Fusk

Jag tycker att det fuskas mycket idag. Som exempel tar jag följande:

3-årig hingst. I stort sett ohanterad. Hamnar hos f.d. hingsthållare. Springer över den f.d. hingsthållaren på väg ut från stallet till hagen, varpå mannen i fråga (i 70-årsåldern) ledtränar hästen i flera timmar tills hästen har lärt sig att inte springa över den som leder honom.

12-årig valack. Uppfödd på stall, sent kastrerad. Springer över hästägaren (i 45-årsåldern) dagligen om hon inte är snabb nog att kasta sig åt sidan när hästen hoppar (jo, faktiskt!) ut ur stallet på vägen till hagen. Hästägaren lär sig att hoppa undan snabbt, samt hanterar hästen "bättre" genom att sätta på honom hingstkedja. Tränar aldrig att leda honom.

Jag tycker att den här skillnaden i att hantera hästar, och för den delen också skillnaden i synen på hästar, genomsyrar mycket av det man pysslar med inom hästvärlden idag. Det frågas ofta om "genvägar", och man vill helst ta hem någon som kan "fixa problemet med hästen" på några timmar. Annars kanske man kan köpa någon lämplig utrustning. Väldigt sällan ser jag människor faktiskt lägga ner tid på det som verkligen är problemet.

;) Krocket
 
Re: Fusk

Helt rätt! det fuskas alldeles för mycket!

På ridskolan här kommer föräldrarna och lämnar sina 7-10åringar i stallet och kommer och hämtar de några timmar senare, det finns aldrig (väldigt sällan) några vuxna istallet, ridläraren kommer bara för att hämta eleverna för lektionen moch undertiden springer ungarna själva i stallet bland hästarna.
Ridskolorna borde ställa krav på att upp till ex 15års ålder MÅSTE en vuxen följa med barnen och stanna under hela tiden de är där, de första gångerna på teorin skall föräldrarna vara med och lära sig hur man hanterar en häst och vad man bör tänka på, då kan de ju själva ge barnet stöd och påminna om viktiga saker.
Jag anser att har föräldrarna inte tid att vara med sina barn i stallet bör de hitta ett annat mindre riskfyllt intresse åt barnen tex gymnstik = lämna barnen till en ledare och hämta dom senare.
När jag började på ridskola var min mamma alltid med i stallet likadant när jag fick min egna första häst (hon var visserligen galen och gick inte å lita på) sen när mamma kände att jag kunde tillräkligt mycket och tänkte mig för lät honom mig vara själv då var jag 13-14 och hade hållt på med hästar 7-8år.

Nu därimot kommer jag på mig själv fuska ibland, tex inte ha hjälp när jag leder okända hästar odyl.

Precis som du skrev så tar folk hjälp av att leda med kedja i munnen eller använda ett starkare bett för att kunna hantera hästen.
Nu ska jag inte hytta med näven för mycket då jag precis fuskat själv, men det är bara tillfälligt.

Min nyinköpta häst har gått på lösdrift i ca 2 år och är därmed inte van vid den dagliga hanteringen så som att ledas till och från hagen, så han glömmer gärna bort att du finns i grimskaftet och älgar iväg någon annanstans.
Så jag började använda kedja i munnen sedan under hakan och sen har jag tagit ett vanligt grimskaft över nosen för att nu kunna gå med honom normalt.
Han fattade väldigt fort och så fort han förstod provade vi en mildare metod och massa beröm varje gång, nu efter 5 dgr kan du leda honom "som vanligt" i vanligt grimskaft.

Jag tycker det är helt okay att fuska under tiden du håller på att lösa problemet så länge ditt mål är att tex rida på vanligt 2-delat bett eller leda i grimskaft.
Jag kan inte begära av tjejerna i grannstallet att de ska kunna hålla kvar honom när knappt jag gjort det så de har använt kedjan och nu har också de märkt att han bättrat sig.

Nu flöt jag i väg lite men jag ville skriva det ändå.
 
Re: Fusk

Klokt skrivet!
Jag har varit med och drivit en ridskola ideellt i många år, och vi försökte mkt med att få föräldrarna att delta mer, för att höja säkerheten.
Men det funkade sällan! De ville helt enkelt dumpa av barnet och hämta det ngn timme senare! :(

Jag ser "tuffa tag" som kedjor över nosen och "skarpare" bett som ngt tillfälligt, som målet är att få "mildare" så fort som möjligt.

Min ena häst är ett likadant exempel som din.
Min blir aldrig otäck, men jösses vad han testar! Och det även med erfaret hästfolk!
Han har tagit för vana att sticka med grimskaft och allt när stallägaren tar ut honom i hagen på morgonen! :o
När jag tar ut honom har han inte ens en antydan till sådant!
Stallägaren har kedja över nosen tills vidare på honom.
 
En VIKTIG detalj är att ryttare är en MYCKET oskyddad grupp.

Crossåkarna och MC-åkarna har integralhjälmar, skinnställ, stövlar med speciella skydd etc etc.

Bilförarna har bälte, airbag, sidokollisionsskydd och så vidare.

vad har ryttarna? En hjälm som lämnar nacken oskyddad. och i BÄSTA fall en säkerhetsväst som dämpar/lindrar den värsta smällen.

Dessutom på ett djur med egen vilja, bil- och MC-förare har större kontroll än man nånsin kan få över en häst.

jag drabbades av en allvarlig ryggskada efter ett fall, trots väst.

Sen, de FLESTA hästolyckor händer med den EGNA hästen i den DAGLIGA hanteringen, eller under skritturer. Där är jag övertygad om att det är slarv/nonchalans/bristande respekt. Och att det är många gånger större än okunskapen.

Det räcker med att jag går till mig själv. jag sätter mig på knä (båda knäna) och lindar ben på valacken. jag kan sitta FRAMFÖR frambenen och göra rent ett sår och sådana grejer. För 'han gör ju aldrig något'. och visst, han gör NORMALT aldrig något, men den dag det händer något, ett bi biter honom i baken, det ramlar ner nåt från taket eller något annat så kan jag ju ligga där halvt manglad och med knäckt näsben och tycka 'han gör aldrig något'. men likförbannat så brister jag i säkerheten id en dagliga hanteringen med mina egna, välkända hästar just för jag känner dem och 'vet' hur de reagerar. Den dag de INTE reagerar som de brukar så kommer olyckan att inträffa. Och då är det rent SLARV för jag VET egentligen bättre, och jag har KUNSKAPEN. Men jag har blivit nonchalant eftersom jag känner mina egna hästar, och 'glömmer' den lilla detaljen att du kan ALDRIG fullt ut förutspå vad som ska hända.

En främmande häst eller en unghäst etc är jag betydligt mer säkerhetsmedveten med.

och jag tror det här gäller de flesta med egen häst, man VET egentligen, men man slarvar för det har ju alltid gått bra.. Sen gör det inte det och så har vi en otäck olycka som kunnat förhindras med ganska små medel...

och soms agt, statistiken är entydig, de allra flesta olyckor händer erfarna hästägare och gäller den EGNA hästen och i den vardagliga hanteringen. och när det gäller ridning händer de flesta olyckor i skritt på lång tygel. och hur många kan ärligt säga att de alltid har all uppmärksamhet på hästen när de på sin egen, välkända häst sitter och skrittar på lång tygel? Oftare så sitter man ju och 'åker' häst och tittar på naturen etc..
 
De värsta olyckor som hänt mig var när jag var på ridläger och skulle deltaga under hela havet stormar. Nu i efterhand och ett antal år äldre så inser man den hästen skulle inte deltaga i sådant då den blev lätt uppstirrad av ljud och spring. Det blev ett brutet nyckelben!

Andra olyckan min fjordhäst blev rädd och jag halkade varav hon sprang över mig var en ren olyckshändelse.

Men jag tror att en hel del olyckor skulle kunna undvikas med mer kunskap. Det har hänt en del i stallet där jag var förut. Ungar som sprang bakom hästar m m och vips blev sparkade sådana olyckor går defintivt att undvika!
 
Re: Fusk

De egna hästar jag haft har varit väldigt lätthanterliga på marken, även om man naturligtvis varit med om att de blivit skrämda och skenat, bockat av överskottsenergi eller av protest och testning visat sin styrka. Eventuella sådana problem har alltid gått över med hjälp av träning, ridning och uppfostran. Litar man på sin häst så litar den på en tillbaka. Men varje gång jag besökt en ridskola så har jag undrat vad hästarna utsätts för. Ungar under 15 som springer i stallet utan föräldrar. En blev biten i ansiktet, två vuxna ryttare fick örat avbitet. Hästar som står i spiltor och sparkar, hästar som går till anfall, hälften av alla ridskolehästar som högg och attackerade. En vuxen som hamnade under en häst som störtade, som de visste var så skadad att han alltid trillade i hagen. Om nu hästarna blir såhär, är det inte dags att ridskolorna tänker över hanteringen? Sadelsår, sporrsår och munsår är vanligt. Kanske skulle man höja priset rejält för ridlektionerna för att höja kvalitéten? Vuxna betalar ju redan fullpris, barnen rider billigare, visst ska alla ha en chans, men till vilket pris?
 
Håller med dig, naturligtvis finns riskerna där varje dag när man hanterar sin häst. Erkänner att jag också glömmer dem. Jag försöker tänka på riskminimering i olika situationer. Men ett stort problem är faktiskt att barn hanterar hästar själva i alltför stor grad. Vad finns det annars för förklaring till många ridskolehästars aggressioner mot människor?
 
problemets er jag INTE är barn + ridskolehästar. problemet jag ser är OKUNNIGA barn + ridskolehästar.

Dessa OKUNNIGA barn skulle råka ut för ÄNNU mer olyckor i privatstall med inte fullt så härdade hästar.

Jag fick lära mig hästhantering enligt den gamla skolan (dvs sunt förnuft, och försök inte gå innan du kan krypa) och hade inte en enda allvarlig olycka varken på mina egna eller ridskolans hästar (förrän jag blev lite äldre och ansåg mig 'kunna allt' då.. och då var det mina egna ponnyer som var 'boven i dramat')

Sen fick mina föräldrar hala ut mig ur hästhagen ibland när jag var liten och stod under magen och borstade ponnyerna, eller stod och klamrade mig fast vid ett framben för att hålla balansen. ast i de lägena var ponnyerna goda som guld och väntade ängsligt och stod som statyer tills mamma kom och släpade bort den vilt skrikande ungen (= jag). "Buäää. Jag vill BORSTA ju, jag ska borsta totton. Dum mamma!" ;)
 
Allvarliga skador.

Bara i Stockholms län är det över 2000 allvarligt skadade/år bara i trafiken.
Jag har svårt att tänka mig att allvarligt skadade inom hästeriet är större än det.
 
Oj.. jag har aldrig hjälm när jag hanterar hästar. Varken föl eller gamla ridskolehästar. :o Där går lite gränsen för vad jag gör för min egen säkerhet.
 
Re: Allvarliga skador.

Dina siffror är inte särskilt intressant, problemet kvarstår att många alvarliga skador med men för livet drabbar hästsportutövare. Jag talade bara om vad akutpersonal och ambulanspersonal uppfattar i sin yrkesutövning, samt vad försäkringbolagen har för funderingar beträffande försäkring av de som håller på med hästar.
 
Jag håller med dig, jag har råkat ut för ett antal olyckor där sjukhus måste uppsökas, den allvarligaste innebar intensivård och men för livet. Men ingen av skadorna hände före 30 årsålder, innebär det att min okunskap blir större med åren, eller kan det vara så att på grund av erfarenhet och kunskap man tenderar att bli nonchalant och kanske till och med arrogant. Eller är det för att man klarar smällar sämre, stretar imot och spänner sig när det börjar gå åt fanders. Alla gånger som det hänt har det i alla fall berott på att hästen blivit skrämd och jag vet fortfarande inte vad sombromsar en vilt skenande häst som i ren styrka i det läget måste uppleva mig som en irriterande mygga. Hur gör ni?
 
"Småolyckor" tror jag oftast beror på att man är okunnig/ouppmärksam. Exempel på det är då folk som blir trampade, sparkade, bitna osv. Själv har jag brutit ett finger och ett nyckelben pga ouppmärksamhet.

Allvarligare saker dock tror jag inte kan skyllas på det. Dels så är väl skyddsutrustningen tämligen undermålig i förhållande till hur farlig sporten faktiskt är. En hjälm och i bästa fall en säkerhetsväst (vilket ju sällan finns på de där äldre rutinerade ryttarna som jag upplevt drabbas värst) är ju egentligen väldigt dåligt skydd.

Dels så tror jag att många människor idag har svårt att koncentrera sig, och de som är riktigt rutinerade behöver vanligtvis inte vara helt skärpta för ett vanligt ridpass, om inte något "speciellt" händer och då får vi även olyckor. Jag tror faktiskt mycket ligger i det, för är man bara koncentrerad på vad man håller på med vet man i alla fall att man kommer att flyga av (och en duktigare ryttare kan nog rädda sig kvar i sadeln också!).
 
Visst är det så, är man skärpt så kan man oftast förutse om något kommer verka skrämmande för hästen så att man kan lugna och vara berädd på något ryck. Men det är det som är så intressant, ju mer erfarenhet och kunskap jag verkar ha, ju mindre ser det ut som jag använder den. Lite som när man lärde sig cykla, från början djup koncentration och försiktighet sen "kolla now hands". Fast jag tycker det borde vara tvärt om ju mer man lär sig, ju mer inser man farorna och ju äldre man blir desto ondare gör fallet. Men självbevarelse driften ser ut att havera någonstans på vägen
 
Ja, visst är det så att man tappar en del av respekten för riskerna!
Jag behöver bara gå till mig själv och vad jag gjort idag för att inse att jag gjort (åtminstone) en korkad sak, nämligen tagit av hästen skrittäcke från ryggen. Det skulle jag aldrig gjort för 10 år sedan eller på en häst jag inte känner. Men hade något skrämt min häst så hade jag garanterat haft problem :o
Men jag tycker mig känna min häst och vet att "det brukar gå bra", kanske är det lite "det händer aldrig mig"...
Egentligen finns väl samma tendens i allt vi gör i livet, som du beskriver i cyklingen, eller en färsk bilförare som alltid håller båda händerna på ratten vs. en rutinerad förare som fixar stereon/pratar i mobil etc.
Så har man ridit samma väg/häst/övning ett flertal gånger börjar man nog resonera som att "det brukar gå bra". Medan statistiken ju säger att vi för varje ridpass kommer närmare att råka ut för något :crazy:
 
Ridskolorna spelar en OTROLIGT viktig roll i att sätta en grund för säker hästhantering eftersom många, många börjar sin ridning där.

Tyvärr håller jag bara delvis med om att föräldrarna borde följa med barnen och vara kvar under hela tiden barnet är på ridskolan FÖR ATT, det finns så många föräldrar som INTE underlättar för barnen. DE säger åt dem hela tide, ger nedlåtande kommentarer, skriker i kapp med ridläraren från läktaren eller dylikt, blir arga när barnen gör fel osv. Så för en del barn behövs den "fristaden" att vara ensamma.

I stället/också borde det finnas bättre utbildad personal på ridskolorna. Verkligen. På många ridskolor finns det ju i nuläget stallvärdinnor, ja de har olika namn, som hjälper till i stallet och fler såna behövs och gärna lite äldre. Tyvärr blir det ju svårt med finansiering av sånt...

Men jag tycker faktiskt att många ridskoleryttare har en bra grund vad gäller säkerheten eftersom de har fått det som en rutin. En del barn och andra som aldrig gått på ridskola har jag erfarenheten av att de är mer ovilliga att följa sådana rutiner för att de inte är vana vid det och att de uppfattar det som onödigt medan ridskoleryttaren mer sällan slarvar då det är rutin precis som att borsta tänderna.

Men jag vill inte generalisera men min erfarenhet säger att det KAN vara såhär.
 
Re: Fusk

Vilket bottennapp till ridskola du sett! :eek:
De flesta jag sett är faktiskt bra. Och förstår att byta ut olämpliga hästar!
 
Jag tror att ett av de största problemen vi har är alla de som inte hanterar sina hästar till vardags. Man har hästarna uppstallade med in och utsläpp och behöver aldrig handskas med sin häst förutom i gången eller under ridning (där man helst är i ridhuset). Det anser jag vara en orsak till att olyckor sker. Man behöver aldrig ta ansvar för och reda ut de problem som sker.

Är hästen svår att leda behöver man inte öva på det, nån annan tar ju ut den. Är den dum att rida ut så sätter man sig i ridhuset i stället! Urdumt! Det tror jag är en anledning till många lastproblem också. Man kan inte hantera sin häst.

En annan orsak till skador är nog slentrial. Man gör som man brukar göra och gör det som går fortast oavsett om det är säkert eller ej. Man tänker inte på vad man gör helt enkelt. Man rider ut själv på en häst som är dum själv utan mobiltelefon, utan att säga till någon vart man ska, går på den och skadar sig illa. Man knyter fast hästen i stalldörren för det är fint väder. Man hänger fram mellan frambenen för att titta på sårskadan på hoven osv...

Välhanterade och väluppfostrade hästar vars mattar tänker på säkerheten utgör en mycket mindre skaderisk än ovänt! Jag kan säga att säkerheten på de ridskolor jag ridit på har varit mycket bättre än i alla privatstall jag stått i!!
 
Jag håller med, vi håller på att förlora den generation (gamla) som verkligen KUNDE hästar och hade både tid och lust att lära ut sina kunskaper till framtidens hästägare (barnen). Så nu kommer fler och fler in i hästeriet via ridskolan. Och ridskolorna borde bli mindre RIDskolor elnbart och även blir HÄSTskolor, dvs lära barnen hur hästar tänker, fungerar, reagerar etc och VARFÖR.

Men då kommer tiden och ekonomin in. Det är ju tyvärr så att teori inte är lika roligt som ridning (praktik). Och FÖRÄLDRARNA tenderar att vara mer betalningsbenägna när det gäller RIDNING än när det gäller TEORI.

Jag fick ju min 'grundutbildning' UTANFÖR ridskolan, och vidareutbildningen via ridskolan. Och jag lärde mig den långa vägen och i rätt ordning. Men idag är det ju vanligare med motsatsen, och då ökar ansvaret på ridskolorna och där blir det problem.
 

Liknande trådar

Tjatter Jag tycker det händer mig märkligt ofta att folk jag inte känner börjar prata med mig som om de kände mig. Nu har jag ett väldigt bra...
2
Svar
23
· Visningar
1 330
Senast: Rosett
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
7 398
Senast: Juli0a
·
Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
4 067
Hästmänniskan Tycker många fina exempel kommer upp i diskussioner kring hästvälfärd. Tex på saker som bara "ingick" i ens hästhantering förr som man...
2
Svar
36
· Visningar
3 682

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp