Samarbetsproblem version 1000.0

)

Hoppas han tycker förslaget med helgerna blir bra!

Bortsett från att han är fullständigt rasande på mig vid det här laget så har han klämt ur sig att det är det bästa förslaget hittills OM jag stryker alla helgona och nationaldagen (och det kan jag väl göra). För då finns det möjlighet för honom att inte ha barnen om något oförutsett i privatlivet skulle inträffa. Samtidigt som han hävdar att barnen är det bästa han vet och att han hemskt gärna vill fira "sina" storhelger med dem.
Jag kan inte för mitt liv förstå vilka oförutsedda händelser som leder till att man inte kan ha barnen, förutom att han fått erbjudande om någonting roligare. Här räknar jag inte in livskriser som dödsfall, inläggning på sjukhus under längre tid, att huset brinner ner osv. De tycker jag att man lugnt kan säga inte behöver planeras in i ett umgängesschema.

Jag hoppas att detta kriget är över innan nästa vecka startar. Förhoppningsvis kan jag inom kort också komma på lite riktig samtalsterapi (typ KBT) för att hitta verktygen till att inte fastna i mina destruktiva tankemönster och tappa självförtroendet totalt varje gång han drar igång.
 
Hmm tänkte trycka gilla, men sen tänkte jag att det kanske var fel typ av respons :D men det låter som att du kanske vunnit och snart kan luta dig tillbaka med de flesta helger i hamn. (och sedan i KBT terapin öva på att sätta händerna för öronen och vråla LAlalalala när han plötsligt vill ha barnen dagen innan julafton "sitt" år.)
 
Jag kan inte för mitt liv förstå vilka oförutsedda händelser som leder till att man inte kan ha barnen, förutom att han fått erbjudande om någonting roligare. Här räknar jag inte in livskriser som dödsfall, inläggning på sjukhus under längre tid, att huset brinner ner osv. De tycker jag att man lugnt kan säga inte behöver planeras in i ett umgängesschema.

Men precis!

Jag skulle hårdnackat gå på Kosmostantens förslag (som du kanske redan formulerar dig som?): "Dina helger? Du menar barnens helger med dig?", osv.

Sedan skulle jag också, fast tydligare, uttrycka mig som någon annan gjorde:
"Hur hade du agerat om vi fortfarande hade bott ihop och du hade haft barnen varje storhelg?"
"Hur menar du att det är svårt att planera? Till skillnad från tidigare så har du ju bara barnen hälften av storhelgerna?", osv.

För det är ju ett ologiskt resonemang som han för. Han säger att han inte kan boka in sig i förväg och t.ex. fira jul med barnen för att han inte vet hur hans situation kommer att se ut om X månader. Men hej! Det borde ju vara dubbelt så enkelt jämfört med tidigare. Numera har han ju bara har hälften av storhelgerna. Innan hade han 100%.
 
Hmm tänkte trycka gilla, men sen tänkte jag att det kanske var fel typ av respons :D men det låter som att du kanske vunnit och snart kan luta dig tillbaka med de flesta helger i hamn. (och sedan i KBT terapin öva på att sätta händerna för öronen och vråla LAlalalala när han plötsligt vill ha barnen dagen innan julafton "sitt" år.)
Jo, det lutar ditåt och jag ser fram emot att skaffa bra verktyg för att stänga ute all dynga. :)
 
Men precis!

Jag skulle hårdnackat gå på Kosmostantens förslag (som du kanske redan formulerar dig som?): "Dina helger? Du menar barnens helger med dig?", osv.

Sedan skulle jag också, fast tydligare, uttrycka mig som någon annan gjorde:
"Hur hade du agerat om vi fortfarande hade bott ihop och du hade haft barnen varje storhelg?"
"Hur menar du att det är svårt att planera? Till skillnad från tidigare så har du ju bara barnen hälften av storhelgerna?", osv.

För det är ju ett ologiskt resonemang som han för. Han säger att han inte kan boka in sig i förväg och t.ex. fira jul med barnen för att han inte vet hur hans situation kommer att se ut om X månader. Men hej! Det borde ju vara dubbelt så enkelt jämfört med tidigare. Numera har han ju bara har hälften av storhelgerna. Innan hade han 100%.
Jag har försökt syna hans resonemang, men först blev han som sagt rasande och kallade mig för elak när jag återgav vad han själv skrivit i sina mail. Sen bedyrade han att han alltid vill ha barnen och att det är det bästa han vet, sen kom det tillbaka till att oförutsedda händelser i privatlivet kan inträffa. Då frågade jag vilka och då fick jag tillbaka att jag aldrig kommer att förstå och att han inte orkar argumentera med mig. Det sista var att det är jobbet som han inte kan planera in (när det gäller de röda dagar som han inte jobbar på ändå). Och privatlivet.

Jag tänker inte argumentera vidare heller, men antingen så har jag rätt. Eller så är det här en del av en plan på högre nivå för att jävlas med mig, men ärligt så tror jag inte att han är så intelligent.
 
Det är precis lika enkelt i min värld så jag förstår inte den reaktionen jag fått från pappan (och den har utvecklats till fullständigt raseri från hans sida vid det här laget).

Men hur mkt jag än vill ha samtalshjälp utifrån så kommer han inte dyka upp, annat än i koma eller likpåse. Tyvärr. Viljan att ha bra kommunikation, bra samarbete och sätta barnens bästa först kommer bara från ett håll och inte från honom. Allt enligt hans egna ord som finns sparade på mail.
Man kan gå på samtalshjälp ensam.

Du är stark och bra, kämpa på :)
 
Denna tråden gör mig väldigt väldigt glad att jag och min sambo (snart exsambo) aldrig fick det där barnet vi hade kunnat haft...

Styrkekramar till TS! Jag vet hur frustrerande det är att försöka diskutera med någon som bara gör allt för att jävlas och för att allt samtidigt ska se bra ut utåt...
 
Är det så att du de facto har barnen mer än honom så se till att du har koll på hur mycket och begär underhåll isåfall om det är mer än hälften. I ditt fall om allt ska vara så himla krångligt och han uppenbart saboterar för dig så skulle jag dra det till familjerrätten om det så att barnen gynnas av det så kanske han bara ha dem varannan helg? Hade det varit idag så kanske kanske jag hade begärt vårdnaden själv då jag är äldre och klokare, samtidigt så har jag vårdnaden nu då min dotter helt självmant valt att hon vill bo hos mig på heltid när hon blev gammal nog att bestämma själv. Barn är smarta, de ser igenom mer än man tror och därför tror jag också att dina barn kanske uppfattar mer än du tror även om du anser att de inte märker hur jobbigt läget är för dig.

Jag har alltid satt mitt barn främst, sen att det gått ut över mig, min ekonomi osv har jag ansett det vara värt, men det är mitt val och min prioritering därmed inte sagt att det passar andra. Det innebär också tyvärr att min ekonomi först nu på senare år är bra, men som sagt det var mitt val och det ingenting jag går och grämer mig över.

Tycker det känns som om du är arg och väldigt trött på strul, dessutom kan jag förstå att om du är en person som behöver planera upp allt i god tid så är det jätte-stressigt för dig att vara i den här situationen. Samtidigt om ditt ex inte är en planeringsmänniska så är det inget som du kan förändra hos honom. Tyvärr är det enda jag läser jag jag jag, han, han, han och ingenting om vad som vore bäst för barnen det känns nästan som om du letar fel för att kunna skylla allt på honom i all frustration. Du kan inte få honom att tänka, resonera eller agera på ett sätt som du anser rätt om det inte kommer från honom själv, det enda som du har kontroll på är hur du själv agerar och bemöter situationen. Det dumt att lägga ner en massa energi och ilska på sånt som du själv inte kan ändra på (dvs honom) så försök fokusera på dig själv och vad du kan göra för att göra det drägligt för dig och dina barn.

Ps. Min dotter är också åksjuk men det finns tabletter mot det på apoteket.

Tycker du verkligen att @nyttnick behöver få det här kastat i ansiktet? Bara för att du och många med dig (jag själv inkluderad) inte var lika starka som Ts är utan la oss platt för pappans nycker och infall så ska Ts göra det också? På vems sida står du egentligen? På barnens sida som har rätt till båda sina föräldrar eller på pappans sida som du verkar tycka att det ska gullas och curlas med? Jag känner @nyttnick såpass väl att jag kan säga att bättre Mamma finns inte. Är det någon som verkligen gör allt för sina barn så är det hon men att för den sakens skull hålla på och curla deras pappa förstår jag faktiskt inte vitsen med. Varför ska hon låta sin ekonomi och sitt jobb ta smällen för att han inte har lust att ta sitt ansvar? De var två om att skaffa barnen och då bör de vara två om att ta vab och allt annat som följer med i barnbiten. Ts är nog frustrerad, arg och ledsen ändå utan att få sådana elaka ord som dina kastade på sig. Om du tycker att du gjorde ett bra val så får det stå för dig. Jag skäms för att jag inte klarade av att kräva att mina barns pappa skulle vara pappa åt dem varje dag och inte bara när han råkade ha lust. Mina barns pappa har inte tagit en enda vab-dag för jag orkade inte ta fighten. Jag hade fullt upp med att försöka få honom att träffa dem överhuvudtaget. Det fick till följd att jag och barnen hade mindre pengar att överleva på medans han levde i överflöd. Tycker du verkligen att det är okej? Det tycker inte jag.
Jag hoppas att du ber @nyttnick om ursäkt för dina ord.
 
@nyttnick
Du vet att du är en SuperMamma på alla sätt och du vet att ditt behov av att veta när han ska ha eller inte ska ha barnen hos sig är helt okej och helt normal. Det är vansinnigt frustrerande att aldrig veta hur det blir. Jag vet bara hur fruktansvärt jobbigt jag tyckte att det var att aldrig få veta i tid om min sambos barn skulle vara här eller inte. Hade jag tur så fick jag veta någon timme innan de kom på julafton att de skulle komma... Där var det mamman som inte kunde planera :down:
Jag tycker att det är jättebra att du skriver av dig din frustration och att du får ur dig din ilska här så att du förhoppningsvis kan slippa gå och släpa på den och ha den ständigt närvarande i vardagen för det tar så mycket energi.

Jag skulle vilja föreslå att du skriver till honom att om han ska ha barnen varannan storhelg så underrättar han dig om det senast x veckor/månader i förväg. (Beroende på hur tidigt man måste boka biljetter.) Har han inte underrättat dig skriftligen om att han vill ha barnen på jul senast den 24/11 t ex. (eller tidigare om det behövs för biljettbokningens skull) så är det din julhelg även om du hade barnen förra julen och nästa jul är ju din enligt schema så då kan han inte ha dem också kör ni likadant med alla storhelger. Har han inte hört av sig i tid så är helgen din. Vilka helger som ska ingå kan han ju få lägga fram förslag på själv då om nu ditt förslag inte duger, annars får han allt gå på det du föreslår. Han måste inse att han inte kan köra sitt eget race utan att ta någon hänsyn och förhoppningsvis så inser han att han numera bara behöver ha barnen varannan storhelg till skillnad mot när ni levde ihop och han "var tvungen" att tillbringa varje storhelg med dem.

Nu vet jag att det inte fungerar för er men för oss blev det så att barnen firade alltid jul på julafton här hemma. Sedan åkte de till sin pappa på juldagen och stannade till annandagen eftersom de då skulle fira jul med hans släkt. Det satt ändå långt inne hos honom och han tyckte att han kunde väl hämta barnen strax innan julmiddagen båda dagarna och lämna dem när middagen var över så att han slapp allt jobb med att ta hand om barnen på natten och att göra i ordning dem inför en av två middagar...
Vi gjorde också så att jag alltid hade barnen på midsommar eftersom barnen avskydde deras sätt att fira midsommar på och i gengäld hade han dem alltid på nyår. Lite tråkigt att aldrig få fira nyår med dem men eftersom barnen verkligen avskydde deras midsommarfirande så fick det bli den dealen. Påsken var de alltid hemma eftersom den liksom alla andra helger var oviktig för honom och eftersom påsken inte firas med släktmiddag hos dem så var det inte viktigt att barnen kom. Även julafton var oviktig för honom och bland annat därför vägrade barnen fira hos honom, de ville vara hemma och fira jul på riktigt. Om det ändå var hans helg på övriga storhelger så var de där men annars var de hemma. Nu var det ju under ganska få år som detta var aktuellt alls eftersom han bara hade dem överhuvudtaget varannan helg under drygt 6 års tid mellan dottern var mellan 3,5 och 10 år och sonen mellan 5,5 och 12 år. Innan dess hade han dem inte alls och efter det så valde sonen att sluta åka så snart han hade fyllt 12 och fick bestämma själv (så var det på den tiden, så är det ju inte riktigt längre, nu går man ju på mognad) och då ansåg deras pappa att det inte fanns någon anledning att "bara" ha dottern hos sig :meh:

Jag tror fortfarande att dina barns pappa en dag kommer strunta i vad omgivningen tycker och att hans intressen kommer ta överhanden. Då kommer han möjligtvis ha barnen någon/några dagar kanske varannan vecka och då förmodligen inte på helgen eftersom helgerna verkar vara nästintill heliga för honom. Det måste ju verkligen vara jobbigt att vara honom som känner sig så pressad ifrån omgivningen?! Tänk att enbart ha sina barn hos sig för att ens släkt och vänner tycker att man är dum i huvudet annars! Att bara visa upp en yta utåt! Det är ju egentligen inte konstigt att han sätter sig emot oavsett vad det är för han vill nog egentligen inte ens vara pappa mer än korta stunder då och då kanske. Förhoppningsvis står han snart upp för sig själv så att du slipper problemen med honom. Barnen har det bättre med enbart dig som förälder. Hellre en förälder som verkligen bryr sig och finns där för barnet än en förälder som "gör sin plikt" utan känsla.
Min dotter som egentligen bara har haft sin pappa varannan helg under de få åren och då utan någon större entusiasm säger att hon aldrig har saknat något. Det kändes verkligen skönt när hon sa det för då kände jag att mina ansträngningar för att vara den bästa mamman mina barn möjligtvis kunde ha hade gett resultat. Hon var bara bebis när vi gick isär och minns såklart inte att hon någonsin har bott ihop med med sin pappa och han har aldrig ingått i hennes vardag eftersom han valde att enbart vara pappa på sina helger och knappt ens då men då fick de iallafall vara hos honom. För henne var det helt otänkbart att ens kunna tänka sig att bo hos honom om något skulle hända mig berättade hon när hon var i tonåren. Då hade hon hellre velat dela lägenhet med sin bror som just hade fyllt arton då och just då kom de inte ens överens särskilt väl men hon kände ändå att det hade varit en bättre lösning än att flytta till en pappa som hon egentligen inte kände. Visst har hon säkerligen önskat sig en pappa som bryr sig men hon har alltid känt sig älskad och hon har alltid vetat att jag alltid finns för henne avsett vad det är och det är faktiskt det viktigaste. Bättre att ha en förälder som är bra än två halvdana som man inte vet om man kan lita på dem.

Hör gärna av dig om du behöver ösa ur dig frustration, ilska eller bara vill prata. Du vet var jag finns. Jag är stolt över att känna en så fin människa som dig :love:

Kramar.
 
Senast ändrad:
Att du orkar. Jag hade gett upp för länge sen och bara struntat i honom. Låtit han strida för umgänge i familjerätt och tingsrätt. Sagt att ungarna är hos mig, förutom varannan helg, tills han själv hade tränat på skillsen att styra upp saker.

Men så är jag en hemsk människa också. Du verkar fantastisk.
 
@nyttnick

Hör gärna av dig om du behöver ösa ur dig frustration, ilska eller bara vill prata. Du vet var jag finns. Jag är stolt över att känna en så fin människa som dig :love:

Kramar.

Och du är fantastisk som alltid har så mycket tid och kärlek till andra människor!

Jag har svårt att sluta kämpa, för barnens skull. Som det är just nu, även om det sipprar fram både det ena och det andra som deras pappa säger och gör, så älskar barnen sin pappa och saknar honom om de är ifrån varandra länge. Det gör valet självklart för mig, att så länge som det håller så vill jag att de ska ha en relation med honom. Oavsett om det ger mig huvudvärk eller inte. Det viktigaste i världen är att de får känna sig älskade (just den punkten hoppas jag att han uppfyller eftersom de ändå vill träffa sin pappa), för det de får som barn tar de med sig in i vuxenlivet. Känslan av att vara värda något. Jag hoppas bara att hans negativa och nedvärderande kommentarer håller sig borta, men med tanke på vilka diskussioner jag för med äldste sonen hemma så tror jag att det racet snart är kört.

Schemat är nu "spikat". Det blev bestämt att han ska höra av sig senast 14 dagar innan "sina" storhelger, annars ligger ansvaret på mig de dagarna. Vi har ett delat dokument på google drive där vi uppdaterar schema och andra saker vi kommer överens om. Så jag uppdaterade och bad honom bekräfta att det var vad vi hade kommit fram till. Han bekräftade, men med tillägget att han återkommer om han har några ändringsförslag. Så jag antar att jag inte har en aning om vad som kommer att gälla i alla fall. De lär väl komma i sista sekund som vanligt.

Just nu är det lugnt och efter nyår blir det mest sannolikt så att jag aldrig kommer att träffa honom vid några lämningar/hämtningar. Så troligtvis går jag mot mentalt lugnare tider. Jag bryter väl ihop framåt slutet på mars/början på april när dagis vill få in ledighetsschemat för sommaren ;) men det problemet tar jag då!

Tack för att du engagerar dig :love:
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Jag har på senare år reflekterat över att det fanns en tjej jag inte var så snäll mot i grundskolan. Jag kommer inte ihåg så mycket...
13 14 15
Svar
286
· Visningar
13 912
Mat Jag firar ju egentligen aldrig jul, tycker julen tappade sin mening för mig redan innan jag var 12 år, men nu blir det kanske min sista...
Svar
19
· Visningar
1 121
Senast: Acto
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 258
Senast: Whoever
·
Relationer Vet inte ens vart jag ska börja. Fick starta ett anonymt konto för jag känner att jag måste få skriva av mig lite just nu. Igår blev...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
14 217
Senast: Bulldoozer
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Katter och spädbarn
  • Hundhantering

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp