Sommarföräldrar 2017 del2

[Ray]

Jag red igår !!
Kändes som jag aldrig haft uppehåll.
Nu däremot känns det i kroppen.., Tur jag gjorde ett kort pass!

 

[Omega]

Blev fel.. raderar

 

[Omega]

Lustig kuse @Omega. Den har inte fått en stöt av stängslet när någon annan tagit in?
l...

Nej, det har han inte fått enligt dem. Hela situationen känns väldigt märklig..

Kul förresten med ponny @Ray !

Gud vad segt med hästen... Har en som gör liknande men inte riktigt så illa. Hon kan fjanta sig med mig med men jag har kommit runt det genom att vara smart (ston alltså, kräver att man plockar fram hela tankeverksamheten rätt ofta...).

Dels har jag _alltid_ med mig nåt ut i hagen när jag kommer, även om de inte ska tas in. Krafft eller äpplen, inga mängder men ändå så de har att mumsa på.
Mina går utan grimma för skavrisken, plus att de ändå slänger av sig sina stup i kvarten, det gör att jag får göra proceduren omständligare...
När jag ska fånga henne så ger jag först nåt gott till kompisen så hon ser vad hon går miste om, sen har jag grimman över axeln, medan jag alltid börjar med att lägga grimskaftet över halsen, därefter tar jag på grimman.
Samma rutin varje gång. Oftast funkar det det, om hon ändå dummar sig så får kompisen mer godis så hon ser = tråkigt. Fortsätter hon så tar jag kompisen och hon får gå själv kvar i hagen = tråkigt.
Sammanfattningsvis så ska det vara kul att komma in och tråkigt att inte göra som matte vill.
Detta funkar för mig, men det finns ju inga garantier för att det funkar på din häst, eller att stallägaren vill lägga ner tid på den proceduren, min skulle absolut inte göra det.

Valacker jag har haft har jag varit tuffare mot. Vill de springa runt i hagen och leka Allan så får de väl göra det, men då ska det vara jag som driver dem runt, de brukar tröttna rätt fort = godis. Det funkar om man har en någorlunda liten hage och en häst (plus hästkompisar) som inte får fullständig panik, och det förutsätter att underlaget är OK så de inte skadar sig.

Tack för tipsen @Fritidsryttare ! Min häst går ensam i hage just nu och har så gjort i några veckor (kompisar på båda sidor dock). Man tycker att han borde vilja komma in då han får middag och kraftfoder inne i stallet när han blir hämtad. Dessutom går två av hästkompisarna på ena sidan in först, de andra två på andra sidan bor ute dygnet runt. Stallägaren har tagit in enligt samma procedur i ett par veckor utan problem och sen plötsligt började han bete sig så här konstigt.
Kan för övrigt nämna att han är kollad av veterinär och de hittar inget fysiskt fel, samt att han inte alls verkar allmänpåverkad/sjuk i övrigt.
Vet inte om stallägaren har lust att prova den proceduren, men jag kanske kan kolla lite försiktigt med henne om hon i alla fall skulle kunna ge lite godis eller så när hon går in.

 

[hvala]

@hvala Vi har en ergobaby 360 cool performance som jag hittade begagnad som vi är nöjda med iaf. S ganska nöjd, iaf så länge man går och inte står stilla för mycket....

För övrigt varning för långt klagoinlägg..
Jag är trött, nedstämd och allmänt låg och vet inte helt vad det beror på. Igår bröt jag ihop och bara grät när hon igen vaknade efter 40 min och vägrade sova mer när klockan var 16 = låångt till läggning kl 20. För att jag inte fått städat och lägenheten liknar ett bombnedslag, för att lägenheten ser ut som när vi studerade= inte speciellt fin, för att jag inte tagit mig ut på en promenad/löptur, för att jag inte vet om jag kan få jobb nästa sommar, för att vi lyckats göra av med en liten gummiring till bröstpumpen så nu fungerar den inte och jag ska iväg på torsdag, för att för att....

S. har sedan vi var iväg på släkthelg med sambons släkt varit en helt annan bebis, hon som typ aldrig gråter skiftar nu hela tiden mellan gråt och skratt, sover inte ordentligt, behöver "passas" igen för att inte vakna när man lägger ner henne, sover ca 4 timmar när man lägger henne för kvällen istället för 6, gråter när jag försöker söva henne i vagnen i stallet, igår grät hon varje gång hon låg på skötbordet- vilket hon brukar älska osv.. Trodde först det berodde på lite för många intryck och för många nya människor som ville hålla och prata med henne, hon säger inte ifrån utan klagar bara när hon är hungrig.
Det har dock fortsatt och misstänker att det kanske är utvecklingssprång 4 på väg även om det är lite tidigt, kom att läsa att det kan vara upp till 5 veckor och dog lite inombords.

Jag bli jättestressad när hon gråter, samtidigt som jag blir frustrerad och får dåligt samvete för att jag blir frustrerad. Jag vet också att det fortfarande är ingenting hon gråter i förhållande till andra och jag inte ska klaga men just nu känns det som jag balanserar på en smal tråd och minsta lilla får mig ur balans. Ska hjälpa till på åringsauktion på fredag men misstänker att det går åt skogen när hon är så här eftersom hon inte vill sova någon längre stund i vagnen, det stressar mig också.
Medryttaren flyttar höet i boxen för att hon tror att hästen i sådana fall slutar krubbita och jag blir irriterad för att hon flyttar runt och inte bara kan göra som innan, även om jag borde vara tacksam för att hon bryr sig och hästen ju definitivt inte bryr sig om var hon äter. Vi ska till Sverige och besöka min familj i helgen vilket jag ser framemot men egentligen inte orkar och har dåligt samvete för att vi släpar iväg henne igen. Dessutom lite småstressad över att sambon ska till sthlm och jobba i nästa vecka så kommer vara själv med henne i ett par dagar.
Oh nåja, hästen kom in utan framsko idag med. och sa jag att jag är trött?

Sorry för långt och rörigt inlägg, vet egentligen inte vad jag vill med det mer än skriva av mig någonstans för att inte börja gråta igen...

Åh kram på dig! Jag minns när dottern var i det språnget. Det pågick jättelänge (sorry!) och jag trodde att jag fått ett missnöjt barn som alltid skulle vara gnälligt. Men det gick över, det också.

Släpp alla krav på dig själv. Köp färdigmat om du inte orkar/hinner laga mat. Säg åt barnafadern att städa. Eller ring in en vän/släkting/kollega. Be om hjälp! Ställ in det du inte måste göra som är jobbigt.

 

[Omega]

@hvala Vi har en ergobaby 360 cool performance som jag hittade begagnad som vi är nöjda med iaf. S ganska nöjd, iaf så länge man går och inte står stilla för mycket....

För övrigt varning för långt klagoinlägg..
Jag är trött, nedstämd och allmänt låg och vet inte helt vad det beror på. Igår bröt jag ihop och bara grät när hon igen vaknade efter 40 min och vägrade sova mer när klockan var 16 = låångt till läggning kl 20. För att jag inte fått städat och lägenheten liknar ett bombnedslag, för att lägenheten ser ut som när vi studerade= inte speciellt fin, för att jag inte tagit mig ut på en promenad/löptur, för att jag inte vet om jag kan få jobb nästa sommar, för att vi lyckats göra av med en liten gummiring till bröstpumpen så nu fungerar den inte och jag ska iväg på torsdag, för att för att....

S. har sedan vi var iväg på släkthelg med sambons släkt varit en helt annan bebis, hon som typ aldrig gråter skiftar nu hela tiden mellan gråt och skratt, sover inte ordentligt, behöver "passas" igen för att inte vakna när man lägger ner henne, sover ca 4 timmar när man lägger henne för kvällen istället för 6, gråter när jag försöker söva henne i vagnen i stallet, igår grät hon varje gång hon låg på skötbordet- vilket hon brukar älska osv.. Trodde först det berodde på lite för många intryck och för många nya människor som ville hålla och prata med henne, hon säger inte ifrån utan klagar bara när hon är hungrig.
Det har dock fortsatt och misstänker att det kanske är utvecklingssprång 4 på väg även om det är lite tidigt, kom att läsa att det kan vara upp till 5 veckor och dog lite inombords.

Jag bli jättestressad när hon gråter, samtidigt som jag blir frustrerad och får dåligt samvete för att jag blir frustrerad. Jag vet också att det fortfarande är ingenting hon gråter i förhållande till andra och jag inte ska klaga men just nu känns det som jag balanserar på en smal tråd och minsta lilla får mig ur balans. Ska hjälpa till på åringsauktion på fredag men misstänker att det går åt skogen när hon är så här eftersom hon inte vill sova någon längre stund i vagnen, det stressar mig också.
Medryttaren flyttar höet i boxen för att hon tror att hästen i sådana fall slutar krubbita och jag blir irriterad för att hon flyttar runt och inte bara kan göra som innan, även om jag borde vara tacksam för att hon bryr sig och hästen ju definitivt inte bryr sig om var hon äter. Vi ska till Sverige och besöka min familj i helgen vilket jag ser framemot men egentligen inte orkar och har dåligt samvete för att vi släpar iväg henne igen. Dessutom lite småstressad över att sambon ska till sthlm och jobba i nästa vecka så kommer vara själv med henne i ett par dagar.
Oh nåja, hästen kom in utan framsko idag med. och sa jag att jag är trött?

Sorry för långt och rörigt inlägg, vet egentligen inte vad jag vill med det mer än skriva av mig någonstans för att inte börja gråta igen...

Har inte så mycket tips att komma med direkt, vill bara säga att jag känner igen mig och skicka en kram! Tror som @Ray skriver att det är den klassiska hästmänniska med bebis väggen. Det är jobbigt att ha häst ibland och det är definitivt också jobbigt att ha bebis ibland. Har man båda så säger det nog sig självt att det kommer jobbiga perioder. Jag sitter i samma sits som dig just nu och en sådan liten sak som en tappsko kan få mig otroligt nedstämd. Klen tröst kanske, men jag tänker att det bli bättre när barnen blir lite äldre och förhoppningsvis etablerat tydligare rutiner (t ex sover en timme varje dag vid en viss tid). Det kanske helt enkelt är för mycket att begära att de ska ha dessa rutiner redan, jag vet inte. Min son fungerar inte så än i alla fall, det vet jag, även om jag försöker.
Och, lättare sagt än gjort, men jag tror på att försöka släppa på lite annat så att det inte blir så mycket att man blir deppig (det blir man ju ändå då och då..). T ex städning. Jag vill gärna ha ett fint och städat hem, mår absolut bättre av det, men tiden och orken finns inte alltid längre, och då prioriterar jag sonen och hästen och försöker lära mig att blunda för röran. Det är svårt, men jag jobbar på det. Det är ett aktivt val för min del. Vill naturligtvis få det städat med jämna mellanrum, men det kanske inte kan vara på samma nivå som förut nu och jag har som mål att känna mig okej med det
Var det förresten du som också var med i en mammagrupp? I min mammagrupp diskuterar vi såna här saker mest hela tiden och jag personligen känner mig väldigt styrkt av att ha fått prata om det med andra i liknande situation (måånga verkar känna ganska likadant även om alla förstås inte har just häst också), så det kan ju vara ett tips om du har en trevlig grupp som du känner dig bekväm med

 

[Rhinos]

@hvala Vi har en ergobaby 360 cool performance som jag hittade begagnad som vi är nöjda med iaf. S ganska nöjd, iaf så länge man går och inte står stilla för mycket....

För övrigt varning för långt klagoinlägg..
Jag är trött, nedstämd och allmänt låg och vet inte helt vad det beror på. Igår bröt jag ihop och bara grät när hon igen vaknade efter 40 min och vägrade sova mer när klockan var 16 = låångt till läggning kl 20. För att jag inte fått städat och lägenheten liknar ett bombnedslag, för att lägenheten ser ut som när vi studerade= inte speciellt fin, för att jag inte tagit mig ut på en promenad/löptur, för att jag inte vet om jag kan få jobb nästa sommar, för att vi lyckats göra av med en liten gummiring till bröstpumpen så nu fungerar den inte och jag ska iväg på torsdag, för att för att....

S. har sedan vi var iväg på släkthelg med sambons släkt varit en helt annan bebis, hon som typ aldrig gråter skiftar nu hela tiden mellan gråt och skratt, sover inte ordentligt, behöver "passas" igen för att inte vakna när man lägger ner henne, sover ca 4 timmar när man lägger henne för kvällen istället för 6, gråter när jag försöker söva henne i vagnen i stallet, igår grät hon varje gång hon låg på skötbordet- vilket hon brukar älska osv.. Trodde först det berodde på lite för många intryck och för många nya människor som ville hålla och prata med henne, hon säger inte ifrån utan klagar bara när hon är hungrig.
Det har dock fortsatt och misstänker att det kanske är utvecklingssprång 4 på väg även om det är lite tidigt, kom att läsa att det kan vara upp till 5 veckor och dog lite inombords.

Jag bli jättestressad när hon gråter, samtidigt som jag blir frustrerad och får dåligt samvete för att jag blir frustrerad. Jag vet också att det fortfarande är ingenting hon gråter i förhållande till andra och jag inte ska klaga men just nu känns det som jag balanserar på en smal tråd och minsta lilla får mig ur balans. Ska hjälpa till på åringsauktion på fredag men misstänker att det går åt skogen när hon är så här eftersom hon inte vill sova någon längre stund i vagnen, det stressar mig också.
Medryttaren flyttar höet i boxen för att hon tror att hästen i sådana fall slutar krubbita och jag blir irriterad för att hon flyttar runt och inte bara kan göra som innan, även om jag borde vara tacksam för att hon bryr sig och hästen ju definitivt inte bryr sig om var hon äter. Vi ska till Sverige och besöka min familj i helgen vilket jag ser framemot men egentligen inte orkar och har dåligt samvete för att vi släpar iväg henne igen. Dessutom lite småstressad över att sambon ska till sthlm och jobba i nästa vecka så kommer vara själv med henne i ett par dagar.
Oh nåja, hästen kom in utan framsko idag med. och sa jag att jag är trött?

Sorry för långt och rörigt inlägg, vet egentligen inte vad jag vill med det mer än skriva av mig någonstans för att inte börja gråta igen...

Instämmer helt med @Ray 's inlägg och jag känner så väl igen mig i ditt. Med storebror kände jag verkligen att allt jag hade tänkt göra bara sket sig. Bara att ta sig till BVC var en utmaning för han vägrade vagnen och kunde amma i timtal. Han var känslig för intryck vilket kunde göra honom otröstlig och ledsen.

Mitt tips är att sänka ribban ordentligt. Även om det är skönt att ha det städat runt sig så gör det ingenting om det är stökigt. Och sen tänker jag ge råder som man alltid får när det är kämpigt - det BLIR bättre och det är en relativt kort period det rör sig om, även om det känns som att det kommer vara kämpigt i all evighet.

 

[Rhinos]

Har inte så mycket tips att komma med direkt, vill bara säga att jag känner igen mig och skicka en kram! Tror som @Ray skriver att det är den klassiska hästmänniska med bebis väggen. Det är jobbigt att ha häst ibland och det är definitivt också jobbigt att ha bebis ibland. Har man båda så säger det nog sig självt att det kommer jobbiga perioder. Jag sitter i samma sits som dig just nu och en sådan liten sak som en tappsko kan få mig otroligt nedstämd. Klen tröst kanske, men jag tänker att det bli bättre när barnen blir lite äldre och förhoppningsvis etablerat tydligare rutiner (t ex sover en timme varje dag vid en viss tid). Det kanske helt enkelt är för mycket att begära att de ska ha dessa rutiner redan, jag vet inte. Min son fungerar inte så än i alla fall, det vet jag, även om jag försöker.
Och, lättare sagt än gjort, men jag tror på att försöka släppa på lite annat så att det inte blir så mycket att man blir deppig (det blir man ju ändå då och då..). T ex städning. Jag vill gärna ha ett fint och städat hem, mår absolut bättre av det, men tiden och orken finns inte alltid längre, och då prioriterar jag sonen och hästen och försöker lära mig att blunda för röran. Det är svårt, men jag jobbar på det. Det är ett aktivt val för min del. Vill naturligtvis få det städat med jämna mellanrum, men det kanske inte kan vara på samma nivå som förut nu och jag har som mål att känna mig okej med det
Var det förresten du som också var med i en mammagrupp? I min mammagrupp diskuterar vi såna här saker mest hela tiden och jag personligen känner mig väldigt styrkt av att ha fått prata om det med andra i liknande situation (måånga verkar känna ganska likadant även om alla förstås inte har just häst också), så det kan ju vara ett tips om du har en trevlig grupp som du känner dig bekväm med

Superbra tips ! För storebror blev allt mycket lättare när han var runt 4 månader. Visst var det fortfarande grejer vi kämpade med men jag vill minnas att han var nöjdare och han hade mycket tydligare rutiner vilket gjorde det enklare att planera vardagen .

 

[MalanMjöl]

Tack alla, nu gråter jag när jag läser alla era fina svar- hej hormoner
Innerst inne vet jag ju att det blir bättre, ska bara ta mig igenom denna helgen också så är det äntligen lite lugnare igen. Kan inte säga nej till auktionen på fredag men har varnat för att jag kanske inte blir till så mycket hjälp, jag är dock dålig på att säga nej och personerna är bra på att diskret trycka på ... Mamma har sagt att vi bara ska komma om S är ok, men min bror kommer ner från sthlm och de har inte mött S ännu så vill gärna över.

Nästan så att jag var "glad" över tappskon denna gången, så slapp jag iaf ha dåligt samvete för att hästen inte kom ut, hoppas bara smeden kommer innan helgen så hon inte blir för halt.
Och för övrigt så övar jag mig i att "göra ingenting", något jag dock måste bli bättre på och något som varit ett problem också innan barn kom in i bilden, är lite av en allt eller inget människa!

5 min efter jag postade detta inlägget så grät hon i sömnen igen, den slags gråt hon har när något gör ont på henne, gissar att hon drömmer mardrömmar för oftast sover hon när man kommer in men väcker sig själv av skriken/gråten.
Hon somnade iaf om på mitt bröst/arm så nu har vi slumrat tillsammans i 2 h i sängen Välbehövligt för oss båda två och efter att ha läst era svar känns det lite bättre!

Hon sover dock fortfarande så frågan är hur mycket hon sover inatt , mitt ena bröst tycker dock också hon snart får vakna då det är något fullt!

 

[MalanMjöl]

Och vad roligt att det blev ponny @Ray! Är det den du också kan rida?

@Omega jag är med i en mammagrupp men är inte helt bekväm med att prata om det där, har svårt för att prata om det även med sambon, vet ju liksom inte helt varför jag är ledsen... Dessutom var det en av de första sakerna jag avbokade denna veckan för att orka med.

 

[Rhinos]

Tack alla, nu gråter jag när jag läser alla era fina svar- hej hormoner
Innerst inne vet jag ju att det blir bättre, ska bara ta mig igenom denna helgen också så är det äntligen lite lugnare igen. Kan inte säga nej till auktionen på fredag men har varnat för att jag kanske inte blir till så mycket hjälp, jag är dock dålig på att säga nej och personerna är bra på att diskret trycka på ... Mamma har sagt att vi bara ska komma om S är ok, men min bror kommer ner från sthlm och de har inte mött S ännu så vill gärna över.

Nästan så att jag var "glad" över tappskon denna gången, så slapp jag iaf ha dåligt samvete för att hästen inte kom ut, hoppas bara smeden kommer innan helgen så hon inte blir för halt.
Och för övrigt så övar jag mig i att "göra ingenting", något jag dock måste bli bättre på och något som varit ett problem också innan barn kom in i bilden, är lite av en allt eller inget människa!

5 min efter jag postade detta inlägget så grät hon i sömnen igen, den slags gråt hon har när något gör ont på henne, gissar att hon drömmer mardrömmar för oftast sover hon när man kommer in men väcker sig själv av skriken/gråten.
Hon somnade iaf om på mitt bröst/arm så nu har vi slumrat tillsammans i 2 h i sängen Välbehövligt för oss båda två och efter att ha läst era svar känns det lite bättre!

Hon sover dock fortfarande så frågan är hur mycket hon sover inatt , mitt ena bröst tycker dock också hon snart får vakna då det är något fullt!

Skönt att du kunde sova en stund. För egen del kan ett dåligt humör eller mående avhjälpas till väldigt stor del med sömn .

 

[Ray]

Och vad roligt att det blev ponny @Ray! Är det den du också kan rida?

@Omega jag är med i en mammagrupp men är inte helt bekväm med att prata om det där, har svårt för att prata om det även med sambon, vet ju liksom inte helt varför jag är ledsen... Dessutom var det en av de första sakerna jag avbokade denna veckan för att orka med.

Nej ponnyn är pytte ... Blir Tömköra eller löshoppa om jag ska motionera den.
Red en häst på jobbet

Jag är oxå dålig på att prata när jag inte mår bra. Blir arg på sambon för att han inte fatth ar annat än klarspråk...
Med äldsta dottern minns jag att livet blev jobbigare och jobbigare till 4mån. Då blev det bättre igen.

 

[MalanMjöl]

Skönt att du kunde sova en stund. För egen del kan ett dåligt humör eller mående avhjälpas till väldigt stor del med sömn .

Sömn kan reparera mycket, önskar jag jag var bättre på att sova om dagen, har tyvärr alltid haft otroligt svårt för att bara lägga mig och sova, kan vila men hinner sällan somna innan jag ska upp igen, lite lättare om jag ligger tillsammans med sambon som somnar på två röda dock . Något man måste öva på gissar jag.

Nej ponnyn är pytte ... Blir Tömköra eller löshoppa om jag ska motionera den.
Red en häst på jobbet

Jag är oxå dålig på att prata när jag inte mår bra. Blir arg på sambon för att han inte fatth ar annat än klarspråk...
Med äldsta dottern minns jag att livet blev jobbigare och jobbigare till 4mån. Då blev det bättre igen.

Precis, jag vet ju inte helt varför jag gråter så det hjälper inte att han frågar vad som är fel
Hoppas på att det vänder här med om ett par veckor då, men jag ska egentligen inte klaga, hon har varit ganska lätt fram tills nu

 

[Ray]

Sömn kan reparera mycket, önskar jag jag var bättre på att sova om dagen, har tyvärr alltid haft otroligt svårt för att bara lägga mig och sova, kan vila men hinner sällan somna innan jag ska upp igen, lite lättare om jag ligger tillsammans med sambon som somnar på två röda dock . Något man måste öva på gissar jag.


Precis, jag vet ju inte helt varför jag gråter så det hjälper inte att han frågar vad som är fel
Hoppas på att det vänder här med om ett par veckor då, men jag ska egentligen inte klaga, hon har varit ganska lätt fram tills nu

Kan sambon ta några nätter i veckan?
Är guld för mig. På helgen ammar jag och somnar han inte sen är det sambons problem. I början är det svårt att somna men man vänjer sig vid att släppa ansvaret!

 

[MalanMjöl]

Kan sambon ta några nätter i veckan?
Är guld för mig. På helgen ammar jag och somnar han inte sen är det sambons problem. I början är det svårt att somna men man vänjer sig vid att släppa ansvaret!

Vi har inte provat att han ska ta och ge flaska om natten men han försöker att avlasta så mycket han kan genom att vi byter plats när jag har ammat om hon inte somnar om direkt, det fungerar ibland men ibland låter hon så mycket så att jag hör henne iaf och har svårt för att somna. Jag borde bara gå och lägga mig vid 20.30 när hon sover istället för att vänta till 21.30-ish men även om jag är trött där så är det svårt att somna tidigare om jag lägger mig i sängen konstigt nog..

 

[Fritidsryttare]

@hvala Vi har en ergobaby 360 cool performance som jag hittade begagnad som vi är nöjda med iaf. S ganska nöjd, iaf så länge man går och inte står stilla för mycket....

För övrigt varning för långt klagoinlägg..
Jag är trött, nedstämd och allmänt låg och vet inte helt vad det beror på. Igår bröt jag ihop och bara grät när hon igen vaknade efter 40 min och vägrade sova mer när klockan var 16 = låångt till läggning kl 20. För att jag inte fått städat och lägenheten liknar ett bombnedslag, för att lägenheten ser ut som när vi studerade= inte speciellt fin, för att jag inte tagit mig ut på en promenad/löptur, för att jag inte vet om jag kan få jobb nästa sommar, för att vi lyckats göra av med en liten gummiring till bröstpumpen så nu fungerar den inte och jag ska iväg på torsdag, för att för att....

S. har sedan vi var iväg på släkthelg med sambons släkt varit en helt annan bebis, hon som typ aldrig gråter skiftar nu hela tiden mellan gråt och skratt, sover inte ordentligt, behöver "passas" igen för att inte vakna när man lägger ner henne, sover ca 4 timmar när man lägger henne för kvällen istället för 6, gråter när jag försöker söva henne i vagnen i stallet, igår grät hon varje gång hon låg på skötbordet- vilket hon brukar älska osv.. Trodde först det berodde på lite för många intryck och för många nya människor som ville hålla och prata med henne, hon säger inte ifrån utan klagar bara när hon är hungrig.
Det har dock fortsatt och misstänker att det kanske är utvecklingssprång 4 på väg även om det är lite tidigt, kom att läsa att det kan vara upp till 5 veckor och dog lite inombords.

Jag bli jättestressad när hon gråter, samtidigt som jag blir frustrerad och får dåligt samvete för att jag blir frustrerad. Jag vet också att det fortfarande är ingenting hon gråter i förhållande till andra och jag inte ska klaga men just nu känns det som jag balanserar på en smal tråd och minsta lilla får mig ur balans. Ska hjälpa till på åringsauktion på fredag men misstänker att det går åt skogen när hon är så här eftersom hon inte vill sova någon längre stund i vagnen, det stressar mig också.
Medryttaren flyttar höet i boxen för att hon tror att hästen i sådana fall slutar krubbita och jag blir irriterad för att hon flyttar runt och inte bara kan göra som innan, även om jag borde vara tacksam för att hon bryr sig och hästen ju definitivt inte bryr sig om var hon äter. Vi ska till Sverige och besöka min familj i helgen vilket jag ser framemot men egentligen inte orkar och har dåligt samvete för att vi släpar iväg henne igen. Dessutom lite småstressad över att sambon ska till sthlm och jobba i nästa vecka så kommer vara själv med henne i ett par dagar.
Oh nåja, hästen kom in utan framsko idag med. och sa jag att jag är trött?

Sorry för långt och rörigt inlägg, vet egentligen inte vad jag vill med det mer än skriva av mig någonstans för att inte börja gråta igen...

Fy vad tråkigt för dig! Vet egentligen inte vad jag ska skriva mer än att jag hoppas det vänder för dig snart. Det är lätt för en annan att skriva att du ska försöka släppa på kraven och stressen, men jag misstänker att jag kommer få en fet käftsmäll själv sen när sambon åker ut och börjar jobba och jag plötsligt står där själv med häst, hund, hus och barn...

 

[FiVi]

Instämmer helt med @Ray 's inlägg och jag känner så väl igen mig i ditt. Med storebror kände jag verkligen att allt jag hade tänkt göra bara sket sig. Bara att ta sig till BVC var en utmaning för han vägrade vagnen och kunde amma i timtal. Han var känslig för intryck vilket kunde göra honom otröstlig och ledsen.

Mitt tips är att sänka ribban ordentligt. Även om det är skönt att ha det städat runt sig så gör det ingenting om det är stökigt. Och sen tänker jag ge råder som man alltid får när det är kämpigt - det BLIR bättre och det är en relativt kort period det rör sig om, även om det känns som att det kommer vara kämpigt i all evighet.

Jag håller med både @Ray Och @Rhinos !

Jag känner också igen mig i allt du skriver @hvala .
Men hästmänniskor som vi är så har nog även många som mig lite duktigflicka-syndrom. Och då är det så svårt att sänka ribban och släppa alla "måsten". Men det är SÅ skönt när man väl kan landa i det. Det är ingen som tycker man är en slusk för att man inte hinner dammsuga en dag, dina vänner försvinner inte för att du avbokat en träff för att du helt enkelt inte orkar, hästen dör inte av att ta det lite lugnare en period(eventuellt får man hålla i sig lite mer!), vad gör det om man inte har världens pangmiddag på bordet på fredagkväll osv osv osv. OCH jag lovar att du har folk omkring dig som säkerligen gärna hjälper dig med något om du känner att det behövs. Det är bara det där att man ska kunna sänka sin gard och erkänna för sig själv att man inte alltid behöver bara superwoman och att det är helt okej att be om hjälp ibland.
Jag hade sååå svårt med det där när vi fick första barnet. Och det är svårt nu med, jag gråter fortfarande ibland när allt känns för mycket. Det tror jag vi alla gör

Det kommer att vara tufft i perioder och det kommer det att vara ibland under resten av ens liv när man valt att skaffa barn tror jag. Jag tror alla åldrar har sin charm och sina svårigheter! Det är bara att kämpa sig igenom dem för rätt vad det är så vänder det

 

[MalanMjöl]

Fy vad tråkigt för dig! Vet egentligen inte vad jag ska skriva mer än att jag hoppas det vänder för dig snart. Det är lätt för en annan att skriva att du ska försöka släppa på kraven och stressen, men jag misstänker att jag kommer få en fet käftsmäll själv sen när sambon åker ut och börjar jobba och jag plötsligt står där själv med häst, hund, hus och barn...

Jag håller med både @Ray Och @Rhinos !

Jag känner också igen mig i allt du skriver @hvala .
Men hästmänniskor som vi är så har nog även många som mig lite duktigflicka-syndrom. Och då är det så svårt att sänka ribban och släppa alla "måsten". Men det är SÅ skönt när man väl kan landa i det. Det är ingen som tycker man är en slusk för att man inte hinner dammsuga en dag, dina vänner försvinner inte för att du avbokat en träff för att du helt enkelt inte orkar, hästen dör inte av att ta det lite lugnare en period(eventuellt får man hålla i sig lite mer!), vad gör det om man inte har världens pangmiddag på bordet på fredagkväll osv osv osv. OCH jag lovar att du har folk omkring dig som säkerligen gärna hjälper dig med något om du känner att det behövs. Det är bara det där att man ska kunna sänka sin gard och erkänna för sig själv att man inte alltid behöver bara superwoman och att det är helt okej att be om hjälp ibland.
Jag hade sååå svårt med det där när vi fick första barnet. Och det är svårt nu med, jag gråter fortfarande ibland när allt känns för mycket. Det tror jag vi alla gör

Det kommer att vara tufft i perioder och det kommer det att vara ibland under resten av ens liv när man valt att skaffa barn tror jag. Jag tror alla åldrar har sin charm och sina svårigheter! Det är bara att kämpa sig igenom dem för rätt vad det är så vänder det

Tack
Det där duktiga flicka komplexet känner jag igen speciellt i kombination med "kan själv" och ha svårt för att be och ta emot hjälp...

 

[Fritidsryttare]

300 gram viktuppgång på dagens BVC-besök, så knodden är förlåten för att han kört matintervaller på två timmar hela natten. Något trötta föräldrar idag...

 

[Rhinos]

300 gram viktuppgång på dagens BVC-besök, så knodden är förlåten för att han kört matintervaller på två timmar hela natten. Något trötta föräldrar idag...

Skönt att han går upp i vikt, och rejält dessutom !

 

[Rhinos]

Lilleman ammar hyfsat ofta på natten, men han har längre intervall än vad storebror hade så jag är glad . Blir runt 2-3 timmar mellan varje amningstillfälle. Han är lite gasig av sig, och igår kväll var det kämpigt för honom, så vi försöker vara moga med att rapa honom efter måltiderna och sätta honom i lite sittande ställning med böjda ben när vi märker att han är orolig. Tycker det funkar bra hittills.

Imorgon kommer BVC och hälsar på, ska bli spännande att se hur han växt.