Reda ut och gå vidare

[mandalaki]

Det där förstår jag inte riktigt? Hur kan psykologen ändra på vännerna som sviker när det är jag som går till psykologen?

Jag tänker att du har en relation till en vän, och du har en relation till psykologen. Och jag tror att man (omedvetet) iscensätter sina relationsproblem även i relationen till psykologen. Till skillnad från en vän, som kanske dumpar dig när det krånglar mellan er, så stannar psykologen. (Och tycker att krånglet är mumma för då får hen en bild av vad ni har att jobba med )

 

[Mabuse]

Om en person du känner ett stort behov av att reda ut något med inte är intresserad så skriv ett brev. Skriv exakt vad du känner och tycker. Sedan lägger du det brevet i en byrålåda. Sedan släpper du det hela och går vidare. På jobbet är du trevlig och artig när du måste träffa henom men inte mer. Man behöver inte älska alla och alla älskar inte en själv. Vissa människor står man bara inte ut med av någon orsak men man kan ändå respektera varandra och bete sig när man ses.

Det låter som en usel strategi för att lösa en konflikt. Om den andre inte vill diskutera saken mer hjälper det väl inte att passivt-aggressivt fortsätta diskussionen brevledes istället? Det låter som något man gör enbart för att man själv ska må bra, inte för att lösa konflikten med den andre.

 

[Hyacinth]

Det låter som en usel strategi för att lösa en konflikt. Om den andre inte vill diskutera saken mer hjälper det väl inte att passivt-aggressivt fortsätta diskussionen brevledes istället? Det låter som något man gör enbart för att man själv ska må bra, inte för att lösa konflikten med den andre.

Lägga i en egen byrålåda, tror jag?

 

[TinyWiny]

Det låter som en usel strategi för att lösa en konflikt. Om den andre inte vill diskutera saken mer hjälper det väl inte att passivt-aggressivt fortsätta diskussionen brevledes istället? Det låter som något man gör enbart för att man själv ska må bra, inte för att lösa konflikten med den andre.

Hehe, i sin egen byrålåda menar jag att man ska lägga brevet Jag håller helt med dig om att det inte är någon bra strategi att lägga det i någon annans byrålåda. Kan nog ta lång tid innan det hittas dessutom

Det är faktiskt en utmärkt strategi. Det är lättare att släppa konflikter om man får ur sig det man behöver, att sätta ord på allt och släppa sen.

 

[TheRedLightning]

Jag tänker att du har en relation till en vän, och du har en relation till psykologen. Och jag tror att man (omedvetet) iscensätter sina relationsproblem även i relationen till psykologen. Till skillnad från en vän, som kanske dumpar dig när det krånglar mellan er, så stannar psykologen. (Och tycker att krånglet är mumma för då får hen en bild av vad ni har att jobba med )

Hm, jag har förstås inga "vänner" eller någon sambo/pojkvän, så för tillfället har jag inga relationsproblem där. Vissa andra går att undvika när det blir jobbigt, vissa går inte.

Ju mer jag tänker på det, desto mindre vet jag hur psykologen ska kunna hjälpa mig på bästa sätt. Jag vet knappt ens vad det är jag vill/behöver ha hjälp med, något är det men kan inte sätta fingret på det. Går det ens att gå dit med så vaga föreställningar eller kommer det inte ge något?

 

[TinyWiny]

Hm, jag har förstås inga "vänner" eller någon sambo/pojkvän, så för tillfället har jag inga relationsproblem där. Vissa andra går att undvika när det blir jobbigt, vissa går inte.

Ju mer jag tänker på det, desto mindre vet jag hur psykologen ska kunna hjälpa mig på bästa sätt. Jag vet knappt ens vad det är jag vill/behöver ha hjälp med, något är det men kan inte sätta fingret på det. Går det ens att gå dit med så vaga föreställningar eller kommer det inte ge något?

Det kommer ge dig massor! Berätta vad du ser som ditt/dina problem och ta det därifrån. Psykologer har lång utbildning och vet vilka frågor de ska ställa för att få en uppfattning om vad du behöver hjälp med och vilka verktyg du behöver

 

[Magiana]

Andra vänner? Men hur hittar man sådana? I min omgivning finns inga andra dessvärre, så ser det där som lite svårt.
Jag är nog inte gjord för att ha vänner, har växt upp utan vänner och alltid lekt själv, så nog inte så konstigt ändå och kanske en bidragande orsak att jag är socialt obekväm, men jag vet inte..

Jag har inte heller en massa vänner runt omkring mig, då jag varit sjuk i många år och inte hade förmågan att skaffa vänner förut. Men att skaffa vänner är en förmåga man kan öva upp. T.ex. så är det ett par personer här på Buke som jag ser som mina vänner numera även om avstånden mellan oss gör att vi inte ses så ofta. Andra ställen att träffa vänner på är via föreningar, jobb, utflykter/resor som arrangeras.

Social förmåga uppstår inte på en pisskvart. Man behöver öva. Det kan man göra med vilken person som helst man möter.

En sak jag gärna rekommenderar är yoga. Med tiden blir man mer och mer bekväm i sitt skinn när man håller på med det. Blockeringar och rädslor släpper och man hittar in till den man är och ber inte heller om ursäkt för att man är den man är. Det gör det enklare att ta varje situation som den är.

 

[mandalaki]

Hm, jag har förstås inga "vänner" eller någon sambo/pojkvän, så för tillfället har jag inga relationsproblem där. Vissa andra går att undvika när det blir jobbigt, vissa går inte.

Ju mer jag tänker på det, desto mindre vet jag hur psykologen ska kunna hjälpa mig på bästa sätt. Jag vet knappt ens vad det är jag vill/behöver ha hjälp med, något är det men kan inte sätta fingret på det. Går det ens att gå dit med så vaga föreställningar eller kommer det inte ge något?

Fast du beskriver i både den här och andra trådar hur du tar på dig skulden när dina relationer kraschar. Det är det jag menar med relationsproblem.

Självklart ska du gå ändå! Antingen förbereder du dig minutiöst om vad du vill ha hjälp med. Eller så går du dit och berättar bara vad som råkar tynga dig just den dagen. ALLT är en början.

 

[Mabuse]

Hehe, i sin egen byrålåda menar jag att man ska lägga brevet Jag håller helt med dig om att det inte är någon bra strategi att lägga det i någon annans byrålåda. Kan nog ta lång tid innan det hittas dessutom

Det är faktiskt en utmärkt strategi. Det är lättare att släppa konflikter om man får ur sig det man behöver, att sätta ord på allt och släppa sen.

Läste fel, och trodde du skrev "brevlåda". Byrålådan låter som en bättre adress för ett sånt brev!

 

[TinyWiny]

Läste fel, och trodde du skrev "brevlåda". Byrålådan låter som en bättre adress för ett sånt brev!

Jag förstod det! Ja det är absolut en mycket bättre plats för ett sådant brev Att skicka ett sådant blir aldrig bra.

 

[TheRedLightning]

Det var något jag skulle berätta, men nu har jag helt tappat tråden.. kom på något bra när jag diskade, men nu är det som bortblåst, typiskt... :/

 

[Magiana]

Det var något jag skulle berätta, men nu har jag helt tappat tråden.. kom på något bra när jag diskade, men nu är det som bortblåst, typiskt... :/

Sånt händer oss alla.

 

[TheRedLightning]

Sånt händer oss alla.

Börjar nog bli gammal och glömsk tror jag bestämt... :/

 

[TheRedLightning]

Ah, nu kom jag på det!
Det var om att jag har märkt att vissa tycker inte om när man skriver precis hur man mår, men själva får de skriva hur de mår utan att det gnälls på det. Vet inte varför det är så, mest sett/lagt märke till fenomenet på facebook.

 

[tanten]

Jag är nog inte gjord för att ha vänner, har växt upp utan vänner och alltid lekt själv, så nog inte så konstigt ändå och kanske en bidragande orsak att jag är socialt obekväm, men jag vet inte..

Precis det där är något att jobba med hos psykologen.

Det är ett tankemönster du har. Är du inte intresserad av att ha det annorlunda?

 

[tara]

Ah, nu kom jag på det!
Det var om att jag har märkt att vissa tycker inte om när man skriver precis hur man mår, men själva får de skriva hur de mår utan att det gnälls på det. Vet inte varför det är så, mest sett/lagt märke till fenomenet på facebook.

Jag har kommit fram till att det är en förminskning , alltså en härskarteknik. En kärring , varenda gång jag beklagar mig om ont eller något så kommer det något om struma eller brutet revben. Fn.

Jag lyckades träffa några människor och en ville berätta för mig att jag inte städat, fint... Jag hörde och brydde mig inte så mycket för det är en avlägsen bekant, gammal tant. Nu kom en i samma grupp och satt Länge och diskuterade den här gamla tantens kommentarer och berättade hur illa tanten uppträdde med en tredje kärring. Total dt, Att jag låter det hända.

 

[Mabuse]

Ah, nu kom jag på det!
Det var om att jag har märkt att vissa tycker inte om när man skriver precis hur man mår, men själva får de skriva hur de mår utan att det gnälls på det. Vet inte varför det är så, mest sett/lagt märke till fenomenet på facebook.

Facebook är väl generellt ett rätt dåligt ställe att ventilera sitt mående i detalj? Så mitt tips skulle vara att inte göra det, även om det finns de som gör det.

 

[Mabuse]

Jag har kommit fram till att det är en förminskning , alltså en härskarteknik. En kärring , varenda gång jag beklagar mig om ont eller något så kommer det något om struma eller brutet revben. Fn.

Jag lyckades träffa några människor och en ville berätta för mig att jag inte städat, fint... Jag hörde och brydde mig inte så mycket för det är en avlägsen bekant, gammal tant. Nu kom en i samma grupp och satt Länge och diskuterade den här gamla tantens kommentarer och berättade hur illa tanten uppträdde med en tredje kärring. Total dt, Att jag låter det hända.

Jag tror inte det behöver vara en härskarteknik, det kan vara så enkelt att det är en person som mest tänker på sig själv. Så om du pratar ohälsa kommer personen ifråga att tänka på sin egen ohälsa. Sen kan det ju vara lite osmidigt att klaga på snuva inför nån som har struma och brutna revben, där beror det på hur frisk du och hon är relativt varandra.

Generellt är det väl iofs många som har svårt för vad man uppfattar som gnällighet. Att själv vara gnällig är nog inget som gör en mer tålig för andras gnäll, dessvärre.

 

[tara]

Jag tror inte det behöver vara en härskarteknik, det kan vara så enkelt att det är en person som mest tänker på sig själv. Så om du pratar ohälsa kommer personen ifråga att tänka på sin egen ohälsa. Sen kan det ju vara lite osmidigt att klaga på snuva inför nån som har struma och brutna revben, där beror det på hur frisk du och hon är relativt varandra.

Generellt är det väl iofs många som har svårt för vad man uppfattar som gnällighet. Att själv vara gnällig är nog inget som gör en mer tålig för andras gnäll, dessvärre.

Tack för den kommentaren. Nej, det är nog sant, det behöver inte vara härskarteknik. Det blev nog fel i nivån på sjukdomar hos respektive, omvänt alltså. Personligen är jag gnällig för att jag har skäl till det. Om jag upplevs gnällig alltså.

 

[Magiana]

Facebook är väl generellt ett rätt dåligt ställe att ventilera sitt mående i detalj? Så mitt tips skulle vara att inte göra det, även om det finns de som gör det.

Jag håller med. Det kan vara så att någon annan sitter och går igenom ett helvete och är det då någon som gnäller om hur dåligt den mår av ditten och datten så uppfattas det som lyxgnäll eftersom den enda funktionen gnäll på facebook har, är att få sympatier. Det löser faktiskt ingenting. Visst kan man sucka lite om man bryter benet eller bränner vid maten, men att dra upp hela sin depression är inte lämpligt.