Varför måste man "satsa allt" på jobbet?
Själv jobbar jag för att ha råd med min betydligt roligare fritid.
En plus på den!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Varför måste man "satsa allt" på jobbet?
Själv jobbar jag för att ha råd med min betydligt roligare fritid.
Tja, jag har alltid varit den extremt lojala medarbetaren. När jag känner att jag inte längre är det, dax att byta jobb.
Min arbetsgivare köper min tid och min energi. Mitt arbete. Då har jag också en skyldighet att göra mitt bästa, vara mitt bästa och prestera. Det är jag skyldig både AG och mig själv.
"Allt" vill jag inte påstå att jag ger, men jag inser också att jag verkligen gör skit för mig själv genom att inte vara min bästa version av mig själv. Det blir inte rättvist mot någon. Och jag vet att det gör skillnad eftersom jag trots allt har gjort vissa kliv uppåt i arbetet.
Idag är jag egenföretagare, och då MÅSTE jag ge allt. Det är vad uppdragsgivaren betalar för. Annars väljer han en annan entreprenör. Och samma syn gäller för mig som anställd.
Men det kvittar ju om "alla andra" också är slitna. Din kropp och knopp bryr sig inte om det alls, utan det är du som är viktig. Jag jobbade natt i 3 år, 19-07 på 2-5 schema. Sov 5-6 timmar per dag, hann inte mer, inte ens det om jag skulle rida. Min kropp fixade det i 3 år och sa sen till. Jag har gamla kollegor som fortfarande fixar det. Det betyder ju inte att jag är sämre. Det betyder att jag lyssnade på min kropp och gjorde något åt det innan jag hamnade i väggen. För vad skulle jag säga när jag hamnat i väggen? "Ja men alla andra klarar ju det, fastnade säger de är slitna". Jag började dagtid istället. Kroppen mycket gladare!
Lyssna på kroppen innan det är försent. Det finns fler bolag att jobba på, ring de. Det är väktarbrist idag. Du bor väl nära Linköping? Finns Saab kvar där? De brukar vilja ha skyddsvakter, iaf på min tid.
Tja, jag har alltid varit den extremt lojala medarbetaren. När jag känner att jag inte längre är det, dax att byta jobb.
Min arbetsgivare köper min tid och min energi. Mitt arbete. Då har jag också en skyldighet att göra mitt bästa, vara mitt bästa och prestera. Det är jag skyldig både AG och mig själv.
"Allt" vill jag inte påstå att jag ger, men jag inser också att jag verkligen gör skit för mig själv genom att inte vara min bästa version av mig själv. Det blir inte rättvist mot någon. Och jag vet att det gör skillnad eftersom jag trots allt har gjort vissa kliv uppåt i arbetet.
Idag är jag egenföretagare, och då MÅSTE jag ge allt. Det är vad uppdragsgivaren betalar för. Annars väljer han en annan entreprenör. Och samma syn gäller för mig som anställd.
Tja, jag har alltid varit den extremt lojala medarbetaren. När jag känner att jag inte längre är det, dax att byta jobb.
Min arbetsgivare köper min tid och min energi. Mitt arbete. Då har jag också en skyldighet att göra mitt bästa, vara mitt bästa och prestera. Det är jag skyldig både AG och mig själv.
"Allt" vill jag inte påstå att jag ger, men jag inser också att jag verkligen gör skit för mig själv genom att inte vara min bästa version av mig själv. Det blir inte rättvist mot någon. Och jag vet att det gör skillnad eftersom jag trots allt har gjort vissa kliv uppåt i arbetet.
Idag är jag egenföretagare, och då MÅSTE jag ge allt. Det är vad uppdragsgivaren betalar för. Annars väljer han en annan entreprenör. Och samma syn gäller för mig som anställd.
Jag tycker era åsikter är spännande! Man ska ge allt! Samtidigt så ska man inte sjuka sig när man har nedsatt AT och gör ett sämre jobb, för att låta nån som är frisk göra ett bättre jobb.
Hur hänger detta ihop undrar jag??
Vi har så mkt behovare så det är nog inget problem.Jag gör inte ett sämre jobb för att jag har ett nedsatt AT. Det är skillnad på nedsatt AT och vara riktigt sjuk. Och vissa klarar inte av ett nedsatt AT (oftast dom som inte trivs på sitt jobb och ser varje tillfälle till "ledigt" och tar det). En lättare förkylning med hosta, snuva och halsont är tex för mig nedsatt AT men inget som påverkar mitt jobb mer än att jag för snyta mig ofta och kanske äta halstabletter. Har jag däremot hög feber så jag fryser, har frossa och allmänt ont i hela kroppen kan jag inte prestera fullt ut på jobbet och väljer då att stanna hemma och bli frisk.
Tror många (jag i alla fall) hänger upp sig på att du i ena sekunden säger jobbet är för mycket för dig (för många pass) samtidigt som du i nästa inlägg vill ha mer timmar = ännu mer pass och samtidigt är du ständigt sjuk och är hemma för småsaker som många inte skulle vara det för. Du måste ju förstå du varje gång du sjukskriver dig sent, sätter du AG i en jäkla sits, dina kollegor också och speciellt den som måste hoppa in för dig (som förmodligen inte sovit innan och trots det måste jobba natt). Jag vet hur jäkligt det är att lösa sådana pass, hur dåligt man mår inför den man måste "tvinga" ut och jobba utan sömn innan och ja, man ger inte den anställde som ständigt sjukskriver sig mer timmar än man måste pga det. För det drabbar en själv, andra anställda och även firman (ekonomiskt).
Vi har så mkt behovare så det är nog inget problem.
Mer timmar behöver inte betyda mer pass.
Nu är nog inte problemet nattjobbet utan antalet pass som är problemet. Har skrivit detta x antal ggr nu.
Som jag förstår det vill du ha fler pass, men samtidigt är det ett problem för AG i nuvarande schema eftersom du är upprepat sjukskriven med kort varsel.
Jag ligger nog på 75 % av min kapacitet vanliga dagar på jobbet. Jag vet att jag är högpresterande och de procenten blir en bra insats. Många dagar ligger jag nog närmare 100 % för att det krävs.
En bekant som är högt uppsatt och som klättrat själv (rikskänd) sade vid ett tillfälle då vi diskuterade sviktande arbetsmoral hos yngre "de har inte fattat att man ska göra sig vän med Alvedon". Halvt skämt och halvt allvar. Jag har haft en hel hög som under våren sjukskrivit sig 5 minuter innan sitt pass, med hänvisning till att de inte känner sig på topp idag. Vem fan har lyxen att kunna känna efter? Någon som inte behöver försörja sig.
Det är en ytterlighet, den andra änden på skalan är det som jobbar ihjäl sig. Det finns en rejäl gråzon däremellan. Som arbetsgivare tror jag det är viktigt att känna att om han sjukskriver sig, är han verkligen sjuk. Det är ingen som maskar, personen har hög arbetsmoral. Och så känner jag när jag själv är nedsatt. Alla vet att jag verkligen är dålig, eftersom alla också vet att jag har (extremt) hög arbetsmoral.
@kimmis87 fast den enda lösningen på dina problem är att få en ordentlig utredning av varför du är sjuk så otroligt ofta. Det finns ingen annan quick-fix eller genväg och jag förstår inte varför inte AG pushar för en sån eftersom det måste bli så väldans massa extrajobb för dom när du måste sjukskriva dig så himla ofta. Att bara gå och vänta på att det blir kanske bättre längre fram känns inte vettigt eller ansvarsfullt och risken är att det blir så illa så det inte spelar någon roll OM det faktiskt blir bättre på din arbetsplats om några månader för du redan är körd i botten.
Hur du i framtiden ska kunna få tag i sjukintyg från första dagen känns sekundärt och borde så också vara det för AG och istället borde orsak till grundproblemet vara prio 1.
Jag har varit på VC och alla blodprover är hur fina som helst. Så det gav absolut ingenting. Det är väl om odlingen ger något kanske. Men det tror jag inte.
Det låter som att du är ett klassiskt fall där nattjobbet verkar ta ut sin rätt?
Eftersom jag just nu sitter mitt uppe i just detta, nattarbete och pass kontra timmar och fått beskedet från fackligt håll att det INTE tillåts längre pass, utan fler pass hellre än fler timmar/pass är jag mer än rimligt insatt i problematiken.
Långa nattpass är enligt uppgift det absolut sämsta som kan läggas, vilket gör att man i det längsta försöker undvika det. Särskilt om det är så att man med kort varsel ska tillsätta dem p g a t ex sjukdom.