Bukefalos 28 år!

ryttare med funktionshinder?

Sv: ryttare med funktionshinder?

Oj, vad jag känner igen mig i detta! Lider med dig:)


OT
Jag har aldrig tänkt på att det med talet kan ha ngt att göra med värken? Jag har under senare år fått mer och mer problem att prata och har också trott att jag har haft för bråttom!!


Ni som har smärta och talproblem. Är det bevisat att talproblemet har något sammanhang med smärtan?
Hur började talproblemet för er?

Jag har senaste halvåret "haft för bråttom" när jag pratar så jag sluddrar ihop orden och får verkligen koncentrera mig i vissa lägen för att få ordet rätt.
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Jag har samma problem i perioder, i mitt fall så har dom utrett till viss del, men diagnosen var att det är trötthets/ stress relaterat, och att det blir i en kombination för att kroppen är utmattad och helt enkelt inte orkar vara lika 'alert' och därför blir talet påverkat, eftersom tungan måste vara väldigt snabb för att orden ska bli som man vill.
Det hjälper väl inte att jag är pratsam av mig heller, för då är det lättare att sluddra ihop ord när man vill få ut många av dom ;)
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Mitt största problem med talet är att jag ofta tappar tråden efter en halv mening och inte har en suck om vad jag höll på att säga. Får jag hjälp av förstående samtalspartners att fånga upp tråden så brukar det gå bra men annars tittar folk på en som om man vore knäpp! (Vilket man ju kanske är:D)

Orkar inte heller hålla fokus en längre tid tex hos läkare, så efter halva besöket ungefär är jag inte "med" längre. Man hör att någon pratar med en men man uppfattar inte vad dom säger, blir många "godag yxskaft" situationer.
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Mitt största problem med talet är att jag ofta tappar tråden efter en halv mening och inte har en suck om vad jag höll på att säga.

Det gör jag också säskilt när jag är väldigt stressad och/eller trött.

Ungefär som när en windowsdator hakar upp sig.... Tvärstopp, bara att starta om!

/KT
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Önskar att man kunde formatera om hela hårddisken, köra ett antivirusprogram och defragementera hjärnan!!!!Undrar om några små elchocker kan hjälpa:confused:
Från att ha varit en människa med enorm simultankapacitet till att inte ens kunna fokusera på ett enkelt samtal är knäckande. Vinglar oxå omkring när jag tex är ute och handlar så jag undrar om folk tror jag är alkis:o. Med någon form av stöd, krycka eller gåstavar funkar det bättre. På hästryggen känner jag mig nästan normal. Vilket är helt underbart. Sitter upp med hjälp av pall. Hoppar inte mer än "småskutt".
När sista dottern flyttar ut så blir det häst. Något lugnt och snällt.
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Nej för jag har faktiskt inte ens tänkt på det, men ska faktiskt fråga min neurolog nästa gång.
Min tunga liksom snubblar över orden så ibland låter det som att jag har druckit en liter sprit och med tanke på hur jag rör mig kan man ju tro det med haha. Ibland kan jag inte annat än skratta åt mig själv, hamnade i rosenbusken utanför lägenheten en dag. Balansen bara svek mig och jag svajade till och plötsligt låg jag där. Dansa kan jag numera glömma, tur man har många killkompisar så man har nån o hänga med i baren de få gånger man är ute.
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Jag har en whiplashskada med nervskador, kotkompressioner i ryggen och Fibromyalgi. Jag har även Hortons som ger anfall som totalt slår ut mig då de kommer. Whiplashen och Fibron ger mig smärtor, svagheter och låsningar. Jag hade även problem med känseln lite förut. Och mina läkare sa att jag skulle vänja mig bara. Men jag har fått tillbaks det mesta av kroppsuppfattning och koordinationen, iaf de bättre dagarna. Jag har haft de här problemen i 14 år av mina snart 29 år. Så jag har hunnit söka reda på de saker som underlättar för mig.
Jag har en korsningsponny som är Islänning/New Forest. Han har inget steg alls att tala om och är väldigt mjuk att sitta på. Vi tränar dressyr med lite alternativa influenser av AR, Klassiskt och Centrerat. Jag har en otroligt välutbildad och erfaren tränare som är duktig på att se när min kropp säger emot. Då hittar vi andra vägar runt problemet. Och vi fokuserar mycket på att komma till lätthet i ridningen. Hästen bär sig i balans, rör sig sviktande och mjukt och är på hjälperna. Det blir mycket trevligare och enklare för mig att rida på än annars.
Min häst talar också om för mig när det är dags att besöka min behandlare, som är sjukgymnast/kiropraktor. Mitt bäcken glider gärna snett. Iom mina nervskador i nacken så skickas det ut signaler till min kropp att spänna sig. Det ger låsningar och bäcken som glider iväg. När det glider så säger min häst till mig om jag inte märkt det själv eller negligerat. Då får jag gå på behandling. Jag har en häst som inte bjuder på något gratis. Man måste göra allt precis rätt. Jag tror det hjälpt mig att återfå motorik och känsel iom att jag tvingats försöka så hårt. Läkarna har sagt att det skulle vara omöjligt. Men på något sätt så har det gått.
Jag har även gått mycket Feldenkrais och kroppskunskapskurser. Som lärt mig känna och kontrollera musklerna.
Jag hoppar inte mer utan fokuserar på dressyren bara.
Jag står i stall med ridhus anslutet till stallet. Så jag inte störs av dåligt väder. Allt ingår utom mockning. Men den köper jag oftast till av två av mina kompisar i stallet. Så jag slipper bära tungt etc. Ibland följer min pappa med och hjälper till med mockning eller annat som tar mer kraft. Han kör mig även på kurser eller till veterinären då det behövs. Utöver detta betalar han även det mesta för hästen. Annars hade jag aldrig haft råd att ha honom kvar iom att jag är sjukskriven. Pappa!:love:
Jag märker att jag får mycket mindre låsningar i rygg, nacke och bäcken då jag rider. Och framför allt så ger samvaron med hästen en anledning att försöka orka lite till då allt känns piss.
Utöver behandling och ridning så medicineras jag med sömnmedicin för att kunna sova något. Jag sover dåligt med den med. Men det blir iaf några tim per natt. Ibland känner jag mig helt tom i huvudet och jag får svårt med talet. Jag tror det i mitt fall är tröttheten och den överbelastning hjärnan får då den hela tiden matas med så mkt smärtsignaler. Man får ju aldrig vila och vara fri från starkare intryck.
Imorgon ska jag för fösta gången prova på Floating. Det sägs ju vara bra för smärtpatienter. Det ska bli spännande!
Jag går även på en nyare, speciell sorts antidepp som ska ha bra resultat mot just nervsmärtor. Och den har hjälpt mig mycket i värken. Cymbalta heter den, om det kan vara av intresse för någon annan.
För att inte glida så mycket i tygeln de dagar jag är extra svag så har jag alltid Roeckels Light and Grip-handskar. Med dem kan man glida då det behövs och hålla kvar greppet då det behövs. De är även mjuka och smidiga att röra handen i och ger fin känsla.
Om jag fått en extrem låsning i mellan skulderbladen kan jag ibland knappt lyfta armarna. Då är jag glad att hästen lyssnar på trngande tygeltag så jag bara behöver lägga tygeln lätt mot halsen. Det är ett sätt som känns bättre än vanliga systemet med ledande etc.
Jag har också kostat på mig och häst en dyrare sadel som jag sitter riktigt bra i(och ligger bra på honom). Som tur är har den plastbom och väger mycket mindre än sadlar med träbom. Så jag orkar oftast lyfta den.
Utan hjälp från vänner och familj hade jag aldrig kunnat ha häst. Och han är det bästa jag har och har haft. Så jag är dem oändligt tacksam!:love:
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Oj vad jag känner igen mycket i det du berättar. Skriv och berätta om hur du upplevde floating, det är jag själv väldigt nyfiken på. Jag kör med spikmatta! Ont ska med ont fördrivas!!!:) Det är väldigt skönt efter en stund och jag tror att det beror på att kroppens egna endorfiner och occytoxinet (stavning) ökar. Somnar lättare och har i allafall fått några timmars kvalitetssömn innan snurrandet börjar.
Dom antidepressiva du berättade om lät oxå spännande, åt själv epilepsimedecin några år för att komma tillrätta med nervsmärtor men det var väldigt mycket biverkningar.
Det verkar som du har hittat en häst som passar perfekt till dig. Jag kan tänka mig att det inte är det lättaste.
Sen undrar jag, har sett en stötupptagande sits (Börjes tror jag) som man kan lägga i sadeln. Är det någon som provat?
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Jag har provat stötupptagande sits men tyckte inte att det gav något, snarare blev sitsen det där lilla för bred som gjorde att jag inte kunde ha den alls.

Däremot provade jag en hippsaver som jag köpte från England. Dess egentliga uppgift är att göra sitsen smalare men den är guld även stötdämpnings mässigt.

Men det bästa är ju givetvis en sadel som ger allt, den sadel jag har nu behöver jag inte använda hipsavern till, det fungerar ändå:laugh:
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Precis som lazylizard så känner jag igen mig i vad du skriver, det har tagit uppåt 7-8 år att vara relativt smärtfri, fast när jag säger det så är det snarare att den smärtan jag har inte är så stark att man inte kan andas och att det känns som man tuppar av från den, den jag nu har är 'bara' så att livet är jobbigt och man blir trött och funktionellt nedsatt. Och för mig så är det 'relativt smärtfri'.
Det är ju just det som är saken, att allt är relativt och när man under många år har varit i akut smärta så tycker man att det är så mycket bättre när den minskar, även att den egentligen fortfarande är ganska rejäl.
Man lär sig ju att 'trubba av' lite, men det tar ju på krafterna också.

En sak folk inte förstår när dom tror att man mår bättre än man gör och dömer, är ju att man det är ju sällan man uttrycker hur ont man har och hur svårt saker egentligen är, för ofta så lär man sig att gömma allt sådant från alla utom de allra närmaste peronerna i ens liv.
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Visst gömmer man, och tillslut gömmer man även för sina närmaste för hur kul kan det vara att vara "spypåse" åt någon. Har man levt med kronisk smärta under lång tid så bir det till sist ett "normal" tillstånd. Efter min nackoperation fick jag kraftig smärtlindring och upplevde då för första gången på 10 år hur det var att vara smärtfri. Mycket befriande, men den mängden morfin det krävde är inget att rekomendera i det långa loppet!

Det största misstaget jag gjorde var att vägra acceptera min funktionsnedsättning. Jag återgick till mitt tidigare arbete och var i full tjänst efter 6 månader. Vägrade inse att jag inte var okej. Ville var duktig patient. Avfärdade allt tal om andra arbetsuppgifter.Ju tröttare jag blev, desto mera uppgifter tog jag på mig i en allt snabbare karusell. Brände ut mig, men fortsatte glatt ändå för jag trodde inte på begreppet utbrändhet. Allt krachade och jag blev totalt utslagen. Efter det har jag helt enkelt inte repat mig men har äntligen efter år av terapi nästan försonat mig med mitt handikapp vilket i dagsläget är betydligt större än det var från början.

Börjde läsa Mia Törnbloms bok om självkänsla där kom frågan upp vad man skulle göra om man bara hade 3 månader kvar att leva. Dom 3 månaderna skulle vara befriade sjukdom, ekonomiska problem etc. Svaret för mig kom fort. Jag skulle umgås med nära och kära och jag skulle rida och pyssla med hästar så mycket som möjligt. Hittade Buke och läste om alla mäniskor med funktionshinder som trots sina handikapp red och pysslade med sina hästar. Detta gav mig hopp i en tidgare hopplös tillvaro. Det var som om en sluss hade öppnats. Nu känner jag åter hopp inför framtiden, den blir sig aldrig mera lik men kanske bra ändå!
Hmmm det här blev långt men det var väldigt skönt att skriva av sig.:banana:
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Jag har en whiplashskada med nervskador, kotkompressioner i ryggen och Fibromyalgi. Jag har även Hortons som ger anfall som totalt slår ut mig då de kommer. Whiplashen och Fibron ger mig smärtor, svagheter och låsningar. Jag hade även problem med känseln lite förut. Och mina läkare sa att jag skulle vänja mig bara. Men jag har fått tillbaks det mesta av kroppsuppfattning och koordinationen, iaf de bättre dagarna. Jag har haft de här problemen i 14 år av mina snart 29 år. Så jag har hunnit söka reda på de saker som underlättar för mig.
Jag har en korsningsponny som är Islänning/New Forest. Han har inget steg alls att tala om och är väldigt mjuk att sitta på. Vi tränar dressyr med lite alternativa influenser av AR, Klassiskt och Centrerat. Jag har en otroligt välutbildad och erfaren tränare som är duktig på att se när min kropp säger emot. Då hittar vi andra vägar runt problemet. Och vi fokuserar mycket på att komma till lätthet i ridningen. Hästen bär sig i balans, rör sig sviktande och mjukt och är på hjälperna. Det blir mycket trevligare och enklare för mig att rida på än annars.
Min häst talar också om för mig när det är dags att besöka min behandlare, som är sjukgymnast/kiropraktor. Mitt bäcken glider gärna snett. Iom mina nervskador i nacken så skickas det ut signaler till min kropp att spänna sig. Det ger låsningar och bäcken som glider iväg. När det glider så säger min häst till mig om jag inte märkt det själv eller negligerat. Då får jag gå på behandling. Jag har en häst som inte bjuder på något gratis. Man måste göra allt precis rätt. Jag tror det hjälpt mig att återfå motorik och känsel iom att jag tvingats försöka så hårt. Läkarna har sagt att det skulle vara omöjligt. Men på något sätt så har det gått.
Jag har även gått mycket Feldenkrais och kroppskunskapskurser. Som lärt mig känna och kontrollera musklerna.
Jag hoppar inte mer utan fokuserar på dressyren bara.
Jag står i stall med ridhus anslutet till stallet. Så jag inte störs av dåligt väder. Allt ingår utom mockning. Men den köper jag oftast till av två av mina kompisar i stallet. Så jag slipper bära tungt etc. Ibland följer min pappa med och hjälper till med mockning eller annat som tar mer kraft. Han kör mig även på kurser eller till veterinären då det behövs. Utöver detta betalar han även det mesta för hästen. Annars hade jag aldrig haft råd att ha honom kvar iom att jag är sjukskriven. Pappa!:love:
Jag märker att jag får mycket mindre låsningar i rygg, nacke och bäcken då jag rider. Och framför allt så ger samvaron med hästen en anledning att försöka orka lite till då allt känns piss.
Utöver behandling och ridning så medicineras jag med sömnmedicin för att kunna sova något. Jag sover dåligt med den med. Men det blir iaf några tim per natt. Ibland känner jag mig helt tom i huvudet och jag får svårt med talet. Jag tror det i mitt fall är tröttheten och den överbelastning hjärnan får då den hela tiden matas med så mkt smärtsignaler. Man får ju aldrig vila och vara fri från starkare intryck.
Imorgon ska jag för fösta gången prova på Floating. Det sägs ju vara bra för smärtpatienter. Det ska bli spännande!
Jag går även på en nyare, speciell sorts antidepp som ska ha bra resultat mot just nervsmärtor. Och den har hjälpt mig mycket i värken. Cymbalta heter den, om det kan vara av intresse för någon annan.
För att inte glida så mycket i tygeln de dagar jag är extra svag så har jag alltid Roeckels Light and Grip-handskar. Med dem kan man glida då det behövs och hålla kvar greppet då det behövs. De är även mjuka och smidiga att röra handen i och ger fin känsla.
Om jag fått en extrem låsning i mellan skulderbladen kan jag ibland knappt lyfta armarna. Då är jag glad att hästen lyssnar på trngande tygeltag så jag bara behöver lägga tygeln lätt mot halsen. Det är ett sätt som känns bättre än vanliga systemet med ledande etc.
Jag har också kostat på mig och häst en dyrare sadel som jag sitter riktigt bra i(och ligger bra på honom). Som tur är har den plastbom och väger mycket mindre än sadlar med träbom. Så jag orkar oftast lyfta den.
Utan hjälp från vänner och familj hade jag aldrig kunnat ha häst. Och han är det bästa jag har och har haft. Så jag är dem oändligt tacksam!:love:

Tack :love::bow:, jag känner igen mig i det mesta förutom att jag då inte har uttalad diagnos och det verkar då inte som att jag kommer få nån sån heller... :crazy: Men hjälp i stallet, med det mest tungrodda arbetet - sen kan jag då erkänna att jag mockar själv men tar 3-4 sittpauser emellanåt så det kan ta ett par timmar att mocka ^^, medicin mot sömnstörningar och värk och trots medicin får jag gå upp o röra mig minst en gång under natten, samt att ridningen och hästandet för mig inte är ett fritidsintresse i första hand, utan att min kropp MÅR BRA av den träning som de uppgifter jag klarar av runt hästägandet har.
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

OT
Jag har aldrig tänkt på att det med talet kan ha ngt att göra med värken? Jag har under senare år fått mer och mer problem att prata och har också trott att jag har haft för bråttom!!
Om värken är nevrologisk (stavas det så?) Kan man få problem med talet. Finns flera diagnoser där talet och värken har ett samband.
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Nej för jag har faktiskt inte ens tänkt på det, men ska faktiskt fråga min neurolog nästa gång.
Min tunga liksom snubblar över orden så ibland låter det som att jag har druckit en liter sprit och med tanke på hur jag rör mig kan man ju tro det med haha. Ibland kan jag inte annat än skratta åt mig själv, hamnade i rosenbusken utanför lägenheten en dag. Balansen bara svek mig och jag svajade till och plötsligt låg jag där. Dansa kan jag numera glömma, tur man har många killkompisar så man har nån o hänga med i baren de få gånger man är ute.

Här sätter du ord på samma problem som jag har.
Jag var faktiskt med om en grej en gång där en person faktiskt frågade om jag full :( Jag blev väldigt ledsen faktiskt.. Och jag har tyvärr haft lite jobbigt efter detta sades direkt till mig för jag är lite rädd att folk ska få uppfattningen att jag går omkring onykter.Jag dricker lixom ALDRIG! Men ändå beter sig kroppen och talet som om jag dragit en vinare till frukost lunch och middag..
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Hejsan alla där ute!:D
Vet inte om jag hör hemma här i denna tråden pga, har mycket mindre problem än vad ni har.
Jag har i princip ingen syn alls på mitt högra öga, bara lite i sidan,känns somm om jag inte andvänder det alls:S
Men har inga andra probelm alls, bara nedsatt syn på höger öga. Ser normalt på det vänstra, rider på vanlig ridskola och går i vanlig skola.
Jag föddes 4 månader förtidigt, därav synskadan. blir 17 år i december i år, började i skolan ett år senare, dvs. med de som är födda 93 (mitt egentliga födelseår,om allta hade gått som vanligt). Har sökt in på hästgymnasium ,får första svaret nu nästa vecka m man kommer in.

Hjälper till mycket på ridskolan, havrefodrar,mockar, hjälper mindre barn m.m. Har ett helt vanligt liv förrutom synskadan då. Min ridlärare frågade mig igår om jag ville sköta (dvs. rykta,pyssla) om Dusty , en ny blivande ridskolehäst, travare på 10 år, trevlig i stallet.Han kallas bara för Dusty, har ett längre namn,som jag inte kommer på nu. Ska tvätta honom idag med schampo :D

Har nästan alltid undrat hur det är att SE på 2 normala ögon. Men det får jag nog alldrig reda på. :(
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Jo man vill ju inte gärna börja med att presentera sig och säga hej jag heter Linn och jag har en neurologisk störning, bara så du inte tror jag är apfull.
Det jag kan tycka är jobbigt är att folk inte tar en redigt på allvar, det känns ofta som att de tror att jag hittar på allt och egentligen är helt ok.
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Det jag kan tycka är jobbigt är att folk inte tar en redigt på allvar, det känns ofta som att de tror att jag hittar på allt och egentligen är helt ok.
Precis.. hela grejen med balansen och talet är ju ett handikapp i sig .jag vet inte hur det påverkar dig eller andra men jag kan dra mig för att prata med folk..tex om jag skulle behöva hjälp i en butik eller dyl speciellt de dagar när jag har problem.Har inte riktigt så mycket självförtroende att jag klarar av att ta det hela med en klackspark.
Sen tror jag att det är hemskt svårt för den som inte har haft det på det här viset att förstå.Jag brukar beskriva det som att man är full eller ja i bland tom packad fast man inte druckit.För man beter sig ju så..Man fummlar.. sluddrar och vinglar..Och försöker då oxå förklara hur jobbigt det är när detta kommer helt oväntat från ingenstans .Och hur obehagligt det kan vara..
 
Sv: ryttare med funktionshinder?

Jo det är samma sak här, jag avskyr när man ska skriva under papper och så offentligt. Som tex när jag skulle ha ut mitt pass, jag skakade så det gick knappt att utläsa vad det stod. Kändes lite lagom jobbigt men samtidigt kan man ju inte förklara sitt beteende för alla som ska behöva träffa en.
Man känner sig verkligen som en idiot i vissa sammanhang
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 326
Senast: __sofia__
·
Hästmänniskan Okej, detta kan nog bli ett ganska långt inlägg, men du väljer själv om du vill läsa hela eller ej. Hästar, ridning, trav, har varit...
2
Svar
22
· Visningar
4 025
Senast: shia
·
Kropp & Själ Hej, jag har skrivit här i perioder och en del av vet nog redan att jag har anorexi, jag har varit sjuk i 13 år varav 11 år av dom...
5 6 7
Svar
123
· Visningar
13 868
Senast: Qelina
·
Hästmänniskan Jag har sådan beslutsångest och behöver skriva av mig, och kanske bolla med någon... Jag är 28 år, har heltidsjobb och två hundar av...
2 3
Svar
42
· Visningar
7 465
Senast: Efwa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp