Mina förövare må ha psykkontakter som skyddar dom (har i alla fall haft tidigare), men polisen gör det inte :devil:
 
får jag minsta hot går jag raka vägen till polisen. Eller om nån knackar på min dörr mitt i natten, ska ringa polisen direkt.

cheering-clapping-smiley-emoticon.gif

(Jag vet inte vad gubben säger men vi låtsas det är bravo, ok?)
 
@nattsvart
Med lite tur så kanske din bror tror att det är din mamma som gjort orosanmälan?

/tänkte hon lite konspiratoriskt

Jo, jag tänkte också den tanken men om hon får nån kontakt med dom kommer hon ju tala om att det inte är hon. Får hon inte kontakt utan bara detta brev så kanske dom tror att det är hon. Jag berättade för mamma att jag troligtvis kommer göra orosanmälan, hon blev orolig att det skulle ge bror och fd fru problem :banghead:
 
Orkar inte byta nick hela tiden ;) om nån inblandad läser den här tråden vet den ändå att det är jag. Jag är så trött på detta så jag räknar med att bror kommer fatta att det är jag, och får jag minsta hot går jag raka vägen till polisen. Eller om nån knackar på min dörr mitt i natten, ska ringa polisen direkt. Mina förövare må ha psykkontakter som skyddar dom (har i alla fall haft tidigare), men polisen gör det inte :devil:

:(

Fyfan för att ha det så att behöva vara rädd i tid och otid. Jag vet hur det är även om min skala är ungeför 1/100 del av skiten du varit med om. Du är modig och bra!
 
Jo, jag tänkte också den tanken men om hon får nån kontakt med dom kommer hon ju tala om att det inte är hon. Får hon inte kontakt utan bara detta brev så kanske dom tror att det är hon. Jag berättade för mamma att jag troligtvis kommer göra orosanmälan, hon blev orolig att det skulle ge bror och fd fru problem :banghead:

Men vad i helvete - var hon inte orolig att det skulle vara problem för dottern?
 
Jo, jag tänkte också den tanken men om hon får nån kontakt med dom kommer hon ju tala om att det inte är hon. Får hon inte kontakt utan bara detta brev så kanske dom tror att det är hon. Jag berättade för mamma att jag troligtvis kommer göra orosanmälan, hon blev orolig att det skulle ge bror och fd fru problem :banghead:
Hon borde fundera över vad sondottern skulle kunna få för några problem , vilket jag tycker är det primära i hela saken ! Så starkt av dig att orka ta dig igenom allt på nytt , hoppas verkligen att du får hjälp personligen av både din psykolog och av övriga instanser om det behövs ( polis etc )
Stor kram och du är både modig och stark som tar denna striden för din brorsdotter!
 
Men vad i helvete - var hon inte orolig att det skulle vara problem för dottern?

Nja, delvis kanske. Det viktigaste för henne verkar vara att få träffa flickan. Hennes myndighetsskräck sitter väl kvar från när jag var barn och skolan kontaktade soc om mina hemförhållanden. Och vi hade kontakt med BUP osv. Men grejen är ju att ingen lyfte ett finger för att hjälpa mig, så hon vet ju mycket väl att soc knappast kommer åka och omhänderta dottern pga en gammal dom. Hon sa att om nåt inte står rätt till så är det ju bra att jag gör orosanmälan men hon vill ju inte att det ska bli problem om allt är okej. Men om allt är okej så blir det ju inte problem heller, och brors fd fru vet ju vem hon skaffade barn med så det bör ju inte komma som en överraskning för henne heller att andra kan känna oro för dottern.
 
Nja, delvis kanske. Det viktigaste för henne verkar vara att få träffa flickan. Hennes myndighetsskräck sitter väl kvar från när jag var barn och skolan kontaktade soc om mina hemförhållanden. Och vi hade kontakt med BUP osv. Men grejen är ju att ingen lyfte ett finger för att hjälpa mig, så hon vet ju mycket väl att soc knappast kommer åka och omhänderta dottern pga en gammal dom. Hon sa att om nåt inte står rätt till så är det ju bra att jag gör orosanmälan men hon vill ju inte att det ska bli problem om allt är okej. Men om allt är okej så blir det ju inte problem heller, och brors fd fru vet ju vem hon skaffade barn med så det bör ju inte komma som en överraskning för henne heller att andra kan känna oro för dottern.

:banghead::banghead:

Säger det igen - tur att du finns och att du vågar göra skillnad. Finns det något som en annan kan göra?
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Det här kan bli lite rörigt, jag ber om ursäkt på förhand. Jag och maken har en dotter på 1.5 år. Hon är det bästa som hänt oss och...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
9 806
Senast: gulakatten
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
7 001
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 044
Senast: mars
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 252

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp