Samarbetsproblem version 1000.0

Jag har ingen tanke om hur ni ska dela upp det (mer än att jag tycker att du verkar sitta i en mycket jobbig sits) men jag tänkte på det här med biljetter hem. Om du gör så att du köper biljetter och pappan plötsligt bestämmer sig för att fira med barnen, tror du inte att biljetterna går att sälja då? Jag har iofs inte kollat om det går att byta namn på biljetterna men det borde ju inte vara omöjligt tycker jag.
 
Jag förstår inte riktigt ditt tankesätt tror jag? Hans dagar är hans ansvar? Vilket såklart stämmer i teorin men jag kan ju säga att om mitt ex ringde och sa att dottern var sjuk (på hans vecka) så erbjöd jag mig alltid att ta henne t.ex. Eller om han fått förhinder eller jobbresa mm så hjälpte jag alltid till och var glad att han hörde av sig till mig istället för att lösa det med sina släktingar då jag bara blev glad över att ha henne. Sen så har jag en bunt med släktingar nära så var det så att jag hade annat inplanerat så kunde jag alltid höra mig för om barnvakt då hon hellre var hos mina släktingar än hans. Mitt ex hade säkert krånglat mycket mer med schemat och tiderna om jag inte alltid ställt upp glatt men i och med att jag aldrig började krångla eller bråka eller beklaga mig så kunde han ju inte utöva det som "utpressning" vilket jag misstänker att han hade gjort om jag tyckt att det var jobbigt. Grejjen var att jag hade lättare att vara flexibel också då min släkt bott nära och kunnat ställa upp och hjälpa till medans han haft sin släkt längre bort.

Även om ni hade ett schema skriftligt så skulle han säkert kunna påverka dig ändå på diverse sätt genom att krångla med annat. Tips är att om ni har nåt uppgjort i förväg så ta allt sånt på sms eller mail för då finns det skriftligt att ni kommit överens om det om han skulle ångra sig i sista stund. Personligen så tycker jag det låter lite oflexibelt att göra upp om helgdagar långt i förväg mer än att man ska försöka dela jämnt. Ena året kanske det är en stor släktträff på jul och sånt kanske man inte vet förrän nån månad innan och då är det trevligt att ha lite utrymme för flexibilitet från bägge håll. Sen så det här med släktingars kalas också, vi har ju bytt helger rätt ofta när det infallit nåt firande så dottern ska få vara med även om det "fel" vecka.

Om det nu är viktigt med skriftligt schema så får du ju vända dig till fam.rätten och se vad de säger, i första hand vill de ju att man löser det själva men det väl bara att ligga på. Annars så får du nog bara försöka göra det bästa av situationen.
 
Jag har ingen tanke om hur ni ska dela upp det (mer än att jag tycker att du verkar sitta i en mycket jobbig sits) men jag tänkte på det här med biljetter hem. Om du gör så att du köper biljetter och pappan plötsligt bestämmer sig för att fira med barnen, tror du inte att biljetterna går att sälja då? Jag har iofs inte kollat om det går att byta namn på biljetterna men det borde ju inte vara omöjligt tycker jag.

Om en sådan situation händer borde han ju egentligen betala biljetterna.
 
Runt storhelger är det svårt att få tag i biljetter. Bil, tja, det är 35 mil enkel väg. Jag har ingen familj eller släkt på nära håll att räkna med. Därför är det svårt för mig att vara superflexibel och bara rycka på axlarna åt att inget blir bestämt, för jag har ingen som kan komma och täcka upp. Visserligen så har mina föräldrar ställt upp några gånger redan när det varit kris, men de jobbar också och kan inte bara komma för en kväll eller mitt i veckan hursomhelst.
Att sälja biljetterna dagen innan eller ett par dagar innan kan nog vara svårt, jag har aldrig försökt. Man kan ju köpa med återbetalning, men det kostar en rätt stor summa. Även ombokningsbara finns ju till högre pris.

Det här med flytande dagar. Jag förstår tanken, att vara beredd vartannat år på att pappan vill ta dem. Men trots allt så måste det finnas någon gränse, för att kunna bjuda hem vänner, familj. Även om vi inte bokar in oss på en resa så lägger i alla fall jag ner en del tid på att planera mat, ev aktiviteter osv och det känns inte bra tt allt det kastas bort. Får jag veta i förväg så behöver jag inte lägga all den tiden, utan kan använda den energin till annat och kanske hitta någon att umgås/fira med innan alla bokat upp sig på annat. Det gäller även min familj.
 
Jag förstår inte riktigt ditt tankesätt tror jag? Hans dagar är hans ansvar? Vilket såklart stämmer i teorin men jag kan ju säga att om mitt ex ringde och sa att dottern var sjuk (på hans vecka) så erbjöd jag mig alltid att ta henne t.ex. Eller om han fått förhinder eller jobbresa mm så hjälpte jag alltid till och var glad att han hörde av sig till mig istället för att lösa det med sina släktingar då jag bara blev glad över att ha henne. Sen så har jag en bunt med släktingar nära så var det så att jag hade annat inplanerat så kunde jag alltid höra mig för om barnvakt då hon hellre var hos mina släktingar än hans. Mitt ex hade säkert krånglat mycket mer med schemat och tiderna om jag inte alltid ställt upp glatt men i och med att jag aldrig började krångla eller bråka eller beklaga mig så kunde han ju inte utöva det som "utpressning" vilket jag misstänker att han hade gjort om jag tyckt att det var jobbigt. Grejjen var att jag hade lättare att vara flexibel också då min släkt bott nära och kunnat ställa upp och hjälpa till medans han haft sin släkt längre bort.

Och jag förstår inte varför jag skulle få fler VAB-dagar och ta barnen när de är sjuka (så som du gjorde med din dotter). Han har samma rättigheter till att vabba som jag, varför ska min lön påverkas och inte hans? Vi jobbar samma tider, så det är inte så att jag ändå är ledig och därför kan ställa upp utan att förlora pengar.
Problemet är att i början, de första månaderna, så var jag flexibel som du, för jag trodde att det skulle gynna oss och samarbetet, men han bara tog och vägrade att ge tillbaka. Jag gick back ungefär 60 arbetstimmar på tre månader för att han hade jobbresor, möten, tävlingar, privata grejer, julbord och fan och hans moster. Det funkar inte med den här karln, därav min inställning och attityd. Jag kan inte vara borta från jobbet jämt pga hans nycker. Jag har en arbetsledande och ganska central position och en chef som är extremt tillmötesgående med min situation. Jag kan inte missbruka det och dessutom behöver jag min lön.
Jag har inte en bunt med släktingar i närheten, så jag har inte den möjligheten som du hade.


Självklart vill jag ALLTID ha mina barn, men när det blir på bekostnad av inkomst och att dagarna blir stressade och pressade då ingenting bestäms i förväg så funkar det inte. Vi bor inte ens i samma kommun, så det är inte bara att byta mellan hemmen heller.

Även om ni hade ett schema skriftligt så skulle han säkert kunna påverka dig ändå på diverse sätt genom att krångla med annat. Tips är att om ni har nåt uppgjort i förväg så ta allt sånt på sms eller mail för då finns det skriftligt att ni kommit överens om det om han skulle ångra sig i sista stund. Personligen så tycker jag det låter lite oflexibelt att göra upp om helgdagar långt i förväg mer än att man ska försöka dela jämnt. Ena året kanske det är en stor släktträff på jul och sånt kanske man inte vet förrän nån månad innan och då är det trevligt att ha lite utrymme för flexibilitet från bägge håll. Sen så det här med släktingars kalas också, vi har ju bytt helger rätt ofta när det infallit nåt firande så dottern ska få vara med även om det "fel" vecka.

Han krånglar med precis allt, så därför vill jag landa i att jag i alla fall vet när jag ska ha barnen. Dela jämnt går inte om det inte görs upp, för han har en så skev världsbild att han kommer att vara övertygad om att han har rätt till att göra efter sitt tycke, oavsett om det blir 10% eller 90%. För det hade varit 50% i hans värld ändå, eftersom han tycker det.
Vi tar allt via sms och mail sen över 1½ år tillbaka, så det är ingen nyhet. Dock glömmer han och hävdar ändå att vi inte gjort upp det, men det brukar avhjälpas med exakt datum för sms eller mail.

Stora släktträffar och dyl finns inte hos någon av oss och dyker det upp tror jag inte att det är ett problem. Jag har inte nekat honom att ta med barnen om han velat, men han vill ju inte.
Om det nu är viktigt med skriftligt schema så får du ju vända dig till fam.rätten och se vad de säger, i första hand vill de ju att man löser det själva men det väl bara att ligga på. Annars så får du nog bara försöka göra det bästa av situationen.
 
Jag satte upp ett liknande schema som du nämnde inledningsvis.
Vi körde varannan jul och påsk. Men då var det i princip hela jul och påskloven. Hade man jul, hade man inte efterföljande påsk. Schemat gällde även innan vi separerade pga hans särkullsbarn som bodde ett gott stycke ifrån oss. Tråkigt, men fungerade utmärkt.
Nyår och midsommar gick vi efter vems helg det var. Allt för att hålla det så enkelt som möjligt.

Jag hade låtit dina barns far ta ansvar för sitt schema helt och hållet själv. Hur svårt kan det vara att komma ihåg sina barn varannan jul och påsk liksom?
Vet man att man har barnen varannat år på jul och påsk så är det världens lättaste sak att planera sitt arbete och sina fritidsaktiviteter/resor utifrån det, man har gott om tid på sig.

Var mitt barns far upptagen på annat håll var sonen alltid välkommen att stanna hos oss. För min del gick det snart över till att jag hade alla högtider och lov då traditionerna liksom blev "satta" hos oss, efter att det hade hoppats över lite högtider med fadern...

Så tror jag att det kommer att bli för din del med. Barnens far kommer att upptäcka att han har gjort bort sig när barnen väljer egna aktiviteter och umgänge (när de är stora nog) istället för att träffa honom när det passar honom. Och först då kommer han (kanske) inse att de faktiskt bara följer hans mönster.
mvh
 
Känner igen en hel del av det du beskriver och minns med rysningar de evighetslånga diskussionerna med exet om hur tiden med barnen skulle delas upp :banghead:

Det jag kan råda dig till är att envist framhålla barnens perspektiv i allt du säger - att schemat är för barnens skull, att det handlar om vart de ska vara och inte om vem av er föräldrar som ska 'ha dem'. Varje gång han pratar om hur han vill ha det och vad som passar honom, för över samtalet till att det handlar om att det ska funka för barnen och passa dem. Han kommer säkert bli arg, men eftersom han är angelägen att framstå som Den Goda Pappan kan han inte gärna säga emot dig.

Han försöker just nu föra diskussionen utifrån vem som är starkast av er två och att denne (han själv) ska 'vinna'. Det är jätteviktigt att du inte trillar i fällan att börja diskutera med honom på de villkoren!

Håll envist fast vid att schema är den enda fungerande lösningen för att barn som bor växelvis ska ha någon form av trygghet, rätta honom om han pratar om 'sina veckor' ("Du menar barnens veckor hos dig?")
Blir han arg så säg "Jag tycker bara det är så viktigt att vi kommer ihåg att detta inte handlar om dig och mig och våra rättigheter, utan om barnen och deras rättigheter".
 
Runt storhelger är det svårt att få tag i biljetter. Bil, tja, det är 35 mil enkel väg. Jag har ingen familj eller släkt på nära håll att räkna med. Därför är det svårt för mig att vara superflexibel och bara rycka på axlarna åt att inget blir bestämt, för jag har ingen som kan komma och täcka upp. Visserligen så har mina föräldrar ställt upp några gånger redan när det varit kris, men de jobbar också och kan inte bara komma för en kväll eller mitt i veckan hursomhelst.
Att sälja biljetterna dagen innan eller ett par dagar innan kan nog vara svårt, jag har aldrig försökt. Man kan ju köpa med återbetalning, men det kostar en rätt stor summa. Även ombokningsbara finns ju till högre pris.

Det här med flytande dagar. Jag förstår tanken, att vara beredd vartannat år på att pappan vill ta dem. Men trots allt så måste det finnas någon gränse, för att kunna bjuda hem vänner, familj. Även om vi inte bokar in oss på en resa så lägger i alla fall jag ner en del tid på att planera mat, ev aktiviteter osv och det känns inte bra tt allt det kastas bort. Får jag veta i förväg så behöver jag inte lägga all den tiden, utan kan använda den energin till annat och kanske hitta någon att umgås/fira med innan alla bokat upp sig på annat. Det gäller även min familj.

35 mil hade jag kört själv, då behöver man ju inte krångla med biljetter. Men det förutsätter ju bil och körkort. Oavsett verkar det jättejobbigt och jag hade i din sits förmodligen haft magsåg då jag har ett rätt stort kontrollbehov.
 
Han skriver att han varken kan planera jobb eller privatliv ett helt år i förväg och att han sällan kan veta hur hans påsk ser ut 2015 nu i oktober 2014.

"Det är väldigt tråkigt att du känner så, men i och med att du skaffade barn har du i praktiken bundit upp ditt liv i ~20 år framåt. Eftersom vi nu har separerat och har delad vårdnad innebär det att du faktiskt kan leva delar av ditt liv som någon som inte har ansvar för barn, men det påverkar inte den tid då du faktiskt är förälder. Du behöver inte veta hur ditt helgfirande ser ut om ett år, men du behöver däremot vara medveten om vilka helger som även innefattar ansvar för barnen och vilka som inte gör det. Att du har barnen eller ej påverkar inte när du planerar för helgfirande, utan bara vilka planer som kan vara aktuella för vilka helger. Att vi delar upp årets högtider ett år i förväg innebär inte att du måste deklarera för mig hur du tänkt använda dina helger med barnen då, det handlar enbart om att vi båda ska vara medvetna om vilka helger vi har föräldraansvar och inte. Så vi kan planera därefter, när det blir aktuellt att planera."

Tex. :)

(Det är möjligt att jag också är lite irriterad på honom - så jag som inte ens behöver ha med honom att göra kan verkligen förstå att han stör dig! :o - så texten kanske är lite väl bitsk emellanåt. Men det är ett försök till ett förslag på ett någorlunda neutralt men ändå inte mesigt svar, i alla fall...)
 
Jag satte upp ett liknande schema som du nämnde inledningsvis.
Vi körde varannan jul och påsk. Men då var det i princip hela jul och påskloven. Hade man jul, hade man inte efterföljande påsk. Schemat gällde även innan vi separerade pga hans särkullsbarn som bodde ett gott stycke ifrån oss. Tråkigt, men fungerade utmärkt.
Nyår och midsommar gick vi efter vems helg det var. Allt för att hålla det så enkelt som möjligt.

Jag hade låtit dina barns far ta ansvar för sitt schema helt och hållet själv. Hur svårt kan det vara att komma ihåg sina barn varannan jul och påsk liksom?
Vet man att man har barnen varannat år på jul och påsk så är det världens lättaste sak att planera sitt arbete och sina fritidsaktiviteter/resor utifrån det, man har gott om tid på sig.

Var mitt barns far upptagen på annat håll var sonen alltid välkommen att stanna hos oss. För min del gick det snart över till att jag hade alla högtider och lov då traditionerna liksom blev "satta" hos oss, efter att det hade hoppats över lite högtider med fadern...

Så tror jag att det kommer att bli för din del med. Barnens far kommer att upptäcka att han har gjort bort sig när barnen väljer egna aktiviteter och umgänge (när de är stora nog) istället för att träffa honom när det passar honom. Och först då kommer han (kanske) inse att de faktiskt bara följer hans mönster.
mvh

Japp, enig. Det är det jag menar med att hans dagar är hans ansvar och han får lösa det (även om @Bulldoozer tyckte att det var ett dumt sätt att se på det iom att man alltid är förälder). Jag fattar att jag låter tjurig och motsträvig, men jag försökte verkligen den flexibla och vänliga vägen. Den ideala vägen så som man vill ha det både för sig själv och för barnen. Men han tog inte bara hela handen. Han åt upp hela mig. Det enda jag kände under den perioden var hans förakt och hur han pissade på mig och mina och barnens behov. För att han kunde. Inte ett endaste litet dugg försökte han ge tillbaka. Då funkar inte den fina flexibla vägen, utan det blir som du skriver ovan. Jag fattar inte heller hur svårt det ska vara att komma ihåg barnen varannan jul (och endast de dagar då han ändå inte är på jobbet).

Jag är också inne på att framtiden ser ut som du målar upp den, och det är hans förlust.
 
Håll envist fast vid att schema är den enda fungerande lösningen för att barn som bor växelvis ska ha någon form av trygghet, rätta honom om han pratar om 'sina veckor' ("Du menar barnens veckor hos dig?")
Blir han arg så säg "Jag tycker bara det är så viktigt att vi kommer ihåg att detta inte handlar om dig och mig och våra rättigheter, utan om barnen och deras rättigheter".

Detta gör jag, även om jag här i tråden resonerar utifrån mig (för rent krasst handlar det om mig också och min möjlighet att försörja mig och barnen, för det är väl där vi landar till slut).
Svaret på ovan ställda kommentarer lyder "Du har rätt med att det är hela grejen med att vara förälder att sätta barnen först, men jag är inte bara förälder. Vi tycker olika här och så är det med det. " (ordagrannt citat).
 
35 mil hade jag kört själv, då behöver man ju inte krångla med biljetter. Men det förutsätter ju bil och körkort. Oavsett verkar det jättejobbigt och jag hade i din sits förmodligen haft magsåg då jag har ett rätt stort kontrollbehov.
Har du åksjuka småbarn?
 
"Det är väldigt tråkigt att du känner så, men i och med att du skaffade barn har du i praktiken bundit upp ditt liv i ~20 år framåt. Eftersom vi nu har separerat och har delad vårdnad innebär det att du faktiskt kan leva delar av ditt liv som någon som inte har ansvar för barn, men det påverkar inte den tid då du faktiskt är förälder. Du behöver inte veta hur ditt helgfirande ser ut om ett år, men du behöver däremot vara medveten om vilka helger som även innefattar ansvar för barnen och vilka som inte gör det. Att du har barnen eller ej påverkar inte när du planerar för helgfirande, utan bara vilka planer som kan vara aktuella för vilka helger. Att vi delar upp årets högtider ett år i förväg innebär inte att du måste deklarera för mig hur du tänkt använda dina helger med barnen då, det handlar enbart om att vi båda ska vara medvetna om vilka helger vi har föräldraansvar och inte. Så vi kan planera därefter, när det blir aktuellt att planera."

Tex. :)

(Det är möjligt att jag också är lite irriterad på honom - så jag som inte ens behöver ha med honom att göra kan verkligen förstå att han stör dig! :o - så texten kanske är lite väl bitsk emellanåt. Men det är ett försök till ett förslag på ett någorlunda neutralt men ändå inte mesigt svar, i alla fall...)

JAg gillar det svaret. Delar av det har jag faktiskt använt, men det biter inte. Dock har jag inte satt ihop delarna till samma helhet som du gjorde här. Jag tror inte det funkar, men det kan vara värt ett försök. Just att han får ta ansvar när han har dem men är fri att göra som han vill resten av tiden har kommit upp flera gånger, men det tar han inte till sig. din formulering runt helgfirandet var faktiskt väldigt bra. Jag ska läsa igen och ev anpassa till vår rådande diskussion och se om det biter. TACK! ett bra, konkret tips.
 
Är det så att du de facto har barnen mer än honom så se till att du har koll på hur mycket och begär underhåll isåfall om det är mer än hälften. I ditt fall om allt ska vara så himla krångligt och han uppenbart saboterar för dig så skulle jag dra det till familjerrätten om det så att barnen gynnas av det så kanske han bara ha dem varannan helg? Hade det varit idag så kanske kanske jag hade begärt vårdnaden själv då jag är äldre och klokare, samtidigt så har jag vårdnaden nu då min dotter helt självmant valt att hon vill bo hos mig på heltid när hon blev gammal nog att bestämma själv. Barn är smarta, de ser igenom mer än man tror och därför tror jag också att dina barn kanske uppfattar mer än du tror även om du anser att de inte märker hur jobbigt läget är för dig.

Jag har alltid satt mitt barn främst, sen att det gått ut över mig, min ekonomi osv har jag ansett det vara värt, men det är mitt val och min prioritering därmed inte sagt att det passar andra. Det innebär också tyvärr att min ekonomi först nu på senare år är bra, men som sagt det var mitt val och det ingenting jag går och grämer mig över.

Tycker det känns som om du är arg och väldigt trött på strul, dessutom kan jag förstå att om du är en person som behöver planera upp allt i god tid så är det jätte-stressigt för dig att vara i den här situationen. Samtidigt om ditt ex inte är en planeringsmänniska så är det inget som du kan förändra hos honom. Tyvärr är det enda jag läser jag jag jag, han, han, han och ingenting om vad som vore bäst för barnen det känns nästan som om du letar fel för att kunna skylla allt på honom i all frustration. Du kan inte få honom att tänka, resonera eller agera på ett sätt som du anser rätt om det inte kommer från honom själv, det enda som du har kontroll på är hur du själv agerar och bemöter situationen. Det dumt att lägga ner en massa energi och ilska på sånt som du själv inte kan ändra på (dvs honom) så försök fokusera på dig själv och vad du kan göra för att göra det drägligt för dig och dina barn.

Ps. Min dotter är också åksjuk men det finns tabletter mot det på apoteket.
 
JAg gillar det svaret. Delar av det har jag faktiskt använt, men det biter inte. Dock har jag inte satt ihop delarna till samma helhet som du gjorde här. Jag tror inte det funkar, men det kan vara värt ett försök. Just att han får ta ansvar när han har dem men är fri att göra som han vill resten av tiden har kommit upp flera gånger, men det tar han inte till sig. din formulering runt helgfirandet var faktiskt väldigt bra. Jag ska läsa igen och ev anpassa till vår rådande diskussion och se om det biter. TACK! ett bra, konkret tips.

Vad bra att det kanske hjälpte. :)

Jag funderar lite... Jag tror faktiskt du kanske borde utveckla några standardsvar helt enkelt? Det är ju i stort sett samma problem och argument som dyker upp hela tiden (väl?), och förutom att han inte lyssnar och inte ser saker från någon annan vinkel än sin egen verkar han också rätt nöjd med att påverka dig? Jag hade nog tagit ifrån honom den kontrollen genom att i möjligaste mån alltid svara likadant. Bli en robot! Ta inga diskussioner du inte absolut måste, och gör dina svar så ordagrant identiska att han till slut själv redan vet exakt vad du kommer att svara och börjar förekomma - och därigenom själv löser problemen innan de uppstår... OK, insåg hur orimligt det där lät när jag skrev det. :D
Men kanske värt ett försök?
 
Bli en robot! Ta inga diskussioner du inte absolut måste, och gör dina svar så ordagrant identiska att han till slut själv redan vet exakt vad du kommer att svara och börjar förekomma - och därigenom själv löser problemen innan de uppstår

Ja precis! Det var lite så jag också menade.
Den här metoden har jag utvecklat med mitt ex, och det funkar faktiskt!
I början blev han vansinnigt arg, men sen insåg han väl att det inte hjälpte. Drar fortfarande mina "standardfraser" när han visar att han behöver påminnas, ex:

- Inte 'din vecka', du menar barnens vecka hos dig?

- Det handlar inte om Dig och Mig, det handlar om barnen.

- Inte vet jag, lös problemet!
 
Är det så att du de facto har barnen mer än honom så se till att du har koll på hur mycket och begär underhåll isåfall om det är mer än hälften. I ditt fall om allt ska vara så himla krångligt och han uppenbart saboterar för dig så skulle jag dra det till familjerrätten om det så att barnen gynnas av det så kanske han bara ha dem varannan helg? Hade det varit idag så kanske kanske jag hade begärt vårdnaden själv då jag är äldre och klokare, samtidigt så har jag vårdnaden nu då min dotter helt självmant valt att hon vill bo hos mig på heltid när hon blev gammal nog att bestämma själv. Barn är smarta, de ser igenom mer än man tror och därför tror jag också att dina barn kanske uppfattar mer än du tror även om du anser att de inte märker hur jobbigt läget är för dig.

Jag har alltid satt mitt barn främst, sen att det gått ut över mig, min ekonomi osv har jag ansett det vara värt, men det är mitt val och min prioritering därmed inte sagt att det passar andra. Det innebär också tyvärr att min ekonomi först nu på senare år är bra, men som sagt det var mitt val och det ingenting jag går och grämer mig över.

Tycker det känns som om du är arg och väldigt trött på strul, dessutom kan jag förstå att om du är en person som behöver planera upp allt i god tid så är det jätte-stressigt för dig att vara i den här situationen. Samtidigt om ditt ex inte är en planeringsmänniska så är det inget som du kan förändra hos honom. Tyvärr är det enda jag läser jag jag jag, han, han, han och ingenting om vad som vore bäst för barnen det känns nästan som om du letar fel för att kunna skylla allt på honom i all frustration. Du kan inte få honom att tänka, resonera eller agera på ett sätt som du anser rätt om det inte kommer från honom själv, det enda som du har kontroll på är hur du själv agerar och bemöter situationen. Det dumt att lägga ner en massa energi och ilska på sånt som du själv inte kan ändra på (dvs honom) så försök fokusera på dig själv och vad du kan göra för att göra det drägligt för dig och dina barn.

Ps. Min dotter är också åksjuk men det finns tabletter mot det på apoteket.

Det finns många andra anledningar till att ta tåg i stället för bil, åksjuketabletter eller inte. Jag vill inte åka bil med dem den sträckan. Punkt.

Pratar du vårdnad eller pratar du om den faktiska omvårdnaden? Vårdnaden har ju att göra med vem som juridiskt bestämmer över barnen och där är vi vårdnadshavare båda två.
Omvårdnaden är sen början på oktober 50/50 och innan dess har han betalt visst underhåll. Det är han som ihärdar att han ska ha 50% även fast han egentligen inte vill det. Jag har inte bråkat för att han ska ta mer, bara att han ska ta ansvar för det som han själv kräver att han ska ha.
Jag kan inte strula så mycket med jobbet att jag blir av med det. Jag behöver min inkomst och det är ett bra jobb. Skulle jag bli med barnen på 100% så skulle det självklart påverka min ekonomi, men det skulle lösas. Problemet är när man har en viss tjänstgöringsgrad, men inte lyckas komma upp till det antalet timmar pga oförutsedda "kriser" runt barnen. Planerat mindre tid och sämre ekonomi är inga problem. Jag tror inte du förstår helhetsbilden.

Att ens hinta om att jag inte sätter barnen först tar jag som en direkt förolämpning och jag önskar att du visste alla turer så skulle du se att det är bara deras bästa jag har för ögonen. Det är det enda mitt ex och jag är eniga om, att jag ger mitt allt för barnens bästa (och det erkänner han utan omsvep).

Sen skulle jag gärna ställa upp med vittnen som kan bekräfta att barnen är så gott som omedvetna, men det här är ingen rättegång så jag lägger inte energi på det utan är trygg i vetskapen om att jag faktiskt inte projicerar detta på barnen.

För att jag ska få det drägligt så behöver jag veta hur mina veckor kommer att se ut. och det är det jag försöker att åstadkomma. Jag har sagt flera gånger i den här tråden att det andra kan jag hantera, men inte det här och det är faktiskt pappan som är problemet. Barnens bästa är i fokus, var så säker på det, men en mamma som lägger sig platt och låter den andra föräldern stampa trampa och köra över henne är inte i barnens bästa intresse. Lite måste man ju tänka på vad man förmedlar för signaler till barnen så länge som det inte går ut över deras faktiska välmående.
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Jag har på senare år reflekterat över att det fanns en tjej jag inte var så snäll mot i grundskolan. Jag kommer inte ihåg så mycket...
13 14 15
Svar
286
· Visningar
13 911
Mat Jag firar ju egentligen aldrig jul, tycker julen tappade sin mening för mig redan innan jag var 12 år, men nu blir det kanske min sista...
Svar
19
· Visningar
1 121
Senast: Acto
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 255
Senast: Whoever
·
Relationer Vet inte ens vart jag ska börja. Fick starta ett anonymt konto för jag känner att jag måste få skriva av mig lite just nu. Igår blev...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
14 215
Senast: Bulldoozer
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Katter och spädbarn
  • Hundhantering

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp