Rasval?

[Elementary]

Ja, jag inser att det är ett vitt begrepp. Jag är bara skeptisk till den formuleringen om användning som jag sett rätt många gånger nu - för den säger inget om hur hunden fungerar med användningen som sällskapshund.

Ja jag skulle kanske varit tydlig med att jag tycker att det är ett väldigt dåligt begepp i sammanhanget. En rasbeskrivning borde fokusera mer på vad hunden faktiskt har för egenskaper, begränsningar osv, och låta folk göra en bedömning om detta passar in i deras liv.

 

[Acto]

Vi har haft hund tidigare men det var många, många år sedan. Nu har vi smått funderat på ny hund under ett par år. Vi har 2 tonårsbarn, bor på en stor gård med diverse djur.

Vi söker en hund som är:
- följsam
- social men gärna lite "sval" och cool
- mentalt stabil
- ganska aktiv men inte "hysteriskt" pigg. Bra med av och på "knapp"
- antar att en atletisk hund passar då den ska kunna följa med på lååånga ridturer i varierad terräng?
- lättlärd
- kunna umgås med gårdens höns, ankor och katter

Hunden får absolut inte vara jaktig.

Har du några förslag som du tror passar oss?

Nu kan jag ha missat alla rasförslag men jag tycker ni ska kolla på Kromfohrländer samt Löwchen! Jag har visserligen inte träffat så många individer men utifrån de jag har träffat samt utifrån rasstandarden låter de som riktigt härliga hundar som skulle trivas utmärkt med det liv ni erbjuder. Kromfohrländer finns ju i två pälstyper, strävhåriga samt släthåriga där jag tror den strävhåriga varianten är vanligare. Löwchen kräver lite mer pälsvård men de jag har träffats har alla hållits någorlunda kortklippta vilket gör, vad jag förstått, pälsvården enklare.
Dessa raser anses vara aktiva sällskapshundar och jag tror definitivt att de hänger med er utan problem.

Det finns några här på forumet som har dessa raser, tror @Madick har Kromfohrländer och att @linnsan har Löwchen.

 

[YorkWann]

Fråga - även om de inom jakten jobbar långt från föraren, drar de på vilt?
Tänker scenariot ridtur och det plötsligt hoppar fram ett rådjur/hare/whatever ur en buske.
Hur lätta är dom att träna att inte springa efter vilt om de nu gör det?
.

Beror ju lite på om de får jaga på riktigt eller inte.
Min kunde dra, men efter mycket träning var han lätt att bryta. Ridturer följer han med på i skogen eller på fält, de lägger som sagt jäkla mycket mark under sig. Även om de är följsamma så ska de ju söka sig utåt. Så ridtur på väg med honom bara efter, eller framför sig lös gjorde jag inte, koppel på då.

 

[Madick]

Nu kan jag ha missat alla rasförslag men jag tycker ni ska kolla på Kromfohrländer samt Löwchen! Jag har visserligen inte träffat så många individer men utifrån de jag har träffat samt utifrån rasstandarden låter de som riktigt härliga hundar som skulle trivas utmärkt med det liv ni erbjuder. Kromfohrländer finns ju i två pälstyper, strävhåriga samt släthåriga där jag tror den strävhåriga varianten är vanligare. Löwchen kräver lite mer pälsvård men de jag har träffats har alla hållits någorlunda kortklippta vilket gör, vad jag förstått, pälsvården enklare.
Dessa raser anses vara aktiva sällskapshundar och jag tror definitivt att de hänger med er utan problem.

Det finns några här på forumet som har dessa raser, tror @Madick har Kromfohrländer och att @linnsan har Löwchen.

Löwchen har jag träffat, supergulliga hundar! En sån var mitt andraval.

 

[linnsan]

Löwchen kräver lite mer pälsvård men de jag har träffats har alla hållits någorlunda kortklippta vilket gör, vad jag förstått, pälsvården enklare.
Dessa raser anses vara aktiva sällskapshundar och jag tror definitivt att de hänger med er utan problem.

Det finns några här på forumet som har dessa raser, tror @Madick har Kromfohrländer och att @linnsan har Löwchen.

Jag tycker absolut "min" ras löwchen låter passande. Om inte storleken är för liten då TS?

Min tik är ju väldigt liten även i rasen, 4 kg, men jag upplever henne absolut inte som ömtålig. Tvärtom. Dom är atletiskt bygga och det är en sådan där hund som orkar massor men nöjer sig bara den får vara med och busa av sig också.

Det är även en väldigt frisk ras och jag upplever inte att de har direkt mentala problem heller. De flesta verkar vara trygga med folk och ljud. Min tik gjorde ju sitt BPH nu i höstas och förvånade TL och domare pga hur trygg, framåt och glad hon var

Pälsen går ju att klippa ner. Det gör jag. Klipper väl med 3-4 månaders mellanrum eller något. Då slipper jag all annan pälsvård
Sen behöver dom ju ofta ett täcke på vintern, men det verkade ju inte vara något problem.

Jaktlust skulle jag inte säga att min tik har direkt. Stor nyfikenhet däremot. Och stort spårintresse, men hon spårar kring mig, hon sticker alltså inte iväg på spår utan släpper det 20-50 m ifrån, eller på inkallning. Jag skulle säga att hon rent allmänt är enkel att ha lös. För även om hon gillar folk och fä så är den egna flocken eller familjen viktigast. Så dom bryr man sig inte så mycket om om de inte tar kontakt eller kommer fram. Då kan man bli väldigt glad. Det tyckte jag märktes väl på BPHt också. Hon var inte så intresserad av människan, försen han kom fram. Hon sprang inte bort till hotet (men backade inte heller och var arg) försen vi började gå, då skulle hon gå först. Det är alltså inte en hund som springer iväg rent generellt.

Min tik följer med på ridturer (som högst 2 mil i varierat tempo), cykeltur, långpromenad och jag har aldrig märkt att hon inte orkar. Har snarare uppfattningen att hon orkat minst det dubbla under rejälare fysträning. Sen tränar vi lydnad, lite trick, spår osv. Hon är väldigt klok med andra hundar och har ett fint hundspråk. Vaktar med skall men hälsar sen folk välkomna.

För mig är det en väldigt lagom sällskapshund på alla sätt som har "allt" men i lagom doser sas. Det man bör se upp med är separationsångest, träna korta stunder redan som liten. Det är en hund som gärna vill vara med och vara nära. Men tror inte heller det blir ett problem om man faktiskt tänker på att träna på det.

Kamplek och drag är bland det bästa som finns

https://www.facebook.com/video.php?v=1039314742821154

Utställningsfrissa:

Kortklippt

Lite halvlångt

Film på hennes BPH om det är intressant

https://www.facebook.com/video.php?v=1155781491174478

Såååå nu ska jag sluta skriva en novell och spamma med bilder och filmer

 

[nilie]

Ja den låter faktiskt trevlig på din beskrivning. Min granne har en sådan. Den har tyvärr lite väl mycket päls för min smak ( jag vill ha så korthårig som möjligt men försöker vara öppensinnad då övriga familjen gillar päls) och svansen som en kringla.

Jag tänkte också så innan jag skaffade eurasier. För mycket päls och absolut inte kringelsvans. Fult med kringelsvans, tyckte jag och man SER skithålet och det ville jag inte och jag fastnade i de tankarna.

Sen jämförde jag raser och började följa bloggar. Speciellt en uppfödares blogg fick mig att ändra uppfattning. Den heter Kennel Balder-Balder. Jag läste hennes personliga raspresentation och jag blev fast. Brydde mig inte alls om kringelsvans och skithål. Den rasen skulle jag ha! Då var eurasier fortfarande ovanliga och jag hade aldrig träffat en. Jag besökte en uppfödare och blev ännu mer övertygad. Känslan när jag var omringad av dessa underbara, tysta vackra nallebjörnar var en magisk upplevelse. Jag tingade en tik och det har jag aldrig ångrat. Om du är nyfiken - gå in på den uppfödarens sida och läs.

 

[Fillifjonkan]

Beror ju lite på om de får jaga på riktigt eller inte.
Min kunde dra, men efter mycket träning var han lätt att bryta. Ridturer följer han med på i skogen eller på fält, de lägger som sagt jäkla mycket mark under sig. Även om de är följsamma så ska de ju söka sig utåt. Så ridtur på väg med honom bara efter, eller framför sig lös gjorde jag inte, koppel på då.

Vilken ras diskuterar ni?

 

[Fillifjonkan]

Kromfohrländer låter ju som en prefekt ras!! Å söta är de med...

 

[Fillifjonkan]

Jag tänkte också så innan jag skaffade eurasier. För mycket päls och absolut inte kringelsvans. Fult med kringelsvans, tyckte jag och man SER skithålet och det ville jag inte och jag fastnade i de tankarna.

Sen jämförde jag raser och började följa bloggar. Speciellt en uppfödares blogg fick mig att ändra uppfattning. Den heter Kennel Balder-Balder. Jag läste hennes personliga raspresentation och jag blev fast. Brydde mig inte alls om kringelsvans och skithål. Den rasen skulle jag ha! Då var eurasier fortfarande ovanliga och jag hade aldrig träffat en. Jag besökte en uppfödare och blev ännu mer övertygad. Känslan när jag var omringad av dessa underbara, tysta vackra nallebjörnar var en magisk upplevelse. Jag tingade en tik och det har jag aldrig ångrat. Om du är nyfiken - gå in på den uppfödarens sida och läs.

Haha fy tusan, kringelsvans OCH skithål!!!!

Men jag ska gå in och läsa.

 

[Fillifjonkan]

Har du funderat på en omplacering? Vet inte om jag missat det i tråden tidigare.
Med tanke på viltsäkerhetskravet och hönsen så känns väl en redan bevisligen fungerande individ som det mest säkra? Då kan du välja utifrån individen istället för att hoppas att valpen växer upp till rätt sorts hund.

Absolut, det kan jag verkligen tänka mig, tror dock att övriga familjen helst vill ha valp. Men kommer rätt hund i vår väg så har jag ändå mest att säga till om .

 

[Fillifjonkan]

Då ska vi se här... Men det är svårt att rekommendera min egen ras eftersom jag allt mindre vet riktigt vad den är för något. Jag är inte vän med avelsutvecklingen, slöa kortnosade fläskberg som lallar runt i vänstervarv och grymtar.

Min egen har de egenskaper jag tycker en bra corso ska ha, han har en nästan oändlig arbetslust och antar att det matte vill göra är säkert jättekul. Han är stark och smidig, när vi är hemöver (södra norrland) går han lös i skogen i svår terräng dag efter dag och springer miltals upp och ner för bergen, hoppar utan problem högre än jag är lång (vilket skrämmer livet ur mig), och anser att myrarna är trampolinhallar bara för honom så där måste man stanna och dra några extra räcervarv. Här i Skåne kan han frestas att sticka efter en hare som ränner iväg precis framför näsan på honom, men med lite svagare retning sticker han inte efter vilt. Jag har kallat tillbaka honom från älg och rå när han följt med familjens jakthundar. Det jaktintresse han har handlar främst om nyfikenhet. Men han är stor och tung, även om han är nätt byggd. Just min har alltför lång rygg för att det ska vara riktigt hälsosamt också. Jag vet på tok för lite om ridning för att kunna säga något om hur det skulle funka för honom. Just min klarar värme och kyla rätt bra (kallare än -15 får han ha täcke på sig, han rör sig inte mycket om han är ute ensam), det finns lite mer ull under än vad det ser ut för. Men hur mycket ull de har verkar variera rätt rejält, och många är känsliga för värme (brakycefalin). Monster vaktar, det är viktigt för honom att få vara ute och hålla koll på vad som händer. Det är en form av berikning för honom att ändra saker i miljön, han har ett jäkla sinne för vad som ska vara hur och var. Rasen ska vakta, och det bör man verkligen vara säker på att man vill ha om man funderar på corso (och då menar jag inte en "magisk hund" som av sig själv vet vem som är välkommen och vem som är en skurk, så man kan bara lita på hunden så blir allt blommor och vårvindar ). Jag har gården inhägnad med en grind som öppnas inifrån och en ringklocka... Just Monster är även socialt osäker, vilket är en dålig kombo! Nyfiken, socialt osäker, rejäl vaktinstinkt. Det är dock inte ett ovanligt problem i rasen, så var uppmärksam på varningstecken hos föräldrarna och träffa så många som möjligt ur linjerna om du är intresserad av rasen! Sociala rädslor, dåliga höfter och korsband, epilepsi, ögon (cherry eye är inte ovanligt, men jag vill verkligen rekommendera att man är supernoga med att titta på att nedre ögonlocket inte hänger framförallt ), allmänna problem med mage och päls ( = allergi, om man frågar mig ), är sådant man bör vara uppmärksam på om man letar valp. Och givetvis att hunden är byggd så som den ska, dvs "molossernas atlet" som det skryts så förbannat om trots att hundarna ser ut som tunnor som sprungit in i en vägg.

Rasen bör funka bra med andra hundar, det gör även min sedan han varit en skitstövel i en halvtimme ungefär.
(Pga sin osäkerhet, han går så högt i stress att han inte kan ta in vad den andra hunden säger utan är bara på-på-på hela tiden som en idiot.)

Monster är i överkant i sitt aktiveringsbehov, vi kör spår, nw, rally, lydnad och trick som regel, han är med mig på klubben de flesta dagar i veckan, vi är med i träningsgrupper och har som regel minst en kurs igång. Wp för fysträning. Men jag är ju själv intresserad också. Han är dock mer "rätt" som cc (enligt mig) än de där soffprydnaderna som anses vara rastypiska numer.

Lille Fnatt i myrmarkerna

Monsterlek

Skulle jag rekommendera en corso? Jag vet inte... Jag vet för lite om dig för att säga om ni skulle funka ihop. Min egen är underbar (men har absolut rejäla brister). Rasen som jag anser att den är egentligen är underbar (rottweiler med mer humor, typ). Rasen som föds upp av många idag är dock något helt annat.

Tack för ditt svar! Jag har tyvärr bara träffat ett par CC men de har varit mycket trevliga och tilltalat mig. Fast såklart är det ju tokviktigt att man hittar rätt kennel, rätt föräldradjur samt till sist rätt valp.

 

[YorkWann]

Vilken ras diskuterar ni?

Setter.

 

[nilie]

Haha fy tusan, kringelsvans OCH skithål!!!!

Men jag ska gå in och läsa.

Hade fel om skithålet. Eurasier har päls som täcker hålet, så man ser det inte. Svanen är gullig - den ser mer ut som en pälsmössa på ryggen och inte en traditionell svans. På korthåriga hundar med kringelsvans ser man däremot hålet.

 

[machafuko]

Först och främst vill jag be om att vi inte diskuterar spetsar som att de vore en ras. För mig som är uppväxt i spetskretsar och känner många uppfödare av olika spetsraser blir det helt bisarrt att folk klumpar ihop dem. Vissa spetsar skäller, visst är det så, men precis som med alla andra rasgrupper så finns det raser/individer som skiljer sig enormt. Går därmed inte att säga att spetsar är skälliga.

Säger väl sig självt att man inte kan klumpa ihop pomeranian med malamute.

Sedan handlar det mycket om ägandet också. Vad man gör med rasen och vilka linjer man väljer, precis som det är med alla andra raser. Själv valt en spetsras som inte ska vara skälliga alls och tycker absolut att de exemplaren jag träffat (över 100 st) har passat in perfekt på rasbeskrivningen gällande just skällandet. Det är en himla tyst ras, men givetvis finns enstaka avvikelser. Min sambo som är van med olika typer av terriers (amstaff, kerry mfl) tycker att de är så otroligt konstiga som aldrig gör ljud ifrån sig.

För amstaff kan jag svara lite då vi har en i familjen som är hos oss i tid och otid.

Tyvärr en ras med mycket hudproblem och det är viktigt att man väljer en seriös uppfödare som avlar på hundar med bra HD- resultat då en del uppfödare avlar på ren skit, enligt mig. Linjer bör man kolla noggrant då det finns en del odrägliga hundar i rasen. Hunden behöver använda hjärnan och de fungerar alldeles utmärkt för spår och lydnad/rallylydnad. Hur bra de är om man vill tävla i högsta klasserna i lydnad tänker jag inte uttala mig om, för det vet jag nada om. Men för lättare hobbyträning fungerar absolut alldeles utmärkt.
Den individen jag har träffat har jakt som tusan i sig. Hon har varit svår att ha lös då hon sticker och bara... försvinner.
Nu på senare tid har det dock gått att släpp henne lös, träningen har väl gjort sitt. Men man bör fortfarande vara vaken på vad hon sysslar med.

Nu är detta bara min erfarenhet av denna individen och ett fåtal till, så kan inte tala för hela rasen.

 

[machafuko]

Obs 100 st Eurasier kanske var en liten överdrift insåg jag.
Har säkert träffat så många på utställningar men inte i hemmet. Men efter att ha talat med ägarna så ger det ändå samma bild.

 

[Fillifjonkan]

Hörrnini... flera av er har rekommenderat labrador och dessutom storpudel. Labradorer har den där korta pälsen jag gillar men övriga familjen vill ha päls. Storpudlar tycker jag rent av är fula trots att de säkert är trevliga och bra hundar. Men kanske en korsning av dessa två raserna skulle passa oss? Vi har inget intresse av utställning utan letar främst efter en trevlig familjehund så blandras skulle absolut kunna vara ett alternativ för oss. Jag tycker faktiskt att labradoodle har bra storlek, de fäller inte vilket är ett stort plus och verkar ofta blir trevliga familjehundar.

Nu hoppas jag inte att ni hoppar på mig med kommentarer om oseriös avel, designerhundar och annat dravel för det är jag inte intresserad av, tack!

 

[YorkWann]

Korsningar mellan de två raserna brukar ha problem med våteksem och/eller klåda/allergier.

 

[Fruentimber]

Hörrnini... flera av er har rekommenderat labrador och dessutom storpudel. Labradorer har den där korta pälsen jag gillar men övriga familjen vill ha päls. Storpudlar tycker jag rent av är fula trots att de säkert är trevliga och bra hundar. Men kanske en korsning av dessa två raserna skulle passa oss? Vi har inget intresse av utställning utan letar främst efter en trevlig familjehund så blandras skulle absolut kunna vara ett alternativ för oss. Jag tycker faktiskt att labradoodle har bra storlek, de fäller inte vilket är ett stort plus och verkar ofta blir trevliga familjehundar.

Nu hoppas jag inte att ni hoppar på mig med kommentarer om oseriös avel, designerhundar och annat dravel för det är jag inte intresserad av, tack!

Blandrasavel är till 99,9% oseriös avel och inte något jag rekommenderar någon så länge det inte handlar om prestationsavel, t ex inom drag och jakt. Ett mycket stort problem när man korsar in pudel är pälsen som oftast blir totalt funktionsduglig och ofta behöva rakas ner för att inte bilda likt en filt på hunden. Till 99,9% saknas det också fullkomlig historik när det kommer till mentalitet och hälsa hos blandraserna, samt att vissa försäkringsvillkor även upphör gälla. Ljudrädslor, allergier och HD/ED-bekymmer är därför något man ibland får räkna med om man köper en blandras.

Man ska komma ihåg att det är långt ifrån de bästa hundarna inom vardera ras som går till blandrasavel. De bra hundarna går till renrasavel och bottenskrapet går till resten, de som bara vill tjäna pengar på designer-avel (vilket labradoodle faktiskt är) och få ihop till sin årliga Thailands-resa.

 

[Fruentimber]

Ett mycket stort problem när man korsar in pudel är pälsen som oftast blir totalt funktionsduglig och ofta behöva rakas ner för att inte bilda likt en filt på hunden.

Icke-funktionsduglig, givetvis, men Buke vill inte låta mig ändra. Hakar upp sig och beter sig jättemärkligt.

Hursomhelst, kan lägga till att om ni är ute efter en familjehund, kika i grupp 9.

 

[lady_vip]

Hörrnini... flera av er har rekommenderat labrador och dessutom storpudel. Labradorer har den där korta pälsen jag gillar men övriga familjen vill ha päls. Storpudlar tycker jag rent av är fula trots att de säkert är trevliga och bra hundar. Men kanske en korsning av dessa två raserna skulle passa oss? Vi har inget intresse av utställning utan letar främst efter en trevlig familjehund så blandras skulle absolut kunna vara ett alternativ för oss. Jag tycker faktiskt att labradoodle har bra storlek, de fäller inte vilket är ett stort plus och verkar ofta blir trevliga familjehundar.

Nu hoppas jag inte att ni hoppar på mig med kommentarer om oseriös avel, designerhundar och annat dravel för det är jag inte intresserad av, tack!

1. Man har inte en aning om de inte fäller eftersom det är en blandras och labradoren kan slå igenom.
2. De kostar 25-35000, så bara det är en anledning att inte stödja deras avel med kontrakt etc som inte uppfyller SKKs krav.