Nej det tycker jag inte det är, det är ju ren logik att ett jättesmalt bett ger ett mycket högre tryck i munnen än tex ett 14 mm tjockt bett, även om ryttaren rider med väldigt mjuk hand. Det är lika smalt eller smalare än ett stigbett, som kan skära av tungan om man rycker hårt i det eller hästen trampar på ledtygeln...
Nu är visserligen detta bågformat men det säger ju något om hur sylskarpt ett så smalt bett är. Helt olämpligt att rida med om man tänker ha någon form av kontakt. Varför vill ni rida på ett sånt bett?? Det är inte sant att bettet "bara är så hårt som handen". En mjuk känslig hand i ett normalt tredelat tränsbett, rakt gummibett ed jmf med likvärdig kontakt på ett peewee, ger en helt annan känsla i hästens mun.
Om hästen verkligen har sån pytteliten mun att endast detta får plas är det bättre att satsa på bettlösa alternativ!
Jag kan ta min nya fröken som exempel, henne provade jag ett peewee på här förra veckan. Hon har extremt låg gom, tjock tunga, tjocka läppar - kort sagt minimal plats för bett därinne. Ett normaltjockt (14 - 16 mm) bett så det bara rinner saliv ur munnen på henne redan på stallgången, hon kan inte svälja.
Hon tycker inte om bett hon upplever som skarpa, det visar sig mkt tydligt. Ett kimblewick gick knappt att rida på, ett pelham med dubbla tyglar gick fint tills jag rörde nedre tygeln. Så tycker hon något är skarpt märker jag det. Hon kan som bonus vara lite ohörsam på tränsbett och har då inga dubier mot att lägga sig på det.
Bäst hitills har ett tredelat bridongbett (10 mm tjockt) fungerat. Hon kan svälja, hon tycker om att ha det i munnen osv. Däremot skulle jag vilja ha lite mer hörsamhet och kommunikation.
Pewee så hon var helt lugn i munnen, tyckte om att ha det. Upplevde det inte som skarpt och var ungefär som med bridongbettet (inkl inga större dubier att lägga sig på när hon blev lite taggad).
Har haft peewee på en annan häst med, en unghäst som hatade vartenda bett jag försökte med, bara vägrade. Peewee gick bra och fick ligga kvar i munnen utan protest. Han fick sedan ett smalt bridongbett när han väl vant sig ha skrot i munnen. Han reagerade aldrig negativt på om man tog i peeweet vid promenader etc - men var mycket känslig även han för allt han upplevde som skarpt.
Så, vissa hästar skulle se peewee som ett tortyrinstrument, andra uppskattar just att det är så smalt. Jag vill dock inte ha peewee på en häst jag måste ta tag ordentligt i, just för det är så smalt så det känns ont i mitt hjärta att göra det. Men det är inget hästen tycks hålla med om.
