Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag blev ju bannad härifrån en månad. Jag förstår beslutet men tycker väl inte att det har precis hjälpt.
Inte vad gäller alkoholen iaf. Men jag har fått mer perspektiv. Jag lämnade aldrig forumet helt utan har läst och hängt med.
Ett tag undrade jag om inte Buke också var lite av en drog. Som att äta, som sömn.

De innersta tankarna och känslorna blottade jag som om ingenting spelade någon roll.
Jag har undvikit att läsa i mina egna trådar. Därför att det gör ont. Men så en dag läste jag. Kände ilskan inom mig. Trodde att jag skulle skämmas och vara arg på mig själv men istället blev jag arg på andra. Hur kan någon skriva så där?!
Självhatet är ibland så stort. Så kompakt att andras åsikter om mig blir fakta.
Ju mer jag kämpade ju värre blev det.
Tillslut kändes det som att jag var två helt olika personer i samma kropp.
Ingen av dessa tålde den andre.

Första tiden härifrån började med ett stort drickande. Inga bannor. Knappt några konsekvenser.
Någon kväll var jag och partner ute på nattklubb. Han lät mig dricka. Det kändes som en seger. Inga bannor.
Han visste såklart inte att jag druckit en flaska vin redan innan vi gick ut.
Jag bjöd honom på en massa drinkar. Kände mig överlägsen. Att jag kunde bara släppa allt för en natt. Dansa med vem jag ville, dricka vad jag ville och göra vad jag ville.

Verkligheten kommer ikapp. Det gör den alltid förr eller senare.
När musiken har tystnat. När allvaret börjar. Då jag inte längre kan kontrollera suget. Sätter klockan på 05:00 för att ta alkoholmedicinen. Min livlina.
Men jag tar den inte varje dag. Jag ”glömmer”.

Jag kommer inte att kanske svara på inlägg här. Det beror på. Kommer inte heller skriva om när suget tar över.
Jag har förstått att det inte är bra för andra att läsa om sånt.
 

Verkligen jättekonstigt att ett sådant inlägg raderas….😳?!?! Relativt väntat skulle jag säga…
Det är väl så en Dagbok på Bukefalos fungerar till skillnad från forumet? Den som "äger" dagboken väljer själv vad som ska stå där och kan radera inlägg som denne inte tycker om. Oavsett anledning. Till skillnad från forumet där man inte kan radera alls, eller ens ändra efter en viss tid.

I "riktiga" dagböcker förekommer ju inte ens kommentarer, en dagbok är ens personliga anteckningar om ens liv. Oftast får ingen ens läsa vad man skrivit.

Ibland kan jag känna att just Dagboken här på Buke blivit nåt lite märkligt mellanting mellan dagbok och forum - det startas trådar om olika ämnen ideligen, av samma person, istället för dagboksanteckningar kring livet och ens dagar.
 
Senast ändrad:
Ibland kan jag känna att just Dagboken här på Buke blivit nåt lite märkligt mellanting mellan dagbok och forum - det startas trådar om olika ämnen ideligen, av samma person, istället för dagboksanteckningar kring livet och ens dagar.
Håller med. Kan tycka det räcker med en tråd per användare och där kan man lufta sitt liv. Många användares trådar drunknar.
Blir dessutom väldigt skevt när nya trådar om ämnen som går att hålla diskussion kring, startas i Dagbok och då får ingen diskussion föras.

Ska inte kapa karamellens tråd mer.
 
Det är väl så en Dagbok på Bukefalos fungerar till skillnad från forumet? Den som "äger" dagboken väljer själv vad som ska stå där och kan radera inlägg som denne inte tycker om. Oavsett anledning. Till skillnad från forumet där man inte kan radera alls, eller ens ändra efter en viss tid.

I "riktiga" dagböcker förekommer ju inte ens kommentarer, en dagbok är ens personliga anteckningar om ens liv. Oftast får ingen ens läsa vad man skrivit.

Ibland kan jag känna att just Dagboken här på Buke blivit nåt lite märkligt mellanting mellan dagbok och forum - det startas trådar om olika ämnen ideligen, av samma person, istället för dagboksanteckningar kring livet och ens dagar.
Ja precis. Det var lite så jag menade☺️
 
Tack ❤️
Måste verkligen hålla mig nykter framöver. Detta funkar inte alls.
Ska testa att inte äta något idag för då kanske jag kan fokusera på att jag är hungrig istället för huruvida jag ska dricka eller inte.
Du kanske ska belöna dig själv istället för att straffa dig? Fira den lilla segern att du klarade av att stoppa innan all dricka var slut. Distrahera sig är bra men jag tror inte att du hade rått en vän att distrahera sig med just hunger.
 
Ett stort krux är att du har helt fel strategi för att få må bra. Tyvärr!
Förlåt, men jag måste bara fråga, men en människa med en sjukdom (säg typ bipolär eller cancer) lyckas inte hålla sin sjukdom i schack. Skriver du så då med? Ledsen att din tumör växt, men du hade fel strategi? Eller någon överviktig med knäartro kanske är mer talande; sorry men du hade fel strategi som blivit överviktig nu kan du inte röra dig för det gör för ont, men det är det du borde göra för att gå ner i vikt så gör det mindre ont. Så trist att du valde fel strategi, det är ju det stora kruxet.
Vad får er som skriver såhär ( inte bara du) att tro att det är lättare för kd här att få hjälp eller att starta om än vad det är tex i överviktstråden? Det är ju lika enkelt, bara sluta mata ormen. Eller så är det inte det, för en person som kd finns ingen mer subventionerad vård att få. Det har skrivits otaliga gånger. Det är ett problem men tyvärr sant i många regioner.
Det är ett helvete att leva med ett aktivt missbruk, sena konsekvenser av olika missbruk och det är inget man väljer öht i något av fallen. Så sluta skuldbelägga och stötta istället. Det många skriver här är som om jag gick in i andra trådar och skrev ”ät sallad och spring 3 mil i veckan, det funkar för mig”
 
Senast ändrad:
Förlåt, men jag måste bara fråga, men en människa med en sjukdom (säg typ bipolär eller cancer) lyckas inte hålla sin sjukdom i schack. Skriver du så då med? Ledsen att din tumör växt, men du hade fel strategi? Eller någon överviktig med knäartro kanske är mer talande; sorry men du hade fel strategi som blivit överviktig nu kan du inte röra dig för det gör för ont, men det är det du borde göra för att gå ner i vikt så gör det mindre ont. Så trist att du valde fel strategi, det är ju det stora kruxet.
Vad får er som skriver såhär ( inte bara du) att tro att det är lättare för kd här att få hjälp eller att starta om än vad det är tex i överviktstråden? Det är ju lika enkelt, bara sluta mata ormen. Eller så är det inte det, för en person som kd finns ingen mer subventionerad vård att få. Det har skrivits otaliga gånger. Det är ett problem men tyvärr sant i många regioner.
Det är ett helvete att leva med ett aktivt missbruk, sena konsekvenser av olika missbruk och det är inget man väljer öht i något av fallen. Så sluta skuldbelägga och stötta istället. Det många skriver här är som om jag gick in i andra trådar och skrev ”ät sallad och spring 3 mil i veckan, det funkar för mig”
Så bra skrivet!
Skulle vilja se denna typen av inlägg i en tråd där någon kämpar mot övervikt och där ts har en problematisk relation till mat.
Eller där den som skriver tråden har diabetes, eller cancer som du nämner.

Mår ibland lite illa av att se hur lite insikt folk har i vad det innebär att vara beroendesjuk. Eller jag gissar att det är bristen på förståelse som gör att folk skriver som de gör emellanåt.
Alternativet är väl att de vill läxa upp ts och det hoppas jag folk har förstånd nog att låta bli.
 
Så bra skrivet!
Skulle vilja se denna typen av inlägg i en tråd där någon kämpar mot övervikt och där ts har en problematisk relation till mat.
Eller där den som skriver tråden har diabetes, eller cancer som du nämner.

Mår ibland lite illa av att se hur lite insikt folk har i vad det innebär att vara beroendesjuk. Eller jag gissar att det är bristen på förståelse som gör att folk skriver som de gör emellanåt.
Alternativet är väl att de vill läxa upp ts och det hoppas jag folk har förstånd nog att låta bli.

Jag har tänkt en hel del på den där typen av gränslösa inlägg som det finns så många av i kd:s trådar. Jag har lite olika tankar om hur de ska tolkas. Jag vill betona att välvillig medkänsla INTE är ett av mina tolkningsförslag. Inläggen är gränslösa, det är gränslösheten som behöver tolkas.

Kanske är det så att de som skriver de gränslösa inläggen, i stil med ett tidigare citerat inlägg av @tott, genom att skriva så som de gör "omedvetet" uttrycker sin egen duktiga präktighet? De vet minsann att man inte ska dricka för mycket, och det tar de varje tillfälle i akt att berätta för oss andra.

En annan sak som jag tänker, är att de här gränslösa inläggen bekräftar för kd, gång på gång, att alkoholister är just sådana sämre människor som kd tidigare tydligt har uttryckt att hon ser missbrukare som. Därför, när de gränslösa inläggen kastar sig över varje stavelse som kd skriver om sina egna tillkortakommanden och svagheter och svårigheter, så visar de gränslösa inläggen att en person som kd inte behöver respekteras. Det plågar mig att se det. En fruktansvärd respektlöshet, illa dold bakom falsk välvilja.
 
Jag har tänkt en hel del på den där typen av gränslösa inlägg som det finns så många av i kd:s trådar. Jag har lite olika tankar om hur de ska tolkas. Jag vill betona att välvillig medkänsla INTE är ett av mina tolkningsförslag. Inläggen är gränslösa, det är gränslösheten som behöver tolkas.

Kanske är det så att de som skriver de gränslösa inläggen, i stil med ett tidigare citerat inlägg av @tott, genom att skriva så som de gör "omedvetet" uttrycker sin egen duktiga präktighet? De vet minsann att man inte ska dricka för mycket, och det tar de varje tillfälle i akt att berätta för oss andra.

En annan sak som jag tänker, är att de här gränslösa inläggen bekräftar för kd, gång på gång, att alkoholister är just sådana sämre människor som kd tidigare tydligt har uttryckt att hon ser missbrukare som. Därför, när de gränslösa inläggen kastar sig över varje stavelse som kd skriver om sina egna tillkortakommanden och svagheter och svårigheter, så visar de gränslösa inläggen att en person som kd inte behöver respekteras. Det plågar mig att se det. En fruktansvärd respektlöshet, illa dold bakom falsk välvilja.
Ja, just det här med ”jag säger detta för att jag bryr mig om dig” och sen är det liksom fritt fram att kräkas ut diverse åsikter och synpunkter.
 
Hej Karamellen, det var ett tag sedan jag var inloggad här på Buke, men jag minns dina trådar och jag minns hur jag försökte formulera mig superpedagogiskt i någon av dem. Jag tänkte dela med mig av två saker som har varit värdefulla för mig, och kanske kan vara det för dig.

Den ena är ganska personlig så jag hoppas du ursäktar. När jag gått i terapi har min terapeut ibland utsatt mig för en ganska jobbig tanke, nämligen idén om att jag skulle vara ”kass” på något sätt. ”Jag känner mig så kass” har jag kanske sagt, och hon har svarat ”Ja, men tänk om du är kass då?”. Varje gång det kommit på tal har jag värjt mig mot det med näbbar och klor, sväljandes panikkänslor, och gråtandes ifrågasatt hennes motiv. ’Varför vill hon få mig att acceptera att jag skulle vara en dålig människa, varför vill hon bekräfta mina mörkaste tankar och största rädslor, vad är hon för sociopat egentligen? Jag är BRA! Jag är bra! Jag är bra! Jag ÄR en bra person! Det är ju DET jag är här för att övertyga mig om, inte för att ge efter för min negativa självbild.’

Det har tagit mig flera år att mogna fram till en punkt där jag förstod varför hon sa sådär, vad hon egentligen menade. Numera lägger jag nämligen inte all min energi på att försöka vara så bra som möjligt, på att försöka duga och vara perfekt, och jag ser inte min avsaknad av perfektion som något som dömer ut mig. Jag tar inte heller längre på mig ansvaret för att alla sammanhang jag ingår i ska vara så bra som möjligt, och jag känner inte att jag behöver vara perfekt för att få vara med. De flesta människor är lite bra och lite dåliga, lite halvbra ibland och lite halvkassa ibland. De flesta gör sitt bästa för det mesta, och misslyckas en del, och ibland orkar man inte göra sitt bästa och det blir helt okej ändå — eller så blir det lite kasst. Min terapeut, med förslaget om att jag kanske är lite kass, ville inte få mig att acceptera att jag är värdelös. Hon ville få mig att se att lite kasshet inte är ett hot mot mitt värde.

Jag kom att tänka på det när jag läser dina inlägg där du kämpar så för att slippa acceptera vissa saker du gjort. Att dessa saker är oacceptabla innebär inte att du är det. Att kännas vid sanningen betyder inte att det är hela eller enda sanningen om dig. Du har det kämpigt, du kämpar.

Jag tror inte du behöver höra att det inte är okej att slå sin partner eller köra bil påverkad. Jag tror du vet exakt när du har relationer med andra för att slippa känna snarare än för att uppleva, jag tror du vet att du aldrig hade velat leva med konsekvenserna av att ha vållat någon annans död i trafiken, jag tror du vet att en bra uppfödare inte skulle sälja en valp till ett hem där det finns aktivt missbruk och partnervåld, om uppfödaren bara kände till det. Men jag tror inte du kan kännas vid vissa saker utan också döma ut dig själv som värdelös, och det blir såklart outhärdligt.

Pja. Inget av det jag skriver är såklart nya eller revolutionerande tankar. Kanske ser du något av värde i det, kanske inte.

Den andra saken är ett lästips. En lättläst chick-lit-roman med några år på nacken. Ingen litterär tungviktare med mångas mått mätt, men en bok jag minns och som gett mig mycket. En Oväntad Semester heter den på svenska, Rachel’s Holiday på engelska, av Marian Keyes.
 
Förlåt, men jag måste bara fråga, men en människa med en sjukdom (säg typ bipolär eller cancer) lyckas inte hålla sin sjukdom i schack. Skriver du så då med? Ledsen att din tumör växt, men du hade fel strategi? Eller någon överviktig med knäartro kanske är mer talande; sorry men du hade fel strategi som blivit överviktig nu kan du inte röra dig för det gör för ont, men det är det du borde göra för att gå ner i vikt så gör det mindre ont. Så trist att du valde fel strategi, det är ju det stora kruxet.
Vad får er som skriver såhär ( inte bara du) att tro att det är lättare för kd här att få hjälp eller att starta om än vad det är tex i överviktstråden? Det är ju lika enkelt, bara sluta mata ormen. Eller så är det inte det, för en person som kd finns ingen mer subventionerad vård att få. Det har skrivits otaliga gånger. Det är ett problem men tyvärr sant i många regioner.
Det är ett helvete att leva med ett aktivt missbruk, sena konsekvenser av olika missbruk och det är inget man väljer öht i något av fallen. Så sluta skuldbelägga och stötta istället. Det många skriver här är som om jag gick in i andra trådar och skrev ”ät sallad och spring 3 mil i veckan, det funkar för mig”
Intressant att det är just mig du nämner och är på igen, med tanke på de mängder tuffa kommentarer det skrivits av andra här den sista tiden.

Jag ger dig ett kort svar: Det jag menade med "fel strategi" är strategin som @karamelldrottningen har att försöka klara allting själv. Den tror jag inte på. Inläggning och omstart tror jag på!
 
Senast ändrad:
Så bra skrivet!
Skulle vilja se denna typen av inlägg i en tråd där någon kämpar mot övervikt och där ts har en problematisk relation till mat.
Eller där den som skriver tråden har diabetes, eller cancer som du nämner.

Mår ibland lite illa av att se hur lite insikt folk har i vad det innebär att vara beroendesjuk. Eller jag gissar att det är bristen på förståelse som gör att folk skriver som de gör emellanåt.
Alternativet är väl att de vill läxa upp ts och det hoppas jag folk har förstånd nog att låta bli.
@Karro-Lina hoppas du läser mitt korta svar till @vemsomhelst123

MEN om någon med övervikt, diabetes eller cancer skrev en liknande tråd och inte förstod varför den inte blev frisk på egen hand skulle jag kunna skriva samma sak. Lindriga sjukdomar går ofta över av sig själva men allvarliga sjukdomar kräver rätt vård.
 
Jag vet att jag tagit dåliga beslut. Vill inte ha sånt upptryckt i ansiktet ideligen även fast jag nog förtjänar det.

Var tvungen ta bort några inlägg hoppas ni förstår.
Jag vet att jag aldrig skulle behandla en valp eller ett barn för den delen för den misär det utmålats tidigare. Jag är jag och inte eran mamma, släkting eller vad det är.
 
Jag har tänkt en hel del på den där typen av gränslösa inlägg som det finns så många av i kd:s trådar. Jag har lite olika tankar om hur de ska tolkas. Jag vill betona att välvillig medkänsla INTE är ett av mina tolkningsförslag. Inläggen är gränslösa, det är gränslösheten som behöver tolkas.

Kanske är det så att de som skriver de gränslösa inläggen, i stil med ett tidigare citerat inlägg av @tott, genom att skriva så som de gör "omedvetet" uttrycker sin egen duktiga präktighet? De vet minsann att man inte ska dricka för mycket, och det tar de varje tillfälle i akt att berätta för oss andra.

En annan sak som jag tänker, är att de här gränslösa inläggen bekräftar för kd, gång på gång, att alkoholister är just sådana sämre människor som kd tidigare tydligt har uttryckt att hon ser missbrukare som. Därför, när de gränslösa inläggen kastar sig över varje stavelse som kd skriver om sina egna tillkortakommanden och svagheter och svårigheter, så visar de gränslösa inläggen att en person som kd inte behöver respekteras. Det plågar mig att se det. En fruktansvärd respektlöshet, illa dold bakom falsk välvilja.
Skriv inte om mig i samband med "duktig präktighet", är du snäll. Du har ingen aning om mina alkoholvanor och hur mycket eller lite jag dricker.
Alla vet väl att man inte ska dricka för mycket (hur mycket är det?) men många dricker för mycket ändå ibland eller ofta.
 
Senast ändrad:
@Karro-Lina hoppas du läser mitt korta svar till @vemsomhelst123

MEN om någon med övervikt, diabetes eller cancer skrev en liknande tråd och inte förstod varför den inte blev frisk på egen hand skulle jag kunna skriva samma sak. Lindriga sjukdomar går ofta över av sig själva men allvarliga sjukdomar kräver rätt vård.
Problemet med sjukdomen alkoholism är ju att den som är sjuk inte alltid är mentalt redo för omstart och inläggning. Hade det varit så enkelt att alla som känner att de dricker aningens mycket och börjar få problem bestämmer sig för din strategi och gör en omstart så hade vi ju inte haft några problem med beroendesjukdom alls?
Verkligheten som den ser ut talar ju ett ganska tydligt språk. Det är inte så enkelt som många vill få det att låta, att bara bestämma sig och söka hjälp.
Dessutom är det i många regioner väldigt svårt att få hjälp och precis som när man lider av någon annan sjukdom måste man då ligga på och orkar driva sin sak. Inte alldeles enkelt när man knappt orkar kliva upp ur sängen vissa dagar och känner att vad man än gör så misslyckas man.

Jag har oerhört svårt att se att den ton som används mot TS hör skulle användas mot någon som kämpar med vikten och som har svårt att hålla sig till sin diet.
Det finns verkligen en ton av ”skärp dig, du har skapat detta problemet själv så bara lös det” i många inlägg och det är ledsamt tycker jag.
Som att många tänker att lika enkelt som det är för oss som inte har alkoholproblem att avstå vin, lika enkelt är det för TS och hon har bara fel strateg.


Sorry @karamelldrottningen att vi driver en diskussion i din tråd. Skall inte fortsätta med det. Tänker på dig❤️
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag kommer emellanåt på mig själv med att ta en titt om min dotter @EmmaFilippa skrivit något här. Detta trots att jag mycket väl vet...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
17 397
Senast: MML
·
  • Artikel
Dagbok Det känns som jag har en rejält sen 30-årskris, alternativt en förtidig 40-årskris. Jag måste byta jobb. Jag vantrivs där jag är nu...
2 3
Svar
41
· Visningar
3 764
Senast: starcraft
·
  • Artikel
Dagbok Jag är egentligen på väg att gå och lägga mig, men jag måste skriva ner det här nu, innan jag förtränger det. Ikväll hade jag ätit en...
Svar
0
· Visningar
1 065
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok När jag jobbade med att stärka min självmedkänsla så var det vissa saker som fick mig att titta tillbaks på min barndom. Annars har jag...
Svar
12
· Visningar
2 125
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp