Riskbedömning Prideparaden

Nu gillar jag generellt inte större folksamlingar och skulle därför troligtvis inte ga ändå.
Men med säkerhetsläget som är nu, attentatet mot pride i Norge och det planerade attentatet mot pride i Wien i våras så skulle jag inte gå, framförallt inte med barn. Jag skulle inte kunna slappna av och ha roligt utan hela tiden vara orolig. Men jag är glad att det är många som inte låter sig skrämas.
 
Nej kommer inte gå. Var på fel plats i Göteborg under EU mötet och hållit mig borta från demonstrationer eller annat som kan urarta. Jag misstänker att jag kan vara en person som kan tolka något och reagerar på ett sätt som kan vara starten på panik hos flera.
 
Jag är bortrest men funderar på att åka hem ikväll eller imorgon bitti och gå på paraden. Jag läser även på andra ställen att många är rädda och tänker avstå från att gå i eller att kolla på paraden. Jag tycker man ska göra som man själv vill och känner för, och jag har full förståelse för att man särskilt inte tar med sina barn om man är rädd själv, men det skulle vara väldigt tråkigt om det blir en mycket mindre parad nu när den behövs som mest. Jag har tidigare gått i/varit publik i Sthlm och på mindre ställen när det varit uttalade hot från nazister, och jag tänker nu som då - om inte jag som cis och hetero vågar gå ut och visa mitt stöd för allas rätt att älska vem de vill, vem kan jag då begära ska göra det? Demokrati och mänskliga rättigheter kan tyvärr inte tas för givet utan måste ibland försvaras.

Själva poängen med hot om terror är också ett skapa just rädsla, vilket är en känsla som mycket lätt sprids. Ju fler som påtalar att de inte kommer att gå med hänvisning till att det är farligt, desto mer sprids och bekräftas känslan av rädsla hos fler. Vilket är hela poängen med terror, och varför den är rikad mot oss "vanliga människor". Det finns ett ökat hot mot Sverige just nu ja, men i andra sidan vågskålen är också en symbol för att vi i detta samhälle är väldigt många som anser att man har rätt till sin kärlek oavsett kön och könsidentitet och att det är en viktig princip för oss. Prideparaden är självklart inte allt i det, men det är en symbol som funnits med oss länge och jag hoppas att så många som möjligt vågar åka in till Stockholm imorgon. Om jag är rädd, hur j-vla rädda är inte de som paraden är viktigast för...? ❤
 
Jag är bortrest men funderar på att åka hem ikväll eller imorgon bitti och gå på paraden. Jag läser även på andra ställen att många är rädda och tänker avstå från att gå i eller att kolla på paraden. Jag tycker man ska göra som man själv vill och känner för, och jag har full förståelse för att man särskilt inte tar med sina barn om man är rädd själv, men det skulle vara väldigt tråkigt om det blir en mycket mindre parad nu när den behövs som mest. Jag har tidigare gått i/varit publik i Sthlm och på mindre ställen när det varit uttalade hot från nazister, och jag tänker nu som då - om inte jag som cis och hetero vågar gå ut och visa mitt stöd för allas rätt att älska vem de vill, vem kan jag då begära ska göra det? Demokrati och mänskliga rättigheter kan tyvärr inte tas för givet utan måste ibland försvaras.

Själva poängen med hot om terror är också ett skapa just rädsla, vilket är en känsla som mycket lätt sprids. Ju fler som påtalar att de inte kommer att gå med hänvisning till att det är farligt, desto mer sprids och bekräftas känslan av rädsla hos fler. Vilket är hela poängen med terror, och varför den är rikad mot oss "vanliga människor". Det finns ett ökat hot mot Sverige just nu ja, men i andra sidan vågskålen är också en symbol för att vi i detta samhälle är väldigt många som anser att man har rätt till sin kärlek oavsett kön och könsidentitet och att det är en viktig princip för oss. Prideparaden är självklart inte allt i det, men det är en symbol som funnits med oss länge och jag hoppas att så många som möjligt vågar åka in till Stockholm imorgon. Om jag är rädd, hur j-vla rädda är inte de som paraden är viktigast för...? ❤
Så är det och därför känns det jobbigt att vara rädd och känna sig hindrad av det. Jag skäms över att vara rädd och skulle önska att jag inte var det och kunde stå upp mot dom som vill skapa rädsla.
 
Så är det och därför känns det jobbigt att vara rädd och känna sig hindrad av det. Jag skäms över att vara rädd och skulle önska att jag inte var det och kunde stå upp mot dom som vill skapa rädsla.

Jag tycker att du inte ska skämmas för det, det är mänskligt att bli rädd. Att de som vill skapa rädsla agerar och säger just som de gör, är ju för att det fungerar, de vet hur de ska göra och vi blir rädda för att vi är människor. Det är också helt okej att man inte alltid orkar stå emot rädslan även om man vill, och man måste inte alltid stå längst fram och ta alla strider. Det viktiga är att inte alla backar samtidigt, och inte någon orkar eller vågar ta striden idag och att inte någon annan vågar stå längst fram imorgon. Och det är då vi behöver peppa varandra tänker jag, och ta stöd i att vi är många och påminna oss själva om att inte fullt ut och inte hela tiden ge efter för rädslan. Alla tidigare generationer har också behövt stå upp för att få det vi har idag (t ex kvinnlig rösträtt), det har inte kommit gratis för dem även om vi ånjuter rättigheten utan att vår generation behövde betala priset.

Mitt inlägg var inte menat att skamma någon för den högst mänskliga känslan av rädsla. Det var mer menat att påminna om värdet av att utmana sin egen rädsla och att inte sprida den till andra utan istället backa dem som vågar denna gång. Och nästa gång kan det vara någon annan, kanske gör vi det då tillsammans.

Du behöver inte skämmas.
 
Tja det är väl bara att vänta på att någon HBTQ begår ett brott - så är det fritt fram att förtrycka alla för att "komma åt" problemet. :cautious:

Är det inte just det de gör genom att försöka klistra på etiketten "pedofili"? (Även om pedofili i sig inte är brottsligt förrän det genomförts en pedofil handling, så är det ju avskytt av väldigt många och fungerar därmed stigmatiserande)
 
Skulle jag åkt in, hade jag ställt mig i ytterkanten, inte mitt i stan. Jag är faktiskt lite rädd.
Men jag vet inte om jag är rädd för ett attentat just pga att det är Pride, utan för att det är ett evenemang som samlar många människor på liten yta. Vill man verkligen döda, är det ju en ypperlig situation.
 
Så är det och därför känns det jobbigt att vara rädd och känna sig hindrad av det. Jag skäms över att vara rädd och skulle önska att jag inte var det och kunde stå upp mot dom som vill skapa rädsla.
Det finns olika sätt att stå upp för saker. Du gör det precis här och nu i denna tråd, även om benen inte bär dig ut i paraden.

Turbofling, jag stoppar ner dig i min ficka idag när jag ska gå, så är du med. Jag tänkte nämligen fylla en plats för alla som inte vågar eller kan.
 
Det finns olika sätt att stå upp för saker. Du gör det precis här och nu i denna tråd, även om benen inte bär dig ut i paraden.

Turbofling, jag stoppar ner dig i min ficka idag när jag ska gå, så är du med. Jag tänkte nämligen fylla en plats för alla som inte vågar eller kan.
Talar man om en specifik parad på en specifik ort har de allra flesta höga trösklar att vara fysiskt närvarande (hamnar på kan-kontot). Men man kan gärna kolla upp vad annat man kan delta i närmare när det gäller att aktivt visa att man står upp för den frihet som attackeras hårt just nu i vårt land och globalt.
 
Fick inte ihop det med resan (kan inte ta bilen pga sällskapet, och hade glömt/förträngt hur struligt det är med tågen nu), så blir kvar här och åker hem imorgon som planerat. Önskar alla er som är där en trevlig och varm (både i det yttre och inre) dag!

Happy Pride! ❤ *insert prideflagga som inte verkar finnas i min telefon*
 
Så är det och därför känns det jobbigt att vara rädd och känna sig hindrad av det. Jag skäms över att vara rädd och skulle önska att jag inte var det och kunde stå upp mot dom som vill skapa rädsla.

Fast en ska inte skämmas över att vara rädd. Vi är alla olika och har en små barn blir ju läget ett annat tycker jag. Min icke-rädsla kommer ifrån att jag dels faktiskt sällan är orolig för min egna säkerhet oavsett situation och dels det faktum att jag inte har barn.
 
Så är det och därför känns det jobbigt att vara rädd och känna sig hindrad av det. Jag skäms över att vara rädd och skulle önska att jag inte var det och kunde stå upp mot dom som vill skapa rädsla.
Men då tänker jag, att du ändå gör mer skillnad i vardagen, den dagliga vardagen, i hur du pratar om saker och hur du tar ställning och visar engagemang, än genom att just gå i en specifik parad. :heart
 

Liknande trådar

Kultur Om man vill åka till Stockholm över dagen med ett barn, vad gör man då? Barnet i fråga är 7 år. Gärna relativt nära station, alt smidigt...
Svar
15
· Visningar
736
Senast: Blyger
·
Kropp & Själ Jag satt vid datorn och lutade mig bakåt. Plötsligt blev jag jätteyr. Jag fick panik och rusade upp. Tänkte att jag behövde ta mig ut ur...
2
Svar
22
· Visningar
1 817
Senast: Wille
·
Hemmet Vi kommer att flytta inom en inte alltför avlägsen framtid och funderar på att söka oss upp till ungefär 40 mil från där vi bor nu. Ni...
Svar
15
· Visningar
653
Senast: Pilot
·
Hemmet Jag har en tunn kofta i lammull/angora/nylon-blandning som jag skulle vilja skölja upp men på tvättrådet står det No Soaking. Ska jag...
Svar
1
· Visningar
309
Senast: manda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp