Plastikkirurgi och ideal (Utbruten från Kroppshets)

Jo, men jag tror faktiskt vi har kommit dithän att gå osminkad inte är normbrytande i den normala storstan i Sverige, i alla fall. Det är snarare att stå på en väletablerad kant där säkert runt 40% av övriga kvinnor också hänger mer eller mindre. Men att det kanske fortfarande ligger på gränsen att strunta i att färga håret när man blir äldre.

Sedan säger det ju sig självt att jag såklart skulle bryta mot normen på ett möte med punkare. Även om jag går under radarn på jobbet.

Bland mina (kvinnliga) bekanta blir det mer och mer vanligt att inte färga håret, även när de grå stråna dyker upp.
Ganska befriande, tycker jag.
 
Tack :)

som jag trodde nästan då. :D dvs här på mitt hyggligt klädfascinerade jobb mitt i storstaden, med ibland kundmöten är det i alla fall ingen som reagerar på just sminkning eller inte. Troligen för att gränsen mellan sminkad och icke är så diskret att man inte riktigt vet vem som har det och vem som inte har det.
Och resten av outfiten, inklusive hur en rör sig och för sig.

Men just sminket tror jag, just nu när jag tänker på det, blir en grej som är möjlig att peka på. Jämfört med hur en rör sig och för sig och vilken mimik en tillämpar osv. Alltså, om en nu är den typ av person som småfailar inom många av de detaljer som tillsammans skapar en normativ feminitet.
 
Men alltså din läsförståelse? Jag skrev att om det skulle vara utseendefixerat att operera tuttar eller lår av medicinska skäl så är det lika utseendefixerat att fixa snippan. Poäng = det är alltså INTE utseendefixerat att fixa varken tuttar, snippa eller lår av medicinska skäl. Förstår du verkligen inte det?

Jag har ingenstans jämfört det med fillers, det är det du som gör. Och "pumpar upp läpparna" lol det är inte direkt det man gör. Enda personerna jag träffat som spottar ur sig pumpa upp läpparna är de som är avundsjuka...

Det fanns ingen anledning att tagga dig då jag förklarade mitt synsätt för en annan användare så nej, jag har inte pratat om dig utan sa min åsikt. Skilj på sak.

Varför känner du att du måste skriva att du inte behöver redovisa det där för mig? Jag sa inte ett ord om dina operationer och anledningarna till varför och bryr mig inte. Jag ställde en direkt fråga och det var det enda jag hade någon som helst tanke om. Varför är det utseendefixerat att fixa fiffi om den är trasig? Är det utseendefixerat att operera ett framfall som orsakar medicinska besvär som hindrar en från att leva ett normalt liv, som sitter på insidan eller är det bara utsidan du menar? Hur kan det vara utseendefixerat att fixa insidan när man inte ens kan se den?

Pumpa upp läpparna är en helt annan sak, eller operera fiffi utvändigt för att man vill ha den på ett visst sätt, det kan jag köpa. Men inte annars nej.
 
Oj.
Vad tråkigt att du tycker att ett naturligt utseende ser ohälsosamt ut.
Du får såklart ha vilka åsikter du vill, men det är skrämmande att du tycker att mitt utseende ser ohälsosamt ut. Att du ens kan avgöra på någons utseende om hen är hälsosam eller inte är så konstigt. Och det som är ännu mer skrämmande är att det inte bara är du som har dessa åsikter utan det känns som det börjar bli mer och mer vanligt.
Naturlig byter plats med onaturlig.
Jag tycker det är tråkigt att anse att det är normalt att se sjuk ut och försöka få det till att det är så som är naturligt att se ut. Då är det illa i samhället om det blir så att det är det normala att se hålögd och glåmig ut. Som jag trodde när jag var sjuk också iofs, då tyckte jag att alla är väl såhär bleka och genomskinliga och hålögda, det är väl inte något konstigt alls. Men då var det ju en mer sjuk hjärna som talade också och normaliserade mitt sjuka utseende.

Det bör inte gå under "naturligt" att se ut som att man inte mår bra. Jag har för övrigt sällan träffat på människor som ser ut så när dom faktiskt är friska och mår bra och har bra sömn osv och är tillfreds med livet och inte stressar halvt ihjäl sig.

Men det är väl ett tecken på att samhället är galet, när det "naturliga" blir ett glåmigt och "sjukt" utseende.

Och jag har överhuvudtaget inte skrivit någonting om hur du ser ut. Jag har inte ens sett dig faktiskt. Eller så vet inte du vad jag menar när jag skriver "glåmig, blek och hålögd".

Och ärligt talat, tror du på riktigt att man inte kan avgöra hur någon sköter om sig själv genom det naturliga utseendet? Det är faktiskt en väldigt bra grej att gå efter hur kroppen mår. Antar att det står det av en anledning i mina journaler på akuten hur jag såg ut när jag kommit in när jag behandlade kroppen som värst och det var näringsbrister hit och dit. Men dom kanske bara skriver sådant för att dom är utseendefixerade?
 
Senast ändrad:
Jag har ju gett exempel. Att jag betonade helt osminkad, var bara för att tydliggöra eftersom många med "isminkad" verkar mena "lite sminkad".

Sen tror jag att mängden kommentarer/godå råd påverkas av hur följsam man (inte) är mot en normativ feminitet utöver sminket. Plus att ens egna reaktioner på ev kommentarer, vad man ens tolkar som en sån kommentar, har att göra med i vilken mån man.är mot normativ feminitet.
Nej du har inte gett några konkreta exempel.

Om man, som jag, aldrig fått kommentarer om att jag är helt osminkad (inte ens på evenemang med dress code) - vad är det för reaktioner du hänvisar till? Vad är det för följsamhet du hänvisar till?

Du skriver ju bara en massa ord som inte hör till, vad är det du vill säga egentligen?
 
Jag slutade sminka mig när jag blev mjölkbonde, fick sluta med linser (gröna) också, funkade inte i den dammiga miljön.
 
Och resten av outfiten, inklusive hur en rör sig och för sig.

Men just sminket tror jag, just nu när jag tänker på det, blir en grej som är möjlig att peka på. Jämfört med hur en rör sig och för sig och vilken mimik en tillämpar osv. Alltså, om en nu är den typ av person som småfailar inom många av de detaljer som tillsammans skapar en normativ feminitet.
Ja det finns betydligt fler sätt att skapa normativ femininet, nu har det blivit ganska mycket fokus på bara ett exempel men det finns flera andra vis att konstruera kvinnlighet, en del mer konkreta och enklare att identifiera än andra. Att inte ägna sig åt hårborttagning tror jag generellt är en betydligt större avvikelse från det förväntade än att inte ha smink t ex, men både hårborttagning och smink är exempel på fullt normaliserade aktiviteter i en kvinnlighet som liksom utgår från att man är beredd att anpassa sig på olika sätt.

Ett exempel jag har på temat mimik och hur man för sig är från när en vän kommenterade en dag att jag skrattade mycket och verkade glad. Jag blev förvånad för jag tyckte inte att jag hade så värst roligt, när jag sedan medvetet tänkte på det kom jag förstås på mig själv med att i konversationer skratta och le även åt sådant som vid närmare eftertanke hade begränsat underhållningsvärde.
 
Nej du har inte gett några konkreta exempel.

Om man, som jag, aldrig fått kommentarer om att jag är helt osminkad (inte ens på evenemang med dress code) - vad är det för reaktioner du hänvisar till? Vad är det för följsamhet du hänvisar till?

Du skriver ju bara en massa ord som inte hör till, vad är det du vill säga egentligen?
Jag vill inte säga nåt särskilt. Du frågade. Jag svarade.
 
Ja det finns betydligt fler sätt att skapa normativ femininet, nu har det blivit ganska mycket fokus på bara ett exempel men det finns flera andra vis att konstruera kvinnlighet, en del mer konkreta och enklare att identifiera än andra. Att inte ägna sig åt hårborttagning tror jag generellt är en betydligt större avvikelse från det förväntade än att inte ha smink t ex, men både hårborttagning och smink är exempel på fullt normaliserade aktiviteter i en kvinnlighet som liksom utgår från att man är beredd att anpassa sig på olika sätt.

Ett exempel jag har på temat mimik och hur man för sig är från när en vän kommenterade en dag att jag skrattade mycket och verkade glad. Jag blev förvånad för jag tyckte inte att jag hade så värst roligt, när jag sedan medvetet tänkte på det kom jag förstås på mig själv med att i konversationer skratta och le även åt sådant som vid närmare eftertanke hade begränsat underhållningsvärde.
Oh, ja! Hår på "fel" ställen är ju uppenbarligen "värre" än osminkad.
 
Jag tycker det är tråkigt att anse att det är normalt att se sjuk ut och försöka få det till att det är så som är naturligt att se ut. Då är det illa i samhället om det blir så att det är det normala att se hålögd och glåmig ut. Som jag trodde när jag var sjuk också iofs, då tyckte jag att alla är väl såhär bleka och genomskinliga och hålögda, det är väl inte något konstigt alls. Men då var det ju en mer sjuk hjärna som talade också och normaliserade mitt sjuka utseende.

Det bör inte gå under "naturligt" att se ut som att man inte mår bra. Jag har för övrigt sällan träffat på människor som ser ut så när dom faktiskt är friska och mår bra och har bra sömn osv och är tillfreds med livet och inte stressar halvt ihjäl sig.

Men det är väl ett tecken på att samhället är galet, när det "naturliga" blir ett glåmigt och "sjukt" utseende.

Och jag har överhuvudtaget inte skrivit någonting om hur du ser ut. Jag har inte ens sett dig faktiskt. Eller så vet inte du vad jag menar när jag skriver "glåmig, blek och hålögd".

Och ärligt talat, tror du på riktigt att man inte kan avgöra hur någon sköter om sig själv genom det naturliga utseendet? Det är faktiskt en väldigt bra grej att gå efter hur kroppen mår. Antar att det står det av en anledning i mina journaler på akuten hur jag såg ut när jag kommit in när jag behandlade kroppen som värst och det var näringsbrister hit och dit. Men dom kanske bara skriver sådant för att dom är utseendefixerade?

Jag tycker att det är lite svårt att förstå vad du egentligen menar.
I tidigare inlägg har du skrivit att den som inte sminkar sig, ser glåmig och sjuk ut.
Nu skriver du snarast att "den som ser glåmig och sjuk ut" nog ska sminka sig för att undvika att visa detta.

Nej, jag tror inte att man kan se på hur en människa "sköter om sig själv genom det naturliga utseendet".
Vad menar du egentligen?
 
Jag tycker det är tråkigt att anse att det är normalt att se sjuk ut och försöka få det till att det är så som är naturligt att se ut. Då är det illa i samhället om det blir så att det är det normala att se hålögd och glåmig ut. Som jag trodde när jag var sjuk också iofs, då tyckte jag att alla är väl såhär bleka och genomskinliga och hålögda, det är väl inte något konstigt alls. Men då var det ju en mer sjuk hjärna som talade också och normaliserade mitt sjuka utseende.

Det bör inte gå under "naturligt" att se ut som att man inte mår bra. Jag har för övrigt sällan träffat på människor som ser ut så när dom faktiskt är friska och mår bra och har bra sömn osv och är tillfreds med livet och inte stressar halvt ihjäl sig.

Men det är väl ett tecken på att samhället är galet, när det "naturliga" blir ett glåmigt och "sjukt" utseende.

Och jag har överhuvudtaget inte skrivit någonting om hur du ser ut. Jag har inte ens sett dig faktiskt. Eller så vet inte du vad jag menar när jag skriver "glåmig, blek och hålögd".

Och ärligt talat, tror du på riktigt att man inte kan avgöra hur någon sköter om sig själv genom det naturliga utseendet? Det är faktiskt en väldigt bra grej att gå efter hur kroppen mår. Antar att det står det av en anledning i mina journaler på akuten hur jag såg ut när jag kommit in när jag behandlade kroppen som värst och det var näringsbrister hit och dit. Men dom kanske bara skriver sådant för att dom är utseendefixerade?
Min fetning. Du delar denna katastrofala missuppfattning med många. Både inom vården och rent allmänt. Jag har alltid genom alla år som svårt sjuk, även som döende, fått höra att "så illa kan det väl inte vara, du ser ju så frisk och pigg ut" både från vården och från andra. Det är så dumt att bedöma en människa utefter hens utseende oavsett men särskilt i sådana sammanhang som när sjuka söker hjälp från vården. Det kan ge så allvarliga konsekvenser. Istället för att lyssna på människan går de som tycker som du efter hur man ser ut och har man då ett utseende som ger ett piggt och friskt intryck så får man ingen vård eller så försenas den avsevärt.
 
Min fetning. Du delar denna katastrofala missuppfattning med många. Både inom vården och rent allmänt. Jag har alltid genom alla år som svårt sjuk, även som döende, fått höra att "så illa kan det väl inte vara, du ser ju så frisk och pigg ut" både från vården och från andra. Det är så dumt att bedöma en människa utefter hens utseende oavsett men särskilt i sådana sammanhang som när sjuka söker hjälp från vården. Det kan ge så allvarliga konsekvenser. Istället för att lyssna på människan går de som tycker som du efter hur man ser ut och har man då ett utseende som ger ett piggt och friskt intryck så får man ingen vård eller så försenas den avsevärt.
Fast bara för att det är en uppfattning så betyder det inte att det är sanningen. Att inte lyssna på någon är fel oavsett hur den ser ut, men hur man ser ut kan ändå vara en indikation på att någonting är fel, dock inte det enda man ska gå på.

Att vården sen inte lyssnar på folk, det är ju ingen nyhet direkt. Oavsett hur man ser ut så ska ju vården lyssna först och främst.
 
Jag tycker att det är lite svårt att förstå vad du egentligen menar.
I tidigare inlägg har du skrivit att den som inte sminkar sig, ser glåmig och sjuk ut.
Nu skriver du snarast att "den som ser glåmig och sjuk ut" nog ska sminka sig för att undvika att visa detta.

Nej, jag tror inte att man kan se på hur en människa "sköter om sig själv genom det naturliga utseendet".
Vad menar du egentligen?
Men jag har inte skrivit någonstans att den som inte sminkar sig per automatik ser glåmig ut, det är någonting du sitter och hittar på. Sluta sitt och hitta på saker jag inte skrivit.

Jag har skrivit klart och tydligt att om man vaknar en dag och ser lite glåmigare ut så ser inte jag det som något fel att sminka sig så att man ser piggare ut. Dom flesta trots allt vill väl se hälsosamma ut och ibland gör livet det omöjligt för en att se utvilad och fräsch ut vilket gör att det inte är fel att sminka sig tycker jag. Dock inget fel heller att gå utan om man vill det.

---

Jag får väl citera mig själv då du inte verkar kunna läsa eller vill tolka saker åt skogen:

"Grazing skrev:
jag pratar om ett friskt och sunt utseende pratar jag om att kanske minska mörkare ringar under ögonen, göra så att man får lite färg iallafall så man inte ser helt genomskinlig och glåmig ut.


Det är inte att motverka en norm genom att gå ut och se glåmig och genomskinlig ut, jag vill iallafall ge ett sunt intryck. Sen är det ju inte fel om man nu vill se glåmig ut osv eller har det som stil. Men det är aldrig fel att vilja se sund och frisk ut."

Du svarade såhär:
Menar du att du tror att människor som inte är sminkade, ser glåmiga ut?
Och att de (vi) som inte sminkar sig (oss) har det som stil att se glåmig ut?

Oj!

----

Jag har inte någonstans skrivit att alla osminkade ser glåmiga ut så lägg ner det där. Skriver bara att det inte är fel att sminka sig i sådana lägen om det handlar om att vilja se hälsosam och sund ut.
 
Senast ändrad:
Fast bara för att det är en uppfattning så betyder det inte att det är sanningen. Att inte lyssna på någon är fel oavsett hur den ser ut, men hur man ser ut kan ändå vara en indikation på att någonting är fel, dock inte det enda man ska gå på.

Att vården sen inte lyssnar på folk, det är ju ingen nyhet direkt. Oavsett hur man ser ut så ska ju vården lyssna först och främst.
Ja att inte lyssna är alltid fel men sålänge folk gör sin första bedömning efter utseendet så kommer det slå det de hör för alldeles för många.
För det är ju just det. Hur någon ser ut är ingen indikation på hur hen mår. Det är en total missuppfattning. Jag har t ex aldrig sett hålögd eller glåmig ut i hela mitt liv. Det är inte så jag förändras när jag är sjuk eller inte får sova tillräckligt. Andra ser bleka ut med mörka ringar under ögonen trots att de mår toppen och det är inte kul att jämt få frågan om man är sjuk heller. Utseende är inget bra sätt att bedöma människor på. Inte när de är sjuka, inte vad de går för och inte vad de är för några människor. Utseende indikerar inte hur någon mår eller hur någon är.
 
Ja att inte lyssna är alltid fel men sålänge folk gör sin första bedömning efter utseendet så kommer det slå det de hör för alldeles för många.
För det är ju just det. Hur någon ser ut är ingen indikation på hur hen mår. Det är en total missuppfattning. Jag har t ex aldrig sett hålögd eller glåmig ut i hela mitt liv. Det är inte så jag förändras när jag är sjuk eller inte får sova tillräckligt. Andra ser bleka ut med mörka ringar under ögonen trots att de mår toppen och det är inte kul att jämt få frågan om man är sjuk heller. Utseende är inget bra sätt att bedöma människor på. Inte när de är sjuka, inte vad de går för och inte vad de är för några människor. Utseende indikerar inte hur någon mår eller hur någon är.
Fast jo, jag ser iallafall rejält annorlunda ut när jag lider av mer näringsbrist än vad som är rimligt, eller dom få gånger jag varit sjuk med halsfluss och grejer, det är en tydlig skillnad på mig som frisk och i sämre hälsotillstånd. Så uppenbart så är ändå utseendet en vägledning huruvida kroppen mår.

Sen att vissa har det "bättre" genom att se fräschare ut överlag oavsett hur kroppen behandlas är ju en annan sak.

Och hur någon är pga utseendet har jag överhuvudtaget inte skrivit något om. Det är inte människan jag bedömer utan utseendet.

Och varför fråga om någon är sjuk bara för att man tycker att det inte ser särskilt hälsosamt ut att vara glåmig och hålögd? Glåmig är inte "lite mörka ringer under ögonen". Och man kan väl hålla det för sig själv, jag tycker inte det är ett hälsosamt utseende helt enkelt. Jag frågar aldrig om någon är sjuk när någon ser ut så om det inte är någon jag känner som inte brukar se ut så.

Sen hur man mår är ju en väldigt svår fråga, jag mådde toppen tyckte jag när jag var sjukare också. Dock säger inte det att jag inte var sjuk.
 
Senast ändrad:
Och resten av outfiten, inklusive hur en rör sig och för sig.

Men just sminket tror jag, just nu när jag tänker på det, blir en grej som är möjlig att peka på. Jämfört med hur en rör sig och för sig och vilken mimik en tillämpar osv. Alltså, om en nu är den typ av person som småfailar inom många av de detaljer som tillsammans skapar en normativ feminitet.
Ah du menar att om man missar på femininiteten är just sminkbiten det folk kommenterar. Eftersom det är svårt att säga att det inte är feminint med byxor och skjorta. Eller att gå rakt fram eller har kort hår. Eftersom man kan vara tokfeminin i fjällrävenbyxor med skogshuggarskjorta och kort hår.

Jo jag förstår! Mycket intressant poäng/tanke.

Lättare att säga -men var är sminket duh? istället för -du går fel! Vicka på ändan o skaka bysten vassegod.

(Haha jag har blivit berömd för min fantastiska pondus av flera män en gång i livet. Skulle skådespela krigisk och hade övat på -"manlig gång" bakom en väninnas pojkvän. Direkt succé på respekt. De visste inte ens själva varför de tyckte att jag hade pondus plötsligt. Skämmes typ.)
 
Senast ändrad:
Fast jo, jag ser iallafall rejält annorlunda ut när jag lider av mer näringsbrist än vad som är rimligt, eller dom få gånger jag varit sjuk med halsfluss och grejer, det är en tydlig skillnad på mig som frisk och i sämre hälsotillstånd. Så uppenbart så är ändå utseendet en vägledning huruvida kroppen mår.

Sen att vissa har det "bättre" genom att se fräschare ut överlag oavsett hur kroppen behandlas är ju en annan sak.

Och hur någon är pga utseendet har jag överhuvudtaget inte skrivit något om. Det är inte människan jag bedömer utan utseendet.

Och varför fråga om någon är sjuk bara för att man tycker att det inte ser särskilt hälsosamt ut att vara glåmig och hålögd? Glåmig är inte "lite mörka ringer under ögonen". Och man kan väl hålla det för sig själv, jag tycker inte det är ett hälsosamt utseende helt enkelt. Jag frågar aldrig om någon är sjuk när någon ser ut så om det inte är någon jag känner som inte brukar se ut så.

Sen hur man mår är ju en väldigt svår fråga, jag mådde toppen tyckte jag när jag var sjukare också. Dock säger inte det att jag inte var sjuk.
Du gör det ja men inte alla andra. Det är en bra regel att inte bedöma andra utefter sig själv.

Hur kroppen behandlas? Pratar du självskadebeteende nu? För jag pratar om sjukdomar som lunginflammation, halsfluss, maginfluensa, migrän och andra mer eller mindre allvarliga sjukdomar. Inte självskadebeteenden (även om självskadebeteenden också är en sjukdom såklart). Om det är tur att se ut som vanligt när man är sjuk vet jag inte om jag kan hålla med dig om. Möjligt att man kan tycka det om man vill dölja att man misshandlar sig själv på något sätt.

Fast bedömer du utseendet så bedömer du människan.

Ja det kan man undra. Jag vet inte. Jag hör inte till de som gör så. Om det är hälsosamt eller inte beror ju på om det är personens vanliga utseende eller inte. Att känna att man för omgivningens skull måste dölja hur man ser ut däremot, det är inte hälsosamt.

Att inte ha sjukdomsinsikt har inget med detta att göra. Nu menar jag frisk/sjuk i dess rätta bemärkelse.
 
Hur kroppen behandlas? Pratar du självskadebeteende nu? För jag pratar om sjukdomar som lunginflammation, halsfluss, maginfluensa, migrän och andra mer eller mindre allvarliga sjukdomar. Inte självskadebeteenden.
Är det något som inte syns på utsidan så är det väl självskadebeteende om något, jag ser då inte frisk ut om jag har sjukdomar som halsfluss osv, jag ser för bedrövlig ut då. Så nej, jag pratar verkligen inte om självskadebeteende.
Om det är tur att se ut som vanligt när man är sjuk vet jag inte om jag kan hålla med dig om. Möjligt att man kan tycka det om man vill dölja att man misshandlar sig själv på något sätt.
I samhället så har man ju uppenbart tur då om man ser lika hälsosam ut oavsett hur kroppen mår då man ju slipper frågor om ens mående.
Fast bedömer du utseendet så bedömer du människan.
Om man bedömer människan så bedömer man människan som person och det kan man aldrig göra beroende på utseende.
Ja det kan man undra. Jag vet inte. Jag hör inte till de som gör så. Om det är hälsosamt eller inte beror ju på om det är personens vanliga utseende eller inte. Att känna att man för omgivningens skull måste dölja hur man ser ut däremot, det är inte hälsosamt.
Och häromkring, min erfarenhet av folks utseende så är det inte att dom i friska hälsosamma fall ser glåmiga och hålögda ut. Någon som sköter om sig själv och får i sig allting den ska få i sej osv vad gäller näring och sover tillräckligt och inte stressar, en sådan person ser sällan glåmig och hålögd ut.

Och det handlar inte om sjukdomsinsikter eller inte, det handlar om ofta hur man är van att se sig själv, hur många ens är medvetna om sin livsstil och hur den påverkar kroppen? Är det verkligen så att dom flesta lever hälsosamma liv när det gäller stress och sömn och näring osv? Jag tror inte det, dock är det väl kanske lätt att tro då att det är "normalt" att se glåmig och hålögd ut utan smink. För mig är det ett tecken på att någonting är fel. Allt märks ju inte av fören det gått för långt.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp