Nu har jag gått och funderat en massa igen

[Badger]

Sv: Nu har jag gått och funderat en massa igen

Fast har man det? Jag tycker alla män omkring mig har pratat så fint om att självklaaart ska dom också vara delaktiga i barnet så att mamman får komma iväg själv. Verkligheten har dock sett annorlunda ut när barnet väl är fött. Då är stackars pappa helt slut efter arbetsdagen/ha renoverat/inte fått sova sina 8 timmar och så får lilla mamma be snällt att pappa ska passa barnet medan hon kör racerbil till stallet och skottar ur det värsta ur boxen och slabbar ihop lite mat. Hästen har hon bara sett i hagen de senaste 3 månaderna... Tyvärr...
Och sånt går ju aldrig arr veta på förhand. Har pratat om detta med grabben jag träffar just nu och han säger precis likadant, klart han skulle ta hand om sitt barn utan att gnälla. Men så kommer ett MEN.
-Inte 3 timmar om dagen varje dag väl?
- Nä men en 4 dagar i veckan iaf.
- Men dom andra dagarna är du ju hemma
- Nja, man måste ju åka och mocka och sånt. Det tar väl halva tiden kanske.
- Hmm, oj...

Fast det låter ju på gränsen till som att killen verkar tro att barnet är ett projekt han "hjälper till" med ("dom också", "vara delaktig"), inte ett projekt han äger. Hitta en kille vars manliga vänner/kollegor tagit halva föräldraledigheten, tar runt halva vabben, hämtar eller lämnar varje dag och som är föräldrar inte medhjälpare. Det är nog säkrare.

För det är säkert som ett bombnedslag att självklart, självklart måste en pappa räkna med att kunna ta hand om ett barn betydligt mer än 3 timmar om dagen, varje dag, varje vecka, många år, mycket mer. Kanske inte själv, man kanske är två där, men man måste ju fortfarande vara med barnet båda två, varje dag, i timmar. Han ska ju tänka tvärtom, tre timmar kanske han får för sig själv på kvällen tre, fyra dagar i veckan, även när barnet är vaket, för då "barnvaktar" du det åt honom. (För det är ju faktiskt inte så att bara för att två är hemma så kan mannen ignorera barnet .)

 

[Mabuse]

Sv: Nu har jag gått och funderat en massa igen

Fast här var det väl tänkt att pappan skulle ta barnet själv tre timmar minst fyra dagar i veckan, medan mamman är i stallet, och minst en timme om dagen de andra dagarna? Den dealen skulle nog jag också ha svårt med om min man föreslog det, för det innebär ju antingen att vi får gå omlott hela tiden, eller också att det blir väldigt lite tid kvar för mina intressen.

 

[Badger]

Sv: Nu har jag gått och funderat en massa igen

Jo jag läste en gång till och du har nog rätt (jag missade mockningvarjedag biten). Det skulle aldrig hålla om min man fick ha barnet helt själv varje kväll minst en timme och sedan fyra gånger i veckan tre timmar. Då skulle han aldrig få hänga med kompisarna en hel kväll eller pyssla med sin hobby en hel kväll och ville han träna skulle det vara svårt att pressa in. Det vore väldigt orättvist att en person alltid måste vara hemma varje kväll.

 

[pulkaskurk]

Sv: Nu har jag gått och funderat en massa igen

Men om man bara ska mocka och fixa foder, borde man inte kunna släpa med sig barnet då?
Även om det nu inte tycker att stallet är speciellt kul så måste det ju ändå lära sig att allting är inte kul..
Det tar ju inte direkt en evighet att fixa sånt..

Annars finns det ju alternativ att ställa hästen på sånt ställe där skötsel/mockning osv kan köpas till när det behövs.

 

[Badger]

Sv: Nu har jag gått och funderat en massa igen

Det vet jag ingenting om, fråga ts (Jag kan ju spekulera vilt, men jag har ingen häst att fodra eller mocka bara en dag så jag har inte testat. Andra verkar ju göra så.).

 

[No1]

Sv: Nu har jag gått och funderat en massa igen

Det som skrämmer mig mest med hela skaffabarngrejen är när man gör det för att det 'ska göras'. Det ingår liksom i mallen för hur ett lyckat liv ska se ut. Sen spelar det ingen roll hur bra det var innan, det ska bara göras för så gör man.

Absolut och det känns verkligen på tiden att vi som väljer bort så smått ökar i antal, så fler kanske vågar följa den inre rösten och välja ett alternativt liv.
Ett annat alternativ är att bara skaffa ett barn, man måste inte ha minst två.

Jag och partnern nyttjar det faktum att vi lever ett liv som ger utrymme för spontanitet utan några direkta begränsningar.
Vi har förstått att vårt liv är komplicerat att leva om man har barn eftersom vi som kvitto får kommentarer från föräldrar: "ja så kan ju du/ni göra som inte har några barn".

 

[Mabuse]

Sv: Nu har jag gått och funderat en massa igen

Men om man bara ska mocka och fixa foder, borde man inte kunna släpa med sig barnet då?
Även om det nu inte tycker att stallet är speciellt kul så måste det ju ändå lära sig att allting är inte kul..
Det tar ju inte direkt en evighet att fixa sånt..

Annars finns det ju alternativ att ställa hästen på sånt ställe där skötsel/mockning osv kan köpas till när det behövs.

Det beror ju på, ett stall kan ju vara ett ganska olämpligt ställe för ett barn att vara, inte helt ofarligt. Små barn har inte den förståelsen för hur andra reagerar för att man normalt kan släppa dem lösa i ett stall fullt med hästar. Det är klart man kan låsa in barnet i en box eller så medan man fixar i stallet, men det kanske man inte vill göra.

Riktigt små barn kan heller inte förstå saker i stil med "man måste lära sig att allting inte är kul", ett spädbarn förstår ju inte vad du säger, och blir helt enkelt ledsna och arga när de måste göra sånt de inte tycker om. Är man sex månader gammal så lär man sig inte alls att "allting är inte kul" av att t ex sitta fast i vagnen medan mamma mockar, man lär att ingen kommer när man försöker få kontakt. Och det är kanske inte något man vill att barnen ska lära sig.

 

[sjoberga]

Sv: Nu har jag gått och funderat en massa igen

...

Jag och partnern nyttjar det faktum att vi lever ett liv som ger utrymme för spontanitet utan några direkta begränsningar.
Vi har förstått att vårt liv är komplicerat att leva om man har barn eftersom vi som kvitto får kommentarer från föräldrar: "ja så kan ju du/ni göra som inte har några barn".

Nej, minst 5 måste man ha :-). Jag tycker att det är bra att de normativa värderingarna diskuteras och att var och en gör aktiva val. Egna barn är verkligen inget måste för en medborgare.

Visst är det så i viss mån. Samtidigt så brukar det när jag hör sånt vara från människor som själva satt upp begränsningarna i vägen för vad de vill, på fler områden....

Jag kan tycka att exempelvis mitt förvärvsarbete sätter upp betydligt större hinder för just "spontanitet" än mina barns existens. Och då har jag ändå ett skapligt fritt arbete när det gäller arbetstider.

 

[Petruska]

Sv: Nu har jag gått och funderat en massa igen

Men om man bara ska mocka och fixa foder, borde man inte kunna släpa med sig barnet då?
Även om det nu inte tycker att stallet är speciellt kul så måste det ju ändå lära sig att allting är inte kul..

Jag tycker att stallet är den mest hopplösa platsen av alla att ha med sig småbarn på. Det gör både umgänget med barnet och själva stallvistelsen betydligt sämre, tycker jag.

Så det är inte bara det att det inte är "kul" för barnet (och att kunskapen att allt inte är kul nog kommer automatiskt, det är inget jag behöver lägga extra kraft på att lära ut), det är inte heller kul för den vuxne. Det blir som ett jobb bara, ett jobb där man saknar barnomsorg.

Det är klart att det funkar som nödlösning då och då, men som ofta återkommande rutin tycker jag bara att det lyfter fram det sämsta med att vara förälder och det sämsta med att ha egen häst.

 

[Petruska]

Sv: Nu har jag gått och funderat en massa igen

Jag kan tycka att exempelvis mitt förvärvsarbete sätter upp betydligt större hinder för just "spontanitet" än mina barns existens. Och då har jag ändå ett skapligt fritt arbete när det gäller arbetstider.

Ja, herregud! Det finns väl inget som splittrar fritiden på ett så förödande sätt som förvärvsarbetet?

Jag gillar verkligen mitt arbete, men "spontanitet" är verkligen inte det som lönebeskedet flödar över av. Då har jag ändå i stort sett egendefinierade arbetsuppgifter och dessutom förtroendetid.

 

[No1]

Sv: Nu har jag gått och funderat en massa igen

Jag kan tycka att exempelvis mitt förvärvsarbete sätter upp betydligt större hinder för just "spontanitet" än mina barns existens. Och då har jag ändå ett skapligt fritt arbete när det gäller arbetstider.

Visst är det så, så även hästen/hunden.

Men när ens arbete och hobby är både främsta intresse, livsstil och passion så ser man det inte som ett hinder utan bara glädje som man skulle kunna tillbringa 24/7 med.
I en intellektuell diskussion kan jag absolut säga att arbete, häst, hund etc är ett enormt hinder för spontanitet/känsla av frihet MEN eftersom det är så enormt roligt dyker aldrig känslan upp att vara låst.

Nu har jag iofs alltid varit bortskämd med möjligheten att kunna leasa ut djuren med omedelbar verkan och så även kunnat påverka min arbetssituation och bara det har troligen hjälpt till att skapa en känsla av "frihet".


Jag misstänker att det är så här för de föräldrar som har barn som sitt främsta intresse. De ser alltid så frågande ut när man säger att barn är frihetsberövande.

 

[Petruska]

Sv: Nu har jag gått och funderat en massa igen

Jag skulle nog säga att hästen (husdjuren) är värst när det gäller att förhindra spontanitet, därefter jobbet sen barn. Jag har häst trots det, men jag är mycket medveten om vad jag prioriterar bort.

Om jag hade haft ett jobb med fasta arbetstider och färre semesterveckor, dvs samma villkor som majoriteten, hade antagligen jobbet varit värst, sen husdjur/häst, sen barn.

Det vanliga är ju att man upplever sina barn som väldigt spännande personer och livet med dem som väldigt emotionellt angeläget under de 1,5-2 decennier av livet som det handlar om.

Största intresse, skulle jag inte kalla barn, men helt klart största emotionella engagemang.

 

[tanten]

Sv: Nu har jag gått och funderat en massa igen

Jag misstänker att det är så här för de föräldrar som har barn som sitt främsta intresse. De ser alltid så frågande ut när man säger att barn är frihetsberövande.

Eller så hänger det samman med vilken definition man har av frihet?

Spontana bilresor till evenemang t.ex - det gick
utmärkt. Vi kom sent på kvällen på att vi ville åka. Vaknade tidigt. Klädde det sovande barnet och satte det i bilen.
Hingstvisningar har avkomman varit på redan när hon låg i babylift.

Mycket hänger ihop med hur man planerar och vilka krav man har på "friheten". Vissa föräldrar har också en tendens att krångla till allting enormt...

Dessutom - det är en väldigt kort tid barnet är totalt uppmärksamhetskrävande. Ganska snart umgås man istället.

 

[No1]

Sv: Nu har jag gått och funderat en massa igen

Eller så hänger det samman med vilken definition man har av frihet?
.

Absolut!
När jag ger exempel på min önskade spontanitet/frihet så är det många som säger att de övht aldrig haft det behovet.

Sedan har du givetvis rätt i detta med att "krångla till".
Det är stor skillnad på hur föräldrar anpassar sig efter sina barn. Ju större anpassning desto mer "krångel" antar jag.
En del menar att allt fortfarande går att göra men man måste göra det mer annorlunda.
Ungefär som storbantaren som säger att hen fortfarande äter allt men mycket mindre
Man träffar ju på föräldrar som vägrar anpassa sig efter föräldraskapets normer ibland men de verkar rätt få och rätt kritiserade.

För mig fungerar inte det där med att helt plötsligt göra något annorlunda. Poängen och viljan försvinner i samma ögonblick jag måste göra en anpassning som är det sämre alternativet, sådant driver mig till vansinne.
Jag gör på det sätt jag tycker är smidigast och snabbast, i övrigt är jag hopplöst kompromisslös.
Jag är ett stolt medvetet superego som älskar den där bespottade egentiden
Barn, eller rättare sagt - föräldraskapet, är inget för mig och jag är glad att jag tillhör en av dem som kom på det innan, utan att helt plötsligt leva i trial and error.

 

[No1]

Sv: Nu har jag gått och funderat en massa igen

Jag skulle nog säga att hästen (husdjuren) är värst när det gäller att förhindra spontanitet, därefter jobbet sen barn. Jag har häst trots det, men jag är mycket medveten om vad jag prioriterar bort.

Om jag hade haft ett jobb med fasta arbetstider och färre semesterveckor, dvs samma villkor som majoriteten, hade antagligen jobbet varit värst, sen husdjur/häst, sen barn.

Det vanliga är ju att man upplever sina barn som väldigt spännande personer och livet med dem som väldigt emotionellt angeläget under de 1,5-2 decennier av livet som det handlar om.

Största intresse, skulle jag inte kalla barn, men helt klart största emotionella engagemang.

Jag är helt med på detta.

Hade jag haft häst/arbetssituation på det rutintvingande sätt som många verkar ha så hade jag antagligen känt mig som en slav med fotboja.
Jag gillar inte rutiner, det ger en obehaglig känsla av frihetsberövning och dödar mitt innovativa sinnelag.


Att ha det där emotionella engangemanget till ett ev barn hade blivit jobbigt om jag inte hade haft barn som största intresse. Det hade troligen slutat med att det emotionella hade gett mig konstant dåligt samvete för att jag alldeles för ofta ville något annat mer hellre än att umgås med mina barn.
Jag hade sannolikt dragits till den klassiska fadersrollen dvs döda min tid på det älskade jobbet och slappnat av i stallet. Helgerna hade varit tiden då jag gjorde roliga saker med ungarna.
Sedan hade jag säkert kunnat tvinga mig att vara med familjen pga det dåliga samvetet och som belöning hade jag haft ett pisshumör.

Föräldraskap är inte för alla, fler borde komma underfund med det och acceptera att det finns alternativ.