Samarbetsproblem version 1000.0

[Meggan]

Förstår din frustration. Mitt ex kan heller inte planera något utan styrs av sina impulser dock har vi inga samarbetssvårigheter i övrigt så för min del så räknar jag m allt ansvar alla helger alla lov och såvidare. Ibland får han ett infall och vill ha dem och isåfall får barnen själva bestämma ( 10 och 11 år ) men oftast har han planer där barn inte funkar. Är själv lite frustrerad över att han inte vill vara mer med dom men när han är det så är han en toppen pappa så de verkar inte lida av hans sätt att vara. Hoppas du kan få till ett schema så du kan få frid i sinnet.

 

[cirkus]

Är det så att du de facto har barnen mer än honom så se till att du har koll på hur mycket och begär underhåll isåfall om det är mer än hälften. I ditt fall om allt ska vara så himla krångligt och han uppenbart saboterar för dig så skulle jag dra det till familjerrätten om det så att barnen gynnas av det så kanske han bara ha dem varannan helg? Hade det varit idag så kanske kanske jag hade begärt vårdnaden själv då jag är äldre och klokare, samtidigt så har jag vårdnaden nu då min dotter helt självmant valt att hon vill bo hos mig på heltid när hon blev gammal nog att bestämma själv. Barn är smarta, de ser igenom mer än man tror och därför tror jag också att dina barn kanske uppfattar mer än du tror även om du anser att de inte märker hur jobbigt läget är för dig.

Jag har alltid satt mitt barn främst, sen att det gått ut över mig, min ekonomi osv har jag ansett det vara värt, men det är mitt val och min prioritering därmed inte sagt att det passar andra. Det innebär också tyvärr att min ekonomi först nu på senare år är bra, men som sagt det var mitt val och det ingenting jag går och grämer mig över.

Tycker det känns som om du är arg och väldigt trött på strul, dessutom kan jag förstå att om du är en person som behöver planera upp allt i god tid så är det jätte-stressigt för dig att vara i den här situationen. Samtidigt om ditt ex inte är en planeringsmänniska så är det inget som du kan förändra hos honom. Tyvärr är det enda jag läser jag jag jag, han, han, han och ingenting om vad som vore bäst för barnen det känns nästan som om du letar fel för att kunna skylla allt på honom i all frustration. Du kan inte få honom att tänka, resonera eller agera på ett sätt som du anser rätt om det inte kommer från honom själv, det enda som du har kontroll på är hur du själv agerar och bemöter situationen. Det dumt att lägga ner en massa energi och ilska på sånt som du själv inte kan ändra på (dvs honom) så försök fokusera på dig själv och vad du kan göra för att göra det drägligt för dig och dina barn.

Ps. Min dotter är också åksjuk men det finns tabletter mot det på apoteket.

Alltså jag tyckte inte att detta var något schysst inlägg. Du skuldbelägger TS och försöker precis som han göra henne till dålig för att han inte är planeringsmänniska. Få det inte till att hon inte sätter barnen främst. Inte okej.

Fattar du inte att TS gör allt för sina barn, men hon ställer inte upp på att pappan ska sms-a med mycket kort varsel för att han har något roligare på gång än sina egna barn. Fick TS bestämma skulle pappan ha barnen så lite som möjligt, men han vill ju ge sken av att vara en så bra pappa som minsann har halvtid, men det är bara halvtid på hans villkor inte ett piss på barnens

 

[Pontevecchio]

TS, tycker du skriver väldigt bra inlägg här så jag tror att du bemöter pappan helt rätt men förstår att han retar gallfeber på dig.

vad händer om du sätter hårt mot hårt? Om du säger "detta är schemat, vill du inte ha dina högtider tar jag dem men du får inte ta mina".

 

[WBanna]

Han skriver att han varken kan planera jobb eller privatliv ett helt år i förväg och att han sällan kan veta hur hans påsk ser ut 2015 nu i oktober 2014.

Han vet ju precis hur hans påsk och alla andra högtider kommer att se ut, dvs han är pappa till sina barn alla högtider och varannat år är barnen hos honom på vissa högtider och varannat år är dom där på resterande högtider. Enklare än så kan det ju inte bli för honom, han vet i åratal framöver hur hans helger kommer att se ut och kan då lätt planera sina egna aktiviteter till de barnfria helgerna.

 

[Sar]

Så otroligt frusterande det måste kännas! Jag tänker att förslaget att du har alla lov och högtider med möjlighet för pappan att ta vartannat om det sägs till inom x antal dagar (14 dagar?!) före hittills är det bästa. Det borde han kunna gå med på utan att tappa ansiktet. X antal dagar före högtiden kan du alltså köpa biljetter etc, då har det övergått till "din" högtid.

 

[hoppsann]

Japp, enig. Det är det jag menar med att hans dagar är hans ansvar och han får lösa det (även om @Bulldoozer tyckte att det var ett dumt sätt att se på det iom att man alltid är förälder). Jag fattar att jag låter tjurig och motsträvig, men jag försökte verkligen den flexibla och vänliga vägen. Den ideala vägen så som man vill ha det både för sig själv och för barnen. Men han tog inte bara hela handen. Han åt upp hela mig. Det enda jag kände under den perioden var hans förakt och hur han pissade på mig och mina och barnens behov. För att han kunde. Inte ett endaste litet dugg försökte han ge tillbaka. Då funkar inte den fina flexibla vägen, utan det blir som du skriver ovan. Jag fattar inte heller hur svårt det ska vara att komma ihåg barnen varannan jul (och endast de dagar då han ändå inte är på jobbet).

Jag är också inne på att framtiden ser ut som du målar upp den, och det är hans förlust.

Bra att du kör skriftligt, det blir minst krångel tror jag, när man inte kan nå fram eller resonera.
Ta bara de strider som är *absolut* nödvändiga och håll nere övrig kommunikation. Han verkar inte ha sett barnens behov tidigare så det är troligen ingenting han kommer att börja med nu heller.

Ställ in dig på att på sikt vara en enastående mor med två barn. Så småningom kanske du (och barnens far) tycker det är lättare att barnen bor hos sin pappa varannan helg. Det kanske flyter på bättre då?
Det kanske är så att han har kapacitet att vara en bra pappa som finns där för dem 100%, varannan helg? Hans förlust som du säger, men som sagt, det kanske är bäst för barnen?

När jag bytte helger bara för att underlätta för faderns aktiviteter blev det bara kaos.
Passade det inte honom att sonen kom så föll den helgen efter hand, helt sonika bort. Jag fick alltså en extra helg. Men det hände inte så ofta, för då blev det ju tre och en halv vecka tills de sågs och då vaknade faktiskt pappan. Eller så var det för att omgivningen undrade var sonen höll hus?

Jag har dock aldrig nekat fadern extra tid om han har velat ha, endast sagt nej om vi har något speciellt inbokat (som resor, idrottscuper etc.).
I dag (yngre tonåren) träffas de knappt alls (4 dagar i år) och när de gör det så är det för att sonen vill träffa sitt syskon. De hörs på telefon en eller ett par gånger i veckan och det verkar vara det behovet som sonen har nu.

 

[Bulldoozer]

Lägger in det jag faktiskt tycker du ska läsa en gång till och fundera starkt på:

Du kan inte få honom att tänka, resonera eller agera på ett sätt som du anser rätt om det inte kommer från honom själv, det enda som du har kontroll på är hur du själv agerar och bemöter situationen. Det dumt att lägga ner en massa energi och ilska på sånt som du själv inte kan ändra på (dvs honom) så försök fokusera på dig själv och vad du kan göra för att göra det drägligt för dig och dina barn.


Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig och dina barn och att du kommer på en lösning som fungerar för dig så du slipper bli så jäkla arg som du uttryckte det. Jag säger inte alls att du ska göra som jag, jag hade nog gjort annorlunda idag men just då så fungerade det för mig. Du behöver göra på ditt sätt så att lösningen blir bra för dig (och barnen såklart), sen hur du gör det är upp till dig att fundera ut.

 

[hoppsann]

"Du har rätt med att det är hela grejen med att vara förälder att sätta barnen först, men jag är inte bara förälder. Vi tycker olika här och så är det med det. " (ordagrannt citat).

Fy farao!
Nu känner jag att jag vill lägga en snigel på ögat på honom....
Skulle han säga så till barnen med?
-"Hörrni, jag vet att andra vissa föräldrar bryr sig om sina barn mest, men jag är inte en sådan förälder. Jag är en annan sorts förälder, den som inte sätter barnen främst. OK?"

Nej, han är inte bara förälder, han är annat med. Arbetskamrat, vän, polare, lekkompis, idrottare (eller utövare, kommer inte exakt ihåg allt han höll på med), husägare, bilägare, partyprisse, charmör och mycket annat med.
Men han är främst förälder. Det andra kommer efter eller i kombination med. Han får ta med sig barnen på sina aktiviteter.

Det här kommer bara att vara så här i ett par år @nyttnick.... Sedan kommer barnen bli stora nog att säga ifrån själva. Och som regel biter det mycket bättre än när du gör det.

 

[Bulldoozer]

Cirkus ; Det inte så jag menar, jag menar bara att OM han inte är en planeringsmänniska så är det ju inget man kan ändra på, man kanske kan förekomma på diverse sätt som att ha allt skriftligt eller fastställt schema via soc eller familjerätten osv. som man kan hänvisa till. Om man tar hans egenskaper i beaktande så kanske man kan hitta lösningar för att förekomma honom. Istället för att bli arg och frustrerad så räkna med givna situationer och ha svar och lösningar redo. Kanske orättvist för ts att behöva göra så men kanske ger sinnesfrid så det värt besväret.

Mitt ex t.ex. var heeeelt omöjlig att få ett vettigt svar ur muntligt så jag lärde mig vara ute i god tid och maila för då fick jag faktiskt ett svar på det jag ville. Hur jag än bar mig åt så kunde jag inte få ur honom ett svar muntligt men när jag märkte att fick han det skriftligt och en stund på sig att fundera så var det inga problem och det sparade mig mycket tid och frustration när jag upptäckte det.


Sen så är väl jag inte den smidigaste på att få på pränt alla mina tankar den här tiden när jag jobbat hela natten heller :P.

 

[monster1]

Han vet ju precis hur hans påsk och alla andra högtider kommer att se ut, dvs han är pappa till sina barn alla högtider och varannat år är barnen hos honom på vissa högtider och varannat år är dom där på resterande högtider. Enklare än så kan det ju inte bli för honom, han vet i åratal framöver hur hans helger kommer att se ut och kan då lätt planera sina egna aktiviteter till de barnfria helgerna.

Så tänkte jag med, han är väll pappa varje dag hela året runt det kan han ju liksom inte välja bort. Det är inte barnen som ska passa in sitt liv runt honom det är han som ska passa in sitt liv runt barnen, det var det valet han gjorde när han skaffade barn.

 

[tgd]

Om man hade kommit överrens och båda prioriterat barnet högt på riktigt, så hade man ju knappast skilt sig. Då hade ju det gemensamma livet rullat på fint.

Den andra är som den är och som Ex är man oftast inte i sitsen att man kan "lära om" sin forna partner, tvärtom, det man som Ex säger/gör/tänker/what ever är som ett rött skynke för den som faktiskt inte vill bjuda till och göra det bästa av situationen. Den andra vill krångla och vill inte känna den låter Exet "bestämma" över sig. Så samma gäller med den här typen av Ex som med barn i trotsåldern - välj striderna noga. Mycket är inte värt att egentligen bry sig om. Lugn och harmoni istället är inte att förakta.

Det var till exempel väldigt många högtider. Vad händer om du backar på den fronten och verkligen bara ser till den absolut viktigaste helgen, julen. och frågar pappan vad han tror om varannan jul var? Och låter resten rulla enligt varannan vecka schemat. Eller ännu bättre, om julen redan är på din vecka enligt nuvarande rullande schemat, inte alls ta upp det till diskussion utan låta vecka-vecka rulla på bara.

Med en förälder som bara är mån om att vara förälder när det syns utåt får man ändå de flesta av högtiderna, för då vill den andra föräldern ut på egna äventyr. Som skild i 10 år har jag t.ex. haft sonen alla 10 midsomrarna och majoriteten av jularna.

 

[Galant]

Jag har i tysthet följt din gamla tråd och sett hur du slitit med dig själv för dina barns skull. Jag har stor respekt för det. Jag har inte varit i din situation själv, men är skilsmässobarn så jag relaterar nog mer till dina barn i vissa situationer än till föräldraperspektivet. Jag tänker att det finns en annan väg att gå om ditt ex inte vill bestämma sig för hur ni ska dela helgerna. Ni fortsätter helt enkelt med den vanliga planen, varannan vecka eller hur ni nu delar. Kanske känns orättvis och kanske blir det en märklig fördelning men om mycket hamnar hos dig så kommer du vara nöjd och hamnar mycket hos ditt ex tror jag att han vaknar upp och blir mer öppen för planering.

 

[nyttnick]

Den här tråden är inte ett facit på hur jag pratar med honom. Redan när vi separerade fick jag alla dessa tipsen och har tagit till mig. Med honom pratar jag utifrån barnens bästa. Utom när det gäller saker som krockar med mitt jobb. Jag säger inte att jag inte kan ta barnen torsdag kväll, för att det är inte för deras bästa, utan jag säger självklart som det är- att jag inte kan då jag är uppbokad på jobbet. Det passar inte mig.

Det finns ju olika diskussioner att ta.

Här i tråden däremot så pratar jag om mig (jag jag jag jag jag jag jag jag jag och mina känslor) och honom (han han han han han han han han han han han han han och hans idiotier). För att få tips om hur vi ska komma vidare. För det handlar om honom och hans person och mig och min person. Barnens bästa är i fokus, men det som hänger sig är saker som inte rubbar barnens bästa. Det är även en ventil för mig, för att pysa ur mig bitterhet och sorg över hur han beter sig framförallt mot barnen.

Jag försöker inte att ändra på honom, för jag vet sedan länge att det är ett dött lopp. Men faktum är att vi måste vidare, antingen själva eller med hjälp av rättsväsendet. Det är de enda två vägar som finns. Men att förklara hur människan är funtad och hur jag reagerar på det är ett försök från min sida att ge er en bild av problematiken och på så vis kunna få råd som faktiskt hjälper oss alla vidare (ja, jag vill tro att även han kommer att bli nöjd att slippa mina försök till kommunikation när vi väl fått ner något på pränt).

Jag har fått en del bra tips och jag har hört av mig till honom med uppmaning om att han svarar omgående så får vi se. Jag har bara hållit mig till sakfrågan, även då jag vill skrika rakt ut att till och med en amöbabebis skulle klara av att planera in sina ungar på storhelger. Jag har gett honom en chans att antingen ta sitt fulla ansvar på 50% eller att lämna det öppet med en tidsgräns på 14 dagar. Jag skrev att barnen har rätt att fira 50% av helgerna med mig och att om det uppfylls så har jag inga problem att ta dem de storhelger han bestämmer sig för att göra något annat.

Nu känner jag att jag inte kan göra mer. Bara vänta, hoppas. Och självklart måste jag tacka alla för tips, pepp, sparkar i olika riktning osv. Det behövs alltihopa, för det får mig att se på mig själv ur olika perspektiv. Ledsen att jag inte besvarar alla er personligt. Jag läser kanske ett varv till och ser om det är någon jag känner extra mycket att jag borde kommentera. Men tack till er alla. Verkligen.

 

[nyttnick]

Det är så mycket annat som jag bara måste svälja som han gör. Som jag inte kan påverka. Jag sväljer det mesta utan att kommentera ett skit. Jag ordnar med precis allt runt barnen. Det enda jag vill är att ha ett schema att utgå ifrån. Det är en enda, kanske inte så liten, grej. En fast punkt i det totala kaoset. Jag behöver det för att inte gå i väggen av alla andra saker som kommer i sista minuten när det gäller barnen. Jag tycker att jag och barnen är värda den stabiliteten, att veta vad som gäller vilka dagar utan att hatta fram och tillbaka.

 

[cirkus]

Jag behöver det för att inte gå i väggen av alla andra saker som kommer i sista minuten när det gäller barnen. Jag tycker att jag och barnen är värda den stabiliteten, att veta vad som gäller vilka dagar utan att hatta fram och tillbaka.

Och om du säger NEJ så är det du som är omöjlig
Han är en jävla potta om du frågar mig.

(inte så konstruktivt inlägg - men jag känner så jäkla mycket med dig för jag vet exakt hur det känns och hur svårt det är att komma vidare)

 

[Svartfot]

År 1: påsk (skärtorsdag-annandag påsk), nationaldagen, nyår(30/12-2/1)
År 2: midsommar (tor em - sön), alla Helgona (fre-sön), jul (23/12-26/12)

Kan ni gå en medelväg? Skriva in i avtalet att om ni inte den 30:e november året innan skriftligen överenskommit om något annat så gäller ovanstående, med att du har Å1 udda år och han jämna år.

Då faller det på honom att driva och överenskomma med dig om han inte vill ha det så som du har föreslagit.

 

[Badger]

Jag förstår inte riktigt ditt tankesätt tror jag? Hans dagar är hans ansvar? Vilket såklart stämmer i teorin men jag kan ju säga att om mitt ex ringde och sa att dottern var sjuk (på hans vecka) så erbjöd jag mig alltid att ta henne t.ex. Eller om han fått förhinder eller jobbresa mm så hjälpte jag alltid till och var glad att han hörde av sig till mig istället för att lösa det med sina släktingar då jag bara blev glad över att ha henne. Sen så har jag en bunt med släktingar nära så var det så att jag hade annat inplanerat så kunde jag alltid höra mig för om barnvakt då hon hellre var hos mina släktingar än hans. Mitt ex hade säkert krånglat mycket mer med schemat och tiderna om jag inte alltid ställt upp glatt men i och med att jag aldrig började krångla eller bråka eller beklaga mig så kunde han ju inte utöva det som "utpressning" vilket jag misstänker att han hade gjort om jag tyckt att det var jobbigt. Grejjen var att jag hade lättare att vara flexibel också då min släkt bott nära och kunnat ställa upp och hjälpa till medans han haft sin släkt längre bort.

Även om ni hade ett schema skriftligt så skulle han säkert kunna påverka dig ändå på diverse sätt genom att krångla med annat. Tips är att om ni har nåt uppgjort i förväg så ta allt sånt på sms eller mail för då finns det skriftligt att ni kommit överens om det om han skulle ångra sig i sista stund. Personligen så tycker jag det låter lite oflexibelt att göra upp om helgdagar långt i förväg mer än att man ska försöka dela jämnt. Ena året kanske det är en stor släktträff på jul och sånt kanske man inte vet förrän nån månad innan och då är det trevligt att ha lite utrymme för flexibilitet från bägge håll. Sen så det här med släktingars kalas också, vi har ju bytt helger rätt ofta när det infallit nåt firande så dottern ska få vara med även om det "fel" vecka.

Om det nu är viktigt med skriftligt schema så får du ju vända dig till fam.rätten och se vad de säger, i första hand vill de ju att man löser det själva men det väl bara att ligga på. Annars så får du nog bara försöka göra det bästa av situationen.

Om han är besvärlig kanske det är en

Runt storhelger är det svårt att få tag i biljetter. Bil, tja, det är 35 mil enkel väg. Jag har ingen familj eller släkt på nära håll att räkna med. Därför är det svårt för mig att vara superflexibel och bara rycka på axlarna åt att inget blir bestämt, för jag har ingen som kan komma och täcka upp. Visserligen så har mina föräldrar ställt upp några gånger redan när det varit kris, men de jobbar också och kan inte bara komma för en kväll eller mitt i veckan hursomhelst.
Att sälja biljetterna dagen innan eller ett par dagar innan kan nog vara svårt, jag har aldrig försökt. Man kan ju köpa med återbetalning, men det kostar en rätt stor summa. Även ombokningsbara finns ju till högre pris.

Det här med flytande dagar. Jag förstår tanken, att vara beredd vartannat år på att pappan vill ta dem. Men trots allt så måste det finnas någon gränse, för att kunna bjuda hem vänner, familj. Även om vi inte bokar in oss på en resa så lägger i alla fall jag ner en del tid på att planera mat, ev aktiviteter osv och det känns inte bra tt allt det kastas bort. Får jag veta i förväg så behöver jag inte lägga all den tiden, utan kan använda den energin till annat och kanske hitta någon att umgås/fira med innan alla bokat upp sig på annat. Det gäller även min familj.

Jo absolut, men flytande kan ju vara ett antal veckor innan, en deadline som är ungefärligt anpassad efter hur tidigt hans släktingar planerar julen. 3-4 veckor innan eller så.

Sedan, om man har bil är ju det lösningen, 60 mil till Skåne funderade jag allvarligt på att köra i somras men tåget blev billigare och så är det ju enklare också (och jag behövde inte bilen). Men om det var svårt med biljetter så.

 

[Badger]

Såg inte att de var åksjuka.

(btw första delen av inlägget ska inte vara där, det var ngn rest ngnstans ifrån)

Hoppas han tycker förslaget med helgerna blir bra!

 

[Basilika]

Han skriver att han varken kan planera jobb eller privatliv ett helt år i förväg och att han sällan kan veta hur hans påsk ser ut 2015 nu i oktober 2014.

Oj vad frustrerande. Ni behöver en samtalspart av typ familjeterapi som kan hjälpa er diskutera. De flesta av oss andra förhåller oss till barnens lov. Den här julen har jag inga barn, då vet jag vad jag inte behöver göra till skillnad mot förra året då det låg på mig att se till att barnen fick en trevlig jul och så där håller det på. Om jag har barn på påsk så anpassar jag mig efter det. Om inte så kanske jag hittar på något roligt, barnfritt. Det är enkelt i min värld.

 

[nyttnick]

Oj vad frustrerande. Ni behöver en samtalspart av typ familjeterapi som kan hjälpa er diskutera. De flesta av oss andra förhåller oss till barnens lov. Den här julen har jag inga barn, då vet jag vad jag inte behöver göra till skillnad mot förra året då det låg på mig att se till att barnen fick en trevlig jul och så där håller det på. Om jag har barn på påsk så anpassar jag mig efter det. Om inte så kanske jag hittar på något roligt, barnfritt. Det är enkelt i min värld.

Det är precis lika enkelt i min värld så jag förstår inte den reaktionen jag fått från pappan (och den har utvecklats till fullständigt raseri från hans sida vid det här laget).

Men hur mkt jag än vill ha samtalshjälp utifrån så kommer han inte dyka upp, annat än i koma eller likpåse. Tyvärr. Viljan att ha bra kommunikation, bra samarbete och sätta barnens bästa först kommer bara från ett håll och inte från honom. Allt enligt hans egna ord som finns sparade på mail.